Förberedelser

Nu är det mycket som händer här och framför allt så är det uppladdning inför helgens tävling som gäller.
Igår kväll var jag och Lia och rekade tävlingsplatsen så att jag ska kunna känna mig lite lugnare på lördag och redan veta vart allt finns. Det kändes bra och nu är jag riktigt taggad.

Jag och Ára har varit ut med Barla både idag och igår och finslipat lite, kollat av tempo och att allt fungerar. Barla tycker det ser bra ut, till och med arbetstölten, så jag känner mig nöjd. Fick höra att jag gjort ett bra jobb, både med hästen och med mig själv. Nu sitter jag ner i sadeln för det mesta och inte tvärtom.
Det jag ska tänka på inför tävlingen är att hålla korta tyglar (då kan jag göra mer utan att det syns), sitta ner och luta mig lite bakåt, driva och se till att hon inte börjar hänga i handen och inte glömma bort att jag kan rida. Ja och så att ha roligt förstås.
Men just nu känns det bra. Det går bra att rida och jag känner mig säker på att Ára gör sitt bästa om jag ber henne.

Något som känns minst lika roligt som tävlingen är att vi efter tävlingen ska börja jobba med Áras pass, det ska bli jättekul!

Annars så har jag ridit Undrun en del denna vecka och hon är som dynamit, I like it! Det är ett sånt tryck i henne och det gäller att hela tiden balansera lite, lätta lagom mycket på trycket så det inte kokar över men inte låta henne bara rusa iväg. När vi hittat balansen så töltar hon jättefint och ibland också i högre tempo men då hetsar hon lätt upp sig och vill slå över i galopp.  Men överlag så går hon bättre och bättre och accepterar mer att jag inverkar i tölten utan att hon ilsknar till eller börjar stressa. Jag vet att en del tycker att hon är jobbig, för att man hela tiden måste balansera och trixa, det går inte att bara säga till, men jag älskar det. Vore jag rik så skulle jag utan tvekan ta med mig henne hem.

Ára rakad

När det är femton plusgrader och hästarna har hela vinterpälsen på då kan man inte rida för fullt. Så idag har jag rakat Ára. Jag är lite stolt eftersom det faktiskt är första gången jag rakat en häst. Men jag har bara rakat så det inte syns så det gör inget att jag inte direkt är proffs. Jag rakade alltså en sträng under magen och så hjälpte Barla mig med att raka under manen också. Så Ára ser fortfarande snygg ut och förhoppningsvis är hon lite svalare.
Idag var det lite slöridning med Ára eftersom vi körde stenhårt igår. Jag red med Lia och hade bett henne att hjälpa mig med vilket tempo jag ska rida i på tävlingen och hur snabbt (eller långsamt snarare) arbetstempo i tölt är. Så vi fick jobba hårt. Vi kollade traven också och Ára överraskade stort med att visa upp en trav hon hittills hållt hemlig för mig. Snabbt gick det och det var tryck i steget, jag blev riktigt glad. I traven var tipset att jag ska rida så fort som möjligt. Det är lite trixigt, rider jag för fort så går hon upp i tölt eller pass, jag kan inte pressa henne för mycket. Men överlag är jag väldigt nöjd. Det känns bra nu.

Skúmur verkar må bra idag men vi håller honom under lite extra uppsikt.

Annars så har jag fått en del rapporter från Saltvik idag. Skuggi är i livet och står på fältet och hänger. Skarpur var stor favorit på ridturen och Barla tycker att han är en jättefin häst. Så min smak är inte helt kass.

Nu ska jag försöka vila upp mig lite, gårdagen var en pärs!

Jobbig kväll

Nu är jag mer eller mindre just hemkommen från stallet, har hunnit ta en varm dusch också. Vi har haft en kolikhäst idag, precis innan Barla kommer hem naturligtvis.
Gamla Skúmur låg ner och var inte intresserad när kvällsmaten serverades vid fem. Lia och jag tog temp, lyssnade på magen och kollade tandköttet och sen  ringde vi Ewald (Barlas pappa), han är ju veterinär. Han konstaterade kolik och gav honom en spruta. Då brakade helvetet lös. Skúmur fick en direkt allergisk reaktion och kastade sig och föll handlöst. Han skakade, sparkade, for runt och försökte ta sig upp men benen bar inte och han fick inget fäste. Vi var tre stycken som alla trodde att nu, nu dör han. Men det gjorde han alltså inte. Han tog sig upp på benen, lugnade sig och slutade skaka. Vi ringde dit vår ordinarie veterinär (då Ewald är gammal och inte jobbar egentligen), han kom och undersökte Skúmur. Koliken var inte så illa men han behövde dropp. Så vi har stått och väntat på att droppet ska gå in, promenerat och satt i nytt dropp och väntat på det. Nu verkar Skúmur må bättre. Ewald körde hem och fixade middag åt mig och Lia, väldigt skönt, vi var båda vrålhungriga. Det var skönt att Lia och Ewald var där men roligare kan man ju ha en söndagkväll.

The ultimate horse behavior and training book

Jag har naturligtvis inte läst klart boken än utan har bara bläddrat igenom och läst valda delar men jag har redan mycket åsikter. Jag är inte alls övertygad och inte särskilt förtjust i boken än så länge. Till att börja med blir jag alltid lite negativt inställd när folk har behov att kalla ridspö för något annat, i det här fallet wand (trollspö). För mig känns det tillgjort och töntigt men Linda Tellington-Jones är ju inte ensam om detta. Kanske är det töntigt av mig att hänga upp mig på det.
Sen så blir jag alltid misstänksam när du behöver en massa specialutrustning och hjälpmedel för att kunna träna. Det är rep runt bakdelen och specialbett och jag tycker att hon gör det lite onödigt svårt faktiskt. Det är inte så att jag inte tror att det fungerar, jag tror bara att du kan nå samma resultat på annat vis och är inte alls övertygad om att det här är det optimala sättet.
Jag har även hunnit läsa lite om problemlösning, framför allt de delar som är aktuella för mig och Lifri och jag blev inte så imponerad där. Hon är negativt inställd till Join-up (hon skriver inte att det är Join-up men det är så jag förstår det av beskrivningen) men det sättet hon skriver om det gör att jag känner att hon inte alls har förstått hur och varför det fungerar så jag kan inte riktigt ta det på allvar.
Linda Tellington-Jones är väldigt positiv till att träna med godis och det känner jag är lite av en nödlösning. Om hästen är spänd när du sitter upp tycker hon att det är en bra övning att ge hästen godis från sadeln så det lugnar sig och börjar lyssna på ryttaren. Jag köper att det frigörs ämnen som gör hästen lugn när den tuggar men jag upplever inte att hästen börjar lyssna för att den får godis. Snarare tycker jag att det är svårt att få kontakt med en häst som bara letar efter godis och inte tänker på annat. Jag vill inte ha en häst som börjar buffla, leta i fickor eller ständigt vända sig om efter godis när jag sitter i sadeln. Alla hästar blir inte så av att få godis ur handen men många och du vet inte vilka innan du provat och det är svårt att bli av med beteendet även om du slutat ge godis. Jag tror att det finns andra sätt att kommunicera på.

Det jag däremot tror på (och som är väldigt centralt för hennes metod) är att berörning och massage hjälper. Det hjälper hästen att släppa spänningar, fysiskt och mental, och det gör hästen mer medveten om sin kropp. Det hjälper också till att skapa ett band mellan häst och ryttare. Så jag kommer läsa vidare.

När jag började rida

Snodde en bild från min kära systers blogg för att visa hur det såg ut när jag började rida för evigheter sen.

Lunch

Idag var vi hemma hos Barlas pappa, Ewald Isenbügel, och åt lunch. Han har alltid så mycket spännande att berätta så det var kul. För er som inte vet är Ewald en av grundarna till FEIF och han var också ordförande i 16 år. Han är zooveterinär och har rest världen runt, ridit och jobbat med djur. Han har också vunnit tyska juniormästerskapen i dressyr men det var för länge sedan förstås.
Idag berättade han om hur han skaffade sin första islandshäst, lite om när han undervisade på Island, Mongoliet och mera hästar förstås. Han kommer åka till Mongoliet i sommar, som guide på en wildlife-expedition tour och det låter ju hur roligt som helst. Jag önskar att jag hade råd att åka dit för jag vill å gärna se prewalski hästarna i vilt tillstånd. Kanske när jag blir gammal?
Vi pratade även lite om hur synen på hästen ändras och hur annorlunda islandshästvärlden har blivit. Den avslappnade stämningen och kärleken till hästen står mer och mer i skuggan av sporten. Vi har inte längre tid att betrakta hästarna när de leker, lyssna på när de tuggar eller bara vara. Jag berättade då lite om Lifri och hur jag är tvungen att ta mig den tiden, med honom går det inte att vara resultatinriktad och ha dåligt med tid och tålamod. Jag fick då låna en bok av Linda Tellington-Jones, The ultimate horse behavior and training book. Så där har vi min kvällsläsning framöver.

Startlistor

Sitter och läser startlistorna inför istölten (bara för att göra mig själv lite nervös) och såg att Korpa från Mesch kommer starta V1. Kul och ganska oväntat med en svensk häst här nere på kontinenten.

Trött

Igår och idag har jag varit supereffektiv. Igår skötte jag stallet själv och hann rida fyra hästar. Idag hade jag hjälp i stallet så jag hann med att longera två hästar, arbeta från marken (typ NH) med två och rida fyra. Allt i strålande solsken. Nu är jag nöjd men trött.

Sportlov

Nu är det sportlov här och det betyder ingen ridskola, vilket i sin tur betyder att jag har många hästar att jobba med.

Jag longerade Dimmblá och Max. Båda ska vara med på istölten men Dimmblás matte är i alperna nu och Max är ju Ursinas häst och hon är på Island nu.
Jag longerade även Skúmur, en av ridskolehästarna. Det gick långsamt kan jag säga...

Jag tog en kort tur på Hámingja. Hon är härlig, pigg och framåt och mjuk och fin. Hon har jättefin galopp och lätt för fattningarna så vi galloperade en del. På Ára är jag ju inte direkt bortskämd med galoppen, hon har en riktigt trist femgångsgalopp. Men ibland i uppförsbacke så får vi till det.
Ára var jag riktigt irriterad på i början av turen. Hon lyssnade dåligt, töltade dåligt, inget var bra. Sen så skärpte jag till mig. Jag slutade förvänta mig att att hon skulle tölta fint utan att jag bad henne om det. Det går ju inte att bara driva på utan att ha en klar bild av vad du ber om och hoppas att hästen på något sätt ska reda ut det själv. När jag också arbetade lite och talade om vad jag förväntade mig så gick det helt plötsligt mycket bättre. Vi red på i ett högre tempo än vanligt och takten var ren. När jag bad henne öka så gjorde hon det så fint. Jag skäms lite för att jag var irriterad på henne när felet var mitt, det hade hon inte förtjänat. Hon gör sitt bästa. När jag ber henne om något så levererar hon. En härlig känsla.
Jag red Undrun också, på ridbanan. Jag började från marken och hon var riktigt irriterad och väldigt tjafsig med bettet. Ett tag var hon ju bättre men nu har det blivit värre igen. Fokus idag var att hon skulle gå fram ordentligt till bettet, länga halsen och vara lite lugn. Vi töltade en del och då var hon spänd och slängde med huvudet. Jag satt still, drev något och höll en lugn och stadig hand, väntade på att hon skulle lugna sig helt enkelt. Och det gjorde hon naturligtvis och då fick det vara nog för idag.

Imorgon sköter jag stallet själv så jag tror inte jag hinner med att jobba med lika många hästar innan dagen är slut.

Vad hände med vädret?

Jag undrar hur jag tänkte när jag bestämde mig för  att ge Ára en vilodag igår och rida idag istället. Igår var det strålande sol och idag regnade det.
Jag hade morgonstallet idag och var redan blöt när det var dags för vår ridtur men jag bet ihop och vi gav oss ut en halvtimme i alla fall. Det blev en motionsrunda i lugnt tempo. Övade på halter och start i skritt för små hjälper. Vi hade trevligt tillsammans trots regnet. Innan ridturen så stod vi och gosade en lång stund, det känns som om jag äntligen hittat en kompis här. Det behövdes kan jag säga.

Olika metoder

Man skulle kunna säga att det finns två olika, grundläggande metoder (eller synsätt) på hur man tränar hästar.

Den ena är att nöja sig med lite. När hästen gör rätt ger man genast eftergift, berömmer hästen jättemycket och kräver inte mer. Sen kan man naturligtvis göra om övningen igen. Ryttaren kräver inte mer än vad hästen villigt bjuder på. Så småningom blir hästen starkare, presterar bättre och bjuder helt enkelt på mer.

Den andra är att kräva mer, att helt enkelt börja bråka med hästen och kräva en bättre prestation innan man ger efter. Detta sätt kräver en högre skicklighet av ryttaren då denne helt enkelt måste vinna för att det ska ge resultat. På detta sätt kan du komma lite längre under ett ridpass.

Betänkas bör att i slutändan ger dessa två metoder samma resultat (i alla fall mätt i fysisk prestation).

Enligt mina erfarenheter så är det ofta som ryttare väljer den andra metoden utan att vara tillräckligt skickliga för att klara av det. De har lärt sig att man "inte får ge sig", att man måste "visa vem som bestämmer" och tror att det betyder att allt (eller mycket i  alla fall) måste vara vunnet på en gång. I själva verket lyckas de inte åstadkomma något annat än att bli osams med sina hästar. Ganska trist.
Visst får man inte ge sig men tålamod är viktigt när man tränar hästar och att inte ge sig behöver inte betyda att få sin vilja igenom NU utan kan också betyda att fortsätta jobba på det som är svårt tills det är lätt.

Vill ha!

Surfar hästprylar och hittade det här täcket på Felix Bühlers hemsida. De har lite roligare grejer i här i Schweiz tydligen.

Att dansa med en häst

Idag har mina hästar dansat fram! Helt underbart!
Ára var något seg men jag upptäckte på hemvägen att hon fick styltor i bakhovarna trots snowgrips, inte konstigt att det gick dåligt att gasa på. Underlaget var pyton, snön började smälta igår, frös under natten och fortsatte smälta idag. Annars så var Ára fin. Det kändes att hon var glad och tyckte det var roligt att vara ute. Nu på sistone har vi verkligen börjat bli ett ekipage och vi har roligt tillsammans. Jag behöver inte pressa henne, hon går fint, taktrent och i form ändå. Jag kan släppa tyglarna och hon bara fortsätter i tölt hur fin som helst, jag behåller dock magstödet. Så jag njöt av turen.
Imorgon ska Ára få en välförtjänt vilodag.

Jag red även Undrun och hon kändes också fin. Hon är ett litet krutpaket och det gäller att bara sitta still och låta henne sansa sig lite och hitta takten. Sen töltar hon flott så det räcker. Man känner sig stolt när hästen man rider går så fint.

Visst är det underbart när allt funkar och du och hästen dansar fram i harmoni?

Tjatigt?

Ja nu bloggar jag nästan bara om Ára men naturligtvis så gör jag annat än att rida henne hela dagarna. Idag har jag longerat Frida, Dimmblá och Max. Plus massa annat förstås.
Men så har jag ju ridit Ára också. Idag red vi ut med Lia och Aska men först lite läxa från marken. Läxan gick bra och allt annat gick också bra. Vi red och snackade skit men ändå kom jag ihåg att rida, behövde dock inte anstränga mig nämnvärt. Hon gick så fint. Fin takt och bar sig fint. Blev hon lite passaktig så la jag bara till spöt (lätt!) på rumpan så blev det bättre.
I slutet av ridturen satt jag och tänkte "fan vad bra det gick, vad fin hon är idag" och då säger Lia att hon såg ut att gå så bra. Det gjorde mig jätteglad. Sen diskuterade vi lite huruvida jag skulle rida med boots på tävlingen eller inte, nu red jag utan.
Så, Ára ligger bra till just nu!

Långsam vecka

Både igår och i förrgår var jag och Ára  ute med sällskap. I förrgår spanade vi in konkurrensen inför istölten, vi var ute med Vanessa och Mjöll. Igår var vi ute med Lia och Hördur och det gick undan. De är så jäkla snabba, Ára var helt slut efteråt och eftersvettades rejält. En timme efter var hon helt dyngsur. Ska det vara så va? Jag tror ändå det var nyttigt för henne att få dra på lite men det är nog bra att det  inte är varje dag.

Idag red vi själva, började i viereck (ridbanan), övade på läxan, först från marken och sedan uppsuttet. Det gick mycket bättre nu tycker jag. Sen red jag ut en kort sväng, bara skritt och trav. Det har kommit en massa blötsnö idag så det var ganska tungridet.

Annars så har det inte varit så mycket att göra de senaste dagarna och det trivs jag inte alls med. Men nästa vecka och veckan därefter är det sportlov så då har jag en massa  ridskolehästar att rida till. Ska bli kul faktiskt.

Bloggtips

Vill bara tipsa om att min syster har lagt upp fina bilder på min lilla häst i sin blogg. Jag saknar honom något sjukt mycket just nu, drömde till och med om honom inatt. Jag har så många idéer på vad vi ska göra tillsammans att jag knappt kan bärga mig.
Här hittar ni systers blogg.

Ridning idag

Idag kändes Ára jättefin! Jag red ut med Rita + Mjöll och Vanessa + Ofeigur, sol och vackert väder. Ára var lite taggad av sällskapet och töltade så himla fint i vilket tempo som helst (men gärna lite snabbare). Utan boots. De behövs ju för sjutton inte längre. Idag var det härligt att rida henne och hon verkade också njuta.

Innan jag red Ára så red jag Undrun. Nu var det ett tag som jag red henne, minst en vecka men det känns som en evighet. Hon kändes fin. Pigg och energisk som vanligt. Hon var bättre i munnen och även hon töltade jättefint. Hon lyfter även jättefint på benen.

Jag var ledig idag, tycker det är så skönt att ge mig ut och rida då, bara för att jag vill och inte för att jag måste.

Arbete vid handen

Idag var jag nästan ledig, bara kvällsstall och ridning om jag ville. Så jag jobbade faktiskt bara med Ára. Det blev lite arbete vid handen och lite longering som variation. Jobbade i grimma och flyttade henne undan för tryck, lite Parelli-stuk. Barla tror att det kommer göra henne lite mer uppmärksam även när jag rider. Hoppas kan man ju alltid. Idag var hon riktigt trist och hade koncentrationen någon annanstans mest hela tiden men jag känner ändå att jag lyckades åstadkomma något. Jag tycker att det gick hyfsat i slutet.
Något av det roligaste med att jobba med hästar är att man snabbt märker resultaten av hur man tränar och rider. Det kanske inte blir perfekt på en gång men det går hela tiden framåt.

Boots igen

Idag fuskade jag och red Ára med boots igen. Först tyckte jag inte att det gjorde någon större skillnad men när jag gasade på lite kändes det och jag kunde glida lite mer än vanligt. Sådant kan man ju vara värd på en fredag. Vi lyckades rida tölt på helt lösa tyglar i ett högre tempo än vanligt, det var helt underbart. Naturligtvis så måste jag ju fortfarande rida men det känns väldigt lyxigt att inte behöva använda tyglarna. Läxan gick också bättre idag.

På seminariet förra helgen fick vi ta del av en studie som gjorts om användningen av boots och hur det påverkar hästens aktion. Studien gjordes utan boots, med 170 grams boots och med 280 grams. Bootsen ökade aktionen, i kort tölt gav de olika vikterna samma effekt men i högre tempo gav den tyngre vikten en högre aktion. Värt att tänka på.

Nybörjarlektion

Idag har jag longerat fyra hästar. Ára och jag har gjort vår läxa, det gick bra. Jag har också hållt en nybörjarlektion för en lite räddhågsen kvinna. Det gick bra, nu vet jag vad hon kan och inte kan (hon har alltså ridit litegrann innan) och vad som behöver jobbas på. Jag ser fram emot att få jobba vidare med henne nästa vecka!

Annars så har jag bokat flyg hem den 19 mars och jag längtar något otroligt mycket. Jag har så många idéer om vad jag och Lifri ska hitta på. Jag har fått många bra uppslag här och längtar på att få sätta igång och se hur det går.

Bilder från dagen

Max och Skrámur

Ára i förgrunden

Frida vid longering

Skjóna är inte så lätt att fota...

Solnedgång!

Bodenarbeit

Idag var det dags för mig och Ára att få privatlektion av Barla. Barla visade hur jag kan jobba med Ára från marken för att få henne att gå på yttertygeln, få igenom böjning och i största allmänhet få henne att lyssna bättre på mig.
Vi jobbade på böjt spår och när hon böjde sig fint försökte vi få några steg i skänkelvikning, jag går vid bogen och använder min ytterhand som innerskänkel samtidigt som jag ser till att ha stadig kontakt på yttertygeln. Lätt kontakt på innertygeln. Mycket att tänka på på en gång men det gick helt ok. Så jag fick sitta upp och göra samma sak uppsuttet. Inte så himla enkelt. Höger varv gick fint men i vänster varv ignorerar hon yttertygeln och skjuter ut bogen så jag måste ha en mycket starkare kontakt på yttertygeln än vad jag vill. Sen gäller det att inte glömma att driva med innerskänkel, titta dit vi ska osv.
Barla sa något tänkvärt om det här med tygelkontakt som jag tänkte dela med mig av. Hon anser inte att ryttaren någonsin ska föra handen bakåt, dvs dra hästen i munnen. Hon menar att du kan hålla en väldigt starkt kontakt med hästens mun så länge handen inte förs bakåt. Hästen accepterar detta och lär sig att sluta gå emot och blir så småningom mjukare i munnen. En hand som drar kommer hästen däremot fortsätta att kämpa emot.
Läxa blir nu att varje gång jag ska rida Ára först göra dessa övningar från marken. Efter två veckor bör vi kunna se ordentliga resultat. Då hoppas vi att hon böjer sig fint och att jag inte behöver använda ett så starkt stöd på yttertygeln. Och att hon lyssnar bättre förstås.

Fin häst idag!

Ára var helt underbar idag! Jag red ut med Lia och Undrun, högt tempo och Ára var så fylld av energi, jag kände att hon var glad. Hon töltade på som en ängel och galopperade även fint trots att det varit lite knepigt utan boots. Trots farten så lyssnade hon fortfarande fint och jag hade kunnat fortsätta rida hur länge som helst. Idag kändes det som om istölten kommer gå bra.

Jag red även Flikka idag, longerade henne igår. Jag jobbar på att få henne att länga sig och söka sig framåt, neråt. Det var inte helt lätt men jag tycker att det gick bra efter en stund. I slutet kändes det riktigt bra.

Söndag & Måndag

Igår fick jag och Ára sällskap av Rita och Mjöll på en tur ner till sjön i bitande kyla och strålande sol. Det livade upp med lite sällskap, våra turer har börjat kännas lite enformiga. Vi var ute ganska länge och Ára töltade på så fint.
Jag red även Máni och hade Skjóna som handhäst. Hon rör sig så fint att jag knappt kan slita ögonen från henne när jag rider. Hade jag varit rik så hade jag köpt henne, gillar henne verkligen. Men det kanske räcker med en vildhäst.

Idag så red jag Ára på ridbanan och jobbade henne även lite från marken. Övade på öppna och rygga på marken och försökte även uppsuttet. Red volter och många övergångar, fokuserade på att ge små hjälper och få snabba reaktioner ifrån Ára. Red även serpentiner över medellinjen i både trav och tölt och efter det så blev hon underbart lätt fram och töltade så fint.

Dagens stora händelse var att titta på när Barla och Lia jobbade med Skjóna och sen även med Elliot. Barla har några gånger försökt få sitta upp på Skjóna och idag accepterade Skjóna att hon satt upp. Det var intressant att se hur Barla gör, hon hänger på hästen och väntar på att den accepterar det då rör hon sig lite, lyfter benet som om hon skulle svinga över det, reser överkroppen mm. När hästen accepterar det så svingar hon över benet så hon sitter i sadeln.
Elliot var inte lika spännande att se även om han är fin han med. Barla satt på honom medan Lia ledde runt honom.

Gångartsskoning

Det finns en tradition att sko islandshästar med lång tå och höga hovar fram för att ändra sättet som hästen rör sig på. På zuchtseminriet i lördags så fick vi ta del av forskning inom området. Det har helt enkelt forskats på huruvida denna skoning ger önskad effekt. Som jag förstod det så har undersökningen gjorts på hästar, med ryttare, som fått springa på löpband i tölt, normalskodda och skodda med lång tå och höga hovar fram.
Resultatet är att det numera är bevisat att denna typ av skoning ändrar hästens gång. Hästen får bättre takt, blir mindre passaktig. Det ger även hästen längre steg och högre aktion. Det fungerar helt enkelt.
Däremot är denna skoning inte särskilt bra för hästen då det blir en högre belastning på senor och även en felaktig belastning på hovbenet.
Nu finns det ju regler för hur höga hovarna får vara om man ska tävla i islandshästsammanhang men vad jag förstod så borde en normal hov vara kortare än maximimåttet så det finns ett visst utrymme för gångartsskoning.

Så frågan är vad som är viktigast; kärleken till hästen eller kärleken till sporten? Jag vet vad jag väljer, vad väljer du?

Zuchtseminar

Idag har har jag spenderat dagen på Tierspital i Zürich (dvs djursjukhuset), den schweiziska islandshästföreningen hade ordnat en mycket intressant dag med föreläsningar och seminarier. Jag förstod förvånansvärt mycket, alla utom en föreläsare pratade "vanlig" tyska. Mycket bra språkövning.
Jag tänkte lite kort spalta upp vad som togs upp under dagen för att senare skriva lite utförligare inlägg om de olika ämnena. Skriver jag om allt i ett inlägg så tvivlar jag på att någon orkar läsa allt.

- Eksem, orsak och utvecklingen av ett vaccin som förhoppningsvis fungerar.
- Hovmekanism, hornbildning i hoven mm. Här förstod jag tyvärr inte mycket då föreläsningen hölls på switzerdutch.
- Gångartsskoning, forskningsresultat och risker.
- Skador och sjukdomar hos islandshästar.

Vi fick även observera en häst på löpband, i skritt, för att kunna analysera hur den rör sig, och vi fick se hovar och ben men muskler, senor mm och hur de fungerar. Mycket intressant.

Vinter i Greifensee

Jag har glömt att berätta att det är vinter här i Greifensee nu, på riktigt. Idag hade vi -12, vattnet fryser och ett tunt lager snö täcker marken. Hästarna tycker det är toppen, människorna klär sig i termobyxor och gnäller över kylan.

Idag red jag ut på Máni och hade Skjóna med som handhäst. Hon var iklädd sadel (med dinglande stigbyglar), träns och repgrimma. Hon skötte sig utmärkt, höll sig fint bredvid och hon verkar börja vänja sig vid sadeln nu.

Jag longerade Dimmblá, hon var ofokuserad och lyssnade riktigt dåligt. Hon som brukar vara så uppmärksam. Men hon travade fint, jag börjar till och med se lite sväv.

Ára gick helt okej idag. Galoppen är svårare utan boots men vi fick till en del ändå. Tölten går bra när jag rider ordentligt och kräver att hon använder bakdelen också, då gör hon det så fint. Vi red ut på eftermiddagen och då sken solen, riktigt skönt var det.

Jag hade också en lektion idag. På fredagar kommer en äldre man och rider, tidigare har Ursina ridit med honom men nu är hon inte här på fredagar längre så jag har fått ta över. Han fick rida Faxi och jag red Arvakur. Arvakur är långsam men man kan verkligen glida fram i tölt på honom vilket gör det lätt att koncentrera sig på sin elev, ganska lyxigt faktiskt. Jag tycker att lektionen gick bra, får bara hoppas att min elev tyckte detsamma.

Barla fotade en del idag och jag var inne på Svisshólars hemsida och snodde en del av bilderna så att ni kan se hur det ser ut här nu.

Valackerna är glada över att få komma ut på fältet

Undrun showar

Även Hamingja levde loppan

Skrámur och Max tittar på

Ingen återvändo

Nu är jag och Ára anmälda till istölten den tredje mars. Det blir V1, fyrgång, i modifierad isversion. Gångarterna som rids är arbetstempo tölt, trav och valfritt tempo tölt. Barla ska tävla i samma gren, det känns så där. Jag är väl inte tillräckligt bra för att tävla mot henne? Ja vi får väl se hur det går...

Lilla Vild på Stenhugget