Nu sitter den! Tölten i arbetstempo alltså, det känns så bra! Idag var en sådan där dag då jag kände att jädrar, jag kan ju rida! Ára gick jättefint idag. Vi var ute med Barla och Snarpur, finslipade lite mer. Hon gick så fint och kändes så lätt och fin, jag vågade knappt säga att det kändes bra utan väntade på att få höra Barlas åsikt först. She is good today. Vädret var fint också. Det kändes inte direkt som arbete idag. Jag lärde mig ett nytt sätt att hålla spöt som var hur bra som helst. Istället för att låta spöt vila på mitten av låret som jag lärt mig på ridskolan så fick jag lägga det högre upp, vid höften. Då behöver man inte göra en så stor rörelse med handen när man använder det utan kan behålla en stadig kontakt med hästens mun.
Dagen började dock mindre bra idag. Skjóna fastnade med benet i staketet, ett rejält metallstaket av en typ som ofta används till kor. Hon var trängd i hörnet av en annan häst, reste sig och fastnade med hoven. Jag var själv och var tvungen att ringa efter Barla. Naturligtvis hade hon panik och sparkade, reste sig och drog allt vad hon orkade. Jag trodde faktiskt att hon skulle dra av benet eller åtminstone bryta av det. När Barla kom så hade hon lagt sig ner och verkade jättetrött, hon hängde i benet. Vi lyckades i alla fall lirka loss benet men då fick hon panik igen och lyckas köra in huvudet, på snedden, i mellanrummet i staketet. Då ringde vi bonden och sa att vi behöver hjälp att såga sönder staketet men på något vis lyckades vi lirka loss henne innan han ens hunnit dit. Det makalösa i det hela är att hon knappt skadade sig alls. Hon har ont, benet är svullet och hon har några skärsår men inget är direkt trasigt. Helt ofattbart.
Vad lär man sig då av detta? Bygg inte så rejäla staket. Det är bättre att staketet går sönder än hästen. Och om det är möjligt så undvika skarpa hörn i hagarna, det är lätt att hästar blir trängda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar