Äntligen hemma!

Idag har jag fått jobba med min egen häst! Han var tjock som jag vet inte vad, hade styngflugeägg på benen och hovar som såg ( i mitt tycke) för jävliga ut. Det var fem veckor sedan han verkades så att det skulle se ut så här hade jag inte väntat mig. Hovslagaren kommer i alla fall på fredag för att sko, det känns skönt att det redan är inbokat.
Det gick relativ snabbt att fånga honom men så har han ju glatt följt med syster ut de senaste dagarna. Longera gick finfint, jobbigt med magen och galoppen var minst sagt passaktig. Annars så travade han fint och töltade rent. Vifta med frambenen kan han och det ska bli spännande att se hur han rör sig med skor och normala fötter.

Ett riktigt hästjobb

På Bukefalos finns just nu en intressant tråd som handlar om en utbildning Arbetsförmedlingen är med och ordnar för att nyinvandrade ska kunna arbeta som hästsskötare. Där diskuteras behovet av något sådant (då de betalda jobben är få och de med högre utbildning inom området har svårt att hitta jobb) och villkoren för oss som arbetar (eller slavar) med hästar. Tråden hittar ni här.
Inom hästbranschen förekommer väldigt mycket praktikjobb, betalda av Arbetsförmedlingen, samt svartjobb som knappt ger någon lön alls. Vanligt är att det istället för en vit lön erbjuds kost och logi, eventuellt fickpengar och om man har tur boxplats för en häst. Ingen skäms över detta utan det betraktas som normalt.
Jag har haft praktik och fått pengar från Arbetsförmedlingen. Jag fixade detta själv, egentligen var det en sådan praktik med mat och boende för mig och en häst. Jag tränade hästar och för mig var det väldigt givande. Jag har också arbetat (med vit lön) i stall som tagit in praktikanter från arbetsförmedlingen som sedan fått göra allt skitjobb för skitlön, långt över åtta timmar om dagen, i hopp om att kanske få en fast anställning. På helgerna har ganska ofta dessa praktikanter jobbat svart, på praktikplatsen, för att dryga ut inkomsten.
Jag har, när jag sökt jobb och gett mig iväg på intervjuer, stött på många stall där lönen betalas ut svart. En del av dem har varit "emot" svartjobb men inte haft "råd" att betala en vit lön. Andra har inte skämts alls. Gemensamt är att det är hårt arbete som ska utföras, så snabbt som möjligt.
I Sverige har jag faktiskt bara arbetat vitt men lönen har trots det varit långt under avtalsenlig och arbetsförhållandena svåra. Det har varit ensamarbete trots att det är en säkerhetsrisk, arbetstiderna har varit underliga och det är en ständig tidspress. Vissa arbetsgivare har aldrig hört talas om övertidsersättning eller att det finns gränser för hur många timmar som de anställda kan arbeta. Betala ut lönen i tid och att lämna lönespecifikation brukar också vara svårt. Arbetsmiljön lämnar ofta en del övrigt att önska. Uppvärmt fikarum saknas ofta, lite eller ingen tankekraft läggs på att göra arbetsuppgifterna mindre slitsamma och ofta kompromissas personalens säkerhet för att arbetsmomenten ska gå så snabbt som möjligt att utföra. Stort ansvar kombineras med liten uppskattning för det jobb man gör.
I stall där jag har jobbat har det även funnits svartjobbare, stackars människor som är nyanlända i Sverige, inte kan språket och inte har någonting. De har jobbat långa dagar, ofta mer än tolv timmar, och gjort allt det där som behöver fixas men ingen hunnit med. De har slitit som djur och har de klagat så har de fått gå. Om de har tur fick de sin lön trots allt.
Andra har bott i baracker, utan toalett och riktigt kök.
Visst behövs det arbetskraft men det är inte många som är villiga att betala för den så man kan ju undra varför det är värt att satsa på att utbilda fler inom området?

NM?

Jag är lite sugen att åka och titta på nordiska mästerskapen. Eskilstuna är ju inte så långt bort och jag är ju hemma. Men till att börja med så har jag ingen bil och sen så vet jag inte om jag har varken råd eller tid, egentligen. Men roligt vore det. Är det någon jag känner som ska dit?

Träningsvärk!

Idag har jag träningsvärk. Jag kan inte komma på när jag senast fick träningsvärk av att rida. Det var ett tag sedan. Det där med hoppning är inte så lätt och verkar dels ha aktiverat en del muskler som jag vanligtvis inte använder plus att de vanliga ridmusklerna verkar ha fått jobba hårdare.
Av någon anledning så tyckte jag att det var en bra idé att rida barbacka på Ára idag. Då kändes träningsvärken extra mycket kan säga men vi hade en trevlig tur ändå. Det var lite för varmt för att vi skulle orka vara helt seriösa idag.

Jag har ridit Sveppur de senaste dagarna och det går framåt. I början var det grisepass och nu är det i alla fall tölt. Sveppur är en av ridskolehästarna men han har tävlat i Schweiziska mästerskapen så han kan, han har bara legat av sig lite och behöver ridas till. Det är inte det lättaste att få till det och Sveppur försöker åla sig och undvika att gå rakt för att slippa ta i jämnt med bakbenen. Jag envisas och emellanåt har det resulterat i att vi hamnat i diket. Ja jag ska erkänna, jag tycker inte om honom och jag tror inte att han tycker om mig heller men emellanåt går det bra ändå. Det händer inte ofta att jag träffar hästar jag inte tycker om, tur är väl det. Om det fanns någon annan som kunde rida honom nu så hade det varit en bra lösning men så är inte fallet. Så jag utrustar mig med oändligt tålamod och tänker att idag är en ny dag varenda gång jag ska rida honom och att det inte är hans fel att vi inte passar ihop. Det hjälper.

Hopplektion med Hamingja

Idag var det dags för Wendy att hålla lektion för mig igen och jag tror att hon blev glatt överraskad. Sist blev hon nog överraskad åt andra hållet men idag gick det som smort. Jag har hittat min hopphäst. Även om Wendy är duktig och tålmodig som hjälper mig så är nog Hamingja den bästa läraren. Hon hoppar helt enkelt och låter mig hålla på och försöka hitta balans och teknik själv. Hon stör mig inte utan låter mig hållas. Naturligtvis märks det lite på hur hon hoppar om jag gjorde bra ifrån mig eller inte men det är liksom inte avgörande. Och jag kan lita på Hamingja, hon hittar inte på något knas och hon vägrar inte och bär sig åt. Så jag ska nog lyckas lära mig jag med, när jag kommer tillbaka så fortsätter vi med hopplektionerna. Vi hoppade till och med en liten bana idag, i galopp.
Visst var jag lite nervös men inte så farligt och känslan när allt bara stämmer och vi båda hoppar i balans och harmoni är helt fantastisk. Så det var roligt men jag misstänker att Hamingja tyckte att det var ännu roligare.

Nedräkning igen!

Det är fortsatt hett och jag glädjer mig åt att om en vecka så är jag hemma i norr igen och slipper smälta bort. Nedräkningen har börjat, jag åker på tisdag. Men lite konstigt är det, jag är ju hemma hela en och en halv månad den här gången. Det blir konstigt att vara utan Ára så länge men det ska bli kul att jobba med Lifri. Jag funderar lite på hur jag ska göra med sadeln, om jag ska ta med den hem nu för att prova på Lifri eller inte. Om den inte passar vill jag ju ta tillbaka den hit och det kostar en del med extra bagage. Plus att den är lite bökigt att förpacka och släpa på.

Imorgon ska Wendy hålla hopplektion för mig, jag har övat fältsist under tre ridpass och tycker mig nu märka en förbättring. Sist Wendy höll lektion för mig var det katastrof. Nu har jag bytt hopphäst och hoppas (haha) att det blir bättre. Det blir jag och Hamingja som ska kämpa i värmen. Hon kan hoppa och gör det utan att jag behöver göra mycket mer än att tala om vart vi ska så det ska nog gå vägen.

Tisdag

Nu är det så där hett igen och jag får värmeutslag på benen. Helskodda ridbyxor är inte skönt.
Ára och jag jobbar vidare på att trava lång och låg och det går framåt. Jag vet nu hur jag får fram det. Jag värmer upp med lite tempoväxlingar och sen jobbar jag samling i kort tölt. Travar jag efter det långsamt så börjar hon sträcka ut halsen. Hon måste helt enkelt jobba ordentligt och samla sig först. Det är inte lätt, jag har tränat henne att vara snabb och explosiv och nu vill jag kombinera det med mjuk och avslappnad. Jag tror i alla fall att det kommer bli toppen! En del av er kanske tycker att det borde vara tvärtom, mjuk och avslappnad och sedan snabb och explosiv men ibland så går inte det. En del hästar har inte så lätt för sökningen framåt, nedåt och det kan krävas att man börjar i en annan ände för att det ska fungera.

Skarpur

Idag kom Barla tillbaka från Island och Saltvík. Jag tycker att det är underbart att höra nyheter därifrån men samtidigt får jag en fruktansvärd hemlängtan, Saltvík är mitt andra hem. Tur att jag åker hem, till Sverige då, nästa vecka.
Barla uppdaterar mig alltid om Skarpur och hur han går för tillfället när hon varit på Saltvík. Skarpur är min favorithäst där och har så varit sedan första året jag var där. Jag såg honom först när vi tog hem hästarna från stora fältet till stallet, vi drev dem med bil. Bjarni pekade på den stora, röda hästen som sprang i täten och sa "Do you see that red horse? You are going to train him" och jag tänkte väl mest wow! Han var så ståtlig. Och jag älskade honom från första stund. I början av sommaren travade han bara, med jättekliv, och folk i stallet skrattade åt mig som skumpade runt på en häst som inte töltade. Men jag skumpade hellre runt på honom än red någon annan häst. Mot slutet av sommaren kom tölten.

Skarpur och jag på långtur 2009

Förra sommaren, två år senare, red jag honom i ökad tölt utan att hålla i tyglarna och med händerna ovanför huvudet.

Skarpur och jag på långtur 2011

Barla talar alltid om att han är jättefin och går bättre och bättre men idag sa hon att han är fullkomligt fantastisk (det visste jag ju redan) och går något otroligt bra. Bjarni kommer aldrig sälja honom (yes!). Det är naturligtvis alltid roligt att ha rätt och jag kommer ihåg första sommaren och vad de andra där sa om honom när jag sa att han var underbar. Ja, jo han är väl en bra ridhäst men inget speciellt. Nu är han något speciellt. Jag är också glad att han blir kvar på Saltvík så jag kan rida honom igen. Sist men inte minst är jag glad för Bjarni och resten av familjen på Saltvík som har en sådan fin häst som de dessutom fött upp själva.

Älskade häst!

Sen så kan man väl önska att jag skulle ha försökt köpa honom första sommaren jag var där, det var många som tyckte att jag borde... I sådana fall hade jag nu haft en topphäst.

Drömmen om eget stall

Jag drömmer, precis som många andra, om att ha ett eget stall, en egen liten hästgård. Även om det ligger väldigt långt borta (först måste jag nog skaffa mig ett bättre betalt jobb) så är det kul att fantisera och tänka på hur jag skulle ha det. Jag tänker att jag skulle ha tre, fyra egna hästar och så lite inackorderingar, kanske 10 - 15 hästar, inte mer än så. Jag vill ju inte att det ska bli för mycket jobb. Jag skulle ha något slags lösdriftsystem med möjlighet att ställa hästar på box ifall behov finns. Jag tänkte att lösdriften skulle vara inbyggd i stallet så att man bara kan öppna en boxdörr för att ta ut sin häst. Jag skulle ha en väldränerad och grusad rasthage utanför som jag kunde öppna till olika beteshagar. Jag skulle mocka ligghall och rasthage varje dag.
Jag skulle försöka utfodra så individuellt som möjligt, låta de smala hästarna gå längre på bete på sommaren och kanske ställa dem på box och fodra extra på vintern.
Det skulle finnas fikarum, omklädningsrum, toalett och dusch. Sadelkammare också så klart.
Jag skulle ha en bra ridbana och en rejäl round-pen, drömmen vore förstås att ha ridhus också. Gården skulle naturligtvis ha bra ridvägar och stora betesmarker.
Stalljobbet skulle ta halva dagen och resten av dagen skulle jag träna hästar och hålla lektioner. Det vore drömmen för mig

Slut

Igår var jag helt slut och är det väl egentligen fortfarande. Hovslagaren var här igår och jag hjälpte till med att sko fem hästar. Jag gör alltså grovgörat och håller upp hoven. Alla hästarna var irriterade på flugorna och var mer eller mindre besvärliga. Efter det var jag slut. Men jag hade fyra hästar att rida också. Det blev så många eftersom jag behövde ta handhästar och idag var en del av de hästar jag använder till detta utlånade. Ára och jag tog med oss Frida ut på kvällen och red på i ett högt tempo. Det var alldeles för mycket mygg och hästarna var lagom irriterade efter en stund.
Gårdagens överraskning var Sveppur. Han var  lite hispig och hoppade hit och dit så jag tog tillfället i akt och töltade honom i lite högre tempo än arbetstempo. Det fungerade fint, takten var hyfsad och han var lätt fin.
Elias var igår riktigt fin men idag låg han på i handen och var överenergisk. Det tog en stund innan det gick att rida ordentligt men då var han fin som vanligt.
Ára och jag red med handhäst idag igen, med Hersing denna gång, och idag var Ára på hugget. Det var riktigt tryck i steget och traven fungerade i vilket tempo som helst. Tölten börjar bli härligt elastisk och det börjar bli lätt att växla tempo. I favorittempot behöver jag sällen reglera takten numer, den flyter på.

Nu börjar jag längta tills jag kommer hem och kan träna Lifri, jag har mycket planerat men vi får väl se hur det går med det. Jag har bokat in en skoning i alla fall och sen kan vi ge oss ut på grusvägarna. Förutom ridning så kommer det bli handhästträning så att Åsa kanske kan ta med honom ibland.

Mjöll

Ára fick vila igår och idag longerade jag henne. Hennes skor sitter så löst att jag inte vågar rida men hovslagaren kommer imorgon. Hon gick fint idag, längde halsen i trav på riktigt. Hon lyssnade lite dåligt men jag tror att jag kanske inte riktigt var i form, det var för varmt för mig, runt 28 grader.

Igår red jag Mjöll, hon är syster till Ára och Rita som äger henne tyckte att det vore kul om jag provade henne. Egentligen är det nog inte riktigt ok, egentligen borde hon få betala för att jag rider hennes häst men för den här gången tänker jag inte skvallra. Det var roligt i vilket fall som helst. I karaktären tycker jag att de är väldigt lika men Mjöll verkar ha mycket mer pass. Tölten tyckte jag var svårare att få till men det kan bero på att jag vet hur jag gör på Ára. Klart är i alla fall att den verkligen måste ridas på båda två. Jag tycker att Ára har mer tryck i steget och mer aktion men det kan också vara för att hon tränas på ett annat sätt. Ja jag lyckades rida lite korsgalopp också och det brukar inte Ára bjuda mig på.

Annars så har det varit hästar på rymmen på morgonen och bortsprungen hund på kvällen så inte någon toppendag precis.

Trött

Idag har jag ridit och ridit och ridit och nu är jag trött. Ára längde halsen fint i trav och Sveppur och jag börjar komma bättre överrens. Jag övade fältsits på Hamingja och longerade Frida. Jag lär ju ha träningsvärk imorgon och då kommer hovslagaren så sen så är jag väl död. Sånt är livet!

Regn!

Snacka om att jag valde fel tidpunkt att ge mig ut och rida. Jag är ledig och har hela dagen på mig så det är ju för typiskt. Det var fint i ungefär fem minuter, sen kom regnet och det verkligen vräkte ner. Jag och Ára var helt dränkta när vi kom tillbaka. Nu regnar det ju naturligtvis inte.
Jag hade tänkt värma upp lite ute och sen bege mig till ridbanan för att jobba på traven och längningen av halsen men jag ändrade mig. Ridbanan ligger helt öppet och det var obehagligt nog i skogen. Det blev lite tempoväxlingar i tölt istället samt en del arbete med arbetstempot, det blir lättare och lättare att rida hela tiden. Jag la även pass två gånger och nu fungerar läggningarna ordentligt från galopp, ena gången var passen riktigt bra, andra gången lite väl fyrtaktig. Det verkar helt enkelt som om passen ska tränas ganska sparsamt och att styrka och snabbhet tränas bäst i de andra gångarterna när det gäller Ára. Ára var som vanligt en stjärna trots att hon hatar regn.

Igår blev det ingen ridning eftersom jag kände mig hängig, egentligen är jag inte mycket bättre idag men jag kunde inte hålla mig.

Bilder

Sadeln sitter som en smäck på Ára och jag har insett att jag nog också sitter som en smäck i sadeln. Så nu måste jag tänka lite på om jag ska ha kvar den här eller om jag ska ta hem den. Jag vet ju att den passar på Ára men jag vet inte om den passar på Lifri.
Ára gick bra idag och nu kan jag rida i båda galopperna igen, skönt. Jag hade tänkt fota Ára med sadeln på så ni kan se hur det ser ut men kom på det efter jag tagit av den igen så ni får nöja er med ett foto på sadeln på Faxi och några bilder på Ára.

Sadeln

Skönheten Ára

Ára är stickelhårig

Stjärn

Jag har kommit in i flow nu och skulle kunna rida hur många hästar som helst känns det som men det hinner jag ju inte med. Så jag har ridit fyra plus longerat unghingsten också. Plus gjort allt annat som behövde göras. Men mer orkar jag inte skriva nu så njut av bilderna!

Att arbeta med sin hobby

Det är inte alltför sällan man hör folk uttrycka åsikten att de inte vill arbeta med sin hobby för att de är rädda att det ska sluta vara roligt när det slutar vara något man gör när andan faller på.
Jag arbetar ju sedan några år tillbaka (tiden går fort) med mitt stora intresse, hästar. Har det fått mig att tröttna? Känner jag någon gång att nu vill jag inte se en hästjävel till? Nä, faktiskt inte. Intresset har snarare ökat ju mer jag håller på. Jag rider fortfarande på min fritid, ibland flera hästar per dag. Och tycker om det.
Jag tror att huruvida man kan arbeta med sin hobby utan att tröttna beror kanske dels på vad det är för hobby men framför allt på om man brinner för det eller inte. Kanske också på hur arbetssamt det är. För att arbeta med hästar utan att tröttna så måste man brinna för det, det är hårt arbete och dåligt betalt men väldigt givande.
Naturligtvis har mitt sätt att umgås med hästar förändrats av att jag arbetar med dem, ibland är det svårt att ta sig tid att bara stå och mysa när jag har flera andra hästar som måste ridas och skötas om. Ibland önskar jag att jag hann rida varje häst lite längre och inte behövde titta på klockan när jag är ute för att vara säker på att hinna med. Mestadels känner jag dock att det har förändrats på ett positivt sätt. Jag har blivit bestämdare i hanteringen, mer konsekvent, när man är runt hästar hela dagen orkar man inte med hästar som krånglar. Detta gör att hästarna vet vad som förväntas och blir mer väluppfostrade.
Jag har också fått lättare att se individen och ta hänsyn till varje individs skilda förutsättningar.
Jag har blivit bättre på att tala om för hästen vad jag vill och förväntar mig, detta gör underverk då de flesta hästar är väldigt villiga att vara till lags när du klart och tydligt talar om vad du vill. När det går dåligt beror det oftast på att jag beter mig som om hästen vore tankeläsare och förväntar mig att den kommer göra saker som jag faktiskt inte bett den om.
Framför allt har jag lärt mig att ha ett stabilt humör. Med hästar får du inte ha en dålig dag. De förtjänar inte ditt dåliga humör. Du måste vara lugn, stadig och konsekvent. Då går det som bäst.

Jag har just börjat vänja mig vid att jag faktiskt rider proffessionellt. Det är ett stort ord men jag är faktiskt ingen fritidsryttare längre utan det är mitt arbete. När jag får en häst att rida förväntas det att den ska bli bättre, lära sig och utvecklas, inte bara motioneras. Det känns bra faktiskt.

Tisdag

Idag tog jag Ára som handhäst för första gången. Alltså första gången för mig, Ára har säkert varit handhäst förut. Hon skötte sig exemplariskt, finns det något som inte går att göra med den hästen? Hon sprang på så fint, jag tycker om att kunna titta på när hon rör sig. Galoppen verkar konstigt nog vara bättre när jag rider, kanske anstränger hon sig mer då? Tyvärr verkade hon inte tycka att det var särskilt roligt, det var väl okej, inte mer. Synd för jag tror att det är bra för henne att få röra sig utan mig och longering blir lite enformigt ibland.

Jag red Faxi idag också, en av våra gamla ridskolehästar. Han är vanligtvis lång och tung och känns helt omöjlig att få ihop men idag var han fin och gjorde bra ifrån sig. Det enda jag gjorde var att säga till honom att gå med lite energi, "framåt hörru!", och det gjorde susen. Han påminner lite om Ára i sin personlighet men jag vet att de är ganska nära släkt så det är kanske inte så konstigt. En rolig sak är att jag kan skänkla med hälarna på Faxi, han är så stor. Men så har jag hört att de fick betala extra när de importerade honom eftersom han inte är en ponny.

Vi bytte förband på Dimmblá idag och såret var inte helt fräscht men stygnen håller. Vi ska byta på fredag igen men kanske blir det tidigare, veterinärerna konfererar.
Hovslagaren kommer imorgon och ska kolla Bjalla plus byta hennes förband.

Ridning i min egna sadel

Idag har jag provat min nya sadel och känner mig nöjd med den. Egentligen är den skitbra faktiskt men jag har blivit van att rida i en Luc Childeric så nu är jag bortskämd. Efter fyra hästar så kändes min sadel ganska hård att sitta i. Men man sitter bra i den och den satt bättre på Ára än Childericen, Childericen glider fram men den här gled faktiskt inte alls. Jag har ofta problem med att sadeln är för bred upptill, inte har tillräckligt smal "midja" för mig så att jag inte kommer ner ordentligt, men det var inga problem med denna. Det är ett schweiziskt märke, Spirig, och vad jag förstod av Barla så är det en riktigt bra sadel. Så nu hoppas jag att den kan passa på min lilla tjockis där hemma. Jag måste bara kolla så att Vanessa inte ångrat sig...

Jag red Ára med handhäst idag för att få lite draghjälp när jag tränar högre tempo i tölten (ökad tölt kör vi inte, kanske mellantempo?). Ára var enormt fin och växlade tempo oerhört lätt. Arbetstempot var energiskt och taktfast. Hon var mjuk i munnen och bar sig fint, jag är jättenöjd med henne idag!

Jag red även Arvakur med handhäst och han hade spring i benen idag. I ridskolan är han den slöa hästen som knappt rör sig en millimeter framåt men om man vet hur man ska rida honom så kan han verkligen tända till. Idag ville han gärna galoppera och töltade i ett för honom riktigt högt tempo. Jag tycker mycket om att rida honom, när han väl går framåt så är han jättefin.

Dagens tuffaste ritt var med Sveppur. Han går helst i grisepass istället för tölt och jag behövde verkligen jobba för att få honom att gå rent. Jag tror att Ára var så här jobbig när jag började rida henne. Det blev riktigt svettigt faktiskt men det gick bra i slutet. Till en början försökte jag mjuka upp honom med serpentiner och skänkelvikningar men det känns som om han utnyttjar det till att slippa ta i jämnt med bakbenen så efter ett tag gav jag upp det och försökte rida rakt istället. Det var inte det lättaste och Sveppur ville helst inte. Vi var nere i diket en gång men sen så bytte jag spöhand och då gickt det bättre. Sen jobbade jag på att samla honom i arbetstempo och helt plötsligt lättade han fram och gick nästan rent. Efter några liknande pass hoppas jag att det ska vara lite lättare att tölta.

Jag avslutade dagen med en kort tur på Hamingja. Jag hoppas att vi ska få en hopplektion av Wendy i veckan.

Igår

Igår värmde jag upp Ára ute för att sedan rida trav på volt på ridbanan. Syftet var naturligtvis att få henne att sträcka sig mer framåt, neråt. Det fungerade skitbra! Hon verkar ha bestämt sig för att hon tycker om det. Så efter att ha travat i båda varven så gav vi oss ut igen en liten stund  och töltade en del, även det gick bara fint. Det ska bli så spännande att se vad som händer med de andra gångarterna nu när hon börjar länga sig i traven och använda sin kropp annorlunda. Jag har stora förhoppningar.

Måste berätta att jag fick en sadel igår. Bara så där. Vanessa har köpt ny och denna sadel passar inte hennes hästar så hon vill bara bli av med den. Ska provrida i den imorgon, Barla sa att det är en bra sadel och hon tror att den är bra till mig. Jag hoppas i sådana fall att den passar till Lifri men jag kommer nog kolla lite mått och så innan jag släpar hem den till Sverige.

Uppdatering

Idag bytte vi bandage och tog bort dränaget på Dimmblá. Det såg jättefint ut och alla stygnen satt som de skulle, det var en glad överraskning.
Bjalla är hemma igen, hon har en inflammation i "läderhuden" (ja jag vet inte vad det heter på svenska) i hoven, något som skulle kunna vara början på fång. Nu står hon med hovförband med silikon i och går på strikt diet.
Skuld och fölet har åkt till vår hovslagare så att fölet får jämnåriga lekkamrater.
Ridskolan är stängd för sommarlov nu och vi har släppt Skjóna, Undrun och Flikka på bete här hemma. Många hästar åker till alperna nästa vecka och de ridskolehästar som är kvar kommer jag rida till under lovet. Arvakur blir kvar en vecka, sedan får han lov. Hamingja, Faxi och Sveppur blir kvar med mig hela tiden. Jag har även Ára och Elías att rida plus några hästar att longera och ta med som handhäst. Så jag kommer ha en del att göra.
Barla åker till Island på söndag och kommer hem den 23, jag är själv och ansvarar för allt så jag hoppas att hästarna håller sig i skinnet och inte blir sjuka.
Jag har bokat mitt flyg hem, åker hem den 31 juli.
Ára är en dröm som vanligt och igår gjorde hon något helt nytt som fick mig att skina som en sol och tappa hakan av häpnad. Hon längde halsen i trav. När jag satt på. Helt fantastiskt och något som den hästen nog aldrig gjort förut. Det var visserligen bara några meter, sedan ångrade hon sig. Men vet ni vad? Idag gjorde hon om det! Så det kommer framåt här.

Krångel

Jag vet inte om jag ännu berättat här att jag bestämt mig för att försöka klara examination till vad som i Sverige motsvaras av B-instruktör för islandshäst och alltså blir kvar ett tag i Schweiz? Men så är alltså fallet. Detta innebär att jag kommer vara här i två-månaders perioder och hemma ungefär lika länge. Det blir enklare, billigare och mer praktiskt för mig att klara utbildningen och examinationen här eftersom jag här har tillgång till en bra tränare, en häst som håller måttet (Lifri är en fin häst men det dröjer nog ett bra tag innan han är på den nivån) och möjlighet att hålla många lektioner.
Jag mejlade i alla fall SIF för att fråga vad som gäller med en utländsk examination och fick till svar att jag måste göra examinatonen i Sverige också. Hur dumt som helst. Det betyder att jag måste försöka låna häst, träna den så den ligger på rätt nivå samt betala för examinationen. Både den svenska och den schweiziska utbildningen motsvarar Level 1 i FEIFs matrix så jag tycker att det inte borde behövas en ny examination.
Jag pratade med Barla om detta så nu kommer det krånglas, kollas upp, frågas runt och förhoppningsvis fixas. Barla är ordförande i utbildningsutskottet i IPV CH så hon vet vilka hon ska prata med. Jag har också mejlat till SIF igen för att få svar på varför det ska vara på det här viset och förklarat varför jag trodde att det räckte med en examination.

Till en början blev jag riktigt ledsen och besviken men nu har jag hopp om att kanske slippa dubbla examinationer.

Mera

Eländet verkar aldrig ta slut. Bjalla är halt och står kvar på sjukhus. De kan inte hitta orsaken så förmodligen tar vi hem henne imorgon och väntar och ser. Bantar ner henne en hel del, hon har kanske 100 kg övervikt och det känns ju som en starkt bidragande faktor till hältan.

Jag kände inte för att rida idag så jag longerade Ára. Hon gick fint, fortsätter att länga halsen lite i traven. Jag lät henne galoppera lite också men utnyttjade då hela fyrkantsspåret och sprang med. Att galoppera på volt grejar hon inte. Hon galopperade i båda galopperna och även i hörnen även om det kanske inte var helt rent.
Igår red jag henne och var faktiskt inte alls nöjd. Lyckades bara få vänstergalopp en gång och annars fattade hon högergalopp eller la sig i pass. Jag kan säga att det nog inte blir någon passträning på ett tag nu. Annars var hon väl fin som vanligt och jag misstänker att det är jag som gör något knas men tycker det är så konstigt då det alltid fungerat förut.

Jag red Elías igår också och han gick riktigt bra. Lyssnade fint och jobbade i ett stadigt tempo istället för att hela tiden öka. Han  har börjat bli riktigt ridbar!

Das Leben ist kein Ponyhof

Just nu är det motigt här. Mycket som går fel. Vår veterinär har dött, han var strax under 50 och hade relativt små barn. Här på gården har vi sett honom alltför ofta och vi kommer sakna honom.
Dessutom hände en olycka idag när jag var ute med Dimmblá som handhäst. Hon snubblade och föll när vi travade och skrapade upp framsidan på kotan. En stor bit av huden är borta och det blev en skinnflik och massa blod. Vi tog oss hem igen och både jag och Barla trodde att det behövdes sy så Barla åkte in till sjukhuset med henne. Skelletet och leden har klarat sig, nu är hon sydd och står med värstingbandaget här hemma. Om vi har tur så håller stygnen. Det fattades ju en bit hud så jag förstår att det inte var så lätt att få ihop det. Så får vi hoppas att det inte blir någon infektion. Ja hon dör ju inte men helt okomplicerat är det inte.
Ja plus fölet som dog. Stoet får komma hem imorgon.

Det är inte alltid så roligt att jobba med hästar. Det är ju inte riktigt så att man klappar hästar och rider hela dagarna.

Pass med handhäst

Idag har jag ridit pass med handhäst, funkade jättebra. Dimmblá uppförde sig fint som handhäst bortsett från där det fanns möjlighet att gå hem, då försökte hon ta den. Ára sköter sig alltid bra med handhäst och det var rejält med krut i henne idag. Passen var bra och jag kunde till och med be om mer tempo. Jag har lärt mig att hindra henne från att slå upp i galopp bättre, så nu kan jag driva på mer. Läggningarna var så där, hon förutsåg att jag ville rida i pass och la sig så fort jag la galoppskänkel. Inte optimalt. Men annars så var hon en dröm att rida, så mycket energi och så lyhörd. Hon var ovanligt avslappnad i högre tempo i tölt och gick därmed rent för det mesta. När hon spänner sig så blir det lite passtakt. Ja vad ska jag säga? Hon är fantastisk. Jag har förresten upptäckt att hon inte är tjock längre, nu kan man ana revbenen när man drar med handen över dem. Snygg är hon också.

Jag red också Elías idag och det var kul. Idag jobbade jag på att få honom att gå i ett och samma tempo i trav och tölt. Han försöker jämt öka, det blir ju lättare då. Efter ett tag så accepterade han läget och arbetade bra och i slutändan verkade även han ganska nöjd med ridpasset.

Idag  kom Barlas nya häst, Cocktail (eller Kjartan som han nog kommer döpas om till), en eldröd fuxhingst som hon ska ha till sitt ridlärarprov. Cocktail har gått final på Landsmót, vet ej vilket år eller vilken gren men jag skulle gissa på A-flokk. Fin ser han ut i alla fall.

Stackars Bjalla, vars föl dog, är kvar på sjukhus men får nog komma hem snart.

En sorgens dag

Idag är en sorgens dag. Ett efterlängtat föl föddes någon gång inatt men hittades dött på morgonen. Det var ett till synes välskapt stoföl och vi vet inte vad som har gått fel. Stoet befinner sig nu på sjukhus då efterbörden inte kommit ut. Sista rapporten sa att de inte kunde få ut den så hon är kvar. Det gör ont i hjärtat och jag vill inte ens tänka på hur det känns för den mor som har förlorat sin unge idag.