Gångartsskoning

Det finns en tradition att sko islandshästar med lång tå och höga hovar fram för att ändra sättet som hästen rör sig på. På zuchtseminriet i lördags så fick vi ta del av forskning inom området. Det har helt enkelt forskats på huruvida denna skoning ger önskad effekt. Som jag förstod det så har undersökningen gjorts på hästar, med ryttare, som fått springa på löpband i tölt, normalskodda och skodda med lång tå och höga hovar fram.
Resultatet är att det numera är bevisat att denna typ av skoning ändrar hästens gång. Hästen får bättre takt, blir mindre passaktig. Det ger även hästen längre steg och högre aktion. Det fungerar helt enkelt.
Däremot är denna skoning inte särskilt bra för hästen då det blir en högre belastning på senor och även en felaktig belastning på hovbenet.
Nu finns det ju regler för hur höga hovarna får vara om man ska tävla i islandshästsammanhang men vad jag förstod så borde en normal hov vara kortare än maximimåttet så det finns ett visst utrymme för gångartsskoning.

Så frågan är vad som är viktigast; kärleken till hästen eller kärleken till sporten? Jag vet vad jag väljer, vad väljer du?