De bästa intentionerna

Idag hade jag goda intentioner, tänkte ta ut min häst och ge honom sitt gamla hö till lunch så att han får vänja in sig lite på ensilaget. Lifri hade andra idéer. De tog mig mer än en och en halvtimme att fånga honom, tur att jag har tålamod och gott om tid. Det vara några gånger då jag nästan hade honom men han drog i sista sekunden, det blir inte lättare efter det. Jag hade lämnat grimman på för att det skulle bli lättare men inte hjälpte det. Till slut så stod han still i ett hörn och jag fick närma mig bakifrån och ta honom, viken lättnad!
Väl ute så var Lifri spänd och ville inte alls äta. Han tyckte det var jätteobehagligt när jag kände igenom honom, stora ögon och stora näsborrar. Han hade två små sår på rumpan, troligtvis från Birkirs broddar men i övrigt var han hel och fin. De såg ut att ha blödit ordentligt så förhoppningsvis har smutsen åkt ut. Jag är glad att det är snö och kallt för ingen djävel lär kunna titta till såren när jag är borta.
Ja imorgon så försöker jag igen och förhoppningsvis går det fortare att få tag i honom och det har ju aldrig tagit så här lång tid innan.

Jag var också ute på en tur med Birkir, innan jag försökte få ta på min häst, barbacka i solen. Birkir var långsam, töltade fint, fattade galopp hur lätt som helst och kunde galoppera rent i snigelfart. Birkir har verkligen tagit fast på det här att galopp inte nödvändigtvis behöver betyda fortare, det är bara ett annat sätt att sätta benen. Jag fattar inte hur han orkar bära sig i en sådan kort galopp men det var inga problem. Bäst tyckte jag det var när vi kunde starta i en riktigt kort galopp från skritt, öka upp till mellantempo för att sedan gå ner till kort galopp igen och därifrån ta tölten. Vi hade riktigt roligt!