Ja vad ska man säga?

Igår vid femtiden var jag helt redo att ge upp allt det här, ville bara hem eller någon annanstans där hästarna är tama!

Idag borstade jag först Sindri, han fäller som sjutton och är ganska skygg så han behöver pysslas med. Sen red jag ut själv lite, mest skritt.
Sen red jag faktiskt Herkules lite, han har tydligen varit hos någon svensk tjej häromkring på träning två månader. Men han var helt vild och det blåste som sjutton. Lite konstigt för han är helt lugn när man står på backen. Han och Sindri är verkligen inte lika i temperamentet.

Sen så skulle jag rida Enya, jag har missuppfattat lite, hon är inriden, behöver "bara" tämjas. Enya är 7 år och Gunnar Ólis dotters häst. Ja vi gav oss iväg utan problem men sen när vi vände hemåt så drar hon iväg ut på lavafältet, i galopp över sylvassa stenar, jag försöker stoppa henne eller svänga tillbaka till vägen men hon börjar bocka som sjutton. Värsta rodeon. Jag sitter kvar men inser att det nog är en tidsfråga innan jag trillar av så när vi kommer till ett lite mjukare ställe bestämmer jag mig för att ta mig av snabbt som sjutton. Ja det var inte lika elegant som när jag hoppade av Dimbrá i farten direkt men av kom jag. Landade på sidan med en vilt bockande häst bredvid mig. Inte trevligt. Ja hon sprang hem och jag gick efter. Jag känner mig lite mörboltad men har inte gjort mig illa.

Sen var jag inte direkt sugen på att rida så Spotti fick stå.

Så jag har bara haft lust att skita i de här galna hästarna men på något vis har jag blivit övertalad att fortsätta. Men jag kommer insistera på att få tämja hästarna innan jag rider. Och att vi bygger en liten paddock.

"Mina" hästar


Sindri, min favorit hitills.


Utsikten från mitt fönster vid fem på morgonen.