Ny hjälm och lite mer samarbetsvillig häst

Idag har jag varit på Hööks och köpt en ny hjälm. Jag köpte en precis likadan som jag hade, innan jag kraschade den i marken. Jag hade tänkt köpa en svart (nu blev det en blå och silver igen) för att det ser mer proffsigt ut men den kostade 300 spänn mer och egentligen gillar jag den lite mer färgglada bättre. Enda skillnaden var färgen och att den svarta har EquiThemes märke på sig, samma tillverkare, samma konstruktion. Så mycket är det inte värt för mig att ha en svart hjälm.

Efter det åkte jag upp till stallet. Jag hade pappa med mig och han fick hjälpa till lite att fånga lilla vild och det gick alldeles utmärkt. Lifri var snabbt inne i ett hörn och jag fick komma fram och ta honom. Jag borstade och kände på honom och även pappa fick känna igenom honom lite. Sen fick han äta lite havre vid bommen tillsammans med Skardi, det verkade han nöjd med. Eftersom vi hade gott om tid så gav vi oss ut på en liten skogspromenad i det vackra vädret, alla fyra. När vi kom tillbaka så släppte vi ut båda hästarna i hagen igen, jag tog av grimman på Lifri. Han verkade nöjd och stod kvar och hängde vid grinden tillsammans med Skardi. Nu får han gå och skrota några veckor, jag åker tillbaka till Schweiz imorgon. Det ska bli spännande att se hur vild han är när jag kommer tillbaka!

De bästa intentionerna

Idag hade jag goda intentioner, tänkte ta ut min häst och ge honom sitt gamla hö till lunch så att han får vänja in sig lite på ensilaget. Lifri hade andra idéer. De tog mig mer än en och en halvtimme att fånga honom, tur att jag har tålamod och gott om tid. Det vara några gånger då jag nästan hade honom men han drog i sista sekunden, det blir inte lättare efter det. Jag hade lämnat grimman på för att det skulle bli lättare men inte hjälpte det. Till slut så stod han still i ett hörn och jag fick närma mig bakifrån och ta honom, viken lättnad!
Väl ute så var Lifri spänd och ville inte alls äta. Han tyckte det var jätteobehagligt när jag kände igenom honom, stora ögon och stora näsborrar. Han hade två små sår på rumpan, troligtvis från Birkirs broddar men i övrigt var han hel och fin. De såg ut att ha blödit ordentligt så förhoppningsvis har smutsen åkt ut. Jag är glad att det är snö och kallt för ingen djävel lär kunna titta till såren när jag är borta.
Ja imorgon så försöker jag igen och förhoppningsvis går det fortare att få tag i honom och det har ju aldrig tagit så här lång tid innan.

Jag var också ute på en tur med Birkir, innan jag försökte få ta på min häst, barbacka i solen. Birkir var långsam, töltade fint, fattade galopp hur lätt som helst och kunde galoppera rent i snigelfart. Birkir har verkligen tagit fast på det här att galopp inte nödvändigtvis behöver betyda fortare, det är bara ett annat sätt att sätta benen. Jag fattar inte hur han orkar bära sig i en sådan kort galopp men det var inga problem. Bäst tyckte jag det var när vi kunde starta i en riktigt kort galopp från skritt, öka upp till mellantempo för att sedan gå ner till kort galopp igen och därifrån ta tölten. Vi hade riktigt roligt!

Lifri har fyttat

Idag flyttade Lifri till Stenhugget. Lastningen gick bra, han ville inte riktigt men det gick bra med lite tålamod. Väl där så la Birkir beslag på honom, de gick runt länge innan de kom ner lite till de andra. Då plötsligt rök de ihop och sparkades så jag blev alldeles skakis. Åsa är lite mer härdad och tyckte inte det var så farligt. Efter det drog de två upp i skogen, själva, igen och då var det lugnt. Jag och Åsa åkte hem när det blev mörkt och vi inte kunde se dem längre.
Jag fotade lite men har inte med mig usb-sladden så det blir inga bilder nu.

Imorgon åker jag upp och ser om han har överlevt. Min lilla skrutt!

Hem snart

Ja jag glömde ju skriva att jag åker hem en kort sväng i helgen. På söndagen är tanken att jag ska flytta Lifri till hans nya hem, Stenhugget. Det ska bli spännande och jag längtar efter att få se min lilla häst.

Elliot

Idag kom Barlas nya häst som förhoppningsvis ska ta henne till VM om några år. Han heter Elliot och är en fyraårig hingst, brun med rejält med man och svans. Riktigt vacker naturligtvis. Det ska bli spännande att se hur det går för dem.

Elliot

Jag longerade Ára idag eftersom hon varit så energilös att rida de senaste dagarna men det verkade finnas energi så att det räckte och blev över. Hon galopperade som en tok, bockade och for. Jag kunde inte sluta skratta, hon såg så rolig ut och det var så oväntat att hon skulle bete sig så där. Annars så rörde hon sig fint, steget var lätt och luftigt. Vi får se hur hon är att rida imorgon, hon hade ju i alla fall roligt idag.

Det gick jättebra att longera Skjóna, hon var uppmärksam och lugn. Jag gillar henne verkligen men så har jag ju en egen vildhäst hemma så det var ju inte helt otippat.

Utan boots

Idag har det varit mycket stallfix så det blev inte så mycket jobb med hästarna. Men Ára hann jag med. Vi tog en ganska kort tur men tog oss lite utanför vår komfortzon, jag red utan boots. Nu går det så pass bra att jag kände att det var dags att se om vår träning verkligen gett resultat. Anledningen till att jag ridit med boots fram är att hon har varit väldigt passaktig och tung framtill utan dem och jag har inte klarat att reda ut det. Nu går hon mycket bättre än när jag började rida, samlar sig och hänger inte alls i handen. Så nu tänkte jag att jag grejar att få ordning på takten utan boots. Jag fick jobba lite mer än vanligt, kände att jag verkligen fick använda magmusklerna och musklerna i nedre delen av ryggen, men vi fixade det. Vi gled väl inte fram som vanligt men jag kunde släppa tyglarna helt korta bitar. Det känns som om det börjar bli lite ordning på ekipaget nu.

Jag borstade även lite på Skjóna, vår lilla vildmärr, och hon verkade njuta av det i fulla drag. Imorgon ska jag longera henne för första gången. Helt själv så det blir spännande.

Många hästar idag

Helgen spenderade jag i Flims (Alperna), jag hälsade på Ursina så inga hästar i helgen alltså. Igår hade jag tyskaprov och orkade inte blogga. Tror att provet gick bra men jag hade ju bäst poäng i klassen på förra provet så jag kände pressen.

Idag har jag hunnit med en hel del. Jag har longerat Hördur, Frida och Thoka. Det var första gången jag longerade Thoka. Wendy brukar rida henne men hon har inte riktigt tid just nu. Thoka är ganska speciell, knepig att fånga och väldigt isländsk. Hon gick naturligtvis undan när jag skulle ta henne men det tog bara några minuter så hade jag henne. Man har väl sett värre. Hon var snäll att longera och det verkar som om jag kommer få göra det fler gånger och sen kanske börja rida henne lite när vi känner varandra bättre. Thoka verkade väldigt förvånad, jag tror inte hon har räknat mig som någon alls så hon blev nog överraskad.

Jag har ridit Undrun, Ára och Flikka. Undrun har stått några dagar och det märks som vanligt. Hon hade mycket överskottsenergi och bockade i galoppen. Men när Undrun bockar så är det ingen större risk att man flyger av... Annars så tycker jag att hon går bättre fram till bettet nu.

Ára var seg idag, inte alls så full av energi som hon varit på sistone. Jag försökte liva upp henne men det gick så där. Med min sits går det bättre och vi har inga problem med att glida runt i tölt på hängande tyglar. Nedtagningarna till skritt går också bra, inte ett enda travsteg emellan idag. Jag tappar aldrig tölten längre heller utan lyckas hålla den även i uppförsbackar så visst går det framåt.
Barla och jag ska försöka boka in så att vi har en morgonlektion i veckan, in die Viereck, mit Bodenarbeit, jag och Ára. Helt enkelt arbete vid handen på ridbanan, jag ser fram emot det.

Flikka och jag tog en ganska kort tur längs vägarna. Jobbade lite på tölten då hon har svårt för den och i princip aldrig behöver tölta eftersom hon oftast bara går i ridskolan. Det gick väl hyfsat.

Ára

De senaste dagarna har det gått fortsatt bra med Ára, hon är så annorlunda nu mot hur hon var när jag började rida henne. Hon känns inte lika tung, hon är mer energisk, hon lyssnar bättre och nu kan jag verkligen samla henne. Hon verkar gladare och mera positiv till arbete.
Igår red jag ut med Barla och jag lyckades hålla tungan rätt i mun och rumpan djupt i sadeln, jag måste ständigt koncentrera mig för att inte titta ner på hästen. Tittar jag ner så kan jag inte sitta ordentligt. Det enda Barla sa var att det verkade fungera bra för mig att sitta ner.
Idag red jag själv och det gick också bra. Vi leker mycket med tempot, både i tölt och trav. Det ger henne mer energi och gör henne uppmärksam.
Ára och jag tränar nu, mer eller mindre officiellt, för att vara med på en istölt den tredje mars, Tölt at Dolder. Vi får väl se hur det går men Ára är tydligen bra på is.

Annars så funderar jag på om jag inte ska åka hem en sväng nästa vecka ändå, om det inte är värt det. Då kunde jag fixa en massa praktiska saker.

Äntligen!

Ja äntligen har jag bestämt mig!

Jag blir kvar här men kommer hem två veckor, ungefär, varje månad. Lite trixigt att få ihop schemat då det är kurser, ridprov och eventuellt tävlingar för mig att vara med på. Plus att Barla är borta ibland och då är det bra om jag är här.
Lifri får stanna hemma. Det känns bäst så. Jag har pratat med Barla om hans träning och vad hon tror om att göra på det viset, hur det påverkar hans framtid och hon verkade hålla med mig och tro att det går bra att göra så. Två veckor är tillräckligt lång tid för att hinna åstadkomma något. Kanske behöver han till och med vilan emellan.

Hur det blir med pengarna är ännu lite ovisst då Barla måste kolla hur mycket det kostar henne att ta in någon annan när jag inte är här och hur mycket hon måste göra det. Sen vet vi hur mycket hon kan betala mig. Flygbiljetterna kostar ju en del också så kanske måste jag jobba lite hemma också.
Riktigt surt är att jag blev erbjuden att åka hem nu till den 28 som råkar vara brorsonens födelsedag men biljetterna kostar över fyra tusen tur och retur.

Ja jag behöver en sponsor. Men det är skönt att ha bestämt sig i alla fall...

Bra dag

Idag gick det skitbra att rida Ára. Jag satt ner, tung och avslappnad rumpa, tittade inte ner på hästen utan höll blicken på horisonten. Kände efter och kände mycket mer och kunde hjälpa henne bättre. Hon samlade sig fint innan vi töltade iväg, bar sig själv och lyssnade. Vi red i hyfsat kort tempo i tölt, taktrent och på hängande tygel. Jag tappade inte ner henne i trav och kunde böja henne utan tygelhjälper. Det var fantastiskt helt enkelt, en sådan dag då man bara kan rida.

Jag har insett vad mitt stora problem i ridningen är och det är att jag är otålig. Jag vill gärna fixa och trixa och inte vänta på att det ska bli bra. Detta gör att jag börjar tänka för mycket, krånglar till allt, spänner mig och skjuter upp mig ur sadeln. Då förlorar jag förmågan att verkligen känna av hästen och då blir det pannkaka av alltihopa. Jag måste slappna av, sitta ner, andas och bara känna efter och bara göra det som behövs och inte mer. För mig är ridning till stor del en mental sysselsättning som ni kanske förstår.

Tisdag

Idag red jag lektion på Undrun och det tycker jag gick bra, jag fick beröm för min sits, eller snarare för att jag faktiskt satt ner. Så det går framåt, nu ska jag bara få ordning på axlarna också, försöka slappna av lite i dem. Mina skänklar är nu mycket bättre än när jag kom hit och det är sällan som jag behöver korrigera dem.
Lektionen började med lite arbete vid handen i syfte att få hästen på yttertygeln. Jag tycker att det var en bra övning men den är svår att förklara så jag får försöka fånga den på bild. Barla tyckte att det såg ut som om jag gjort den övningen förut, vilket jag inte har men jag har gjort mycket liknande arbete.
Sen satt vi upp. Jobbade på att få Undrun att länga sig, söka sig framåt, nedåt då hon har en tendens att krulla ihop sig. Vi försökte oss även på framdelsvändning och det gick hyfsat. Hon har tydligen ilsknat till när de försökt med det i barngrupperna så det här var klart bättre. Överlag är jag nöjd med vår insats.

Annars så roade jag och Ursina oss med att titta på när Barla satte sadel på det lilla skäckstoet för första gången. Först såg det lugnt och fint ut men sen blev det fullkomlig rodeo. Eftersom hon inte blev av med sadeln så slutade hon bocka och sprang utav bara helvete istället. Det tog ett bra tag innan hon sansade sig. Vi får se hur det går nästa gång. Longeringen snappade hon jättesnabbt så kanske är hon okej med sadeln när vi försöker igen.

Hästägande

Ibland får jag frågor, förslag och hjälpsamma kommentarer angående Lifri. En del gäller huruvida jag ska ta med honom till Schweiz eller inte och en del gäller huruvida jag har råd att ha häst eller inte.
En del kommentarer är "du kan ju alltid sälja honom", "ska du verkligen ha häst nu?" och "kanske var det inte så bra att du fick den där hästen". Till de som tänker i de här banorna så vill jag bara förtydliga lite. Ja jag hade ju egentligen inte tänkt att skaffa häst just nu och med tanke på de möjligheterna jag har här i Schweiz så blir det lite mer besvärligt. Men jag tänkte igenom allt detta innan jag sa ja till att ta honom och jag har valt att inte se honom som ett hinder utan som en möjlighet och ett glädjeämne. Han står inte i vägen för något jag vill göra utan jag har för tillfället lite svårt att veta vad jag vill, det är inte hans fel. Om jag vill bosätta mig i Schweiz så får han helt enkelt också göra det men nu kanske jag inte vill det.
När det gäller att jag alltid kan sälja honom om jag inte har råd så säger jag bara nej, rakt av. Aldrig i livet och hellre svälter jag. Jag ser till att ha råd helt enkelt.
Och om det var bra eller inte att jag fick honom är väl egentligen inte relevant ens, nu är han min i vilket fall som helst. Personligen tycker jag att det är det bästa som hänt och jag ser fram emot att ha kvar honom i evigheters evighet.

Vinter?

Idag var det riktigt kallt här för första gången denna vinter. Frost och dimma på morgonen, frusen mark och underbart solsken på dagen.
Jag red Hamingja idag igen, lite längre denna gång, dryga tjugo minuter. Hon är rar men ack så tjock.
Jag red även Undrun och jag tyckte hon kändes bättre idag. Men det är så känsligt hur man rider, man kan inte pressa henne, då blir hon bara ilsken och går emot hjälperna. Det gäller att vara envis och lite mjukt föreslå vad man vill att hon ska göra och vänta på att hon hittar rätt och försöka hjälpa henne dit.

Jag red även Máni för första gången sedan jag flög av honom. Vi red ut själva och tog det ganska lugnt och försiktigt men lite galopp blev det. Det kanske låter dumt att säga att det är säkrare att rida ut själv men risken att det händer något är mindre (i det här fallet) även om det är bättre att vara två om något händer. Naturligtvis gick allt jättebra och Máni var jättefin.

Annars så kan jag stolt meddela att min tyska blir bättre och framför allt att jag känner mig mer bekväm med att använda den. Fick höra igår att jag har jättebra uttal, jag gjorde bort mig och pratade tyska med Yiyo när en av inackorderingarna hörde. Hon har aldrig hört mig tala tyska förut och jag misstänker att jag inte kommer undan med engelska i framtiden.

Fredagen den 13

Till att börja med vill jag bara tala om att jag glömde ju att skriva att det var tölt vi övade på igår, jag och Ára. Jag såg nu att jag aldrig skrev det och det var kanske inte glasklart för alla. Vi försökte fortsätta i samma anda idag fast utan Barla. Det tog ett tag innan vi kom in i det men sen så gick det helt okej. Inte som igår men helt klart godkänt. Jag pressade verkligen tempot idag och försökte tänka på att rida som vanligt fastän att det går undan. Jag sitter ju ändå still. Övade också på nedtagningarna till skritt, att de blir fina och att jag inte tappar ner henne till trav emellan. Det gick naturligtvis mycket bättre utan sällskap.

Dimmblá såg bättre ut idag så det blir fortsatt longering för henne.

Annars så red jag Hamingja igen och tandläkaren var här och gick igenom en hel drös hästar, bla Ára och hon var tydligen fin i munnen.

Toppendag

Den här dagen har varit jättebra. Jag har longerat tre hästar och ridit fyra, allt utan att stressa. Jag känner mig väldigt effektiv.
Jag red ut på Ára tillsammans med Barla och jag fick en hel del bra tips. Framför allt: sitt ner. Att det ska vara så svårt. Men så fort jag kommer ihåg att sitta ordentligt så går allt så himla mycket bättre. Jag fick öva på att släppa henne och låta henne gå friare för att sen ta tillbaka henne och fixa takten, släppa henne igen osv. Barla säger att hon går fint i form så det behöver jag inte tänka på. Hon kommenterade också på att hon verkade ha så mycket energi och att hon rör sig mycket bättre, helt enkelt mer nu. Vi gasade på ganska friskt idag och jag koncentrerade mig allt jag hade på att sitta ner även om det blev lite passaktigt och då var det ju naturligtvis mycket lättare att korrigera takten. Jag är jättenöjd och tycker faktiskt att Ára gick super.

Undrun red jag på ridbanan, hon går inte fram jämt till bettet. Hon går fram fint till stödet i höger tygel men inte till vänster. Så det blev mycket volter, sidvärtes och fokus på att hon verkligen skulle gå på yttertygeln. Jag tycker att det gick bra även om jag hela tiden var tvungen att påminna henne.

Jag red Arvakur på en lektion, dvs jag höll lektionen och vi red ut tillsammans. I den här gruppen är det vanligtvis två kvinnor men nu var bara en här. Jag har hoppat in som ridlärare för dem förut och kanske får jag ta över dem då Wendy inte har tid och de kan engelska bra. Arvakur knatade på bra (när jag sa till honom) och solen sken.

Sist men inte minst så red jag Hamingja också, bara tio minuter så här i början. Barla red henne igår och det hade gått bra så hon vågade låta mig rida. Hamingja har ju inte ridits på mer än ett år eftersom hon gått med föl. Hon skötte sig fint men hon är verkligen tjock.

Jag har haft jätteroligt idag även om jag känner mig lite trött så här i slutet av dagen.

Funderar vidare

Idag var min kollega, Yiyo, tillbaka från sin semester så det känns som om jag hade en ganska slö dag. Jag behövde inte göra allt grovgörat själv utan kunde koncentrera mig på lite roligare saker.

Jag red Ára och hon var fortsatt energisk. Vi lekte med tempot i tölten, varierade det och red mycket i tempon som för henne är lite svårare. Så det blev riktigt kort tölt och även mellantempo. När jag skriver svårare så menar jag att det lättare blir passaktigt och jag måste jobba mer på att få henne att använda bakdelen. Hon har helt enkelt lite svårare att bära sig i de tempona.

Jag longerade Hördur, Lia som äger honom pluggar på universitet och har mycket tentor nu. Annars så blev det mycket gulligull-jobb, borsta lite hästar och fixa, kan väl knappast kallas jobb?

Jag funderar vidare på hur jag ska göra och om jag skulle ha råd att ha min lägenhet själv om jag jobbade kvar här. Så jag kunde komma hem och bo hos mig själv, det vore ju toppen. Jag ska prata lite mer med Barla så jag har full koll på hur mycket pengar jag kommer kunna få. Den stora frågan är väl om det är värt att snåla för att kunna bo i sin lägenhet någon vecka per månad... Jag känner att jag behöver hjälp att tänka just nu.

Beslutsångest

Att det ska vara så svårt att bestämma sig! Jag hade ju bestämt mig för att åka hem efter februari, av flera olika anledningar men främst för att jag helt enkelt vill vara hemma. Idag pratade jag och Barla om det hela och jag sa som det var, det är ett toppenerbjudande, ett jättebra jobb, jag trivs men...
Ja och då erbjöd hon mig att jag kanske kunde vara hemma en vecka varje månad, eller två, hon skulle nog kunna klara sig men hon vill verkligen att jag stannar för hon tror inte hon kommer hitta någon lika bra och jag passar så bra in. Jag kunde också vara hemma hela mars och sen komma tillbaka i mitten av april, när tävlingssäsongen börjar sätta fart.
Så nu är jag tillbaka på ruta ett och måste tänka över det hela igen. Så svårt! Jag lär mig så mycket här och det är ett skitbra jobb. Ni kanske inte tycker det låter så fantastiskt men det är inte så tungt för att vara stalljobb, jag rider och får lektioner på arbetstid plus att det faktiskt är bra betalt för den här sortens jobb. Jag utvecklas i min ridning, får öva på att hålla lektioner plus att jag är mycket uppskattad. Det är mycket som stämmer.
En annan sak som snurrar i huvudet just nu är det här med hippologutbildningen och just nu känns det faktiskt inte som om jag har alla kunskaper för att klara ridprovet. Jag är nämligen ingen passryttare och man måste kunna visa pass på ridprovet, de andra grejerna kan jag. Jag skulle kunna lära mig att rida pass här, på Ára och Barla skulle kunna hjälpa mig. Svårt!

Annars så kan jag säga att jag är mer än välkommen tillbaka till Alvargården i vår. De vill gärna att jag kommer och hjälper dem att tämja och rida in deras unghästar då de har många som borde börja jobbas nu. De blir glada om jag kommer bara en vecka eller två.

Det är svårt att vara poppis.

Tillbaka i sadeln

Idag red jag igen för första gången sedan jag flög av och det kändes bra! Det blev Arvakur som fick äran och vi red ut tillsammans med Wendy och Sveppur. Wendy tyckte att jag fick bra fart på Arvakur och gav mig mycket beröm. Arvakur är lååångsam nämligen. Det kändes helt fantastiskt att rida igen, jag blev jätteglad. Nu låter det som om jag inte ridit på evigheter (och så känns det också!) men det är ju bara en dryg vecka. Det kändes ok i kroppen också. Jag satt bra och höften kändes ok. Trav var väl ingen höjdare så det är tur att jag rider islandshäst!

Senare på dagen red jag även Ára och hon kändes jättefin! Jag blev helt överraskad, hon var energisk, lyssnade och var bara bra mycket roligare än vanligt. Jättekul.

Jag longerade även Hamingja som har gått med föl och nu ska börja sättas igång igen.

Annars så vill jag passa på att gratulera min farmor som fyller 90 idag!

Spói såld

Spói har helt oväntat blivit såld. Wendy som arbetar här som ridlärare några dagar i veckan har jobbat med honom nu när jag inte kunnat göra det och hon blev helt förtjust i honom. Barla erbjöd henne, mest på skämt, att köpa honom för ett billigt pris och hon slog till! Jätteroligt, både för Spói och Wendy.
Detta innebär att jag har en häst mindre att jobba med men det räcker nog (och blir över) för mig ändå.

Back to work!

Idag har jag börjat jobba igen, började lätt med halvdag eftersom det är lördag. Det känns skönt att komma igång och att träffa allt folk igen men höften känns inte alls bra. Jag börjar tro att jag fått diskbråck för vad jag kan minnas så är det så här det kändes när jag hade det sist, fast benet hänger med än så länge. Sen så är jag blå och svullen på vänster sida av höften men har ont på höger. Inte mycket att göra åt i alla fall.

Jag hade funderat på att rida idag, på Arvakur som är lite stillsammare än mina vanliga hästar här, men det blev inte av pga missförstånd med min ridkamrat. Jag trodde att hon skulle dyka upp på fm men det gjorde hon inte och tänkte att hon ringer väl när hon kommer annars. Men det gjorde hon alltså inte. Men det känns inte som om det gör något direkt, jag var ändå helt slut efter all mockning och fixande med foder.
Jag borstade och gullade med Dimmblá som fortfarande håller på att återhämta sig från sin skada. Jag kunde promenerat med henne om jag ville men jag hade ont så jag lät bli.

Hästmagazinet

I årets första nummer av Hästmagazinet kan ni läsa den artikel som Helena Nilsson skrev om Nordlandets sevärdheter när hon var hos oss på Saltvík och red. För mig var det roligt att få läsa hur någon som är utomstående, med på turen som betalande gäst, upplever det. Jag gillar speciellt beskrivning av "våra" hästar, så klart. Sen så är det jädrigt fina bilder och jag kan lova om att ni läser artikeln så blir ni nog ganska så sugna på att också åka på långtur...

Den skadefria hästen

Jag tänkte komma med ett litet boktips så här i vinterstormarna (här stormar det i alla fall).
I julklapp fick jag, av min kära syster, Den skadefria hästen av Amanda Sutton och den är faktiskt riktigt intressant. Den går igenom hur du mjukar upp, masserar och stretchar hästen, ingående förklaringar och bilder. Den tar också upp, och det var det här jag tyckte var mest intressant, hur man tittar på en häst, stillastående och i rörelse, i syfte att identifiera problem. Det här är något som jag tror att de flesta av oss är ganska dåliga på. Visst kan det vara ganska lätt att se att en häst "inte ser riktigt bra ut" men att kunna se var problemet sitter är oftast mycket svårare.
Jag tycker att boken är bra och ger mycket information om hur man kan undvika samt tidigt upptäcka eventuella problem. En praktisk guide i vad du kan göra för att försöka hålla din häst skadefri.

Tråkigt

Igår var jag ute och hälsade på hästarna och jag var uppe i stallet idag med. Nu börjar jag bli lite rastlös men jag är inte helt bra än. Plus att läkaren sjukskrev mig en vecka vilket betyder att det kan vara en riktigt dålig idé att jobba lite. Ifall något händer innebär det en massa krångel med försäkringar eftersom jag är sjukskriven. Så jag får snällt hålla mig lugn.

Fölen har nu skiljts från sina mammor och får nu nöja sig med att ha farbror Skrámur som sällskap. mammorna verkar ganska nöjda att vara av med dem faktiskt.

Skrámur och fölen

Jag har tittat på medan Barla har arbetat med Skjóna, vårt lilla vildsto, och det var naturligtvis intressant.
Jag tittade även på när hon longerade Hamingja. Detta är de två mammorna som nu ska sättas igång.

Bonusbild på Máni

2012

En del planer har jag ju redan inför det nya året.

Året inleds ju för min del i Schweiz. Jag har nog bestämt mig för att bara stanna februari ut och sen komma hem igen men nu när jag är här så börjar jag ju vela igen. I vilket fall som helst så har jag två månader kvar här. Under den tiden tänker jag försöka lära mig så mycket som möjligt och helt enkelt komma hem som en bättre ryttare.

Väl hemma måste jag hitta ett jobb som passar mig, lättare sagt än gjort.
Annars så kommer större delen av min energi att läggas på Lifri och på att göra honom till en riktig ridhäst. Det är nog faktiskt prio nummer ett detta året.

Naturligtvis tänker jag åka till Island igen, till Saltvík. Men jag tror inte att det blir någon längre vistelse i år (men det sa jag förra året också och se hur det gick), jag har ju Lifri nu. Men någon vecka ska jag väl lyckas få till i alla fall, annars dör jag. Jag tror inte jag kommer gå på Landsmót, det kostar för mycket och jag var faktiskt där förra året.

Jag vet att jag skrivit att jag tänkte söka in på hippologen men just nu vet jag faktiskt inte om jag vill. Det skulle innebära att jag skulle behöva befinna mig i en annan del av Sverige och jag vill vara hemma. Annars så kunde jag lika gärna stanna i Schweiz...
Ja vi får väl se hur jag gör.

Jag längtar efter att vara hemma och träna min lilla häst.

Nyårsdagen

Höften är bättre idag, mycket bättre. Huvudet är också bättre men jag är helt sinnessjukt trött. Har sovit i princip hela dagen och då var jag inte uppe så sent igår. Har inte varit hungrig och ätit mindre än hälften av vad jag brukar. Men jag blir väl omhändertagen.

Har naturligtvis tänkt på olyckan och känner väl lite att det var mitt eget fel. Jag borde ha varit mer försiktig, jag vet att Máni kan bocka i galoppfattningen. Jag borde inte ha släppt honom helt. Det som kan tyckas lite konstigt är väl att jag kände att vi var så samspelta den dagen, han lyssnade verkligen på mig. Vi hade så roligt och jag släppte honom för att rejsa järnet uppför backen. Jag minns känslan av vild glädje och den enorma kraften innan jag flög. Mer kraft än jag klarade av uppenbarligen. Men innan, då var vi ett.

Jag var inte rädd när jag föll, jag försökte inte ta emot mig. Jag accepterade och förstod att det här var inte bra.

Máni var enormt upprörd efteråt, han mådde inte bra av att jag ramlade av. Han förstod inte att jag omöjligt kunde sitta kvar under sådana akrobatiska konststycken. Det var inte hans mening att ha av mig, det förstår jag. Vi hade ju bara roligt.

Jag tror jag ska gå och hälsa på honom imorgon. Jag har inte varit i stallet sen jag föll av.