Idag var vi hemma hos Barlas pappa, Ewald Isenbügel, och åt lunch. Han har alltid så mycket spännande att berätta så det var kul. För er som inte vet är Ewald en av grundarna till FEIF och han var också ordförande i 16 år. Han är zooveterinär och har rest världen runt, ridit och jobbat med djur. Han har också vunnit tyska juniormästerskapen i dressyr men det var för länge sedan förstås.
Idag berättade han om hur han skaffade sin första islandshäst, lite om när han undervisade på Island, Mongoliet och mera hästar förstås. Han kommer åka till Mongoliet i sommar, som guide på en wildlife-expedition tour och det låter ju hur roligt som helst. Jag önskar att jag hade råd att åka dit för jag vill å gärna se prewalski hästarna i vilt tillstånd. Kanske när jag blir gammal?
Vi pratade även lite om hur synen på hästen ändras och hur annorlunda islandshästvärlden har blivit. Den avslappnade stämningen och kärleken till hästen står mer och mer i skuggan av sporten. Vi har inte längre tid att betrakta hästarna när de leker, lyssna på när de tuggar eller bara vara. Jag berättade då lite om Lifri och hur jag är tvungen att ta mig den tiden, med honom går det inte att vara resultatinriktad och ha dåligt med tid och tålamod. Jag fick då låna en bok av Linda Tellington-Jones, The ultimate horse behavior and training book. Så där har vi min kvällsläsning framöver.
Det låter som en mycket trevlig lunch! När du blir gammal och åker på prewalski-safari så hänger jag gärna med förresten!
SvaraRadera" Den avslappnade stämningen och kärleken till hästen står mer och mer i skuggan av sporten"
SvaraRaderaNå, det är sannt.
Hoppas att du har det trävligt!