Det är inte alltför sällan man hör folk uttrycka åsikten att de inte vill arbeta med sin hobby för att de är rädda att det ska sluta vara roligt när det slutar vara något man gör när andan faller på.
Jag arbetar ju sedan några år tillbaka (tiden går fort) med mitt stora intresse, hästar. Har det fått mig att tröttna? Känner jag någon gång att nu vill jag inte se en hästjävel till? Nä, faktiskt inte. Intresset har snarare ökat ju mer jag håller på. Jag rider fortfarande på min fritid, ibland flera hästar per dag. Och tycker om det.
Jag tror att huruvida man kan arbeta med sin hobby utan att tröttna beror kanske dels på vad det är för hobby men framför allt på om man brinner för det eller inte. Kanske också på hur arbetssamt det är. För att arbeta med hästar utan att tröttna så måste man brinna för det, det är hårt arbete och dåligt betalt men väldigt givande.
Naturligtvis har mitt sätt att umgås med hästar förändrats av att jag arbetar med dem, ibland är det svårt att ta sig tid att bara stå och mysa när jag har flera andra hästar som måste ridas och skötas om. Ibland önskar jag att jag hann rida varje häst lite längre och inte behövde titta på klockan när jag är ute för att vara säker på att hinna med. Mestadels känner jag dock att det har förändrats på ett positivt sätt. Jag har blivit bestämdare i hanteringen, mer konsekvent, när man är runt hästar hela dagen orkar man inte med hästar som krånglar. Detta gör att hästarna vet vad som förväntas och blir mer väluppfostrade.
Jag har också fått lättare att se individen och ta hänsyn till varje individs skilda förutsättningar.
Jag har blivit bättre på att tala om för hästen vad jag vill och förväntar mig, detta gör underverk då de flesta hästar är väldigt villiga att vara till lags när du klart och tydligt talar om vad du vill. När det går dåligt beror det oftast på att jag beter mig som om hästen vore tankeläsare och förväntar mig att den kommer göra saker som jag faktiskt inte bett den om.
Framför allt har jag lärt mig att ha ett stabilt humör. Med hästar får du inte ha en dålig dag. De förtjänar inte ditt dåliga humör. Du måste vara lugn, stadig och konsekvent. Då går det som bäst.
Jag har just börjat vänja mig vid att jag faktiskt rider proffessionellt. Det är ett stort ord men jag är faktiskt ingen fritidsryttare längre utan det är mitt arbete. När jag får en häst att rida förväntas det att den ska bli bättre, lära sig och utvecklas, inte bara motioneras. Det känns bra faktiskt.
Intressant reflektion, spännande att fp ta del av dina tankar :)
SvaraRaderaJättefint skrivet Ylva! Kämpa på!
SvaraRadera