Året som gått

Under 2017 har hästarna fått stå lite åt sidan till fördel för studier, examen och nytt jobb. Det har inte blivit riktigt så mycket ridning som jag önskat. Det har inte blivit några tävlingar men jag har varit iväg på kurs med båda hästarna. Vi har blivit lite vanare vid att vara ute och åka och iväg och träna.

Det största som hänt, i mitt hästliv, under året är att hästarna har fått flytta till ett nytt stall i oktober. Detta på grund av att arbetsbördan i förra stallet blev för mycket för mig helt enkelt. Nu har vi stort ridhus vilket gör att underlaget inte hindrar att jag rider och tränar under vintern. Nu har jag ändå inte orkat hålla igång hästarna såsom jag velat men jag tror ändå att jag kunnat rida mer ordentligt än jag hade kunnat annars. 
Vi trivs i alla fall bra i nya stallet. 

Jag tittade tillbaka i bloggen och läste årets första inlägg. När det gäller Skuggi så var målen att komma till rätta med hans beteende och humör, stärka tölten, jobba på formen i traven samt träna galoppfattningar. Nu när året är slut så känner jag mig nöjd och tycker att vi uppnått detta. Han töltar rent, travar i form och fattar båda galopperna. När det gäller beteendet så har han blivit bättre plus att jag har slutat förvänta mig att han ska sköta sig automatiskt och accepterat att jag måste säga till honom.




När det gäller Lifri är det som vanligt svajigare. Vid den här tiden på året har det aldrig fungerat optimalt och inte nu heller. I somras så var han riktigt fin och det kändes som om vi verkligen kommit någon vart. Nu har vi backat igen. Jag tror däremot att vi kan hämta in det. Vi har inte fallit så långt, jag har lärt mig hur jag ska göra och att ha ridhus att träna i kommer nog att göra sitt till. 




Så mycket mer har inte hänt i år. Jo jag var ju en snabb visit på Island och träffade gamla vänner, helt fantastiskt roligt. 

Nu känner jag mig less på det här gamla slitna året. 

Gott Nytt År! 

God Jul!

Det blev en liten uteritt på julaftonsmorgon. Väldigt trevligt faktiskt, hästarna var nöjda över att komma ut trots att det var lite hårt och halt. De är fina de där två.
Något som är lite lustigt är att de fortfarande har lite gräs att gnaga på i hagen. 

God Jul på er alla och hoppas att ni har det bra! 

På gång

Idag har jag börjat sätta igång hästarna igen. De har ju vilat hela förra veckan och inte jobbat riktigt så hårt som de borde i några veckor innan dess. 
Lifri longerade jag. Han var taggad men väldigt skötsam, det tog en liten stund innan han travade mjukt och avspänt. 
Skuggi skrittade jag ut på en kort sväng. Det var både isigt, snöigt och blött på sina ställen. Skuggi har fyrbrodd och Polarpads just nu så vi tog oss fram fint ändå.
Skönt att vara igång igen. 

Mycket som vanligt

Tiden går och jag har som vanligt supermycket att göra. Hästarna har hållit igång fram till förra veckan då allt fixande inför jul fick prioriteras. Skuggi har tränat mycket galopp och det har gått bra. Skönt med ett stort ridhus så att hästen får plats. Lifri har övat på trav och travar helt ok på volt nu. 

Nu i veckan ska jag försöka hinna sätta lite fart på hästarna så att vi kan ta vår traditionsenliga ridtur på julafton.

Bjuder på en selfie, får se om ni listar ut vad jag håller på med. 

Vinter

Nytt liv och nya planer

Att ha bytt stall har börjat märkas av på livet i övrigt. Helt plötsligt finns det tid till att göra andra saker också på helgerna. Jätteskönt faktiskt. Vädret har hittills varit bra men vi har ändå hunnit njuta av ridhuset under mörka kvällar. Vi har också hunnit rida ut lite grann och ridvägarna verkar riktigt fina. Många fina små stigar och inte alls så snårigt som vid förra stallet.
Hästarna verkar börja vänja sig och till och med Lifri går in snällt om kvällarna. Honom har förresten jag ägt i sex år idag. Tiden går fort när man har roligt. Lite otroligt att det redan gått så lång tid. Vi har kommit långt på den här tiden men jag ska inte sticka under stol med att jag önskar att vi hade kommit längre.

Annars så har jag börjat planera hästarnas träning noggrant. Dels för att spara tid och dels för att träna effektivt på det jag vill och kunna utvärdera hur det går. Har tänkt mycket på hur jag ska bygga upp dem och variera träningen så att de får alla delar. Styrketräning, kondition och koordination. Återhämtning och vila på rätt ställe i schemat. Och sen ska det passa med mitt schema. Tror att jag lyckats få till ett träningsschema som jag tänker låta rulla i fyra veckor och sedan utvärdera. Jag har redan hunnit bli fysioterapeut ut i fingerspetsarna tydligen...

Nya stallet

Nu har vi stått en vecka i nya stallet. Tror att vi börjar känna oss lite som hemma.

Flyttat

Nu har hästarna flyttat. Inte en lång resa och de går ju själva så det gick lugnt till. Återstår att se om Lifri kommer in ikväll. Tror att jag ska åka dit och plocka in honom själv. Han kan ju vara lite knepig och är på nytt ställe med nytt folk. Men det känns skönt att ha det gjort.

Träningshelg

Dagens citat: Man kör inte en BMW som om den vore en Skoda Fabia.

Helt enkelt rid snabbare och flottare.

Nytt stall

En av anledningarna till att jag har varit extra upptagen på sistone är att jag har letat ny stallplats. Detta för att det sedan ett år tillbaka varit för många helgpass i nuvarande stall för att vara hållbart.
Jag har hittat ett stall nära som verkar toppenbra. Inga stallpass och stort ridhus. Enda negativa är att mina två nog inte kommer få fler hästkompisar utan får klara sig själva.

Ähum

Jag har inte glömt bort bloggen. Det har bara varit fullt upp med stall, jobb och hästar. Det har tagit mycket på krafterna att börja jobba. Bjuder på en bild från min arbetsplats. 

När man ska hämta sin häst...

Så känns det så där att bli bemött på det här viset...

Äntligen hemma!

Det var underbart att vara på Island men så skönt att vara hemma och få träffa sina egna hästar igen. Jag borstade och promenerade med dem idag, de verkade må bra. Skuggi var osedvanligt mild och rar och Lifri har inte blivit förvildad. Jätteskönt.
Jag hade glömt hur vackra hästar jag har. Särskilt Skuggi ser fin ut nu, kolsvart och alldeles blank. Och långbent.

Planen är att longera Lifri och tömköra Skuggi (han gillar inte longering) imorgon och sedan komma igång och rida lite lugnt i veckan.

Sightseeing igår

Igår var jag ute och åkte med Sigga. Vi besökte ett ställe där vi kunde se hur folk levde förr i tiden på Island. Det var ett riktigt gammalt hus och de hade någon slags levande museum dag så det var fullt av folk som visade hur de tillverkade hästskor, smör, stickade osv plus en massa djur.
Det fanns många gamla saker att titta på bland annat gamla sadlar och de packselar de använde på de hästar som gick med posten över Island.

De övre är damsadlar. Repen är gjorda av tagel.

Detta användes på posthästarna.

Dagarna springer förbi

Nu har jag hunnit rida lite mer, hunnit vara på en del sightseeing och bara njutit av att vara på Island. Jag känner fortfarande många av hästarna här. Flera av de som går i turridningen var här redan första året jag var här. De börjar bli lite gamla nu och är kanske lite långammare än vad de var då.

Glömde ju att berätta att jag såg när de kastrerade två unghingstar första dagen jag var här. Det var ganska brutalt. Först hade de fått något lugnande och sedan så leddes den första ut i ridhuset. Han var inte van att gå i grimma och kämpade emot. Sedan fick han en till spruta och de välte honom på sidan. Ena bakbenet surrades med ett rep som drogs runt halsen så att det satt fast ordentligt. Sedan gjordes området rent ordentligt och den lilla hästen kastrerades. Det gick väldigt fort. Bakbenet lossades och hästen fick ligga kvar medan de började med den andra. Efter en stund så kvicknade han till och klarade att resa sig. Han verkade väldigt förvirrad stackarn.

Blandade känslor

Det är lite blandade känslor att vara tillbaka på Saltvik. Det är jätteroligt och jag känner mig verkligen fortfarande som hemma här. Jag blev tillfrågad när jag kom om jag kunde tänka mig att hjälpa till lite och sa ja. Nu i efterhand känner jag att det nog var dumt för det har gjort att de räknar med att jag jobbar. Jag gillar att hjälpa till men vill faktiskt göra andra saker också när jag är på semester utan att känna mig skyldig. Vi får se hur det går här. På söndag är jag i alla fall med Sigga hela dagen.
Och det är roligt att se alla hästar igen.

Tillbaka på Saltvik

Idag har jag flugit till Akureyri, hämtat hyrbil och kört till Saltvik. Väl här så har jag träffat folk, hängt i stallet och så klart ridit.
Det började med att Bjarni undrade om jag inte ville rida och det ville jag förstås. Så jag sprang och bytte om och Bjarni hämtade upp fler hästar till stallet.



Jag fick rida ett sto vid namn Bara som jag inte ridit förut och så gav vi oss av på en tur. Hon tyckte först att hon inte ville ge sig ut med mig alldeles ensam men hon var lättövertalad och trevlig.




Sedan kom Sigga och vi gav oss ut och red tillsammans längs havet. Jag fick låna hennes fina Sunna. Lite speciell häst med vissa Lifri-drag men mycket trevlig. Jag satt som en kung när hon töltade och hon blev bara bättre och bättre ju längre vi red. Roligt att rida med Sigga igen också.



Så väldigt bra dag helt enkelt. Och Bjarni sa att jag kan få rida hela dagarna om jag vill.

Sightseeing idag

Idag har jag träffat Steini (även honom har jag lärt känna på Saltvik) och vi har gett oss ut på sightseeing utanför Reykjavik. Jag har sett en hel del storslagen natur som jag inte sett förut och njutit av fantastiskt fint väder.
Eftersom Steini är en gammal hästgubbe så har vi, bortsett från att stanna vid vanliga sevärdheter, även kört in vid alla stall vi passerat och tittat. Plus åkt lite omvägar för att titta på en del. Vid städer på Island finns det ofta ett stallområde, fyllt av småstall. Varje person äger sitt eget stall och åker dit och släpper in/ut sina egna hästar, fodrar och mockar. Stallen har oftast små rasthagar i direkt anslutning och eventuellt beteshagar längre bort. Några stall är gamla och slitna och några väldigt fina. Området har sin egen ridklubb och en del har ridhus eller ovalbana.
Stallområdet i Hafnarfjördur tittade vi särskilt på. Det är väldigt stort, har anlagda ridvägar och har tillgång till många gamla ridleder. Vad jag kunde se fanns även ridbana samt två ovalbanor. Samt väldigt vacker natur. Tog inte så många bilder då vi mest satt i bilen.

Stall och paddock

Som ni ser är hästhållningen lite annorlunda mot vad vi är vana med. Rasthagarna är små och ofta grusade. Jag tänker att mina hästar lever lite utav ett lyxliv i jämförelse.

Framme!

Nu är jag framme i Reykjavik. Bor på ett litet guesthouse hyfsat centralt. Har hunnit träffa en vän på middag.

Inga riktiga hästar än.

Packar

Håller just nu på och packar och förbereder inför Island, flyger ju imorgon. Det är med lite blandade känslor. Ser jättemycket fram emot att få vara på Island igen och att träffa alla vänner. Tycker att det är tråkigt att lämna hästarna i två veckor. De går så bra just nu.
Jag har försökt njuta av dem så mycket som möjligt denna vecka. Jag har ridit hem dem båda (trots att de är lite besvärliga, ingen av dem är perfekt som handhäst) och löshoppat. Skuggi gick helt super på senaste ridpasset, töltade perfekt. Rund och fin, på bakbenen och lätt i bogarna. Lifri har varit så harmonisk på sistone. Så de har väl förtjänat lite vila.

Examen

Igår tog jag examen så nu är jag äntligen fysioterapeut! Dagen började med examensceremoni och sedan var det firande med nära och kära hemma hos mig. Stallkamraterna red hem till mig och hästarna fick beta i trädgården medan de åt och firade inomhus. Jag fick många fina presenter men framförallt var det roligt att få fira med familj och vänner.
Jag tänker inte skriva mer om detta eftersom det här faktiskt är en hästblogg utan bjuder på två bilder istället.

Avsuttet arbete

Idag fick båda hästarna jobba utan mig på ryggen. Skuggi hade ett sår vid hasen på ju höger bak igår och var då varm och svullen och fick vila. Idag var han varken varm eller svullen längre. Så det blev lite arbete i repgrimma för att se hur han rörde sig och det såg fint ut. Vi körde lite slalom mellan koner för att mjuka upp honom och små volter för att böja igenom. Lite sidvärtes blev det också och lite longering. Han var himla gullig idag och ville helst stå med huvudet i famnen och bli kliad. Svårt att inte smälta då.



Lifri var också väldigt gullig och visade tydligt att han ville följa med mig ut ur hagen idag. Lugn och fin över lag. Han fick värma upp med slalom, små volter och sidvärtes lite snabbt. Sedan blev det longering med ett litet hinder. Först fick han trava över men sedan lät jag honom galoppera över. Jag har nog inte låtit honom galoppera vid longering på tre - fyra år. Dels för att han har haft svårt att hålla galopp på volt och dels för att han har stuckit och jag inte har kunnat hålla honom. Men nu gick det bra. Det syns att det är svårare i höger varv. Han går rent men det är inte riktigt samma flyt i rörelsen och han lägger sig helst på en lite större volt. Men han hoppade bra, galopperade och höll sig i skinnet. Visst blir han uppspelt men nu kan han hålla sig lugn när jag säger åt honom. Men det syns att han spritter av energi. Det känns som om det är stora framsteg nu.

Nu vänder det!

Jag har känt i någon månad att nu sjutton vänder det med Lifri. Nu är det slut på skador och småkrämpor och helt hysterisk häst. Något har hänt och det känns som om vi tagit ett väldigt stort kliv framåt. Han är stabilare och starkare, mjukare och mer liksidig. Känslan håller i sig. Idag red jag ett pass på ridbanan. Lifri gick att böja åt båda hållen redan från början (kors i taket!) och lyssnade fint. Idag töltade vi på volt och åttor utan att jag tappade honom och han rusade iväg. Lugnt och fint. Jag kunde jobba på formen och driva lite och be om mer lyft. Det är helt nytt och känns underbart! Bara det här att rida på en åtta har varit svårt då Lifri blivit stressad vid voltbytet och spänt sig och rusat. Nu lyssnar han ordentligt och blir inte längre överraskad när vi byter spår eller övning. Det här är kanske självklarheter för de flesta men vi har kämpat för att komma hit. Det känns sååå värt det. Han har också blivit lugnare i hanteringen, lättare att hämta i hagen och mindre stressad när det är folk omkring honom. Nu börjar han bli den häst jag alltid har trott att han är. Älskade häst!

Varmt igen

Ännu en dag då temperaturen stigit över 25°C. Skuggi var helt knäckt och fick jobba lite i repgrimma, utan ryttare. För att mjuka upp och stretcha lite.



Lifri och jag gav oss ut på en liten skogstur med klättring och slalom mellan träden. Jag tycker att det är en bra kombination. Lite styrketräning och lösgörande. Han var förvånansvärt pigg. Han har faktiskt känts fantastiskt bra sedan han fick behandling av equiterapeut i måndags. Han har känts energisk, elastisk och alert. Lyhörd och lätt i handen. Helt toppen helt enkelt.

Ny hovslagare

Fina fötter på svarta faran

Idag var hovslagaren här. Har ju blivit tvungen att byta hovslagare då min gamla blivit sjukskriven. Så det var lite spännande att se hur det skulle gå. Hästarna fick stå inne och äta frukost och Skuggi var otålig och viftade med alla benen men hovslagaren tog honom inte på allvar utan skodde på.
Lifri var rädd till en början men lugnade sig efterhand som han märkte att hovslagaren verkade stabil. Lifri provade att lägga all vikt bakåt, rycka till och vara allmänt nervös men hovslagarens lugn gick inte att rubba. Så jag tror att Lifri kände sig trygg. Det gjorde jag i alla fall och allt gick bra. Så han får komma tillbaka och sko igen. Och mina hästar har inte avskräckt honom heller.
Just ja, Lifri hade en liten, gammal hovböld i höger fram.

Equiterapeut igår

Igår var Monica här och gick igenom båda hästarna. Båda var finare i kroppen nu än för några månader sedan då hon var här senast. Lifri har tidigare varit väldigt oliksidig och slapp i en del muskulatur och spänd i annan. Nu har han mer jämn och lite högre muskeltonus. Det tyckte hon var bra då han är ganska överrörlig. I nacke och bog var han lös och fin.
Skuggi lyfter höger bak lite mer vilket ger mer belastning på vänster fram. Han hade låsningar i ländrygg och var stel i främre delen av ryggen, höger sida. Han bygger stadigt muskler men behöver stretcha höger sida och få upp flåset lite.
Skuggi är mer ekonomiskt lagd så han påverkas inte lika mycket av att vara lite stel eller känna att det tar emot någonstans som Lifri gör. De är väldigt olika och det här med att konditionsträna är lite nytt för mig för det har Lifri aldrig behövt. Han bara har flås av sig själv.

Varmt idag

Idag har det varit över 25°. Häromdagen hade jag vinterjacka på mig. Sommaren kom plötsligt. Hästarna har ännu inte fällt all vinterpäls så de är förstås jättevarma.

Bloggandet har som vanligt varit sporadiskt, tidsbrist är orsaken. Jag har skrivit klart examensarbetet och haft mer tid till att rida på sistone men tiden har inte riktigt räckt till att blogga också.

Det har flyttat in en ny häst, ett sto, i början på maj och en stallkamrat har flyttat. Lifri har fått sina tänder kollade och de såg väldigt fina ut. Jag som trodde att jag skulle få skäll för att jag inte har ridit med rakt bett tillräckligt ofta men jag har tydligen gjort bra ifrån mig.
Malin har varit på besök och ridit Skuggi i några dagar.
Jag planerar för fullt inför Island och förbereder mig inför examen och jobb.

Lediga stallplatser

Vi letar efter fler stallkamrater, se annons här.

Filmer på Lifri

Det blir mycket filmer nu men jag kom på att jag glömde att lägga upp film från när jag tränade Lifri härom veckan. Lifri är ju en ganska spänd häst och att få honom lösgjord är inte det lättaste. Vi jobbar ständigt på att få honom att slappna av och länga halsen. Det som gör det svårt är att han ofta blir jättespänd och att jag då (tyvärr) ofta har backat och inte vågat rida på. Så dels är han spänd och dels har han lärt sig att han får en belöning (den obehagliga hjälpen upphör) när han spänner till lite extra. Detta försöker jag nu komma tillrätta med. Jag har ju länge vetat vad som måste göras men jag har saknat modet och styrkan för att lyckas. Nu känner jag att jag har allt detta. Jag vågar hålla kvar skänklarna när han hoppar sidvärtes, vågar rida och fånga upp honom mellan hjälperna. Och jag vågar släppa och ge honom utrymme när han slappnar av och länger sig trots jag vet att han förmodligen kommer spänna sig om 5 meter igen. När jag har gjort detta så har jag märkt att om jag fångar upp honom och inte ger vika när han spänner sig så kommer han in mellan hjälperna och slappnar av. Allt som krävs av mig är att jag är uppmärksam och snabb i hjälperna, att jag ger eftergift när han slappnar av (belöning för önskat beteende) och att jag sitter stadigt på rumpan. Lifri är proffs på att få upp mig ur sadeln och får han det så tappar jag kontrollen över honom. Plus att han blir stressad för att det är obehagligt när jag är obalanserad. Så min nyfunna styrka är både mental och fysisk. Jag har kontroll över min egen kropp och styrka nog att sitta stadigt.
Rent konkret så innebär detta att vi jobbar mycket på böjt spår för att få honom att slappna av och länga halsen. Han gör utbrytningsförsök, spänner sig och gör sig rak och försöker rusa. Då gäller det att jag agerar innan han är rak i kroppen och börjat rusa för annars har jag inte en chans. Snabba lätta hjälper, viktigt med ytterhjälperna och jag kan tyvärr behöva ta i lite. När han sedan rundar sig längs voltspåret och slappnar av (för det gör han om jag hindrar honom från att rusa!) så gäller det att jag är snabb med eftergiften så att han får känna hur skönt det är att jobba där.
Film var det ja. Filmerna är inte perfekta men ridpasset gav en så bra känsla. Som om vi båda äntligen börjar fatta. Jag har fattat att jag faktiskt kan hindra honom från att fara runt som en tok. Han har börjat fatta vad jag förväntar mig av honom. Nu gäller det bara att jag fortsätter att komma ihåg hur man rider.

Första videon visar en typ av händelse som är vanligt förekommande under våra ridpass. Här lyckas jag dock få honom att börja slappna av och jobba strax efter.

Mer tölt på volt, här börjar han slappna av och då släpper jag ut honom på rakt spår som belöning. Men ja, något taggad häst.

Lite skritt får ni se också, då är han nästan alltid avslappnad.

Och lite tölt på rakt spår.

Mysdag

Idag blev det bara mys för Lifri. Han har sett lite stum ut i traven så idag blev det vila och en omgång med massageborsten. Det älskar han. Han verkade njuta mest av att få massage på halsen (där är han typ alltid spänd) och över ryggen. Skönt att bara få mysa med sin häst ibland.

Hinderbana

Den här veckan verkar ha fått temat avsuttet arbete och idag byggde vi hinderbana till hästarna. Fem hästar och en hund deltog i lekarna idag och vi var fem människor också. Det här är en av sakerna som gör att jag trivs i mitt stall, att folket gör saker med sina hästar och är öppna för att prova nya saker. Vi gör saker tillsammans och inspireras och lär av varandra. Vi är inte på samma nivå och vi har nog inte samma mål  med vår ridning men vi kan ändå ha roligt tillsammans och inspireras av varandra. Jag tycker att det är viktigt att det finns andra i stallet som kan inspirera mig. Och att det finns andra som gillar mina påhitt.
Hästarna var jätteduktiga idag (hunden också) och jag trodde nog att hinderbanan skulle vara svårare än den var. Framför allt trodde jag att presenningen skulle vålla större problem men alla hästar klarade den utan alltför mycket besvär.
Lifri hade svårt att stå still när jag ville gå runt honom, det trodde jag skulle gå galant. Presenningen däremot var inga större problem. En viss tvekan första gången men sedan klev han på. De andra hindren skötte han finfint.

Skuggi och Mike tog sig runt banan galant, bäst gick det första gången då allt satt perfekt förutom att stå stilla. Skuggi tyckte det var svårt att förstå vad han skulle göra. Han lär sig dock fort och redan vid andra försöket hade han greppat vad som krävdes.

Lite löshoppning

Idag stod löshoppning på schemat för Lifri och hans halvbror Draumur. Jag tror att det är bra för dem att få skaka loss lite. Det blir lite annorlunda träning. Riktigt duktiga var de och de verkar båda tycka att det är roligt. Idag var de också sansade, gången innan så var de helvilda.

Lastträning

Jag har ju haft lite problem med att lasta Lifri sedan en tävling förra året och inte riktigt orkat/haft tid att ta tag i det. Har inte heller velat hålla på när det varit halt då han har börjat fara runt en massa. Men idag tog jag tag i det. Utrustat med repgrimma, longerlina special (med starkare hake), havre, slicksten, vatten och äpple till mig så tänkte jag att nu jävlar så får det ta hur lång tid det tar. Jag kommer inte ge mig. Så det tog ju inte mer än en halvtimme förstås.
Jag la linan i en ögla fram i släpet så att jag själv kunde stå utanför när han gick in. Han levde runt en massa i början, stegrade sig och hoppade men gick in och stod kvar efter en stund. De två första gångerna han var inne så var han rädd och inte intresserad av att äta sin havre men tredje gången så gick han in lugnt, stod kvar och åt havren medan jag funderade på hur jag ska säga åt honom att komma ut igen. Tycker det är svårt när jag står bakom honom och tala om att nu är det okej för dig att gå ut.
Jag tyckte att han var jätteduktig idag och är nöjd med resultatet men känner mig ändå lite osäker på om det här var rätt metod. Jag vet varför jag valde den men tänker att jag kanske borde valt en annan ändå. Försöker att inte grubbla för mycket, gjort är gjort, men jag tycker att det är bra att reflektera över sina träningsmetoder, vad för sorts relation man vill ha med hästen och vad för sorts person man vill vara.

Duktig häst

Utflykt

Igår följde jag med en stallkamrat till Ia & Denni för att titta på när hon red lektion för Ia. Stallkamraten har ridit lektion för henne regelbundet sedan i höstas men jag har inte tagit mig tid att följa med. Stället var jättefint med gäststall och ett väldigt fint ridhus. Ljust och luftigt, inte jättestort men med bra underlag och spegelvägg längs ena kortsidan. Ia pratade en del om hästars personlighet och hur man kan behöva anpassa träningen efter hästen och hur man ibland får tänka om. Hon fokuserade mycket på att ryttaren inte ska hänga kvar i en övning och älta utan att det är dags att byta övning när man har fått igenom sina hjälper, som en belöning till hästen. Hon var väldigt tydlig med att hästen ska belönas och få känna sig duktig.
Det var roligt att få följa med. Jag blir alltid så inspirerad när jag ser andra rida lektion.

Skuggi häromdagen

Lägger upp lite film på Skuggi från senaste ridpasset i paddocken. Jag tycker att det är bra att filma sig själv ibland men det går lite i perioder. Nu har jag i alla fall ett litet stativ så att jag kan sätta fast kameran på staketet och därmed lätt filma mig själv. Det är bara skritt och trav, tölten var så misslyckad detta ridpass så det vill vi inte visa upp och galoppen kom inte med.

Hästbyte

Idag bytte jag och en av mina stallkamrater häst när vi var ute och red. Jätteroligt men svårt. Jag ville att hon skulle få se hur fin Skuggi är men han visade sig inte från sin bästa sida. Han grisepassade och drog henne i händerna. Hennes häst är väldigt känslig och spänd och det var svårt att inte trippa fram. Jag kände att jag nog rider lite med bromsen i, inte i händerna men i kroppen. Det var svårt att få kläm på hur man gjorde. Mina hästar är ju så vana vid mig och hur jag gör och jag är van vid dem. Jag har visserligen ridit väldigt många olika hästar men det var länge sedan nu.
 Jag tror att vi båda kände att vi inte kunde rida. Det var roligt i vilket fall. Man får alltid lite perspektiv på sin egen häst när man provar en som är helt annorlunda. Jag önskar bara att Skuggi uppfört sig lite bättre.

Min lilla häst

Nu börjar jag känna igen min häst igen. Lifri alltså. Han har blivit tam och trevlig igen. Verkar tycka att det är roligt att komma ut och jobba. Just nu så försöker jag stärka honom genom att jobba mycket i skogen. Där får vi mycket av lösgjordheten gratis och jag tänkar att han ska kunna jobba upp lite styrka utan panikattacker. Vi har hittat några bra klätterbackar i skogen precis vid stallet som jag tror kan vara bra. Styrkan i sin tur, tror jag, kommer göra att han inte får panik lika lätt. Han kommer inte känna sig så pressad och allt blir lättare. Den senaste tidens arbete vid handen har gjort honom mjukare och mer liksidig.
Idag var vi ute med Skuggi och sambon som sällskap. Blev mest längs grusvägarna då det regnade igår och skogen är smetig. Lifri kändes riktigt fin. Pigg och glad, lyhörd och lugn. Jag är glad över min lilla häst.

Hovslagare

Hästarna blev skodda igår. Lifri uppförde sig fint men Skuggi var ett as. Första gången som han varit annat än trevlig mot hovslagaren. Han var jätteotålig och irriterad. Hotade att sparka och ryckte till sig hovarna. Hovslagaren verkar trots det tycka att det är värre att sko Lifri. För Skuggi kan man ju säga till. Vi får väl hoppas att det var en engångs företeelse.
I vilket fall som helst så måste jag se om mig efter en ny hovslagare, permanent eller tillfälligt, då min hovslagare kommer att vara sjukskriven. Till en början på deltid men det finns ju en risk att det blir på heltid. Jobbigt tycker jag. Det är så svårt att veta vem som är duktig och om de kommer att fungera ihop med Lifri. För där handlar det om personkemi. Jag har fått några tips i alla fall så får vi väl se vem som tar sig an oss.

Gårdagens lektion

Igår var det lektion för Lena J igen. Jag var ju inte så nöjd sist. Jag kände att Skuggi inte lyssnade, att jag blev spänd och inte kunde släppa efter och att allt bara var för komplicerat för oss. Ingen bra känsla alltså. Den här gången var både Skuggi och jag på topp. Han var koncentrerad och lyssnade. Jag lyckades få tag på min svaga vänstersida utan att spänna hela kroppen. Genomgående för hela ridpasset var att jag lyckades spänna rätt muskler och inga överflödiga. Skuggi gick ju naturligtvis därefter. När jag skärper till mig är han en stjärna. Fokus för lektionen var hästens bakben och för mig och Skuggi innebär det att han ska gå fram och ta ett jämnt stöd i bettet. Han gick jättebra och var helt slut efteråt, orkade inte få in bakbenen tillräckligt för att klara av att trava. Jag är så stolt över honom. Han är så otroligt begåvad.

Jag känner mina löss (eller maskar)

För några dagar sedan slog mig tanken att Skuggi nog har ganska mycket mask. Det som fick mig att börja tänka på det var att han har börjat klia rumpan på sistone. Han har dessutom behövt avmaskas vid varje träckprovstagning. Så jag köpte ett kolla masken-kit och postade lite Skuggi-bajs. Mycket riktigt, 750 EPG blodmask vilket är mycket. På ett ögonblick förvandlades jag från en fjompig hönsmamma till en hästägare som har koll på sin häst. Det känns bra att ha koll och det känns bra att ta tag i problemet nu, innan det blir värre. Avmaskning blir idag.
Vi tar träckprov gemensamt i stallet innan betessläpp så vi får se om han behöver avmaskas då med.

Island!

Nu är flygbiljetter bokade till Island i sommar! Jag åker 12 juni, killen gör mig sällskap den 18:e juni och sedan åker vi hem tillsammans den 24:e. Tanken är att ha semester, rida lite och framför allt att träffa folk. Detaljerna är inte planerade än, vi får se lite vilka som har tid att ses och hur vi får ihop det. Som tur är bor de flesta jag känner på samma del av ön.
Det ska bli jätteroligt att åka till Island igen, få spendera lite tid i mitt andra hem; Saltvik och bara njuta av landskapet och luften. Jag har inte varit där sedan sommaren 2014 vilket känns som en evighet sedan. Så jag längtar!

Tämjd!

Idag verkade det som om Lifri har blivit tam igen. Det gick fint att fånga honom i hagen, han var lugn och fin att borsta, verkade tycka att det var trevligt, samt var lugn och uppmärksam när vi jobbade lite i repgrimma. Så det tog bara några dagar. Planen är att jag ska rida imorgon.

Skuggi red jag i söndags och igår. I söndags var han helt perfekt. Njöt när jag använde ryktstenen för att ta bort päls, lyfte snällt på alla hovar utan att försöka sparka eller bitas och det var inga som helst sura miner när jag sadlade heller. Han stod still när jag satt upp och var förstås helt perfekt att rida. Vi tog bara en halvtimmes tur i skogen i skritt och trav. Jag kände att jag tappat mycket på en och en halv vecka då jag inte ridit. Tyckte att jag gled hit och dit, kunde inte hålla stabiliteten och benen fladdrade. Men Skuggi brydde sig inte om det alls.
Igår var jag där strax innan intag så då var han lite gnälligare men fortfarande skötsam. Han är alltid svårare att ha att göra med strax innan matdags. Vi red på ridbanan, skritt, trav och tölt. Mycket volter och sidvärtes. Red inte så länge men jag kände att jag inte orkade, klarar inte att hålla rätt tonus i kroppen längre stunder. Så idag har jag rejält med träningsvärk. Jag upplever sällan att ridning är riktigt fysiskt krävande men man tappar fort och då känns det att det nog är en och annan muskel som brukar jobba som inte har gjort många knop den senaste tiden. Tror dock att jag snabbt är tillbaka igen. Har ju redan förstått hur jag hittar stabiliteten igen.

Att vara sjuk

Att vara hästägare är inte alltid lätt. Nu har jag ju varit rejält sjuk, något som händer ytterst sällan, men det betyder ju inte att hästarna sköter sig själva. Nu i helgen är det jag som har haft stallet. Det innebär inte bara att det är jag som fodrar och tar in och ut hästarna utan även att jag väger hö, sopar mm samt mockar till samtliga hästar och inte bara mina två. Tack och lov är de bara sju stycken men det tar på krafterna när man inte är riktigt kry. Så jag har försökt att göra lite i taget och vila emellan. När man inte ens kan få vara sjuk ifred så kan jag bli lite less på allt det här med häst. Det vore skönt att kunna vara ledig vid behov. Vi är ju så få i stallet nu att det är svårt att byta pass och jag har nästan varannan helg, något som gör att det sällan går att göra något annat då fodringar måste passas.
Trots att jag tror att det varit bättre om jag vilat så verkar jag vara på bättringsvägen ändå.

Färskvara

Med Lifri är allt färskvara. Så nu när han vilat och varit i stort sett ohanterad när jag har varit (är) sjuk så har han blivit en liten vildhäst. Han hoppar högt när man klappar honom, vill inte bli borstad och igår var det ett helt företag att få på en grimma och han slet sig två gånger innan jag fick på den. Nu har han grimma i hagen igen. Så nu gäller det att påminna honom om att han faktiskt är tam och att vi brukar göra alla dessa saker typ hela tiden. Idag var vi ute på en liten promenad i skogen, det verkade uppskattat. Tror att han trots allt har lite tråkigt utan mig. Han var bättre att fånga idag även om jag fick övertala honom om att vi redan pratat om det här och att detta inte var något livsfarligt.
Så tämjningen fortsätter.

Vildhästar

När man är sjuk så får hästarna motionera sig själva...

Istävling på Mývatn

Intressant reportage på Ishest News. Inte bara är det mina "hemtrakter" på Island utan också fotat av en av mina bekanta plus att dottern i familjen jag brukar jobba åt är med på en av bilderna. Roligt att se! När jag blir stor så ska jag åka dit på vintern och titta på tävlingen.

"Du är så glad att jag inte kan se dina ögon"

Ja så glad var jag idag! Efter att ha varit sjuk egentligen hela förra veckan (men haft saker jag inte kunnat missa i skolan) men officiellt sett sedan i söndags i alla fall, kanske lördags, så träffade jag idag mina hästar för första gången sedan i fredags. Jag visste inte att jag saknat dem så mycket! När jag legat hemma helt utan röst och haft svårt att somna pga att det är tungt att andas så har de inte varit det första jag tänkt på. Men livet kändes mycket, mycket bättre när jag fick träffa mina hästar. Fixade i stallet och klappade bara lite, jobbar hårt på att vara frisk imorgon. Men det gjorde mig glad. De verkade dessutom ha saknat mig. De verkade njuta lite extra av att bli gullade med, ingen av dem motsatte sig en kram eller två. Inte så att jag tror att de går och tänker på mig hela dagarna men när de fått vila helt i mer än två dagar så brukar de vara måna om att få vara med när jag ska hämta dem. Jag antar att de är vana att bli uppskattade och ompysslade och även om det kanske är skönt att bara få vara häst så kanske de saknar uppmärksamheten lite. Och så har vi ganska roligt ibland.
I vilket fall, jag hade saknat dem och blev jätteglad över att se dem igen och de verkade glada att se mig igen. Längtar tills jag är frisk på riktigt och vi kan börja jobba igen.

Knäpp häst

Jag red Lifri igår, han har jobbats avsuttet denna vecka dels pga underlaget och dels pga att han är inne i sin knäpp-period. Så här års  blir han alltid lite extra vild och reaktiv. Jag har lärt mig att hantera och försöka minimera detta. Men när det är isgata och han är så här så är det inte alltid klokt att rida. Jag måste ju kunna rida igenom honom tills han lugnar sig och det går inte om vi riskerar att halka. Optimalt vore ju att ha ridhus.
Igår tänkte jag i alla fall rida 20-30 minuter på ridbanan då det inte var så farligt isigt. Bara skritt då. Till en början var Lifri lugn men sen hände något (vad vet jag aldrig med den hästen) och han blev spänd och rusade. Så det var runt, runt på volt. Böja och flytta sidvärtes tills han slappnade av i båda varven. Tyckte inte vi höll på så länge men när jag klev av hade vi jobbat i 50 minuter, 10 minuter från marken som uppvärmning och sedan 40 minuter ridning. Dubbelt så länge som jag tänkt mig. Jag tappar helt konceptet om tid när jag jobbar med honom. Tur är väl det annars så skulle jag bli stressad. Han kan verkligen sluka tid den där hästen.

Idag hade vi stallet så Mike red Skuggi och jag promenerade med Lifri. Ville inte rida ut, eller i sällskap, när han är så här. Känns helt poänglöst. Det blev en tur i skogen i fantastiskt vackert väder. Strålande sol och snö. Väldigt trevligt faktiskt. Och Skuggi är så vacker att se på.

Yoga

Har ju glömt att berätta att jag och två andra i stallet har börjat gå på MySpirit-yoga på torsdagar. Detta gör vi som en del av en studie som en tjej gör som en del i sin examen till yogalärare. Syftet med studien är att ta reda på hur utövandet av denna typ av yoga påverkar relationen med hästen. Det betyder att vi går gratis åtta gånger och att vi fått fylla i ett ganska så omfattande formulär. Tror att det bara är tre gånger kvar nu. Det är mycket avspänning och andningsövningar plus en del fysisk ansträngning också. Vet inte om det direkt har påverkat hur jag är runt hästarna, än i alla fall, men jag brukar vara lugn och avslappnad efter passen. Vi får väl se vart det leder.

Sedan så går jag på yoga i skolan på fredagar. Detta är en mer vanlig, fysisk yoga, träning helt enkelt. Skitjobbigt men bra. Jag säger inte att yoga är fantastiskt eller något som passar alla. Inte heller att alla ryttare borde träna yoga. Men det passar mig väldigt bra och det innehåller många delar som de flesta ryttare mår bra av att träna. Balans, styrka, bålstabilitet, kroppskontroll och smidighet. Framför allt bra känner jag att det är med stretch av höfter, lår och säte. Upplever att det är lätt att bli spänd och stel där som ryttare. Sen så tänker jag att det är ett bra sätt att jobba med min egen oliksidighet.
Jag märker faktiskt en stor skillnad på hur mina ridpass går och hur mina hästar presterar sedan jag började avvara tid för att träna själv. De är mjukare och mer lyhörda. Det blir uppenbart att ibland är det ryttaren som behöver bättra sig och inte hästen. Så jag kan rekommendera att lägga lite tid på sig själv och sin egen fysiska form.

Stallkamrater och stallplatser

Tråkigt nog flyttar en av våra stallkamrater under våren, det kommer att bli tomt! Vi blir faktiskt bara tre hästägare (men sex hästar) kvar då. Jättetråkigt. I höstas flyttade två stycken och en häst gick tragiskt bort och sedan dess har stallet inte fyllts på. Nu hoppas vi väl på att hitta nya stallkamrater framåt vår och sommar men det är kanske inte så lätt. Det är viktigt att det är någon som passar in och att vi alla kommer att trivas tillsammans då det är ett litet stall. Plus att det kanske ligger lite off. Bra hagar och trevligt folk och hästar i alla fall. Så om det är någon som letar stallplats till islandshäst runt Nykvarn så vet ni var det finns.

Rolig kurs

Den här gången var det Skuggi som fick följa med på kurs. Återigen på Mastad, verkligen ett trevligt ställe. God mat och trevligt folk. Nu hade de byggt om en del av en maskinhall till en liten ridhall. Lagom stort för att rida på en stor volt och med toppenbra underlag.
Kursen skulle egentligen vara på två dagar, med delade ridpass, men då ridhallen är lite liten för två ekipage så blev det två enskilda pass istället så då valde jag att lägga båda på samma dag. Mycket praktiskt för mig.

Jag ville fortsätta jobba på tölten så det blev huvudfokus även om det blev en del travjobb också. Tölten har lossnat en hel del på sistone, Skuggi går fram bättre och jag har blivit bättre på att hjälpa honom med att rensa takten. Han styvar sig fortfarande och jag fick träna på att flytta honom sidvärtes för att lösgöra sidorna och få honom att rensa takten. Han lyssnar ganska dåligt på sidförande skänkel så jag fick öva i skritt och ta med honom med vikten om han ignorerar skänkeln. Sedan gjorde vi samma sak i tölt och trav. Det fungerade riktigt, riktigt bra. Det gäller bara för mig att släppa efter så fort han gör som jag säger. I slutet av andra passet töltade han runt runt och jag fick öva på att vara en bra passagerare och inte störa honom. Så roligt! Även traven blev riktigt fin. Jag är väldigt stolt över min mammut, han har blivit så duktig.
Sedan så ska jag som vanligt sitta på rumpan (tror att det blivit bättre), ta bak axlarna, slappna av i sitsen och ge snabba, lätta hjälper.

Foton från kursen

Här kommer några (suddiga) bilder från kursen. Svårt att få bra bilder i ridhus, ljuset är så där. Men ni kan se att Skuggi var duktig i alla fall, är så stolt över honom.

Fin trav

Sa du rund?

Sidvärtes på volt

Skritt

Lite tölt

Mera

Fin häst

Besök av equiterapeuten

I fredags var equiterapeuten hos oss och behandlade båda mina hästar.
Hon började med Skuggi som hade en diagonal låsning höger bak och vänster fram. Han var en ängel under behandlingen och fick både massage och akupunktur samt blev "knäckt". Hon tyckte att han fortsätter att muskla sig fint och så fick han mycket beröm för sin päls. Den är tydligen av väldigt bra kvalitet med alla lager precis som de ska och lagom torr. Sen så har han väldigt mycket av den också...
Lifri gick i longeringen stolpigt med höger bak, skuttade och bar sig åt. Det var länge sedan han verkade ha problem med det benet men så har det ju blivit kallare igen. Plus att jag inte värmde upp honom som jag brukar. Jag visade även en film från i höstas, när jag red, då något händer med höger bak och han börjar rusa. Bra att hon fick se det live också.
Hon hittade inget direkt fel på honom som förklarar detta men det kan ju vara i princip vad som helst. Han verkar inte plågas av det i alla fall och hon trodde som jag att det bästa är att försöka träna och stärka honom så att han har mindre besvär av det. (Obs! Jag har kollat detta med veterinär mer än en gång tidigare och inte fått något svar.)
Han har fortsatt att bli bättre i kroppen, har en del spänningar kvar förstås. Lite runt höger bak och så runt manke och bog och sedan nacken. Det går långsamt men det är i alla fall, i det långa loppet, en uppåtgående kurva när det gäller den hästen.

Lärdomar från kursen

Det jag tar med mig från Hinni-kursen är framför allt att alltid tänka på vad jag tränar hästen till just nu och om det är något som jag verkligen vill att hästen ska bli bättre på. Tränar jag hästen till att spänna sig genom att belöna detta? Vad tränar jag på om jag rider på halt och hårt underlag som gör att min häst trippar fram? Är det kanske bättre att inte rida alls i vissa lägen? Om jag bara skulle träna på något som jag inte vill att hästen ska bli bra på?
Det låter ju väldigt basic men jag har länge varit väldigt fokuserad vid att hästen måste träna och motionera oavsett vad. Detta hänger ihop med att jag har en häst som kräver mycket stimulans och jag har stått i ett stall där han inte fått så mycket stimuli om dagarna. Så är inte fallet nu, han har stora hagar och många kompisar att leka med. Så det är dags att släppa det och jobba ändamålsenligt mot våra mål. Som är en lugn och harmonisk häst.
Så jag rider inte i alla lägen längre. Jag låter honom inte hota mig med spänning utan rider på tills han slappnar av, då får han sin belöning. Jag rider igenom spänningen. Jag är konsekvent. Jag andas och släpper ned mina axlar, flyttar min vikt över bakbenen, slappnar av i benen. Jag flyttar in Lifris bogar och böjer honom tills han lugnar sig. Varje gång han blir det minsta spänd. Jag har nolltolerans när det gäller spänning. Vi är på väg mot vårt mål.

Sent omsider

Lovade ju att jag skulle berätta lite mer om kursen för Hinni som jag och Lifri var på. Det har dröjt eftersom jag var helt slut efter kursen och terminen rivstartade veckan efter.

Det blev ju Lifri som fick följa med och jag hade mest jobbat honom avsuttet veckorna innan och det berättade jag förstås för Hinni. Jag sa att vårt fokus var lösgjordhet och att försöka få honom mer liksidig så vi jobbade på det fast uppsuttet.
Första passet gick jättebra, vi jobbade på volt. Flyttade ut bakdelen i skritt, böjde honom för att få honom att slappna av och lossna. Jag fick jobba på att slappna av och sitta över bakbenen, inte låta honom dra fram mig och inte ryckas med när han stressar upp sig. Bara lugnt och tydligt förklara vad jag ville. Fick en bra mindfulness-övning att göra när jag rider: att titta på något ( t ex hästens öron), lyssna på något (hovarna som slår ned i marken) och känna något ( t ex tyglarna i handen). Då kan inte hjärnan fladdra runt och tänka på annat.
Vi töltade och flyttade in framdelen på volten, vi slappnade av och jobbade på lugnt och fint.
Andra passet så gick det väl helt okej, Lifri var mer spänd och for iväg ibland och jag har då svårt att inte dras med i stressen.

Första passet på söndagen gick riktigt bra. Lifri var avspänd och jobbade på fint och Hinni började prata om att vi skulle rida öppna i tölt på eftermiddagen.
På eftermiddagen började det helt okej, vi fortsatte med samma övningar och Lifri pendlade mellan avspändhet och spänning. Hinni tycker att Lifri är lite fräck och hotar mig med spänning för att slippa undan hjälperna, jag backar ju tyvärr ofta då. Vi pratade lite om det och Hinni försäkrade mig om att han inte tror att Lifri kommer göra något utan bara hotar mig med spänning. Jag höll med, det var ju så länge sedan han sprang i panik, säkert minst ett år.
Inte mer än en minut senare, när jag skulle rida fram i arbetstempo tölt på volt, så drog Lifri iväg i full fart längs långsidan. Jag blev överraskad och min första instinkt var förstås att försöka hugga tag i honom. Erfarenheten har dock lärt mig att det blir värre då och jag kom snabbt på mig själv och släppte. Tänkte efter vad det värsta är som kan hända och konstaterade att jag rider själv i ett stort ridhus med bara Hinni och sambo närvarande. Lifri springer bara, bockar inte eller något sådant men kan vända tvärt. Så det gäller bara att andas och se till att man sitter stadigt. Hästen kan springa, det finns gott om plats.
Så till slutet av långsidan hade jag fått ner honom till tölt igen. Jag saktade inte ner till skritt (det är jag stolt över) utan red på. Det blev serpentiner över hela ridhuset tills han hade lugnat sig och slappnat av igen. Det ska kosta när han gör något sådant som Hinni säger.
Hinni blev precis som jag överraskad och jag tror att han blev lite imponerad också över att jag fick ned honom i tölt igen så snabbt. Efter det lyckades vi få till det där med tölt på volt och vi red även öppna i tölt längs fyrkantsspåret.
Det var en lyckad kurshelg men vi har en del att jobba på.

Jerringpriset

Nu har alla hunnit tycka och skriva om att Peder Fredricson fick Jerringpriset igår. Jag ville ändå också skriva några ord om det. För mig är det helt obegripligt hur det kan vara en sådan chock, hur sporthournalister kan bli upprörda och överraskade över att han vann. När jag tidigare på dagen läste om kandidaterna i Metro så tänkte jag att de andra har ju ingen chans, Peder kommer vinna. Han har, tillsammans med sin häst, presterat enormt bra i år, han tillhört eliten länge, rider fint samt verkar mycket sympatisk. Dessutom representerar han Sveriges näst största sport. Hur kan någon bli överraskad över att folk röstar på honom? Det är ingen kupp och ingen skandal. Fel man vann inte. Svenska folket röstade och vi ryttare och hästmänniskor är många, vi är en stor del av folket. Och Peder har förtjänat priset. De hade säkert de andra också men nu var det ju röstning som gällde. Folket har talat, grattis Peder!

Kurshelg

Helgen har varit så vansinnigt händelserik att jag knappt vet hur jag ska börja beskriva den. Jag hade tänkt åka med Skuggi men han fick en broddspark i mitten av veckan och var helt enkelt halt. Verkar inte vara någon fara men inte läge att åka på kurs i alla fall. Så det fick bli Lifri helt enkelt. Han var förstås riktigt besvärlig att lasta både dit och hem. Vi har ju inte åkt sedan den där gången när vi var och tävlade och han blev så stressad vid lastning. Vi har tränat en del men inte tillräckligt. Sedan är Lifri alltid lite besvärlig att ha med sig med tanke på att han är så lättstressad. Och jag blir trött av att köra transport så långt. Och hemfärden var inte ideal, pga halkan så fastnade vi i en backe när vi nästan var hemma och behövde assistans för att ta oss vidare.
I vilket fall så var det, trots allt, en lärorik och rolig helg, om än lite uttröttande.