Bra dag

Idag gick det skitbra att rida Ára. Jag satt ner, tung och avslappnad rumpa, tittade inte ner på hästen utan höll blicken på horisonten. Kände efter och kände mycket mer och kunde hjälpa henne bättre. Hon samlade sig fint innan vi töltade iväg, bar sig själv och lyssnade. Vi red i hyfsat kort tempo i tölt, taktrent och på hängande tygel. Jag tappade inte ner henne i trav och kunde böja henne utan tygelhjälper. Det var fantastiskt helt enkelt, en sådan dag då man bara kan rida.

Jag har insett vad mitt stora problem i ridningen är och det är att jag är otålig. Jag vill gärna fixa och trixa och inte vänta på att det ska bli bra. Detta gör att jag börjar tänka för mycket, krånglar till allt, spänner mig och skjuter upp mig ur sadeln. Då förlorar jag förmågan att verkligen känna av hästen och då blir det pannkaka av alltihopa. Jag måste slappna av, sitta ner, andas och bara känna efter och bara göra det som behövs och inte mer. För mig är ridning till stor del en mental sysselsättning som ni kanske förstår.