Nu har det blivit lite blogguppehåll igen, jag har helt enkelt varit trött och haft mycket att göra. Lifri kräver mycket tid och tålamod. Trots allt så har jag haft mycket roligt när jag arbetat med honom. Han är en rolig och mysig häst och emellanåt helt underbar.
Han har gått tillbaka något enormt sen han flyttade till Stenhugget men vi har långsamt börjat kämpa oss ikapp. För att inte glömma bort att det faktiskt hänt en hel del på tiden jag varit hemma så tänkte jag lista våra framsteg tillsammans.
Första dagen jag var där fick jag inte komma nära. När jag någon dag senare fångat in honom fick jag inte ta på honom med händerna och han hoppade högt om någon annan rörde sig på stallplan. Han vågade knappt nosa på folk utan gömde sig helst bakom mig om någon ens tittade på honom.
Nu när jag åkte så jag han inte undan när jag skulle fånga honom (i en liten hage iofs) och jag fick ta överallt på honom med händerna. Jag fick även ta på honom med carrot-sticken. Han reagerade inte på om någon rörde sig på stallplan förutsatt att de inte var alltför nära och Mita kunde hjälpa mig med honom när jag skulle ge mig iväg med honom som handhäst. Bäst av allt var att han de två sista gångerna stod kvar med mig vid grinden för att bli klappad och kliad efter avslutat arbete. Så jag är inte helt äcklig och otäck i alla fall.
Så visst går det framåt.
Nu är jag som ni förstår tillbaka i Schweiz och det känns bra. Det har varit roligt att rida Ára nu de senaste dagarna, hon är verkligen fin! Hon lyssnar så fint och är full av energi. Så jag är glad och nöjd även om jag såklart saknar min skrutt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar