Hästägande

Ibland får jag frågor, förslag och hjälpsamma kommentarer angående Lifri. En del gäller huruvida jag ska ta med honom till Schweiz eller inte och en del gäller huruvida jag har råd att ha häst eller inte.
En del kommentarer är "du kan ju alltid sälja honom", "ska du verkligen ha häst nu?" och "kanske var det inte så bra att du fick den där hästen". Till de som tänker i de här banorna så vill jag bara förtydliga lite. Ja jag hade ju egentligen inte tänkt att skaffa häst just nu och med tanke på de möjligheterna jag har här i Schweiz så blir det lite mer besvärligt. Men jag tänkte igenom allt detta innan jag sa ja till att ta honom och jag har valt att inte se honom som ett hinder utan som en möjlighet och ett glädjeämne. Han står inte i vägen för något jag vill göra utan jag har för tillfället lite svårt att veta vad jag vill, det är inte hans fel. Om jag vill bosätta mig i Schweiz så får han helt enkelt också göra det men nu kanske jag inte vill det.
När det gäller att jag alltid kan sälja honom om jag inte har råd så säger jag bara nej, rakt av. Aldrig i livet och hellre svälter jag. Jag ser till att ha råd helt enkelt.
Och om det var bra eller inte att jag fick honom är väl egentligen inte relevant ens, nu är han min i vilket fall som helst. Personligen tycker jag att det är det bästa som hänt och jag ser fram emot att ha kvar honom i evigheters evighet.