Här rullar det på

Eftersom ingen får rida i ridhuset innan lördag (då det är 80-års fest där) så har jag bara ridit ut på sistone.

Igår var jag tveksam till att rida Skarpur då han var varm om ena bakbenet. Han har en stor ärrvävnad där men den har varit kall tidigare. Så jag väntade tills Mieke var vaken och frågade vad hon tyckte. Hon sa att han har fastnat ståltråd och slitit upp ett stort sår för två år sedan och att han ibland är halt fortfarande. Tydligen hann det bli infekterat innan någon gjorde något åt det. Hon tyckte att jag skulle rida och se hur han kändes. Och han kändes finfin men helt plötsligt blev han skrämd av något och drog iväg i 180. Det gick bra och han lugnade ner sig men efter det kändes han inte så fin längre, inte direkt halt men inte bra heller. Så jag gick hem.
Idag var han fin igen, vi höll oss bara på ställen som vi båda kände oss säkra på att det inte fanns några monster. Jag har blivit lite feg och måste öva upp min selektiva glömska.

Snaer var bättre igår. Jag bytte till ett annat bett och han kändes mycket lättare i handen. Jag vet inte om det var bett-bytet eller det att det inte var vår första uteritt tillsammans som gjorde det. Men nu verkar han riktigt trevlig! Plus att han kommer fram till mig när han är ute i paddocken nu också, förut har jag haft problem med att få tag i honom ute. Men idag hade han bara tre skor så det blev inget.

Har glömt att berätta att Gia inte försökt bitas något mer, hon nafsas inte heller. Hon har verkligen ett väldigt lugnt och fint psyke. Idag var vi ute alldeles själva och såg ett häst-ätar-monster (en svart sopsäck) men hon bara titta på det. När det sen började förfölja oss så sket hon fullständigt i det. Sen mötte vi några stallkamrater på väg åt motsatt håll och hon försökte inte ens vända och göra sällskap. Så just när jag satt och funderade på hur vansinnigt lätt hon är att ha att göra med så blev hon rädd för något. Och sprang i kanske fem meter innan hon bestämde sig för att det nog inte var något farligt och då var hon helt lugn igen. Innan jag kom hit så var hon riden i två månader.

Svartur kan jag inte jobba med nu eftersom vi inte får använda ridhuset. Jag kan ju inte gärna ge mig ut med en häst som inte är van vid grimma.

Ja och nu är det jag som morgonfodrar och mockar och oftast hjälper jag till med kvällsfodringen också. Det låter blodigt men de får mat vid 18 så det är inte så farligt. Släpper ut hästar gör jag också.

Och på begäran kommer två bilder på den stackars tjocka och fula hästen, jag vet fortfarande inte vad han heter, alla kallar honom för "the fat horse" eller jarpur (hans färg).