Det har varit mycket...

Ja vad ska man säga? Igår var jag ute på två en-timmars turer och en två-timmars tur med turister. Det skulle blivit en två-timmars tur till också men de ångrade sig och kom idag istället. Vilket var tur kan jag säga för annars hade jag fått använda samma hästar igen, utan vila emellan.
Första en-timmars turen gick utmärkt, inga problem.
Till andra turen ville jag rida Theysir men han var helt omöjlig att fånga. Så jag tog Skarpur istället eftersom jag behövde en häst och trodde att det inte skulle vara några problem. Och det var det inte heller, han är så härlig! Men han kunde inte riktigt förstå varför det gick så långsamt hela tiden. (Om ni missat det så är Skarpur lite yngre och "under träning" så att säga) Det skulle var fyra danskar på den turen fast en ångrade sig och vågade inte rida men hon vägrade ta tillbaka pengarna hon betalat. Så vi kom överrens om att hon fick tillbaka hälften och resten var dricks till mig! Jag kunde förstå vad de sa också och de var överlyckliga över att ha en svensk guide. Så det var väldigt trevligt.
Till två-timmars turen hade de lovat att de skulle fixa nya hästar till mig eftersom jag redan använt alla nybörjar-hästar, en del två gånger. Klockan två stod jag här med två personer som skulle rida och inga hästar! Hur kul var det? De fick snällt vänta i en kvart medan de hämtade tre hästar. Jag skämdes. Men annars gick allt bra.
Ja jag slapp mocka igår också för jag hann helt enkelt inte, någon annan gjorde det istället.

Idag var jag ute med sex turister från Taiwan som aldrig hade suttit på en häst förut, alldeles själv. De sa att jag skulle få sällskap för det är för många nybörjare för att ge sig ut med själv. Men ingen dök upp. Så vad gör man? Jag kunde ju inte vägra så jag gav mig glatt iväg. Vid första grinden försvann de alla bortåt, åt fel håll, medan jag stängde grinden. Inte lyssnade de på vad jag sa och jag såg mina turister glatt tölta iväg åt fel håll. Så jag slängde mig upp på Bensi (ja så låter namnet i alla fall) och gav mig iväg efter dem, trängde mig in framför dem och ropade "follow me, get in a line behind me" och vände hela tåget åt rätt håll igen. Turisterna verkade glada och upprymda av sitt äventyr och inte det minsta rädda.
Vid nästa grind var det favorit i repris men när jag skrek att det var fell håll så stannade de i alla fall. Plus att jag spenderade mycket av den turen med att blocka hästarna bakom mig så att de inte skulle rida förbi mig. Men vi kom hem helskinnade allihop och alla ville bli fotograferade tillsammans med mig efteråt. Bara att se glad ut.

Sen så har det varit åttio-års kalas. Hela Húsavìks ridklubb red hit och det såg verkligen imponerande ut när de kom. Sen så var det tårta, tal och sång. Inte jätteroligt kanske men helt ok.

Efter det tog Mieke och jag in hästarna och nu börjar det bli lite lättare. Dels så känner jag igen hästarna nu och dels beror det på att vi har ett system. Vi har satt hästarna i samma boxar flera dagar i rad nu så en del av dem har redan fattat var det är de "bor". Skarpur blir verkligen upprörd när han kommer fram till sin box och den är stängd!

Elsa knackade just på min dörr för att berätta hur nöjd hon är med mig! Hon sa att hon är så stolt över hur jag hanterat de här två dagarna och att det är så kul att jag alltid är så glad och ler! Jag blev jätteglad! Jag har lite fått intrycket att hon inte är så förtjust i mig men kanske har jag haft fel eller så har hon ändrat uppfattning! Hon tycker att jag är jätteduktig och att det är bra att jag bara fixar allt och lyckas vara trevlig samtidigt. Hon sa också att hon gillar att jag verkligen verkar öppen för att lära mig nya saker.