Smile!

Idag kom jag tillbaka från ridturen med Ára med ett stort leende på läpparna. Vi hade Frida med oss som handhäst och det var en helt fantastisk tur. Vi lyckades undvika hagel och regn, haglet kom precis innan jag sadlat, och det är jag glad för. Ára är en liten prinsessa och vill helst inte bli blöt och nu är hon nyrakad också så jag tror inte hon hade varit direkt glad om jag ridit när vädret var som värst idag. Idag red vi vilt. Frasen "riding like hell" hade passat bra. Det var drag i Ára, något helt otroligt mycket. Traven var luftig och fin, hon var typ en meter högre än vanligt. Galoppen ren och det gick utav bara helvete minst sagt. Det är en härlig känsla att bränna på allt man kan med handhäst och allt för att sedan sakta ner båda hästarna på röstkommando. Tölten var lätt och flytande, nu kan jag korrigera eventuell passtakt genom att rulla över lite mer på ena sittbenet. Hon bär sig så himla fint nu och då rör hon sig naturligtvis mycket bättre. Bäst med ridturen var ändå hennes vilja och glädje kombinerat med lyhördhet. Att veta att det kan gå hur fort som helst och att jag stanna när jag vill. Om jag kan få henne att visa sig själv så här på tävlingen så vore det helt fantastiskt.