Sitsen

En bra sits är något av det absolut viktigaste när det kommer till ridning då sitsen avgör hur mycket eller lite du stör hästen. En bra sits är också nödvändigt för att kunna ge små men effektiva hjälper. Det optimala är en lodrät sits där du sitter i balans med hästen. Jag anser inte att den lodräta sitsen ska ses som en yttre form som man måste pressa sig in i utan det viktigaste är att man kan sitta avslappnat och i balans.
Det betyder alltså att om du vanligtvis sitter i en lätt stolsits så är det inte det bästa att jobba på att hela tiden dra bak skänklarna då detta orsakar spänningar. Resultatet kommer kanske bli att du sitter mer lodrätt men du kommer inte kunna sitta avslappnat och när du spänner dig känner du inte de små signalerna som din häst ger dig. Bättre är att du sätter dig så att benen hamnar rakt under dig, slutar spjärna i stigbyglarna och låter benen hänga avslappnat ner under dig. Låt tyngdkraften hålla dig i sadeln.

Något som ofta glöms bort när man pratar om sits är händerna och armarnas position. Viktigt är att du har tummen uppåt, annars tappar du lite av din känslighet och förmåga att känna av hästens mun. Det bästa är om tygeln, tillsammans med din arm, bildar en rak linje upp till armbågen (se röd linje på bilden), då löper kommunikation fritt mellan dig och hästen utan några spännigar som hindrar den. Alltför ofta ser man (särskilt hos dem som rider islandshäst) ryttare där armen är spikrak från axeln och ner, tummarna pekar oftast mot varandra (det är näst intill omöjligt att ha dem uppåt om man sitter så) och det blir en kraftig vinkel mellan hand och tygel. Ryttaren är naturligtvis spänd (försök sitta så utan att spänna dig!) och som resultat blir hästen också spänd. Det går inte att ha en mjuk och fin hand om man sitter så.

Sitsen är grunden för all ridning. Den avgör hur lätt det är för dig att rida och med hur små signaler du kan påverka din häst. Kort sagt; tiden du lägger på att förbättra din sits är aldrig bortkastad!