Ofrivillig avsittning

I helgen har jag varit lat och faktiskt inte ridit alls. Fast det var städdag på Stenhugget på lördagen så jag var där och krattade och eldade, hjälpte till att fixa i ordning ny hagen helt enkelt. Så lite nytta har jag gjort.

Idag har jag varit desto duktigare, på förmiddagen var jag på Stenhugget och red ut tillsammans med pappa och på kvällen var jag ute hos Pelle och Lisa och red ut med dem.
Pappa och jag bytte hästar denna gång så jag red Birkir och han Dimbrá. Dimbrá skötte sig fint med honom, gick fram bra och töltade bitvis riktigt fint, traven har hon ju svårare för så den var väl som vanligt inte på topp. Birkir var en dröm att rida idag, mjuk och fin, lyssnade fint och töltade som en liten ängel. Taktfast, lätt och fint. Under det där luddet så bor en riktigt flott liten häst och ibland tittar den fram. Det gör mig glad och lite stolt, över hästen och över syster som uppenbarligen gör att bra jobb med honom.
Lifri var lite spänd idag och ville gärna springa på lite fortare än vanligt men i skogen är det inte så lätt. I vanlig ordning så hoppade han över dikena, stora skutt. Det blev bara en liten snutt i skogen, det blir ju mörkt så tidigt nu. Vi red lite på volten innan vi var klara, travade lite och det gick undan minsann, typ dubbelt så fort som vanligt. Det märks att han vilat. Jag lyckades faktiskt med att trilla av idag också, det var inte Lifris fel, ska man skylla på någon så var det nog mitt fel eller möjligen skogens. Jag skyller på att det växer så mycket träd i det här landet... Nej helt ärligt, det hände efter ett hopp över ett dike, jag var tvungen att ducka och blunda för en otäck gammal gran med torra otäcka grenar i ögonhöjd och slutade styra och titta vart jag var på väg. Lifri fortsatte mot nästa gran och jag var tvungen att luta mig bakåt och åt sidan för att inte spetsas på granen och detta resulterade i att jag helt enkelt ramlade av hästen. Långsamt och ganska odramatiskt. Lifri blev inte ens rädd, det är jag glad för. Och jag slog mig inte, det är jag också glad för. Det var dessutom första gången jag föll av en häst i år.
Efter att jag ridit Lifri så fick jag prova Pelles Grímaldur, en riktigt välutbildad häst. Han var mjuk och fin, påminde lite om Birkir faktiskt, kul att få prova!