Das Leben ist kein Ponyhof

Just nu är det motigt här. Mycket som går fel. Vår veterinär har dött, han var strax under 50 och hade relativt små barn. Här på gården har vi sett honom alltför ofta och vi kommer sakna honom.
Dessutom hände en olycka idag när jag var ute med Dimmblá som handhäst. Hon snubblade och föll när vi travade och skrapade upp framsidan på kotan. En stor bit av huden är borta och det blev en skinnflik och massa blod. Vi tog oss hem igen och både jag och Barla trodde att det behövdes sy så Barla åkte in till sjukhuset med henne. Skelletet och leden har klarat sig, nu är hon sydd och står med värstingbandaget här hemma. Om vi har tur så håller stygnen. Det fattades ju en bit hud så jag förstår att det inte var så lätt att få ihop det. Så får vi hoppas att det inte blir någon infektion. Ja hon dör ju inte men helt okomplicerat är det inte.
Ja plus fölet som dog. Stoet får komma hem imorgon.

Det är inte alltid så roligt att jobba med hästar. Det är ju inte riktigt så att man klappar hästar och rider hela dagarna.