Det har varit mycket...

Ja vad ska man säga? Igår var jag ute på två en-timmars turer och en två-timmars tur med turister. Det skulle blivit en två-timmars tur till också men de ångrade sig och kom idag istället. Vilket var tur kan jag säga för annars hade jag fått använda samma hästar igen, utan vila emellan.
Första en-timmars turen gick utmärkt, inga problem.
Till andra turen ville jag rida Theysir men han var helt omöjlig att fånga. Så jag tog Skarpur istället eftersom jag behövde en häst och trodde att det inte skulle vara några problem. Och det var det inte heller, han är så härlig! Men han kunde inte riktigt förstå varför det gick så långsamt hela tiden. (Om ni missat det så är Skarpur lite yngre och "under träning" så att säga) Det skulle var fyra danskar på den turen fast en ångrade sig och vågade inte rida men hon vägrade ta tillbaka pengarna hon betalat. Så vi kom överrens om att hon fick tillbaka hälften och resten var dricks till mig! Jag kunde förstå vad de sa också och de var överlyckliga över att ha en svensk guide. Så det var väldigt trevligt.
Till två-timmars turen hade de lovat att de skulle fixa nya hästar till mig eftersom jag redan använt alla nybörjar-hästar, en del två gånger. Klockan två stod jag här med två personer som skulle rida och inga hästar! Hur kul var det? De fick snällt vänta i en kvart medan de hämtade tre hästar. Jag skämdes. Men annars gick allt bra.
Ja jag slapp mocka igår också för jag hann helt enkelt inte, någon annan gjorde det istället.

Idag var jag ute med sex turister från Taiwan som aldrig hade suttit på en häst förut, alldeles själv. De sa att jag skulle få sällskap för det är för många nybörjare för att ge sig ut med själv. Men ingen dök upp. Så vad gör man? Jag kunde ju inte vägra så jag gav mig glatt iväg. Vid första grinden försvann de alla bortåt, åt fel håll, medan jag stängde grinden. Inte lyssnade de på vad jag sa och jag såg mina turister glatt tölta iväg åt fel håll. Så jag slängde mig upp på Bensi (ja så låter namnet i alla fall) och gav mig iväg efter dem, trängde mig in framför dem och ropade "follow me, get in a line behind me" och vände hela tåget åt rätt håll igen. Turisterna verkade glada och upprymda av sitt äventyr och inte det minsta rädda.
Vid nästa grind var det favorit i repris men när jag skrek att det var fell håll så stannade de i alla fall. Plus att jag spenderade mycket av den turen med att blocka hästarna bakom mig så att de inte skulle rida förbi mig. Men vi kom hem helskinnade allihop och alla ville bli fotograferade tillsammans med mig efteråt. Bara att se glad ut.

Sen så har det varit åttio-års kalas. Hela Húsavìks ridklubb red hit och det såg verkligen imponerande ut när de kom. Sen så var det tårta, tal och sång. Inte jätteroligt kanske men helt ok.

Efter det tog Mieke och jag in hästarna och nu börjar det bli lite lättare. Dels så känner jag igen hästarna nu och dels beror det på att vi har ett system. Vi har satt hästarna i samma boxar flera dagar i rad nu så en del av dem har redan fattat var det är de "bor". Skarpur blir verkligen upprörd när han kommer fram till sin box och den är stängd!

Elsa knackade just på min dörr för att berätta hur nöjd hon är med mig! Hon sa att hon är så stolt över hur jag hanterat de här två dagarna och att det är så kul att jag alltid är så glad och ler! Jag blev jätteglad! Jag har lite fått intrycket att hon inte är så förtjust i mig men kanske har jag haft fel eller så har hon ändrat uppfattning! Hon tycker att jag är jätteduktig och att det är bra att jag bara fixar allt och lyckas vara trevlig samtidigt. Hon sa också att hon gillar att jag verkligen verkar öppen för att lära mig nya saker.

Här rullar det på

Eftersom ingen får rida i ridhuset innan lördag (då det är 80-års fest där) så har jag bara ridit ut på sistone.

Igår var jag tveksam till att rida Skarpur då han var varm om ena bakbenet. Han har en stor ärrvävnad där men den har varit kall tidigare. Så jag väntade tills Mieke var vaken och frågade vad hon tyckte. Hon sa att han har fastnat ståltråd och slitit upp ett stort sår för två år sedan och att han ibland är halt fortfarande. Tydligen hann det bli infekterat innan någon gjorde något åt det. Hon tyckte att jag skulle rida och se hur han kändes. Och han kändes finfin men helt plötsligt blev han skrämd av något och drog iväg i 180. Det gick bra och han lugnade ner sig men efter det kändes han inte så fin längre, inte direkt halt men inte bra heller. Så jag gick hem.
Idag var han fin igen, vi höll oss bara på ställen som vi båda kände oss säkra på att det inte fanns några monster. Jag har blivit lite feg och måste öva upp min selektiva glömska.

Snaer var bättre igår. Jag bytte till ett annat bett och han kändes mycket lättare i handen. Jag vet inte om det var bett-bytet eller det att det inte var vår första uteritt tillsammans som gjorde det. Men nu verkar han riktigt trevlig! Plus att han kommer fram till mig när han är ute i paddocken nu också, förut har jag haft problem med att få tag i honom ute. Men idag hade han bara tre skor så det blev inget.

Har glömt att berätta att Gia inte försökt bitas något mer, hon nafsas inte heller. Hon har verkligen ett väldigt lugnt och fint psyke. Idag var vi ute alldeles själva och såg ett häst-ätar-monster (en svart sopsäck) men hon bara titta på det. När det sen började förfölja oss så sket hon fullständigt i det. Sen mötte vi några stallkamrater på väg åt motsatt håll och hon försökte inte ens vända och göra sällskap. Så just när jag satt och funderade på hur vansinnigt lätt hon är att ha att göra med så blev hon rädd för något. Och sprang i kanske fem meter innan hon bestämde sig för att det nog inte var något farligt och då var hon helt lugn igen. Innan jag kom hit så var hon riden i två månader.

Svartur kan jag inte jobba med nu eftersom vi inte får använda ridhuset. Jag kan ju inte gärna ge mig ut med en häst som inte är van vid grimma.

Ja och nu är det jag som morgonfodrar och mockar och oftast hjälper jag till med kvällsfodringen också. Det låter blodigt men de får mat vid 18 så det är inte så farligt. Släpper ut hästar gör jag också.

Och på begäran kommer två bilder på den stackars tjocka och fula hästen, jag vet fortfarande inte vad han heter, alla kallar honom för "the fat horse" eller jarpur (hans färg).

Bara uteritter idag

Idag har det varit dimma, som om molnen kommit ner till marknivå. Det har inte varit som hemma, där dimman är stilla, här har den blåst runt. Vädret och landskapet har gett mig en overklig känsla när jag ridit idag. Som om man rider runt i en sagobok.

Jag har inte jobbat med Heimir idag eftersom de har fixat underlaget i ridhuset. Det har tagit nästan hela dagen så det har varit omöjligt att jobba där inne.

Snaer var mycket trevligare att rida ute än inne i ridhuset men han lyssnar dåligt och är hård i munnen, vill helst bara gå på som ett ånglok. Bjarni sa att jag skulle gilla honom och att han kommer bli värsta tävlingshästen och att han har jättelätt för alla gångarter. Han har helt enkelt ingen susning om vad jag gillar.

Skarpur däremot, han är helt underbar! Vi red "entimmars-turen" och han lyssnar lika bra ute som inne. Han är så stor att jag inte riktigt vågat prova lite högre tempo inne då ridhuset är väldigt litet. Men nu! Han har ett helt underbart steg! Stort och mjukt, han svävar fram. Det bidrog nog en hel del till sagoboks-känslan. Traven är underbar, galoppen helt otrolig och tölten provade vi bara lite kort eftersom han inte riktigt har kläm på den. Det är fullt möjligt att hans problem med huvud-viftningar kommer ifrån att någon försökt pressa honom att tölta. Men de stegen vi fick i tölt, wow säger jag bara! Man kunde verkligen känna hur framdelen lyfte när han startade! Helt underbart! Inte började han vifta med huvudet heller men jag pressade inte utan bad snällt, föreslog. Skarpur är helt klart min favorit och jag kom tillbaka till stallet med ett brett leende och en känsla av livet är väldigt, väldigt bra. Jag tror att han var nöjd också.

Jag har också varit ute med Gia idag, en längre tur än vi varit ute på tidigare och det gick bra. Men hon har definitivt lite egna åsikter. Helst hade hon velat gå hem efter tio meter och helst hade hon velat bestämma tempo själv. Men hon är en snäll häst så hon gjorde som jag sa.

Annars så har de fixat i ordning huset här så nu kan vi ta emot turister, usch! Jag trivs bra med att bara dela huset med Mieke. Och särskilt rent och trevligt är det inte men tydligen tycker de att det duger. Jag förstår mig inte på det här, om jag hade en verksamhet och livnärde mig på turister skulle jag vilja att allt var i toppskick när de dök upp.

Äntligen!

Jag har internet igen! Yay! Som ni säkert ser har jag lagt upp massa nya inlägg, de är alla skrivna på de dagarna de är upplagda. Så ni har en del att läsa i kapp.

Idag har det varit kaos här. Klockan åtta på morgonen skulle det komma en kille och sko massa hästar så jag var däruppe 8.30. Ingen där och de hästar som har hönät i boxarna hade inte fått någon mat, så de var ganska olyckliga. Alla andra stod och mumsade och de hade inget fått. Så jag matade dem och väntade. Hade Heimir lös ridhuset och lekte, vi har båda tröttnat på longering nu och han är riktigt rolig att ha lös och busa med. Jag kan lätt få honom att göra skänkelvikning, framdelsvändning och rygga. Det gäller bara att prova och se vad som händer och sen komma ihåg det så man kan göra om det. Heimir är verkligen uppmärksam på kroppsspråk och man blir verkligen glad av att vara med honom. Vi stod och myste en del också.

Heimir

Sen kom något som såg ut som en slamsugarbil och hämtade gödsel så alla hästar blev naturligtvis rädda och stressade. Så Óli kom upp och sa att han skulle släppa ut dem så de slapp höra allt det där. Eftersom hästarna stod i en viss ordning för att en del skulle skos så talade jag om att hovslagaren skulle komma någon gång men han släppte ut dem ändå. Naturligtvis dröjde det inte många minuter innan vi var tvugna att ta in dem igen. Och då var ingen längre säker på vilka hästar det var som skulle skos.
Óli kom först med Svartur snällt gående i grimma, jag sa bara att han inte skulle ha skor, inget om att han inte var van att ha grimma. Sen var jag naturligtvis tvungen att prova själv och det gick utmärkt. Men när det var dags för middag så blev det lite show igen, han ville inte in i boxen och stegrade sig igen.
Ja det hela resulterade att vi hade hela ridhuset fullt med hästar och ingen visste något men det verkade funka ändå.
Jag hade i alla fall turen att få ge mig iväg på en tvåtimmars-tur så jag slapp passa upp på hovslagarna hela dagen. För att inte tala om se (och höra) hur brutala de var mot hästarna.

Städdag

Idag är havet blygrått och nu regnar det lite också. Det har också blåst en hel del. Men jag har hållit mig i ridhuset hela dagen så det har inte gått någon nöd på mig. Och sen snöstormen i början av min vistelse här på Island har jag inte blivit imponerad av vädret. Det är bara lite tråkigt.

Jag har pratat med Bjarni idag igen och jag har nu förstått att när jag inte har något att göra så förväntas jag bara hänga i stallet och se om det händer något. Så att jag är tillgänglig och kan hjälpa till. Lite trist eftersom jag har gjort just detta flera eftermiddagar och kvällar och oftast är det inte mycket som pågår. Men men, vad ska man göra?

Idag red jag Skarpur för första gången, bara inne i ridhuset eftersom han inte har några skor. Han kändes jättefin faktiskt. Mjuk och fin i munnen, lyssnar bra. Och han är stor och har ett gigantiskt steg! Han viftade inte med huvudet och det var ju det Bjarni sa att jag skulle träna bort. A job well done! Ska rida lite mer och få honom att tölta lite och se hur det går då.

Jag red också Snær och det kändes mindre bra. Inga problem men han är trög, reagerar långsamt på hjälperna och är lite motvillig.

Gia fick en vilodag eftersom det var full rulle i stallet och alla städade för fullt. Nästa lördag är det 80-års fest för Bjarnis pappa i stallet så då måste det vara fint. Och det såg ut som om de inte städat på år så det var en del att göra och nu ser det väl hyfsat ut i alla fall.

Nu på kvällen har jag suttit och pratat med Mieke om hästar och hon har visat bilder på sina unghästar. Riktigt trevligt med andra ord.

Ston!

Idag var Gia helt hemsk. Hon har börjat bitas på riktigt. Jag som var så nöjd med att hon slutat nafsa. Hon bet mig i handen och armen och försökte bita mig massa gånger. Hon var väldigt missnöjd med bettet idag också. Samma bett jag haft hela tiden och hon har verkat så nöjd med det. Kanske brunstar hon, hon var sig inte lik i alla fall. Så jag red faktiskt inte alls. Jag hade tänkt rida ut men hon var så svår att ha att göra med att jag beslöt mig för att skippa det.

Jag har träffat hästen jag ska vänja vid grimma, att ledas och pysslas med idag också. Svartur heter han men han var inte särskilt svart, bleksvart kanske det brukar kallas nu för tiden. Han verkar jättetrevlig, lugn och nyfiken. Ja om man då bortser ifrån när de skulle in på kvällen, då var det lite show. Men jag tycker de var lite hårdhänta mot honom. En grabbade tag i huvudet och höll i och drog för att få in honom i rätt box vilket han naturligtvis inte gillade. Så han reste sig och drog gubben med sig. Två gånger, sen gav han upp (inte hästen alltså) och frågade mig om Svartur var mitt jobb med ett snett leende. Ja sa jag och vallade försiktigt in honom i boxen. Inga problem.

Jag provade att rida Vafi idag och han var väldigt trevlig. Mjuk och snäll och trygg. En sån häst man kan sätta vem som helst på i princip. Men inte helt lätt att få att tölta så det kanske han inte gör med nybörjare.

Heimir har börjat vara lite lugnare när jag longerar och nu kan jag faktiskt få honom att skritta och han har börjat ”dammsuga” marken när han skrittar. Dock ville han inte gå i höger varv idag.

Ja så har Bjarni pratat med mig idag för att se hur jag trivs här och om jag vill vara kvar. De är tydligen nöjda med mig men jag tror att han oroar sig för att jag inte ska trivas här, tror han tycker att jag är tyst. Och ja det är jag nog men inte mer än hemma! Fast jag hörde på radio att det är en fördel att vara vad folk kallar blyg, det betyder att man iakttar mycket och då lär man sig mycket.

Torsdag

Idag har jag jobbat på som vanligt, började med att longera Heimir.

Sen red jag Gia i ridhuset och vi har fått kläm på det där med att svänga och rida volter, åt båda hållen, nu. Stanna gör hon jättefint om man bara slutar följa med i hennes rörelser, eller så funkar det inomhus, ute är det en annan femma. Vi har inga problem med att gå framåt längre. Så både travar och töltar hon rent utan problem.

Bjarni sa att Skarpur har problem med att acceptera bettet och slänger med huvudet och har sig så jag provade från marken idag för att se hur stort problemet var. Med vanligt träns och bara tyglar och det var inga problem. Vi jobbade i 20 minuter och han kastade inte med huvudet en enda gång. Möjligtvis rullar han in halsen för mycket men det är något helt annat. Imorgon ska jag prova att rida så vi får se hur det är.

Skarpur påminner mig hela tiden om Skardi och nu har jag listat ut varför. Han har en kort, våfflad lugg, precis som Skardi och så är färgen lik också.

Skarpur

Snaer longerade jag lite och han var väldigt, väldigt trög så jag förväntar mig inte att han kommer vara direkt jätteframåt att rida. Men det ska jag ta reda på imorgon.

Så borstade jag den bruna tjockisen också. Jag tycker synd om honom, han har ont och ser ut som om han vet med sig att han är ful. Han behöver lite omtanke.

Ja så glömde jag att de ska ha någon tävling här snart och Bjarni sa att han måste hitta en tävlingshäst till mig så jag kan vara med! Hjälp!

Lite mer att jobba med

Ja nu sitter jag pa biblioteket igen och surfar lite. Jag har kört bil hit alldeles sjælv, en jeep.

Idag har vi tagit hem fler hæstar sa nu har jag lite mer att jobba med. En skimmel som heter Snær och troligen kommer bli værsta tævlingshæsten och en fux som heter Skarpur. Bada ær inridna. Sen ska vi ta hem en unghæst som knappt ær van vid grimma som jag ska fa jobba med ocksa. Det kænns kul men æn har mina nya hæstar inga skor.
Hæstarna var inte sa langt bort, bara pa andra sidan vægen och vi drev hem dem med bil, det var hæftigt faktiskt. Sen drev vi tillbaka de vi inte behövde nu plus nagra som varit inne och jobbat hela vintern.

Gia och jag har varit ute pa en liten tur idag och det gick jættebra, hon ær lugn och snæll men lyssnar naturligtvis lite sæmre ute æn vad hon gör inne. Hon nafsar inte lika mycket længre som hon gjorde i början.

Jag har fått dricks!

Idag har jag ridit en två timmars tur med tre amerikanska damer. De var trevliga och allt gick bra men de var nybörjare alla tre och vågade inte rida så fort så det blev den korta versionen av turen. Och jag fick dricks! Amerikanare säger jag bara.

Annars så har jag longerat den tjocka hästen och han rör sig verkligen inte ok. Så på eftermiddagen fick Mieke (hon är veterinär) titta på honom. Hon sa att han verkligen har ont i framhovarna och att skorna måste av. Så förhoppningsvis tar Bjarni av skorna imorgon så får vi se. Hans hovar är verkligen verkade på ett underligt sätt och Mieke tror att han kanske haft (eller har) fång. Så imorgon blir det bara skritt för honom, om skorna är av vill säga.

Gia och jag red ut en pyttetur och det gick bra, naturligtvis lyssnar hon inte alls lika bra ute som hon gör i ridhuset men vad kan man vänta sig. Hon går framåt fint nu i alla fall. Och hon både töltar och travar rent utan några som helst problem redan nu så hon blir nog en väldigt bra häst (om än liten). Hon har tydligen väldigt bra stamtavla, förstaklass föräldrar och tre systrar i förstaklass.

Gia

Sen tömkörde jag Heimir och det verkade han inte riktigt van vid. Det gjorde honom stressad så det var inte så lätt. Han verkade inte bekväm med att ha mig bakom utan det funkade bättre om jag gick lite på sidan. Plus att jag tycker tömmarna var lite väl korta, men så har ju jag ”storhäst”- varianten hemma. Men jag kunde få honom att gå i skänkelvikning med hjälp av kroppsspråk.

Ett livstecken!

Nu sitter jag pa biblioteket i Husavik och anvænder internet lite.

Det ær mycket bættre pa Saltvik. Visst nu ær det inte sa mycket att göra men jag far faktiskt veta vad som forvantas av mig och hæstarna ær tama! Jag far laga min egen mat men det ær faktiskt bættre tycker jag, da far man riktig mat!

Det finns ett ridhus och folk longerar, tömkör och haller pa, kænns lite mer som man ær van vid. Plus att de flesta pratar engelska sa man kan första.

Sa vad gör jag om dagarna da? Jag longerar Bjarnis tævlingshæst sa att han ska komma i form lite, Bjarni har daligt med tid. Sen rider jag igang en hæst han har köpt till turerna som ær enormt fet och lite seg. Och sa har jag lilla Gia, hon ær max 1.30 tror jag, som ær riden i 2 manader som jag ska træna. Henne har jag mest longerat da hon fick skor idag men jag har ridit lite ocksa. Hon ær vældigt lugn och fin med fina gangarter. Sen har jag Threysir som jag kan rida lite om jag bara vill ut lite.
Och sa rider jag turer med turister men nu ær det inte mycket sant direkt, sæsongen har inte startat æn.

Bjarni har lovat att om jag sköter mig sa ska jag fa följa med pa en langtur i sommar!

Ja det var en kort rapport men nu vet ni att jag lever i alla fall!

Söndag och kallt igen

Söndag och här sitter jag och lyssnar på isländsk musik och dricker te. Idag är det kallt igen, har inte sett solen på hela dagen. Inga turer idag så det har varit lite att göra. Men jag har i alla fall haft möjlighet att prova en del av turhästarna.

Jag red Elding i ridhuset, hon var trevlig, stel och passaktig men en snäll häst. Och det gick att få henne att gå på volt och böja sig ordentligt genom kroppen, i alla fall i skritt. Travade gjorde hon inte.

Eftersom Mieke ville ha sällskap ut med sin häst så red jag ut på Assa trots att jag inte ridit henne förut. Men Assa är en av hästarna som de sätter totala nybörjare på så jag var inte direkt orolig. Assa är något hård i munnen (kanske inte så konstigt) men annars var hon trevlig. Man kan rida och få henne att göra olika grejer men man kan också bara ”åka häst” om man vill det.

Gia longerade jag idag och det gick mycket bättre än sist. Hon sprang faktiskt runt mig i något som kan liknas vid en cirkel. Kanske var jag tvungen att jaga på henne en del men det blev lite bättre när jag longerat ett tag så jag tror att det kommer att ge med sig. Tanken är att om hon blir mer framåt vid arbete från marken som kommer det också bli bättre när jag sitter på.

Gia är fruktansvärt nafsig och jag har nu sett att de flesta tränar ganska mycket med godis så jag antar att det är det som är orsaken.

Eftersom jag inte har så mycket att göra så har jag hängt i ridhuset och tittat på när folk tränat sina hästar hela eftermiddagen och det har varit väldigt intressant. En tjej jobbade med sin unghäst och hon berättade hela tiden vad hon gjorde och varför. Hon longerade först och sen red hon en stund med både kapson och bett. Hon hade alltså ett par tyglar fästade i kapsonen och ett par i bettet. Eftersom hästen enbart är riden några gånger så använde hon mest de som satt i kapsonen men tanken är att hon kan försiktigt lära hästen hur bettet fungerar. Hon sa också ”this is not the icelandic way” (hon är inte inföding).

En annan tjej red med repgrimma och grimskaft och slängde grimskaftet över huvudet när hon bytte håll. Det var roligt att se eftersom jag och Louise har pratat en del om det. Det verkade fungera finfint men hon stannade varje gång hon skulle slänga över grimskaftet och det såg inte riktigt ut som något man gör i farten.

Ja så har jag longerat Heimir också, han är vansinnigt smidig att hantera och nu har jag börjat få kläm på hur jag vänder honom också.

En lugn dag

Ja idag har jag inte gjort mycket. Jag var uppe i stallet vid tjugo i nio, någon hade redan fodrat men ingen var där. Jag har inte kläm på det där med fodringarna riktigt, om det är jag som fodrar eller någon annan. Men solen ligger på mitt fönster på morgonen så det är svårt att sova då så jag kan lika bra vara uppe.

Så jag gick hem igen och väntade på att hästarna skulle äta upp. Sen gick jag tillbaka och började borsta och fixa med Heimir men då dök en delägare till Saltvik (som jag inte träffat förut) upp med fullt med folk som skulle ut och rida så det var bara att ställa tillbaka honom och hjälpa till att ta ut hästarna. Det var sex stycken som skulle rida men det var säkert dubbelt så mycket folk och alla drack öl och skrek och ingen verkade kunna rida. Jätteroligt. Eller inte. Jag var bara glad att jag bara behövde hjälpa till att göra i ordning hästarna och slapp rida med dem. Islänningar säger jag bara.

När de gett sig av longerade jag Heimir och efter det red jag Gia lite i ridhuset. Vi måste jobba lite på det där med att gå framåt, hon stannar så fort hon har chansen. Men styrningen var hyfsad idag. Det är nog allt jag gjort idag. Alla hästar som jag hade kunnat rida hade ju redan gått idag. Suttit i solen och njutit har jag gjort också. Och man får ju inte glömma att jag fick låna Elsas bil och körde in till Húsavik och handlade lite mat.

Det kom ett föl inatt också men jag har bara sett det på håll. Fler är på gång snart.

Föl på gång

I stallet har de tre ettåringar i en liten box. De är rakade och när jag frågade om det så sa Bjarni att de rakar dem i februari för då äter de mer och då växer de mer. Jag vet inte vad jag ska tro om det riktigt. Mer energi kommer ju gå åt till att hålla värmen. De här tre småttingarna är alltså inne hela tiden men ibland släpps de lösa i ridhuset så att de kan rejsa runt. Så mycket för att växa upp på Islands vida vidder.

Saltvik

Utsikten från huset

Ja nu är det fredag och jag har varit här på Saltvik sen i onsdags. Jag trivs mycket, mycket bättre här. Här är det ordning och reda, de har rutiner och de talar om vad de vill att jag ska göra. Här har de hästuthyrning, långturer på sommaren och en del inackorderingar. Jag bor i gästhuset här, som används som boende till turister under somrarna, tillsammans med en holländsk tjej som heter Mieke. Jag lagar min egen mat vilket faktiskt är väldigt skönt, för då får man riktig mat! Så småningom kommer huset vara fullt med turister och då får jag bo i källaren men det är ett senare problem.

Huset jag bor i

Jag har en häst här, Þreysir (som vanligt är jag osäker på stavningen men det är så det låter i alla fall), som jag kan rida runt på hur jag vill, om jag vill ta en tur ut eller så. Han är svart, ganska het, ganska känslig och lite spänd. Men jag trivs bra med honom.

Sen har jag Gia, ett pyttelitet sto, som är riden i 2 månader som jag ska träna. Än så länge har jag bara longerat men tror att jag kanske vågar prova att rida henne lite idag. Vill helst göra det när jag inte är alldeles ensam i stallet, ifall att. Men hon verkar väldigt lugn och sansad.

Sen så ska jag longera, tömköra eller på något sätt markarbeta Bjarnis tävlingshäst Heimir en halvtimme varje förmiddag. Heimir är väldigt lätthanterad från marken men tydligen en väldigt hård häst att rida. Han ligger i hårdträning nu inför tävlingar i juni och Bjarni har lite ont om tid.

Plus att det är bra om jag provar hästarna som går med turister här, så jag vet hur de är att rida.

Igår fodrade jag hästarna på morgonen, sen gick jag hem och väntade på att de skulle äta färdigt. Jag började med att borsta Heimir och då kom Elsa (Bjarnis fru) och frågade ”would you like to go on your first horse-rental?” så det var bara att ställa tillbaka Heimir och börja göra i ordning hästarna som skulle med. Elsa förklarade hur jag skulle rida och jag lyckades faktiskt med att inte rida vilse! Turisterna var ett par från Singapore med noll ridvana så det blev en väldigt långsam tur men lite tölt vågade de sig på. Þreysir uppförde sig men taktade halva vägen hem. Ingen trillade av och alla var nöjda och glada.

Efter det så longerade jag Heimir och sen en annan av Bjarnis hästar. Jag longerade Gia och provade en av de andra hästarna här.

Här får faktiskt hästarna komma ut på dagen, hästarna borstas (om än ganska hastigt) innan man rider och de får mat vid samma tider varje dag. Folk tömkör och longerar sina hästar och verkar inte bara rida rakt fram. Plus att det bara krävs en person för att sko en häst. Hästsynen verkar alltså lite trevligare här.

Stallet

Sista dagen på Arbot

Idag var min sista dag och det var blåsigt som vanligt.
Mina vildhästar lever ju uteliv numera så jag fick fånga dem idag. Började med Sindri och gick bara och hämtade honom i hagen, inga problem. Borsta, fixa och longera lite. Spotti gjorde jag likadant med och idag stegrade han sig inte en enda gång, igår stegrade han sig och bar sig åt redan innan vi kommit ut ur stallet. Då var jag orolig att han skulle slå huvudet i taket för då skulle det väl bli kalabalik på riktigt. Så jag kan inte kalla dem för vildhästar längre, nu är de tama!
Ynja brydde jag mig inte om för jag vet att jag inte kan fånga henne och hon har en obehaglig vana att vända rumpan till så fort hon känner sig det minsta hotad. Herkules lät sig inte fångas.

Sen mockade jag rent i stallet, kan ju lämna ett skitigt stall efter mig. I stallet är det trägolv och de använder inget strö så det är bara att ta en skyffel och skyffla ut skiten genom fönstret. En skyffel i taget, gå bort till fönstret, ställa sig så att det inte blåser upp i ansiktet på en och slänga ut det. Det tar sin lilla tid.

Sen på eftermiddagen tog jag in alla hästarna i fållan och borstade dem lite. Jag fick till och med borsta Úlfur lite! Först fram för att bli borstad var Willimey, hon gillar mig. Sen stod lilla Snilld och väntade. Sindri verkar också ha blivit fäst vid mig för han ville bli gullad med hela tiden. Han blir ganska elak mot de andra hästarna om de försöker tränga sig emellan. Jag har tyckt lite synd om honom för han ser så naggad ut men han får nog skylla sig själv för han är en bråkstake! Jag kommer nog sakna Sindri.

Ja och hunden här, Tiri, har äntligen börjat gilla mig så han har varit med och terroriserat hästarna hela dagen. Helt omöjlig är han.

Det känns nästan trist att lämna hästarn nu när de börjar bli tama men jag tror jag får det bättre på Saltvik. Däremot finns det ingen internetuppkoppling där och jag vet inte hur fort jag kan fixa en. Så det kan dröja lite innan jag bloggar igen.

Ångest!

Jag var på Saltvik igår och kollade och det var fint. Han antog bara att jag skulle tacka ja eftersom jag var där och kollade och det gjorde jag. Jag är inte ett dugg säker på att jag gjort rätt och skulle egentligen vilja tänka över det i en vecka helst. Men då får man inget gjort.
Så vi får se om jag kommer trivas bättre där, förutsättningarna för att jobba med hästar är i alla fall lite bättre. Det finns ridhus och stallet var lite finare. Hästarna verkade tama också, de gick i alla fall att klappa. Plus att de kommer visa mig vad jag ska göra.

Här kommer lite bilder härifrån Arbot i alla fall.Ynja och Herkules i förgrunden

Sindri och Spotti

Lammen!

Nu händer det grejer!

Ja det blev ingen öl, ingen vid sina sinnens fulla bruk hade kört en kvart i det där vädret bara för att ta en öl. Och ridlektionen på Saltvik var inställd. Jag kommer däremot åka till Saltvik imorgon för att titta på stället. Jag är ju inte helt nöjd här och om jag vill kan jag få jobb på Saltvik istället. Ja vi får se vad jag tycker om stället.

Jag pratade med Gunnar Oli idag och sa att jag inte tyckte det fungerar något bra men han vill gärna att jag stannar naturligtvis. I vilket fall som helst så resulterade det i att mina fyra vildhästar kördes hit till Arbot eftersom jag kan jobba med dem i fållan här. Något som fungerar som longerlina letades också fram. Plus att det gjordes en liten plan och jag äntligen fick veta vilka hästar det är jag ska träna. Det är vildhästarna; Sindri, Herkules, Spotti och Ynja (ja hon heter tydligen inte Enya men det låter så när det uttalas). Sen är det Snaekollur, Gullfaxi, Sokka och Snilld. Snilld har inga skor och är ganska skygg av sig. Sokka har jag inte provat då de sagt att jag inte kan ta ut henne utan sällskap. Alla dessa hästar är lite yngre och inte tränade så mycket. Sen är det bra om jag rider Willimey och Thokkadis ibland också.

Så idag har jag borstat och longerat mina fyra vildhästar. Helt överraskande var det lättast att longera Ynja, hade trott att hon skulle fara som en boll i andra änden av linan men icke. Spotti visade sig ha en väldigt flott trav.

Vädret är förresten bättre nu och snön börjar smälta undan. Och två lamm har fötts! Sååå söta! Ska fota dem imorgon så ni får se.

Planen imorgon är att släppa ut vildhästarna i fållan medan jag mockar så de får busa lite, sen ta in dem och jobba dem en och en. Ynja kommer jag nog longera igen. Kanske ska jag prova att rida Spotti lite. De andra två vet jag inte riktigt än, vi får se.

Det är inte lätt att vara häst på Island!

Vädret är om möjligt ännu värre idag, helt fruktansvärt! Gammel-man är kvar inne och jag tror inte han är sugen på att gå ut. Jag har bara varit och tittat till hästarna här på Arbot idag, inte mycket mer att göra. Det snöar på snedden och snön känns som nålar när den träffar ansiktet. Och hästarna fryser. Flera av dem gnäggade när de såg mig komma och det gjorde mig naturligtvis glad, även om jag misstänker att det är för att de vill in. Jag fick till och med klappa Ùlfur lite på mulen.

Efter fikat ska jag ner till vildhästarna och mocka och fixa, ingen idé att ta ut någon av dem i det här vädret. Tycker inte så synd om dem för att de är inne idag, de har det nog bättre där. Fast det vet de ju inte om.

Lotta som jobbar med korna och fåren nere på Hraunkot ska komma förbi här och hämta mig idag så ska vi åka in till Húsavik och dricka öl. Får se om hon vill ge sig ut och köra i det här vädret bara. Och imorgon ska jag se om om jag kan få någon att köra mig till Saltvik (en stor hästgård här i närheten), det ska komma en ridinstruktör från Akureyri och hålla lektion och jag var mer än välkommen att komma och kolla.

Nu har jag varit här en vecka

Idag är vädret helt fruktansvärt! Det snöar och blåser och är väldigt kallt. Tog in hästarna här uppe i fållan och efter att ha tittat på dem en stund så bestämde jag mig för att strunta i att rida idag. De är helt vilda idag och bråkade som sjutton med varandra, inget man har lust att ge sig ut helt själv på. En del av dem fryser så de skakar. Jag tog in den äldsta hästen, han är 30 år, för han frös så jävligt och ville in. Han har inte låtit mig komma nära förut men nu fick jag klappa honom. Han har väl insett att jag kan vara ganska bra att ha ändå.

Vad har jag lärt mig den här veckan då? Jo att hästhållning här är väldigt annorlunda mot vad man är van vid. Jag har lärt mig att lyssna på mina egna råd och inte göra sådant jag känner mig obekväm med. Jag har lärt mig att närma mig hästar mycket fösiktigt så att man får fånga dem. Jag har lärt mig att sitta väldigt, väldigt stilla och låtsas att jag inte existerar. Det är det bästa sättet att få de här hästarna att lugna sig efter man suttit upp. Jag har lärt att mig att väluppfostrade hästar är en lyx som verkligen borde uppskattas!

Jag trivs inte så bra här. Det är svårt att alltid jobba själv och att inte ha någonstans att jobba med hästarna, ja förutom vägen då. Jag vet att jag bara har varit här en vecka men jag funderar faktiskt på att försöka byta och jobba någon annanstans. Det känns inte som om det här ger mig så mycket, jag har mest blivit lite osäker. Ja vi får se.

Vinter igen

Så här härligt är vädret idag! Man kan ju inte ens se bergen. Det är kallt och har snöat lite, det kommer inte bli bättre förrän på söndag.

Idag har jag ridit Willimey, jag har verkligen börjat att gilla henne. Jag vaggade först in henne i en falsk säkerhet (borstade och gullade) och sen var det ingen som helst konst att sätta på tränset. Idag töltade hon inte särskilt mycket men jag provade galoppen i alla fall.
Sen red jag Disa, hon verkade något stressad idag och ville inte riktigt stå still när jag skulle upp. Men det gick det med.

Sen var jag ner till mina vildhästar. Promenerade med Herkules i träns och han var ju ganska laddad och uppspelt. Ta en fyra-åring och ställ i en box några dagar, ta sen ut honom i blåsigt väder, så har jag haft det.
Pysslade en hel del med Sindri och red sen en snutt. Han stod snällt stilla när jag satt upp till skillnad från sist. Men han var också ganska vild idag så det blev inte någon lång tur. Däremot så uppvisade han tölt i ett bra tempo en bit, helt spontant. Gunnar Óli har ju sagt att han inte töltar men jag skulle vilja påstå att Sindri inte har några tölt-problem.
Sen fick jag vänta en bra stund på att någon skulle komma och hämta upp mig, de är inte så bra på att passa tider här.

Jag börjar bli lite less nu och ska fråga om vi inte kan bygga en liten inhägnad i helgen så att jag kan börja jobba med mina vildhästar på riktigt. Känns som om jag bara väntar på att komma igång just nu. Och förutom mina vildhästar så vet jag inte vilka det är som de vill att jag ska träna utan tar bara de hästarna jag får med mig ut.

Här går det framåt

Igår var en stor dag för jag lyckades säga att jag ville rida och ville ha hjälp med att ta in hästarna på isländska. Eller jag gjorde mig förstådd och fick hjälp i alla fall.
Idag var en ännu större dag för jag tog in hästarna alldeles själv. Sen har jag kört bil här också, första gången jag kör automat.

Igår red jag tre hästar här på Arbot, den lilla fuxen, Gullfaxi och Thokkadis.
Den lilla fuxen visade snällt upp fyra gångarter, Gullfaxi är helt ofattbart trög och Disa är en snäll liten häst. Jag tänkte rida Snöis men han var helt omöjlig att få med sig så jag gav upp (ja jag skäms). Jag hade tänkt rida Willimey (det vilda stoet med en flott tölt) men hon lät sig inte fångas.
Sen så borstade jag alla hästar, något de njöt av. Snart var det kö och trängsel för att få bli borstad. Det var bara de två gammel-hästarna och Ùlfur som inte var intresserade.

Idag började jag med Willimey, fick in henne i stallet och sen kunde jag fånga henne utan att hon blev stressad. Hon var väldigt trevlig när man var ute själv faktiskt. Gick i en fin form när hon började slappna av lite.
Sen så red jag Gullfaxi och nu är jag lite trött på honom. Fick knappt med honom från stallet ens. Så han får nog vila imorgon för mitt tålamod behöver vila upp sig.
Sen blev det borstning av hästarna igen och idag ville en av gammel-hästarna bli borstad också. Det kändes bra. Jag har dem alltså i en liten fålla alla tillsammans, låter de vara lösa så behöver de inte känna sig trängda utan kan gå när de vill.

Sen åkte jag ner till mina vildhästar och fixade lite. De stackarna står inne och väntar på mig, de står alltså inne hela dygnet. Jag borstade och pysslade med Sindri och promenerade lite med honom. Jag promenerade med Herkules också. Jag har gjort klart att jag vill ha en inhägnad innan jag rider Herkules och Enya igen. Det verkar vara ok. Jag har nog glömt att skriva att jag rider fram och tillbaka på vägen hela tiden.
Sen fick det vara nog. Det har varit kallt och otäckt idag (jag har fått använding för vinterjackan) och Snaefridur oroar sig för att jag ska jobba ihjäl mig eller frysa ihjäl.

Ja Disa är förresten till salu, hon är snäll, travar och töltar, står still när man sitter upp, stannar när man säger till och går framåt av sig själv. Hon är åtta eller nio och de vill ha 200.000 ISK för henne, någon som vill ha?

Disa

Gårdagens ridning

Igår var jag häruppe på Arbot och jobbade. Jag tror inte att Sneafridur ville att jag skulle åka ner till Sandur. Där är jag i princip helt själv och jag tror hon var orolig efter att jag trillat av. Hon tyckte i alla fall att det var bättre om jag var här hemma och jobbade. Hästarna här är en hel del tamare, de blir inte hysteriska när man lägger på sadeln och de verkar förstå tygeltag.

Först red jag en vacker rödskäck på 6 år, han heter Sneakottull eller något åt det hållet, svårt namn var det i alla fall. Jag tror jag ska kalla honom Snöis. Han var snäll och fin, töltar bara långsamt, snabbare tempo var det grisepass för hela slanten. Ingen trav.
Sen tillbaka och byta häst, red hans bror Gullfaxi som är brunskäck. Han var lite trög men också snäll. Jag red i sällskap med Logi och hans son och halvvägs bytte jag och Logi så jag fick rida Ùlfur. Ùlfur är 16 och går på som ett lokomotiv i tölt. Logi sa att han varit så sen han var fyra och är riktigt bra att ha när man rider på berget för han kan fortsätta i timmar. Men så ville han ju verkligen inte skritta något. Men jag kan inte säga något ont om en häst som i princip har samma namn som mig.

Sen var det fika och efter det gav jag mig ut själv på en liten fux jag inte minns namnet på. Den hästen gick också bara i tölt och förstod tygeltag fint. Så hästarna var bättre igår.

På kvällen var det till min stora förvåning någon som ringde hit och ville prata med mig! Det var Thormar som var orolig för mig efter att jag skrivit till honom och berättat om mina äventyr. Han ville veta att jag var ok, hur jag trivdes här plus att han hade en del tips om hur man tränar hästar. Han hade pratat med Gunnar Óli också. Så mamma behöver inte oroa sig (inte ni andra heller för den delen), Thormar har koll på mig.
Han sa att det kan vara bra att fästa en rem i de här små ringarna som många sadlar har fram (som man fäster sadelväskor i) så man har något att hålla i om hästen bockar eller drar iväg. Då kan man dra ner sig i sadeln och vänta ut hästen. Han sa att en del kallar det för fegrem men att alla hästtränare använder sig av dessa. Så det var ett litet tips till er ifall ni skulle ha några sådana problem.

Ja annars är det bra med mig. Lite öm i kroppen men det är svårt att veta hur mycket som beror på att jag trillade av och hur mycket som beror på skoningen.

Ja vad ska man säga?

Igår vid femtiden var jag helt redo att ge upp allt det här, ville bara hem eller någon annanstans där hästarna är tama!

Idag borstade jag först Sindri, han fäller som sjutton och är ganska skygg så han behöver pysslas med. Sen red jag ut själv lite, mest skritt.
Sen red jag faktiskt Herkules lite, han har tydligen varit hos någon svensk tjej häromkring på träning två månader. Men han var helt vild och det blåste som sjutton. Lite konstigt för han är helt lugn när man står på backen. Han och Sindri är verkligen inte lika i temperamentet.

Sen så skulle jag rida Enya, jag har missuppfattat lite, hon är inriden, behöver "bara" tämjas. Enya är 7 år och Gunnar Ólis dotters häst. Ja vi gav oss iväg utan problem men sen när vi vände hemåt så drar hon iväg ut på lavafältet, i galopp över sylvassa stenar, jag försöker stoppa henne eller svänga tillbaka till vägen men hon börjar bocka som sjutton. Värsta rodeon. Jag sitter kvar men inser att det nog är en tidsfråga innan jag trillar av så när vi kommer till ett lite mjukare ställe bestämmer jag mig för att ta mig av snabbt som sjutton. Ja det var inte lika elegant som när jag hoppade av Dimbrá i farten direkt men av kom jag. Landade på sidan med en vilt bockande häst bredvid mig. Inte trevligt. Ja hon sprang hem och jag gick efter. Jag känner mig lite mörboltad men har inte gjort mig illa.

Sen var jag inte direkt sugen på att rida så Spotti fick stå.

Så jag har bara haft lust att skita i de här galna hästarna men på något vis har jag blivit övertalad att fortsätta. Men jag kommer insistera på att få tämja hästarna innan jag rider. Och att vi bygger en liten paddock.

"Mina" hästar


Sindri, min favorit hitills.


Utsikten från mitt fönster vid fem på morgonen.

Nu har jag träffat "mina" hästar

Igår var jag nere på Sandur och träffade de hästar jag ska jobba mest med. Först tog vi in dem och det är inte bara att knalla ut i hagen och hämta dem. Här jagar man in dem. Men det gick bra.
Sen på med träns och sadel, sitta upp (i stallet) och sen iväg. Inget borstande, ingenting, bara upp och iväg.

Först fick jag rida en gammal häst som heter Parkus för att se hur det kändes, han var ok men inte så rolig.

Sen upp på Sindri, han är fem och vill bara trava så mitt jobb är framförallt att plocka fram tölten. Han var ängslig och nervös av sig, jag tror han kommer göra sig mycket bättre om han vågar slappna av lite och accepterar skänklar och bett ordentligt.
Efter det jobbade jag lite med Herkules från marken, han är fyra och helbror till Sindri, de är efter Thristur frá Feti. Han verkar vara lite lugnare.
De andra två hästarna som är mitt jobb så att säga är Spotti och Enya. Spotti är sex och inriden i vintras, ska tydligen ha varit "tokig" men funkar fint nu. Enya är precis som Herkules inte inriden än.

Sen var det tillbaka till Árbót och hjälpa till att sko två hästar. Jag skulle kunna skriva en uppsats om hur man skor hästar på isländskt vis men orkar inte så ni får snabbversionen.
Det krävs tre personer för att sko en häst. En som håller hästen, en som håller hoven och en som skor. Hästarna är som sagt var inte tama heller så de var inte så förtjusta. Skon sätts på innan hoven verkats färdigt och sen klippte de av hoven efter skon.
Mitt jobb var att hålla hästen och så höll jag hovarna lite också, tungt!
Sen blev det en ridtur här med, den hästen jag red här var inte rolig! Visst hade hon en fin tölt men hon lyssnade ju inte för fem öre utan bara drog.

Vad som är mitt jobb häruppe på Árbót är jag osäker på så jag ska se om ingen kan köra mig till Sandur idag för där vet jag vad som ska göras.

Àrbót

Ja det gick ju bra igår. Jag hade nog inte riktigt förstått ur mycket folk det faktiskt är här.
Jag bor på en gård som heter Árbót och här bor Sneafridur och Hákon, plus att de har ett ungdomshem här. Så det är fem ungdomar och massa personal också. Jag kommer jobba här och på Gunnar Òlis gård Sandur som ligger en bit bort.

Hästarna har jag bara sett som snabbast än då jag bara skulle ta det lugnt igår. Men jag har hunnit vara i Húsavik och handla lite. Har köpt ett kort till mobilen men kan inte få det att fungera. Får se om jag lyckas klura ut hur jag ska göra.

Här är mycket berg och de är täckta av snö men det är inte särskilt kallt. Får se om jag får användning för min vinterjacka.

Ja idag ska hästarna skos i vart fall, får se om det blir lite ridning sen.