Effektiv

Idag har jag varit supereffektiv. Jag började med att longera Kári. Han travar enormt mycket bättre än när jag kom hit förra hösten. Då höll han knappt traven ett varv och nu kan man låta honom trava små volter också.
Efter det red jag Ára. Jag får erkänna att jag idag var ganska stressad över provet och jag tror att det var det som resulterade i att vi inte kunde galoppera. Jag fick till en ren galopp. Annars var det pass, passgalopp och korsgalopp. Tack för den. Tölten däremot gudomlig. Tempoväxlingar, lösa tyglar, allt fungerade. Eftersom hon var så sugen på pass så red jag faktiskt en sträcka också. Jag har egentligen bestämt mig för att låta bli eftersom det för tillfället egentligen inte gagnar henne eller hennes nya familj. Men ibland måste man följa med hästens val. Passen fungerade riktigt, riktigt bra. Mindre fyrtaktig än vanligt och bättre hastighet. Jag red faktiskt utan skydd på henne och naturligtvis bör man ha skydd i de hastigheterna men risken att hästen slår sig är som störst när den slår upp i galopp (eftersom det i princip alltid är korsgalopp) och det gör hon inte.

Efter lunch så började jag med Katla, hon är något enormt arbetsglad just nu. Det blev först lite longering och sedan lite arbete vid handen i träns. Allt gick jättebra.
Sedan tränade jag Thorri inför provet. Idag värmde vi upp på ridbanan, red en stund och red till sist ut. Vi gick igenom skänkelvikningar, övade på åttan och red tempoväxlingar i tölt. Thorri är så himla rolig att rida, jag skulle kunna hålla på hur länge som helst.

Eftersom jag ville träna lite mer så red jag Sveppur också, på ridbanan. Det blev mer övning på åttan, lite skänkeklvikningar och framdelsvändningar plus nedsittning i trav. Det gick bra men det är inte direkt rättvist mot Sveppur att rida honom direkt efter Thorri. Det är liksom ganska svårt att vara nöjd med honom då, fastän han gör så gott han kan.

Dagen avslutades med en hopplektion, naturligtvis tillsammans med min lilla hoppstjärna Hamingja. Till en början fick jag inte till det. Jag var i obalans och fladdrade runt, kunde inte följa med ordentligt och allt var svårt. Jag försökte skärpa mig men det var svårt och jag tyckte synd om Hamingja som fick stå ut med mig. Jag försökte faktiskt bromsa precis innan ett hinder också. Vi kom så snett och jag tänkte att det här går aldrig. Lite dumt, jag vet. Det tyckte Hamingja också så hon ignorerade glatt mig och hoppade ändå. Har jag sagt att hon är en fantastisk liten häst?
Till slut ställde Wendy upp hindrena som det kommer vara på provet (fast lite högre) och jag fick hoppa det. Då hände helt plötsligt något. Det klickade till och jag kunde rida ordentligt och följa med i rörelserna. Vi galopperade varv på varv och hoppade våra hinder två gånger om i ett fantastiskt flyt där varenda språng stämde. Sen fick det vara nog, både jag och hästen hade gjort ett gott jobb. Så nu känns det bra med hoppningen.