Bara massa jobb!

Idag har det varit lite lugnare och jag har "bara" varit på två två-timmars turer. Den ena var med en amerikansk familj och det var jobbigt! De var sex stycken och hade lite problem med att göra som jag sa. Som t ex att aldrig någonsin rida förbi mig. Första gången vi skulle tölta lite, över ett stort fält, så stack de bara iväg i alla möjliga riktningar och naturligtvis red de om mig. Så det vara bara att öka tempot och försöka få dem under kontroll. Efter det gick det väl lite smidigare men då var jag ju redan på helspänn för att se vad de skulle hitta på härnäst.

Jag har också hunnit jobba lite med Svartur idag. Jag gick in o boxen och satte på kapson och ledde ut honom i ridhuset, Mieke hjälpte mig och berättade vad och hur jag skulle göra. I ridhuset band vi upp honom och det gillade han inte! Så han reste sig några gånger men han är verkligen lugn och fin annars. Jag borstade honom och det gillar han verkligen! Sen bytte vi till ett längre grimskaft och longerade lite men där fick Mieke göra det mesta för jag hade lite svårt att få honom att gå ifrån mig. Men han skötte sig utmärkt och han är verkligen inte så svår att leda. Det jag inte gillar är att här tränar de med godis. Så så fort han gjort något bra så ska han ha en godis och han är redan nafsig. Om jag fick välja så skulle jag göra på ett annat sätt. Men man får ju ta seden dit man kommer.
Imorgon ska jag pröva att göra allt det där själv, jag tror det kommer gå utmärkt.

De andra hästarna har fått vila för jag har behövt ta det lite lugnt.

Nu har jag ju varit på Island i en månad redan men det känns mycket kortare. Jag tror jag har förbättrat min sits avsevärt under min tid här. Jag som har varit van att få beröm för min fina sits har insett att jag fladdrar med benen! Det fick jag sluta med illa kvickt för det funkar inte riktigt på hästarna här, de ökar bara takten då och då fladdrar benen lätt ännu mer. Så nu sitter jag stilla. Jag sitter nog också mer lodrätt nu tror jag, jag har alltid haft en tendens att sitta lite bakåtlutad. Sen så har jag insett att mina händer inte var så oberoende som jag trodde, det är bättre nu.