Året som gått

I år är det extra svårt att sammanfatta året som gått. Det har hänt så otroligt mycket! Jag har ju ändrat på i princip allt här i livet, flyttat och börjat plugga. Plus att jag fått hem Skuggi. Men jag tar allt i kronologisk ordning.

I januari red jag barbacka på Lifri för första gången, i ridhuset förstås men ändå. Det var något jag aldrig trodde jag skulle göra så jag är väldigt stolt.

I februari började Lifri få alldeles för mycket energi så då jobbade jag honom två gånger om dagen när helst det var möjligt. Han är krävande minst sagt det lilla livet.

I mars var vi iväg på kurs för första gången och jag körde hästransport (med häst i) för första gången.
Jag red för Hinni och det var väldigt, väldigt givande. Jag fick mycket hjälp med hur jag ska jobba för att få Lifri att slappna av och jag fick mycket beröm för min fina häst. Lifri skötte sig som om han alltid var iväg på kurs och sov borta. Så himla smidig att ha med sig.

I april tävlingsdebuterade vi på Örnäs i T8. Målet var att komma runt och klara tävlingsdagen utan panikincidenter och det klarade vi galant. Lifri var lugn och sansad, något spänd och tveksam men skötte sig strålande med tanke på att det var första gången på ovalbana, det var hög musik och fullt med hästar och folk. Poängen blev 3.77 vilket jag tycker är helt godkänt.

I slutet av maj flyttade Lifri till sitt nya hem söder om stan och några dagar senare flyttade jag efter. Jag flyttade från lägenhet i förorten till hus på landet och Lifri bytte små rasthagar och ridhus mot stora vidder och bra ridvägar. Det var ett stort beslut och en stor förändring men hittills känns det helt rätt.

I juli åkte jag äntligen till Island! Jag jobbade några veckor på Saltvik och träffade min underbara Skuggi igen! Jag träffade även andra gamla vänner och nya. Alldeles för många för att nämnas här. Mike hälsade på i slutet av min vistelse och fick en chans att se mitt andra hem samt bekanta sig med Skuggi.

I augusti började jag rida hem Lifri så han fick beta i trädgården. Jag galopperade även barbacka och Mike red honom alldeles själv en stund. Det var mycket som hände helt enkelt.

I oktober hade vi finbesök, både av Sigga och av Malin. Lifri var vild och galen med Malin och hon flög av men med Sigga skötte han sig. Processen med att få Skuggi till Sverige påbörjades också på allvar.

I november kom Skuggi äntligen till Sverige! Detta var min stora dröm och en av de största förhoppningarna inför året. Naturligtvis har jag varit nervös för hur det ska gå men det verkar vara helt rätt beslut att ta hem honom. Han verkar trivas hur bra som helst och det är roligt att ha två hästar.

Så trots många tappskor och småskador har detta året, utan tvekan, varit ett av de bästa någonsin!

Gott Nytt År!!!

Fint idag

Och Lifri gick som aldrig förr. Traven satt som en smäck, det känns som om jag är på rätt spår med träningen nu, vi galopperade över fälten och töltade samlat, med lång hals i kort tempo. Det ni! Det enda som var synd är att jag inte vågar bränna på för fullt i galoppen, vet inte hur fort det skulle gå då.

Skuggi reds idag av Mike och de var jätteduktiga. Igår och i förrgår red jag ut på honom själv och han var som ett popcorn, studsade hit och dit. Energi har han i alla fall.

God Jul!

Två hästar

Att ha två hästar, plugga heltid och hålla på julpyssla gör att det finns lite tid över till att blogga.

Lifri har börjat gå bättre nu och sist jag red fick jag honom till och med att trava, även om det inte var så långa bitar. Jag har valt att backa rejält med honom. Det finns ingen idé att jag håller på att jobba med tölten och på att korta upp honom om han inte ens kan trava under ryttare. Det bara måste han greja. Så det blir mycket longering, mycket skrittarbete och mindre tölt. Tölt är lätt för Lifri och han kan lätt "slötölta" men det är svårare att trava, då måste han ta i, så det blir en del arbete.

Skuggi ska ju bara sättas igång så att han kan ridas och tränas så där är inte kraven så höga. Han ska lyssna och gå i den gångarten jag ber om. Även han longeras en del då han behöver lära sig det. När det sitter så ska vi börja med lite annat arbete från marken också. Tanken är annars att Mike ska kunna börja rida honom snart.

Det roligaste med att ha två hästar är att de är så olika.
Lifri är lite sträv och butter men fantastiskt lyhörd och väluppfostrad. När det väl gäller så vet jag att det alltid går att lita på att Lifri sköter sig. Han är inte den lättaste att rida eftersom han har väldigt mycket vilja, lätt blir frustrerad och är väldigt lättstressad. Men han är rolig.
Skuggi är mild och mjuk och på något vis alltid positiv. Han kommer fram i hagen och är väldigt mysig. Han är inte lika väluppfostrad men lär sig snabbt. Han är mjuk som en boll att rida och avslappnad och nöjd.
Det blir en bra kombination och omväxling.

Första ridturen i Sverige!

Det blev en liten ridtur idag i solen! Jag red ungefär en kvart, mest skritt men lite trav och grisepass blev det också. Skuggi verkade väldigt nöjd och kändes väldigt fin. Det känns som om det var helt rätt beslut att ta hem honom.

En liten promenad...

Försäkring

Det där med försäkring är ju inte jättelätt. Håller på och försöker försäkra Skuggi men det är inte så lätt som det låter. Jag vill helst ha både veterinärvård och livförsäkring. Eftersom han nyligen är importerad stöter jag på patrull. På Folksam vill de ha en full veterinärbesiktning för att han ska få en livförsäkring. Eftersom veterinären tyckte att det var onödigt så ringde jag Agria. De vill ha en full besiktning för att teckna veterinärvårdsförsäkring men behöver det inte för liv. Sveland har inte öppnat än så jag har inte kunnat fråga dem ännu.
Vad gör man nu?

Första advent

Skuggi har ju varit lite rastlös på sistone så i torsdags var både jag och Mike ute och promenerade med våra hästar. Skuggi har ju inte varit ifrån stallet tidigare men han verkade inte bry sig det minsta om att det var nya omgivningar. Så himla cool.
Idag och i fredags longerade jag och det har nog aldrig hänt honom förut. Han fattar noll men idag förstod han lite snabbare att han skulle gå ifrån mig i alla fall. Någon vidare fart är det då inte på honom. Till min förvåning har han töltat istället för att trava.

Lifri har också longerats men han kan knappt trava i höger varv så något är inte okej med honom, idag såg det bättre ut men allt är inte som det ska. Han har också fått ett litet sår vid ena ögat men det verkar det inte vara någon fara med.

Annars så firar jag första advent med att råplugga anatomi, baka och ha morgonstall.

Tandläkaren

Idag var det dags för tandläkarbesök till båda hästarna. Jag får erkänna att det nog var första gången för båda två.
Skuggi var först av mina två och han fick rakas lite för att kunna få lugnande. Det tyckte han inte om. Men sedan gick det bra. Han såg fin ut i munnen, hade ett litet sår på insidan av överläppen fram och en liten flisa som gått i en framtand. Tandläkaren filade lite på en vass kant på en kindtand men det var allt som behövde fixas. Skuggi har början på karies och bör ha långa tuggtider så att han producerar mycket saliv.
Lifri såg också fin ut i munnen och fick också en liten vass kant filad på. Han hade även ett stort, gammalt ärr på vänster sida av tungan så man undrar ju vad han gjort. Han hade ett litet sår i gommen som måste komma från bettet men tandläkaren kunde inte riktigt förstå hur eftersom han rids på tre-delat och att det såg ut att passa bra. Tipset blev att skaffa ett rakt bett att variera med men det tyckte hon att alla skulle göra.
Hon tyckte att det räckte om mina hästar fick tänderna kollade om två år.

Lifri

Skuggi

Tisdag

Skuggi verkar anpassa sig väldigt bra och han verkar trivas. Han verkar också vara redo för att börja jobba lite, betydligt tidigare än vad jag tänkt mig. Så idag blev det lite markarbete, 10 minuter flytta lite hit och dit.
När jag tog ut Lifri idag så stod de tillsammans och Skuggi kom fram till mig medan Lifri gick iväg. När jag gick efter Lifri så följde Skuggi med och när jag fångat Lifri så försökte Skuggi smita med ut genom grinden.
Lifri longerade jag och då stod Skuggi bredvid, i hagen och tittade på hela tiden. Lifri travade på jättefint, tycker att han har jobbat så hårt på sistone att han behövde lite longering bara. Särskilt som han nu knappt travar när jag rider.

De gör mig glad mina två hästar!

Ihopsläppet

Ihopsläppet gick jättebra. Det var Skuggi och Baldur (som varit skadad) som släpptes ihop med de andra imorse. De sprang lite i början men Skuggi var knappt med på det, Lifri sprang som en tok förstås. Skuggi tog det väldigt lugnt, hälsade på alla i lugn och ro, kliade lite här och lite där. Sedan lekte han lite med några stycken, bland annat Lifri och det gjorde mig förstås glad. Gneisti var den enda han inte var snäll mot, honom körde han bort rätt så bryskt.
Jag åkte hem innan det var dags för lunch men fick höra att Skuggi flyttade på alla förutom Fagri vid lunchtid. Utan slagsmål. Det ni.

Bjuder på lite bilder från dagen.

Lite spring...

Gneisti och Lifri

Lifri luktar på något spännande.

Skuggi och Gandalf putsar varandra

Skuggi och Lifri leker.

Mer...

Färdiglekta.

Imorgon

Imorgon ska Skuggi få komma ut till de andra, det tror jag att han blir jätteglad över. Han verkar fortfarande ta sitt nya hemland med ro. Han är snäll att hantera och mycket uppmärksam. Det som emellanåt är lite jobbigt är att han verkar sakna en egen personlig sfär och gärna kommer alldeles för nära. Det ställer till problem när vi ska igenom grindar och idag lyckades han få en stöt trots att jag verkligen försökte vara tydlig med var han skulle vara. Han blev väldigt, väldigt rädd men lugnade sig snabbt. Annars så är han långhårig som en mammut och inte särskilt förtjust i att jag envisas med att kratsa hovarna varje dag.

Jag och Mike har varit i stallet varje morgon den gångna veckan för att släppa ut Skuggi och jag har varit där varje kväll för att ta in honom, ibland har Mike varit med. Det har varit trevligt men det ska bli skönt att få sova lite längre på morgnarna igen.

Ville bara säga...

...att Skuggi kom springandes när jag ropade idag. Charmerande häst helt enkelt.

Lektionerna

Jag red ju lektion både i söndags och igår. I söndags red jag för Lena J borta på Vidbynäs ridbana. Då var Lifri så stel och spänd att jag trodde att det var något fel på honom. Han gick i pass i alla möjliga hastigheter. Galopp var omöjligt och resulterade enbart i att han rusade i pass. Jag var riktigt missnöjd och besviken men Lena tyckte att jag skulle vara nöjd då hon kunde se att vi kommit en bra bit framåt nu. Han börjar samla upp sig och det är en del nytt för honom just nu. Särskilt eftersom han är känslig och lätt blir frustrerad så blir det lätt bakslag i form av att han spänner sig. Hon pratade om att jag måste se till att han är avslappnad och med på vad vi gör hela tiden vilket naturligtvis är lättare sagt än gjort. Skynda lagom var nog söndagens ledord. Så jag tog mig i kragen och slutade vara så besviken, han gör ju trots allt sitt bästa hela tiden. Vi red som vanligt mycket på volt, vi jobbade en del på att rida med utåtställning, en övning som kan hjälpa mig att få bättre kontroll på Lifris bogar. Sedan red vi skänkelvikning och det är svårt. Lifri vill gärna gå först med rumpan, sluta gå framåt och bara gå åt sidan eller vika sig i bogen. Men det gick ju ändå.

Igår red jag för Märta hemma på vår ridbana. Jag fick börja med att rida på bollar och sedan jobba lite på volt. Den här gången fick vi rida fyrkanter och flytta ut rumpan på volten. Sedan var det dags för skänkelvikningar och den här gången gick det mycket, mycket bättre. Nu satt det och hela tiden kunde jag höra Lenas röst i huvudet! Märta tyckte till och med att vi skulle göra skänkelvikning i tölt och då tänkte jag att nu pressar hon oss för mycket, det här går inte. Men det gjorde det förstås visst.
Efter det red vi lite öppna i skritt och det gick också hur bra som helst.

Idag gick vi igenom det vi gjort på lektionerna och Lifri var underbar att rida, flyttade fint för skänkeln och töltade hur fint som helst. I slutet av ridpasset hade han mjuknat helt i nacken och töltade helt avslappnat men ändå i kort form.

Skuggi briljerade också idag och kom när jag ropade.

Första dagen i Sverige

Skuggi kom fram igår väldigt sent (eller tidigt idag beroende på hur man ser det) så det blev bara några varv på ridbanan och sedan in i boxen. Han ville först inte kliva av lastbilen och var väldigt, väldigt stel. Inte direkt oväntat. Han är långhårig som sjutton och det syns att han har svettats. De har rakat in ett nummer i sidan på magen på honom. Han verkade överlag må bra och vara "sig själv".
I morse var både jag och Mike där igen (efter några ynka timmar sömn) för att släppa ut honom. Han verkade väldigt nöjd med att få komma ut i en hage. Han får gå några dagar i en av våra sommarhagar, det är plant och öppet och fortfarande gräs. Till att börja med gick han mest runt och frustade. Efter ett tag provade han att trava lite och han tog även några väldigt stela skutt i galopp.
Jag och Mike hade med oss frukost och när vi ätit färdigt så hade Skuggi kommit igång med att äta. Han verkade lugn och fin så vi åkte hem och sov en stund.
Vi ska dit nu igen på kvällen, borsta lite och ställa in honom för natten.
Lifri fick vila idag, trots att jag ska rida lektion imorgon, men jag orkade inte jobba med honom idag.

Äntligen!

Denna väntan...

...gör mig tokig!

Nu är han i lastbilen och rullar hitåt i alla fall.

Det närmar sig...

Imorgon landar Skuggi i Sverige! I torsdags åkte han till Reykjavík så han har väl stått där och haft det tråkigt ett tag och kommer väl vara hyfsat stel när han kommer hit.
Jag tänker att jag får promenera en stund med honom innan det blir in i boxen här (han landar ju på kvällen) och sedan samma visa igen innan han får gå ut i hagen. Han kommer att få stå själv de första dagarna och jag kommer ta ut och in honom själv. Kanske lika bra det eftersom vi redan känner varandra så är inte allt nytt. Planen är sedan att vi kollar masken och att han får komma ut till de andra nästa helg. I åtminstone två veckor kommer han få ta det lugnt och bara vara, kanske bli borstad och myst med lite. Sen får jag känna efter hur han verkar ta det hela. Jag tänkte i alla fall att steget efter är att promenera lite i området och börja med lite uppfostran och markövningar. Han är ju något ouppfostrad.
Jag tänkte flytta ut Lifri till utestallet så att Skuggi får ta hans plats inne. Jag vill helst ha Skuggi inne i stallet när insekterna kommer och det är nog enklast att ta den ändringen redan nu så blir det inte förvirrat senare.

Känsla

Jag har inte ridit på tre dagar eftersom Lifri varit lite varm och svullen över kotan i höger bak. Idag var det borta så vi tog en liten skrittur i mörkret och avslutade med lite volter hemma.
Det var en underbar känsla att sitta på min lilla häst igen. När jag sitter på hans rygg får jag en känsla av att världen är som den ska och att det är här jag hör hemma. Att vi två hör ihop och att jag vet vad som är viktigt här i livet. Han skrittade glatt på, ibland vill han skynda men om jag är lugn och andas djupt så lyssnar han och slappnar av. Vi är kanske inte alltid bäst på allt men vi förstår varandra och det är det som räknas.
Ja jag vet att jag är löjligt nöjd. Lifri verkade också nöjd, var mjuk och fin och frustade avslappnat.

Kortkort

Nu händer det så mycket att jag inte hinner blogga. Det är mycket i skolan, jag rider mycket och så mycket att tänka på med import av häst och allt.
Så jag har mycket att blogga om. Nu får ni nöja er med en kortkort-version så får vi se om jag skriver mer någon annan dag.
I tisdags red jag ju lektion och vi jobbade med att korta upp och börja samla Lifri. Det gick bra.
Igår besökte jag kära syster och Birkir för första gången sedan vi flyttade ifrån varandra i somras. Syster har jag ju sett sedan dess men inte hennes häst. Det var roligt och det såg fint ut när de jobbade.
Skuggis plan landar 17.00 den 16 november så han lär ju komma till stallet ganska så sent.

Mer utförligt någon annan dag!

Suck!

Flyget är uppskjutet till den 16 november så det är bara att vänta lite till då.

Under tiden så får jag roa mig med Lifri. Vi måste hitta på lite nya utmaningar för just nu är han så fin. Vi jobbar ju fortfarande på volterna och kontrollen av yttersidan (finns en del kvar att göra) men det känns som om vi behöver ett mer långsiktigt mål. Hela tiden jag har haft honom har jag kämpat för att göra honom till ridhäst och få honom ridbar och nu är vi helt plötsligt där. Och då känner jag att vi tappat fokus lite. Målen finns fortfarande där men de är antingen kortsiktiga eller utan verklighetsförankring. Det finns helt enkelt inte en långsiktig plan längre för den har vi uppfyllt nu känner jag.
Jag känner att vi nu behöver försöka få lite ordning på traven och galoppen. Tyvärr känns det också svårt eftersom vår ridbana är så liten. Så det blir nog till att jag får ta mig i kragen och rida bort till ovalbanan och träna lite regelbundet.
Så måste jag också fundera lite allvarligt på konkreta mål. Att vi ska bli bättre räcker ju inte, det är för diffust.

En vecka kvar!

Om en vecka kommer Skuggi! Det blir alltså på söndagen och inte fredagen. Jag har fixat transport hem från flyget och därmed också hjälp med införsel och sådant. Försäkringen är på gång, har ringt och pratat med Folksam, handläggaren ville kolla upp lite grejer så hon återkommer imorgon. Jag tror att allt annat är fixat så nu är det bara att vänta...

Upp i sadeln

Idag red jag igen efter Lifris vansinnes-färd i helgen. Han gled ju in i staketet och var efter det varm och svullen över manke och bog. Igår var det borta så då longerade jag och idag red jag igen. Vi tog ett halvtimmes skrittpass på ridbanan bara för att mjuka upp lite och det gick fint. Vi ökade och minskade volterna, red med bakdelen innanför voltspåret och red lite sidvärtes på rakt spår också. Efter en kvart frustade Lifri nöjt och var så väldigt mjuk och trevlig. Man kan knappt tro att det är samma häst.
Jag har däremot gått och trillat i trappan (dumt jag vet) så jag har ont lite här och där och det kändes när jag red.

Jag glömde ju berätta att vi provade en sadel i måndags, inte optimalt eftersom jag inte kunde rida men ibland blir det så. Top Reiters JR Special, jättefin begagnad. Tycker väldigt mycket om den sadeln men tyvärr passar den inte Lifri. Om någon är intresserad av sadeln så säg till för jag tror att den inte är såld ännu.

Skuggi frá Þverá‏

Nu är Skuggi registrerad och transport fixad till och med Sverige. Det visade sig att han faktiskt inte var registrerad innan och faktiskt inte hade något officiellt namn så nu heter han Skuggi på riktigt. Det är lite speciellt, det blir ju jag och Sigga som har namngett honom. Han är född 2007 och är alltså ett år yngre än Lifri.
Tyvärr verkar det som om flyget kanske blir uppskjutet till den nionde men vi får se hur det blir med det i veckan som kommer. Nu känns det oerhört spännande!

Min häst

Lifri är verkligen min häst, på gott och ont. Nu i helgen har vi haft finbesök av Malin som hjälpte oss ibland när vi stod på Stensunda. Det har varit väldigt roligt även om saker och ting hade kunnat gå bättre. Malin tyckte att Lifri var lugnare i hantering och att han var mer musklad. Kul att höra då det är svårt för mig att jämföra eftersom jag ser honom jämnt.
På fredagen fick Malin välja vad hon ville göra och då blev det longering. Det gick faktiskt väldigt bra, Lifri drog inte iväg en enda gång.
På lördagen fick hon rida på vår lilla ridbana men det visade sig vara ett misstag. Malin rider bra och hon gjorde inga fel men Lifri är ju minst sagt speciell. Han har klart och tydligt visat att det inte är okej att andra än mig rider. Det gick bra till en början, de skrittade, gjorde halter och böjde. Sedan fick han panik och drog iväg i 180 utan synbar anledning. Malin satt kvar och Lifri lugnade sig så de skrittade vidare. Det dröjde tyvärr inte länge innan Lifri gjorde om det men den här gången svängde han inte i tid inför kortsidan utan fick tvärnita. Malin flög förstås av och Lifri gled in i staketet. Ingen av dem gjorde direkt illa sig men jag tror att bägge fick blåmärken. Lifri var i alla fall varm över bog och manke på söndagen, lite var kvar igår men det var bättre.
Jag satt upp och provade Lifri direkt efteråt men med mig var han lugn som en filbunke och snäll som ett lamm. Precis som vanligt med andra ord.
På söndagen hade jag hoppats att vi hade kunnat rida ut tillsammans men det blev förstås inget med det. Istället tog vi en promenad.
Jag kände mig ganska ledsen och chockad på söndagen, det såg väldigt otäckt ut och jag kommer alltför väl ihåg hur han var förra hösten. Jag trodde helt uppriktigt att han hade blivit så mycket bättre men det är tydligen bara mig han accepterar. Jag känner mig fortfarande trygg med honom men jag vet inte om jag någonsin kommer låta någon annan rida honom igen.

Ett plan kommer lastat...

7 november

Nästa flyg till Norrköping är planerat till 7 november! Så om inget går snett kommer Skuggi om drygt två veckor. Tills dess finns det en del att tänka på.

• Först och främst är det transporten från flygplatsen hit. Det lutar åt att han får åka lastbil även om det så klart vore väldigt spännande att hämta honom själv.
• Sedan är det vaccination, försöker hitta en veterinär som vaccinerar billigt här i området så att jag kan boka in det redan veckan efter han har landat.
• Sedan gäller det ju att kolla att jag har allt för en till häst. Nu i början har jag nog grejer så det räcker men sedan behöver jag sadel och träns mm. Lite smågrejer ska jag nog köpa nu redan.
• Vad ska han äta? Hösilage som de andra förstås men vill jag ge något tillskott? Jag tror att jag vill ge probimin redan från början. 

Tror inte att jag glömt något viktigt. I början kommer jag nog vara lite extra med i stallet för att se hur han verkar trivas.

Lite läsning

Här hittar ni en artikel om en av Saltvíks ridturer.

Finbesök

Igår var Sigga på besök och beundrade Lifri. Han var förstås lite misstänksam till en början och ville inte bli klappad.
Jag red lite kort så Sigga fick se hur han går och sedan fick hon prova honom. Först var Lifri lite nervös och undrade vad det här var för något men eftersom Sigga var lugn och fin så lugnade han ner sig också. De skrittade och töltade lite och det såg fint ut. Jag tror att de båda tyckte om varandra men det är jag inte så förvånad över. Efter ridturen så fick Sigga klappa honom utan problem.
Det var jätteroligt att ha besök och jätteroligt att se någon annan rida Lifri. Nästa gång Sigga kommer på besök kan vi rida tillsammans, då har Skuggi flyttat hit och de två känner redan varandra.

SI-leden

Nu när jag läser till fysioterapeut så lär jag mig mycket om hur kroppen fungerar och igår pratade vi om vad man brukar kalla för SI-leden. På människa förstås men vi berörde även att den är en populär led att manipulera på häst. Leden sitter i bäcken-regionen och har mycket liten rörlighet, den är som en fog mellan två ben och hålls på plats av mycket starka ligament. Både på häst och människa kan denna röra sig (av olika anledningar som överansträngning och yttre våld) och det kan bli en felställning mellan de olika delarna. Om det inte är en nyligen uppkommen skada så hålls leden på plats i sin felaktiga ställning av ligamenten som som sagt var är mycket starka. Det som då händer när man "knäcker" leden och flyttar den till vad man anser är ideal-ställning är att ligamenten kommer att dra tillbaka leden så att den återigen ser ut som den gjorde innan manipulation.
Så utan att ens ge sig in i diskussionen om skada i SI-leden verkligen är så vanlig som equiterapeuter påstår och om det enbart är av godo att justera sådana felaktigheter så kan jag i alla fall konstatera att det finns anledning att vara tveksam till om det är en bra idé att "knäcka" till SI-leden. Helt enkelt för att det verkar ytterst tveksamt om det verkligen är effektivt.

Oväntad ridlektion

Idag blev det en oväntad ridlektion för mig och Lifri. Jag hade tidigare i veckan tackat nej till att rida lektion för Lena J igen eftersom jag inte skulle hinna till stallet i tid. Men så satt ena framskon löst igår och Becke kom ut och bankade dit den ordentligt idag så då var jag ändå tidigt i stallet. Så jag hängde på bort till Hella och red lektion.Vi skrittar alltså ungefär en halvtimme till våra grannars ridbana, modell något bättre än vår, och rider lektion. De har ovalbana också.
Lifri var väldigt, väldigt på idag och Lena fick se hur han kan bete sig när han är sitt normala jag, sist var han så lugn. Han skuttade när skänklarna kom emot och var allmänt överkänslig. Vi lyckades ändå få ordning på våra volter, vi flyttade bakdelen lite hit och dit, på böjt och rakt spår. Och vi töltade.Mot slutet gick han riktigt bra men det är svårt att rida när han är så där. Han är så känslig och så snabb. Han reagerar på minsta hjälp men jag hinner inte fånga upp honom. Men det är roligt att rida när han är så där.
Viktigaste lärdomarna idag var att verkligen hålla koll på ytterbogen så att kraften från bakbenen går genom hästen och inte försvinner ut någonstans. Det visste jag ju egentligen men ibland är det lätt att glömma. Men framför allt är det viktigt att låta Lifri gå på. Då kommer flytet i övningarna plus att han blir av med lite energi istället för att laddas upp.
Annars så har jag återigen fått höra att min häst är väldigt lydig. Plus att han har bra gångarter. Och att jag är modig, annars så skulle jag aldrig sätta mig på en sådan häst. Och jag tycker att vi fick bra hjälp idag.
Bra kväll helt enkelt.

Fjompig

Idag var Lifri ovanligt fjompig och skyggade för allt möjligt, stenar i diket, träd osv. Trots det gick det bra att rida och vi tog rundan runt jaktskyttebanan snabbt som sjutton. Det var ingen som sköt där idag, älgjakten har ju börjat så de hade väl bättre saker för sig. Vi galopperade långa sträckor i bra tempo, ren fin galopp med god framåtbjudning. Nu är han så fin och ridbar så det är inga problem att galoppera på så så där, det går alltid att ta ner tempot igen när jag vill.
Tölten kändes också fin idag, taktfast som vanligt men också med hyfsad samling. Jag har varit fortsatt duktig och noga med vilket benbar som startar ur halterna och det verkar göra susen.

På lördag kommer Sigga och hälsar på oss! Det ska bli kul att äntligen få visa upp Lifri och jag tror hon blir glad av att äntligen få se honom. Hon har ju hört en del minst sagt.

Woho!

Skuggi has a booked seat to Sweden in early november!

Fint

Sol

Trots vackert väder så red vi inte ut idag utan höll oss på ridbanan. Jag tänkte att det var bäst eftersom vi aldrig skulle kunna upprepa gårdagens succé.
Så vi övade halter och att spåra på volterna. Vi töltade och skröltade. Galopperade också. Lifri gick så fint så fint. Vi börjar kunna ha koll på bogarna även i högre tempon, det känns bra. Särskilt skrölten var fantastisk eftersom han gick med god energi utan att försöka komma upp i tempo.
Han var riktigt svettig efteråt men det är varmt nu.

Älskade lilla häst!

Nu ikväll hade jag ett så fantastiskt ridpass att jag tänkte passa på att skriva ner allt som gör Lifri så underbar, medan jag kommer ihåg. Tänkte att jag kan gå tillbaka och kolla på detta de dagar jag glömmer bort hur underbar han är.
Så, here goes:

• Lifri är väldigt känslig och väldigt lydig. Det är bra för det gör att jag kan kommunicera med väldigt små hjälper. Han lyssnar bra så det blir få missförstånd.

• Han tänker mycket framåt. Dels är det roligt när det går fort men det gör också att det är lättare att rida, energin finns där helt enkelt.

• Han är otroligt snäll och gör alltid sitt bästa. Han försöker inte bli av med mig och han försöker alltid förstå vad som förväntas av honom. 

• Sedan så har han även fina gångarter. Han töltar jättefint och taktfast. Traven börjar också bli jättefin och galoppen är rund och mjuk. Han skrittar med långa steg och rör sig verkligen genom hela kroppen.

Jag får väl inte glömma hans enastående personlighet heller...

Nu uppmanar jag alla andra hästägare att tänka efter vad era hästars goda sidor är!

Så vad gjorde vi nu då på detta fantastiska ridpass? Jo vi började med en mycket kort repetition från lektionen och red sedan ut genom skogen och vidare på grusvägarna. Vi övade mycket halter och igångsättningar, vi skrittade långsamt ner för backar. Vi töltade med god aktion och susade fram i galopp i mörkret. Hela tiden var Lifri mjuk och mycket uppmärksam, helt enkelt en fröjd att rida.

Regnigt

Idag regnade det på oss när vi var ute men lika glada var vi för det. Vi red först en stund på banan för att öva på det vi gjorde på lektionen så att vi (läs jag) kommer ihåg det. Sedan red vi ut. Under hela ridturen gjorde vi många halter och igångsättningar och var väldigt noga med att alltid starta med bakbenen. Det gick bra. Vi skrittade fånigt långsamt ner för backar och töltade med fokus på bakbenen i ett kort tempo. Lifri var mjuk, lugn och väldigt, väldigt lydig och uppmärksam. Fint töltade han också. Så det var en toppentur helt enkelt och vi får väl fortsätta att försöka uppföra oss så här bra.
Jag kan fortfarande inte riktigt smälta att Märta tyckte att jag har en så lydig häst. Så känns det ju inte direkt alltid.

Ridit lektion

Idag var det dags för lektion för Märta, första gången jag och Lifri var med. Det började dock med ett kort hovslagar besök eftersom Lifri tappat vänster fram igår.
Lektionen gick bra. Lifri var lugn och på sitt allra bästa humör. Vi fick börja med att öva halter för små hjälper för att sedan försöka rida fram i skritt och starta från bakbenen. Det gick bra bara jag tänkte till och koncentrerade mig så hädanefter ska vi alltid starta så. Efter det fick vi svänga och det gick bra det med. Större delen av lektionen övade vi på att rida på volt, något som är svårt att få till. I vänster varv faller ha ut med bogen och i höger varv flyttar han framdelen inåt. När jag korrigerar måste jag vara snabb att möta upp annars så blir problemet motsatt. Men vi lyckades rätt bra till slut tycker jag. Mest nöjd är jag med att jag kan korrigera utan att han blir hysterisk. Tidigare så blev han ju väldigt spänd så fort jag försökte. Det känns som om det börjar bli häst av honom till slut.
Jag fick höra att jag rider väldigt mjukt och att min häst är väldigt lydig. Jag fick dessutom beröm för min sits. Hon tyckte att jag satt så rakt och var så stabil trots att min lilla häst gjorde sitt bästa för att trycka upp mig ur sadeln.
Så rätt nöjd med kvällen.

Hälsningar från Skuggi

Fick en bild på Skuggi från Simone, hon hälsade att han går på bete och har det bra. Däremot har jag inte hört av Elsa så jag vet inte mer om när han kommer hit.

Tävlingsfunktionär

Nej, jag anmälde aldrig mig och Lifri till tävlingen. Det kändes lite stressat med plugg och allt som sagt och jag är verkligen glad över det för jag hade aldrig orkat. Istället ställde jag upp som funktionär och var veterinärassistent imorse. Så det var till att gå upp tidigt, veterinärbesiktningen var mellan 7.30 och 8.30. Fördelen var naturligtvis att jag hade tid att titta på tävlingen efteråt. Dessutom var det lite roligt att prata med veterinären och titta på alla hästarna, det är verkligen stor skillnad på hur de rör sig och ser ut. Jag tyckte det var många stora hästar, min är en liten plutt! Mitt jobb bestod alltså att bocka i hästarna när de klarat veterinärbesiktningen, vilket de alla gjorde.
Efter det tittade jag på tävlingen, snackade skit och hejade på våra stallkamrater Anna och Fagri. Vid lunch åkte jag hem och red istället.

Toppenvecka

Trots stress så har vi haft en toppenvecka. Starten var lite sisådär. I måndags fick hästarna byta till vinterhagen, den är gigantisk och full med skog och gräs så när jag kom och ville rida så ville Lifri inte vara med. Han sprang, över stock och sten, i över tjugo minuter innan jag fick ta honom. Men sen dess har det blivit bättre. Han har varit piggare än på länge och känns riktigt, riktigt stark. I onsdags formligen sprutade det energi ur öronen och han töltade som en gud. Idag lyckades vi få till traven på ett helt nytt sätt. Han travade så där bra som han bara gjort lös med mig på, sittandes och med skänklarna intill. Han gick ned mycket kraft och god aktion, helt fantastiskt fint.

Kort från oss

Ville bara skriva ett kort inlägg eftersom det var länge sedan nu. Jag och Lifri tränar på som vanligt, vi börjar komma upp i form och det går nog lite bättre än det gjort på hela sommaren så det är skönt. Kondisen är bättre och även styrkan, han orkar bära sig. Jag har konstigt nog lyckats vara superkoncentrerad på sistone vilket gjort att jag ridit bättre.
Anledningen till att jag inte bloggar är helt enkelt att det är extremt mycket i skolan och när jag färdig där och i stallet så finns helt enkelt inte mycket energi kvar, tyvärr. Första tentan är på nästa torsdag så jag hoppas att det lättar lite efter det.
Jag bestämde mig förresten för att inte tävla på Dis höstlätta, dels pga tidsbrist och dels pga att det var ganska dyrt att vara med. Istället ställer jag upp som funktionär och kommer få vara veterinärassistent.

Vad händer?

Jag skriver ju vanligtvis bara om mitt hästliv här i bloggen men tänkte att det är på tiden att berätta vad jag pysslar med just nu för att det känns relevant. Jag har just börjat utbilda mig till fysioterapeut (dvs det som vanligtvis kallas sjukgymnast) så just nu är det fullt upp. Intresset för ämnet (och yrket) kommer mycket från mitt intresse för ridning. Jag har länge varit intresserad av hur ryttarkroppen fungerar ihop med hästen, hur man ska använda kroppen optimalt vid ridning. Redan nu märker jag att jag har en fördel av att vara van vid att visitera hästen, att observera rörelsemönstret och fundera på hur det hänger ihop och vad avvikelser från det normala beror på.
Så jag räknar med att ha fullt upp med studier och hästar i höst.

Undrens tid...

...den är nu! Det här har vi gjort på eftermiddagen och allt gick jättefint. Vi fick skon påslagen av snäll hovslagare också.

Ja vi har galopperat utan sadel och ja killen har ridit Lifri alldeles själv! Lifri var något skeptisk och ville helst vara med mig men han skötte sig fint som ni ser. Jag är så stolt över dem båda!

Tappsko - igen!

Nu har Lifri tappat en sko igen så det blev ingen ridning idag. Höger fram var det denna gång. Skittrist som vanligt. Ska se om jag får ut en hovslagare som kan slå på en ny snart, min hovslagare har inte tid med tappskor.

Saltvikfilmen

Glömsk

Satt och tänkte anmäla mig och Lifri till Dís höstlätta då jag upptäcker att jag skulle vaccinerat honom för veckan. Skit också! Jag visste ju att det var nu någon gång och borde kollat upp det tidigare. Så nu blir det att boka vaccination så snart som möjligt.

Bollen är i rullning

Nu är det på gång! Vi har börjat processen för att få hem Skuggi till Sverige. Elsa ska hjälpa mig med att fixa transporten. Förhoppningsvis kan vi få en riktigt billig resa från Húsavík till Reykjavík, vi får se.

Kolikkänning?

Nu ikväll när jag kom till stallet bullrade Lifris mage otroligt mycket. Jag hörde den utan att behöva lägga örat mot och den lät nonstop. Inget annat verkade vara fel och jag longerade en stund innan han fick komma in igen. Jag lät honom stå på box med fleecetäcke på en stund, för säkerhets skull. Jag åkte hem och åt, åkte tillbaka till stallet och han var fortfarande pigg och glad men med högljudd mage så han fick gå ut med de andra. Så det var nog mest jag som var nojig men det känns bättre att ta det säkra före det osäkra. Kolik kan vara så himla illa.

Ridlektionen

Idag red vi iväg till en av hästgårdarna i området för att rida lektion för Lena J. Det är bättre ridbana där borta plus att de har ovalbana.
Vi var fyra stycken som red och det var grupplektion i dressyr. Vi fick börja med att skritta på stora mittvolten och sedan öka och minska volten samt rida med utåtställda hästar. Fokus på att få hästen böjd runt innerskänkeln. Lifri och jag har aldrig ridit utåtställda förut men det gick bra.
Sedan fick vi trava (eller i vårt fall tölta) på kvartslinjen med hästen ställd först åt höger och sedan när det fungerade åt vänster. Jag behöver koncentrera mig på att hålla axlarna raka och inte tippa inåt. Även detta fungerade.
Dagens svåraste var nog nästa övning på kvartslinjen. Vi började med att rida rakt fram och sedan flytta hästen undan för skänkeln så att bakdelen hamnade utanför medan frambenen gick kvar på samma spår. Och så tillbaka och så om igen. Det jag tyckte var svårast var att få ut baken märkbart utan att frambenen for iväg. Det ridläraren anmärkte på var att jag måste sitta rakare med axlarna samt mjukna i ytterhanden. När jag lyckades få till detta blev det bättre.
Avslutande övning var galoppfattning och där briljerade vi överraskande nog. Han tog fattningen på en gång och galopperade rent och fint med gott sväv och god aktion. Han fattade rätt galopp alla gånger utom en då det oväntat nog blev korsgalopp. Jag tycker att han gott kunde galopperat lite långsammare men jag antar att det stora ytan satte lite fart på honom.
Efter det skrittade vi av, snackade lite och red hem igen. Jag känner mig nöjd och tycker nog att vi fick lite nyttiga tips samt en spark i baken att öva på lite nya grejer.

Häst i trädgården

Extra foder

Lifri har fått börja äta hö. Bara ett kilo än så länge så att han ska sluta gå ner så mycket i vikt förhoppningsvis. Jag har också varit på Granngården och köpt lusern. Försöker vänta så länge som möjligt med att börja ge honom lusern men vågar inte riskera att han går för mycket redan nu när det knappt blvit höst ens.
Vi köpte också lite stolp och tråd, Lifri ska få jobba med att röja lite i vår trädgård också. Tanken är att jag rider hit, han får beta någon timme och så ger vi oss tillbaka igen. Jag tror att det blir bra.

Ridning

Idag red jag Lifri för första gången på länge. Han kändes så liten! Seg var han också. Travade jättefint, till och med på volt utan att vi värmde upp i tölt först. Så det känns bra. Jag red inte så länge utan kände mest av honom. Kanske ska vi rida lektion på söndag, vi får se.

Lite NH-träning

Som ni ser så lär killen och hästen känna varandra lite bättre. De har ju jobbat tillsammans när jag varit bortrest och det vore ju synd om det tog slut nu.

Sommartjock häst?

Lifri har gått ner en hel del i vikt under de veckor som jag varit borta. Som ni ser på bilden så är han inte direkt tjock längre. Jag tycker att han ser fin ut nu men tyvärr är det inte mycket bete kvar eftersom det varit så torrt så det är bara att börja stödfodra redan nu så att han håller sig så här fin. Lifri har en tendens att gå ner i vikt under vintern och förra vintern var det lite kämpigt att hålla en okej vikt så det är klart att jag blir lite orolig när sommarmagen redan är borta trots semestervila och bete.
Annars så verkar det vara bra med hästen. Vänster bak är fortfarande svullet men han visar ingen hälta och efter en stunds longering så hade svullnaden gått ner markant.

Hemma igen

Igår morse landade jag i Sverige igen, något trött och ganska glad över att vara hemma igen. Naturligtvis hälsade jag på Lifri redan igår och han är svullen på vänster bakben, har förmodligen fått en spark. Varför är jag inte förvånad? Idag hade svullnaden gått ner något och han reagerar inte när jag klämmer på den så jag känner mig inte så orolig men det känns ju lite typiskt.  Alltid är det något med den där hästen.

Nya vänner