Sidor

lördag, februari 25, 2012

The ultimate horse behavior and training book

Jag har naturligtvis inte läst klart boken än utan har bara bläddrat igenom och läst valda delar men jag har redan mycket åsikter. Jag är inte alls övertygad och inte särskilt förtjust i boken än så länge. Till att börja med blir jag alltid lite negativt inställd när folk har behov att kalla ridspö för något annat, i det här fallet wand (trollspö). För mig känns det tillgjort och töntigt men Linda Tellington-Jones är ju inte ensam om detta. Kanske är det töntigt av mig att hänga upp mig på det.
Sen så blir jag alltid misstänksam när du behöver en massa specialutrustning och hjälpmedel för att kunna träna. Det är rep runt bakdelen och specialbett och jag tycker att hon gör det lite onödigt svårt faktiskt. Det är inte så att jag inte tror att det fungerar, jag tror bara att du kan nå samma resultat på annat vis och är inte alls övertygad om att det här är det optimala sättet.
Jag har även hunnit läsa lite om problemlösning, framför allt de delar som är aktuella för mig och Lifri och jag blev inte så imponerad där. Hon är negativt inställd till Join-up (hon skriver inte att det är Join-up men det är så jag förstår det av beskrivningen) men det sättet hon skriver om det gör att jag känner att hon inte alls har förstått hur och varför det fungerar så jag kan inte riktigt ta det på allvar.
Linda Tellington-Jones är väldigt positiv till att träna med godis och det känner jag är lite av en nödlösning. Om hästen är spänd när du sitter upp tycker hon att det är en bra övning att ge hästen godis från sadeln så det lugnar sig och börjar lyssna på ryttaren. Jag köper att det frigörs ämnen som gör hästen lugn när den tuggar men jag upplever inte att hästen börjar lyssna för att den får godis. Snarare tycker jag att det är svårt att få kontakt med en häst som bara letar efter godis och inte tänker på annat. Jag vill inte ha en häst som börjar buffla, leta i fickor eller ständigt vända sig om efter godis när jag sitter i sadeln. Alla hästar blir inte så av att få godis ur handen men många och du vet inte vilka innan du provat och det är svårt att bli av med beteendet även om du slutat ge godis. Jag tror att det finns andra sätt att kommunicera på.

Det jag däremot tror på (och som är väldigt centralt för hennes metod) är att berörning och massage hjälper. Det hjälper hästen att släppa spänningar, fysiskt och mental, och det gör hästen mer medveten om sin kropp. Det hjälper också till att skapa ett band mellan häst och ryttare. Så jag kommer läsa vidare.

2 kommentarer:

  1. Jag har läst lite av Tellington-Jones och mitt intryck är att hon är alldeles för omständig, och lite för flummig för min smak. Jag har också svårt för det där med godisträning, tycker mest att sånt skapar onödig stress. Men hennes metod funkar säkert och är absolut värd att kolla närmre på. Alltid kan man lära sig nåt, även om man inte köper allt rakt av.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är väl precis min åsikt. Några av beröringsteknikerna ska jag definitivt prova men resten lämnar jag nog...

      Radera