Lektionerna idag har gått bra. Ára gick fram bra på ridbanan men efter en stund försökte hon komma i och ställa sig vid mig. Hon kunde inte riktigt köpa att Tanja hade kommandot och verkade inte riktigt förstå vad som försiggick. Tanja lyckades i alla fall säga till Ára att hon måste gå ut på fyrkantsspåret igen och arbeta lite. Detta var ett enormt framsteg för Tanja som haft lite svårt med att tala om för hästarna vad som gäller, kom ihåg att hon ridit ett år på ridskola bara. Så jag tycker det gick bra även om jag är häpen över Áras beteende.
Andrina och Katla fick öva på ridvägarna, det blev en lite kort lektion eftersom vi inte hade så mycket tid. Vitsen med lektionen var ju mest att jag skulle öva på termer och kommandogivning och det gick bra, Andrina tycker att jag kan det här bra. Hon verkade även nöjd med lektionen som sådan och vill gärna göra om det. Nu finns det dessutom några andra här som gärna rider en lektion för mig om det är så att jag behöver öva.
Jag tycker det är svårt det här med att ge lektion, mest för att jag tycker att det är svårt att prata inför folk på det viset. Det blir ju extra svårt på tyska förstås. Idag har jag ju bara haft privatlektioner och det är inte så krångligt. Jag vet hur man rider och tränar, jag kan se vad som blir fel och jag kan även korrigera felen, det är inte där problemet ligger. När du har fem- sex elever som rider runt och du ska tala om för dem vad de ska göra så är det något helt annat än att hålla lektion för en ryttare. Jag blir osäker på om jag säger rätt och på om jag talar tillräckligt högt. Sådana småsaker. På svenska skulle det naturligtvis vara lättare, där kan jag ju alla termer och begrepp sedan länge. Plus att jag fortfarande känner att jag inte är så bra på tyska trots att jag ständigt får höra motsatsen. Jag känner att jag inte kan eftersom att undervisa hyfsat bra inte är gott nog för mig, det måste vara superbra hela tiden. Att kämpa med sina egna demoner är inte lätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar