Året som gått

Just nu känns det som om året varit väldigt, väldigt långt. Att ha två hästar tar på krafterna och det är svårt att hinna med och samtidigt klara av skola och hem. De har inte blivit så prioriterade som jag velat och bloggen har blivit ganska bortprioriterad. Skolan tar sitt men nu är det ju i alla fall halvvägs genom utbildningen.

Under vår och sommar var jag väldigt ambitiös och höll en hel del ridlektioner. Dels var det gubb-grupp i stallet och så höll jag lektioner för en drös människor i systers stall. Gubb-gruppen har legat på is under hösten då det varit många skadade hästar men tanken är att den ska återupptas under nästa år.

Inga tävlingar har det blivit då allt tar så mycket längre tid med Lifri än jag föreställer mig. Däremot känns det som om vi har kommit en bra bit framåt.

Sommaren var en tråkig historia då hästarna turades om med att vara skadade. Inget allvarligt men många småskador och ofta stod jag med två halta hästar.
Slutet på sommaren var Skuggi halt en längre period, efter olika sårskador, olika ben och blev sedan bättre. Men det dröjde inte länge innan han blev rejält halt igen och jag bestämde mig för att göra hältutredning. Den blev kort, Skuggi behandlades fem dagar med metacam och var därefter ohalt. Han var däremot tjock och dåligt musklad så han lämnades på vattenträning i två veckor.
Sedan dess har han ridits. Vi har inte drabbats av några bakslag och det går sakta men säkert framåt och han blir starkare och starkare.

Skuggi och jag pausar på långritt.

Något roligt hände ju trots allt under sommaren, vi var iväg på en två-dagarstur, hem till Lena och tillbaka. Det blev bara Skuggi som fick följa med då Lifri var halt.

Lifri har strejkat på sluttampen av året men har annars gått bättre och bättre.
Vi har regelbundet ridit dressyrlektioner för Lena J och även provat på att rida för Jessica Rydin och Katrin Sigurdadottir. Båda instruktörerna kan jag tänka mig att rida för igen.

Jag och Lifri får hjälp av Jessica Rydin.

 Det känns som ett ganska händelselöst år men det kan ju bero på att året innan var så action-späckat.

Nya tag nästa år!

Gott Nytt År!!!

Vinter

Nu har det blivit vinter på riktigt med snö och solsken. Jag har typ jullov (eller behöver inte vara i skolan i alla fall) så jag hinner rida innan lunch.

Skuggi och jag var idag ute på äventyr och red på golfbanans vägar alldeles själva. Eftersom det kryllar av otäcka papperskorgar där så brukar jag vilja ha sällskap men idag gick det bra. På väg tillbaka längs grusvägen träffade vi på många läskiga saker däremot. Ett släp som stod vid sidan av vägen ledde till tvärstopp. Där stod vi tills ett ekipage modell större kom förbi. Den gråa hästen gled lite fint förbi släpet och vi passade på att få lite snålskjuts. Sedan travade de vidare, lugnt och fint. Vi däremot studsade hemåt. Skuggi hetsade och skyggade om vartannat. Som att rida ett popcorn. Men han verkade glad och nöjd i alla fall.

Lifri ville snällt låta sig klappas i hagen men sedan drog han en repa. Och några till. Han sprang och skuttade och pep och sprang lite till. Tyckte att vi hade jätteroligt. Jag var tålmodig och när han sprungit färdigt så fick jag sätta på grimman.
Vi körde ett pass på ridbanan, ville böja igenom honom lite. Det blev volter, öka och minska, med ökad ställning och utåtställd. Vi körde även lite fyrkanter, skänkelvikningar och öppna. Han var jätteduktig, lugn och fin men får tyvärr styltor av snön.

Bjuder på några vinterbilder!

Skuggi äter snö.

Utsikt över sommarhagarna.

Lifri har fått syn på Skuggi.

Vi kämpar på

Jag hade tänkt blogga flitigt under Skuggis rehabtid men som vanligt räcker inte tiden till riktigt. Jag har fått prioritera att rida och plugga istället. Tråkigt då det känns som om jag haft något intressant att skriva om.
Det går framåt i alla fall och vi har inte direkt drabbats av några bakslag än så länge. Vi håller oss fortfarande bara i trav och skritt, mestadels på rakt spår men vi vågar oss på lite volter nu också. Tanken har varit att börja rida i skogen igen förra veckan men så har det inte blivit pga dåligt väder och pågående jakt. När skogen kryllar av jägare är det bäst att hålla sig undan. Traven blir bättre och bättre och vi travar längre och längre sträckor. Nu klarar han att hålla ihop kroppen i övergångarna också och faller inte i grisepass. Ryggmuskulaturen känns bättre men tyvärr har han gått upp i vikt också.
Skuggis beteende och humör har lämnat en del övrigt att önska. Han har varit tjurig, respektlös och allmänt besvärlig att hantera. Han har sparkat med alla fötter, inte kunnat stå still och betett sig allmänt illa. Till en början har jag aktat mig, man vill ju inte bli sparkad, men när han till slut faktiskt sparkade mig så fick jag nog, skärpte till mig och sa ifrån på riktigt. Så där får man bara inte bete sig.
Så efter en vecka där jag rytit åt honom så  fort det har funnits minsta antydan till felaktigt beteende samt berömt honom upp över öronen när han skött sig så har han lugnat sig. Han står och sover när jag borstar och lyfter snällt på hovarna. Det krävdes tydligen bara att jag var lite mer bestämd och mycket tydligare. Jag har nog daltat lite med honom och inte riktigt förstått vad som krävs av mig och hur jag ska sätta ramar åt honom. Lifri är ju så snäll och håller sig innanför ramarna utan problem medan Skuggi verkligen måste få klart för sig vad som gäller.

Lifri har strejkat i december, tror inte att han känt sig riktigt fräsch. Strax innan jul verkade han vilja jobba igen men har tyvärr fått lite halvvila ändå på grund av tidsbrist. Nu börjar vi komma igång igen i alla fall, det känns skönt.

God Jul!

Julmiddag

Skuggi hemma

Nu är Skuggi äntligen hemma igen. Träningen verkar ha gått bra men jag är trots det allt annat än nöjd. För mig var det en väldigt stor grej att lämna bort min häst. Jag har aldrig lämnat bort någon av mina hästar förut och kommer nog tänka efter ordentligt innan jag bestämmer mig för att göra det igen. När jag lämnade honom på EquiRehab blev jag lovad att de skulle hålla mig uppdaterad via sms och att de skulle filma honom när han gick på vattenbandet så att jag kunde få känna mig lite delaktig. Ingen hörde av sig till mig under hela Skuggis vistelse. Den enda gången jag fick någon uppdatering var när jag själv kontaktade Monika, equiterapeuten, någon annan hade jag inte fått något nummer till.
Sedan var jag ju där och hälsade på, på deras butiksinvigning. Jag försökte då få svar på hur mycket han tränade och hur det gick men fick väldigt undvikande svar. Det var ju förstås fel tillfälle att diskutera.
När det sedan började närma sig slutet på träningsperioden försökte jag få tag på Jörgen flertalet gånger för att försöka diskutera Skuggis framtid. När jag lämnade honom hade Jörgen pratat om att jag skulle komma och rida lektion några gånger innan jag tog hem honom och att han tyckte vi skulle komma tillbaka regelbundet och vattenträna.
När jag till sist fick tag på Jörgen och han hade tid att prata så blev det ett väldigt kort samtal som gick ut på att imorgon har det gått två veckor, du kan hämta din häst. Jag blev ganska överraskad och frågade väl något om lektionerna vi pratat om och fick svaret att han hade tid mellan 11 och 15. Redan när jag lämnade honom hade jag gjort klart att jag inte kunde dagtid men det hade tydligen glömts bort. Eftersom jag dessutom behöver låna både bil och släp för att kunna köra häst så undrade jag om jag inte kunde komma imorgon istället men då skulle Jörgen åka bort.
Så vi bestämde att jag kunde komma vid 20 dagen efter för att rida lektion och hämta min häst. Jag lyckades låna bil och släp med kort varsel och vi skyndade oss till Kvicksund för att hinna i tid. Väl där träffade vi Monika som undrade om inte Jörgen hade hört av sig till oss, vilket han inte gjort, för att han hade precis åkt från Nykvarn.
Vi borstade Skuggi, gjorde i ordning släpet, skrittade fram och väntade. 50 minuter sent dyker sedan Jörgen upp, utan att ha hört av sig eller be om ursäkt. Ridlektionen som följde kändes inte direkt värd väntan. Jörgen var grymt opedagogisk, förklarade inget och verkade ha dålig kunskap om islandshästar och deras gångarter. Det var oklart om han fattade att Skuggi inte travade när vi vaggade runt i grisepass. Han var dessutom dryg och otrevlig och gjorde det väldigt tydligt att vi var veckans minst viktiga kunder.
Jag sa ju förstås att jag var missnöjd men han lyssnade inte riktigt på det örat. Riktigt tråkigt när något som skulle kunnat vara så bra blir så dåligt. Jag är arg, ledsen och besviken. Bara att hoppas att resten av rehab-tiden blir bra.

Jag och Skuggi innan lektionen

Hälsade på Skuggi

Vi hälsade på Skuggi i helgen, passade på när EquiRehab öppnade sin nya butik. Så vi gullade med vår häst, tittade på grejer och minglade. Många fina grejer men dyrt förstås. Blev mest sugen på att köpa en vetekudde till häst men det känns ju inte riktigt nödvändigt.
Skuggi verkade må bra. Han ser lite fastare ut , lite mer i form helt enkelt. Längtar tills han är hemma igen.

Skuggi

Butiken

Ett sådant ridhus skulle man ha...

Hästledig

Idag är jag hästledig och har passat på att träna och plugga. Välbehövligt båda två. I gymmet kör jag mycket bålstabilitet och balans nu något jag tror kommer gagna min ridning. Det är ju inte bara hästen som ska tränas.

Igår red jag Lifri på ridbanan och han gick som en dröm. Ingen trav denna gång heller men mjuk och fin. Lyhörd, mottaglig och med höjd manke. Jag får fortfarande jobba med att se till att han inte faller inåt men nu är det så himla lätt att justera. Jag bara justerar min vikt lite och vips så går han rakt. Bogarna behöver fortfarande hållas på plats men just nu räcker det med att bara påminna lite grann. Jag tror faktiskt att han börjar gå bättre än någonsin och börjar bli en riktigt fin liten ridhäst. Så helt enkelt sjukt roligt att rida.

Lektionen

Kom på att jag har ju glömt att berätta hur det gick för mig och Lifri när vi red för Katrin. Kan ju säga att jag inte var så taggad på att rida lektion just den dagen men det var ju bokat sedan länge. Vi red en halvtimme själva och jag är grymt imponerad över Katrin som på denna halvtimme lyckades se vilka vi är och hann komma med en del bra tips.
Jag provade en ny uppvärmning och longerade honom i trav strax under 10 minuter innan jag satt upp, tyckte att det fungerade bra. Jag bad Katrin om lite hjälp att få honom att trava då det har blivit väldigt svårt för oss. Han väljer så mycket hellre tölten och travar egentligen bara när jag rider ut. Jag fick lösgöra honom i skritt och tölt och med tygeln hjälpa honom att lossna i nacke och manke. Hon var nog med att jag utnyttjade hörnen till att få honom mjuk och samlad. När han var mjuk så provade jag att erbjuda trav och samtidigt trycka lite på manken. Det där trycket var inte poppis utan ledde till att Lifri satte av som en raket så det måste vi öva lite på. Annars var det flera gånger som det kändes som om det var nära att han skulle trava och då erbjöd jag honom möjligheten. Eftersom han inte tog den så samlade jag upp honom och fortsatte i tölt. Vi fick ingen trav men han blev väldigt mjuk och trevlig att rida. Jag känner att det här kan vara rätt väg att gå, det var väldigt nära flera gånger men behövs nog mer än en halvtimme för att få till.
Jag tycker att lektionen gav väldigt mycket, Katrin var lugn och pedagogisk och verkade förstå oss båda. Det vi fick göra påminde om sådant vi gjort för andra instruktörer fast med lite annan beskrivning bara. Jag måste bara komma ihåg att det är så jag ska rida.

Knäckt

Om jag tidigare kände mig sliten så känner jag mig mera knäckt nu. Detta trots att återbesöket med Skuggi egentligen gick bra. Han visade inga reaktioner vid böjprov men gick ojämnt vid longering. Han är alltså inte halt längre men svag, typ överallt.

Veterinären menar att han nu måste byggas upp ordentligt från grunden för att huvudtaget kunna fungera som ridhäst någon längre tid. Hon skrev en remiss till rehab och vattenträning. Hon menade att risken om jag försöker träna upp honom själv är att vi hamnar I ett moment 22, att han blir bättre ett tag, sedan sämre och att det kommer bli svårt att bryta cirkeln.

Så efter en kort stunds funderande så lämnade vi honom på EquiRehab och åkte hem med ett tomt släp. Det känns helt fruktansvärt och jag grät en hel del när jag lämnade honom där i en box. Jag tror att det blir bra och att de kommer ta väl hand om honom men jag var fullständigt oförberedd på att lämna honom. Jag har aldrig lämnat bort någon av mina hästar på det här sättet och det känns även idag väldigt, väldigt jobbigt. Lite löjligt egentligen för han är inte halt och det är bara för två veckor. Men jag gillar att ta hand om mina hästar själv och är van att träffa dem I princip varje dag.

Lifri hade jag aldrig kunnat lämna så där, jag är inte säker på att han hade klarat av det men Skuggi tror jag klarar det fint. Samtidigt vill jag ju möta svårigheter tillsammans med mina hästar och inte låta dem möta dem med en främling. Så just nu känns det tungt.

Sliten

Just nu är jag väldigt, väldigt sliten. Efter equiterapeuten var här så gick Skuggi helt fantastiskt bra i en vecka. Så en dag gick han lite knackigt. Dagen efter försökte han sparka mig när jag tog honom på knäna.
Förra onsdagen åkte vi iväg till Equirehab för att träffa veterinär, alldeles själva, bara Skuggi och jag. Han är en dröm att lasta och åka med. Jag bara går in, sätter fast honom, går ut och stänger. Så smidigt och tur är väl det då jag aldrig varit ute och åkt själv med häst förut.
Vid longering haltar Skuggi på höger bak och vid böjprov markerade han något på vänster fram men var obesvärad när veterinären böjde. På höger bak märkte man att han inte tyckte det var helt bekvämt att bli böjd högt (dvs has och knä) men han markerade ytterst lite.
Eftersom veterinären också upplevde honom som svullen i knäna så ultraljudade hon dem och fann att han inte alls hade någon extra vätska där utan bara känns så helt enkelt. Så ingen inflammation där helt enkelt.
Då han inte verkar ha några stora fel utan många små så gjordes ingen fullständig hältutredning utan vi skickades hem med ett recept på metacam och en ny tid nu på onsdag. Då har Skuggi ätit metacam i fem dagar och varit omedicinerad i två. Förhoppningen är att en del grejer lagt sig så att vi vet vad vi ska utreda.
Veterinär och equiterapeut tror att han egentligen bara är svag och behöver byggas upp men först måste vi komma till rätta med det som gör ont.

Lifri går i alla fall fortsatt väldigt bra och är lugn och mild.

Så nöjd idag!

Idag var båda mina hästar väldigt fina.
Jag vet att det är för tidigt att säga något men Skuggi känns så mycket bättre. Vi var ute på en skrittrunda och för en gångs skull så kom han fram till bettet ordentligt. Han tog ett jämt stöd hela rundan igenom. Problemet har ju varit att han gärna spänner ryggen, inte jobbar igenom kroppen och kommer fram till handen. Idag var det som en helt ny häst. Hoppas att det håller i sig.
Lifri jobbade jag från marken och han var väldigt fin. Eller egentligen var allt väldigt bra med honom, från hämtning i hage till slutet. Det var jättefint väder så jag hälsade på honom och satte mig bredvid honom i hagen. Jag njöt av solen och han betade. När jag suttit en stund så var jag mer än välkommen fram och gosa med honom och efter det ville han gärna ha på sig grimman och följa med mig. Arbete på ridbanan hade samma lugna, fina stämning. Vi var på samma nivå och han gick inte emot eller blev stressad. Detta följde med hela vägen ut i hagen igen och vi stod och mös tillsammans en stund innan han släpade sig bortåt.

Equiterapeut

Idag var Monika från Equirehab ute hos oss och båda mina hästar fick behandling.
Lifri har blivit mycket bättre, det finns fortfarande kvar att jobba med men behandlingarna verkar ha hjälpt. Framför allt har han blivit mer harmonisk och Monika kände att hon kunde ge behandlingen utan att behöva fundera på om han skulle tycka att det var okej. Hon bekräftade helt enkelt det jag kände och Lena såg igår, något har släppt hos Lifri och nu är vi på gång! Hon trodde att nu så kommer vi bara fortsätta att kliva framåt och det är för sjutton på tiden! Ibland kommer det tillfällen när hästen verkligen känns värd allt slit och nu är ett sådant tillfälle.Så skönt efter denna trista sommar.
Skuggi var en liten annan femma. Mycket har släppt, en del var tillbaka och han är tyvärr fortfarande gallig i knäna. Om detta beror på något särskilt eller om han bara är sådan är svårt att säga. En del av de problem jag tycker att vi har skulle kunna bero på knäna men det går ju inte att veta säkert. Monika menar att han inte har några direkta problem av knäna utan att det handlar lite om vad jag vill ha honom till. Eftersom jag verkligen vill rida och träna så kan det vara en bra idé att kolla upp knäna. Först ska jag rida lite nu efter behandlingen och se om han känns bättre. Känns han klart bättre så är det nog inte knäna som är problemet. Känns det inte bättre så ska jag ringa Monika och se om vi kan boka in något med veterinären hos dem och försöka kolla upp och behandla innan vintern. Så inget akut men inte toppen.

Mer lektion

Idag gick båda mina hästar lektion för Lena J. Lifri red jag själv och Skuggi red min stallkamrat Lena.

Lifri har börjat tagga till och bli sitt "vanliga" jag men skötte sig briljant. Vi var ganska många på lektionen men det brukar inte bekomma Lifri (om ingen rider för nära förstås). Det var voltarbete och skänkelvikningar som vanligt och vi lyckades höja nivån på skänkelvikningarna, få till ett bra flyt och gå lagom mycket sidvärtes och lagom mycket framåt. Klart bästa skänkelvikningarna hittills, vi brukar ha problem med framåtbjudningen när det ska gå åt sidan också. Det jag ändå är mest nöjd med är tölt på volt där jag lyckades få honom att släppa och böja sig även i höger varv och han helt enkelt gick riktigt fint. Dessutom tänkte jag hela tiden noggrant på våra svängar och såg till att de itfördes korrekt.
Vad har hänt då? Jo jag har blivit påmind om att jag måste vara aktiv och rida och Lifri har blivit lite mer lösgjord och lite mer harmonisk. Helt plötsligt kan jag verkligen inverka på honom utan att det blir kalabalik.

Vad jag såg av Skuggi och Lena så gick det också bra men han är ju inte världens lättaste. Han tog något litet skutt och protesterar när han tycker att ryttaren gör fel. Sedan var det nog jobbigt för honom också. Och Lena. Det var ju bara tredje gången för dem tillsammans och andra gången som Skuggi var på lektion. Jag tycker att de var duktiga i alla fall.

Lektionen för Jessica Rydin

Så här såg det då ut när vi var iväg på lektion, extremt lågaktion. Det är första gången som vi åker iväg och rider lektion och åker hem igen på en gång och det gick väldigt smidigt. Lifri är extremt lätt att lasta och skötsam att ha med sig. Han var relativt lugn och fin att rida också.
Vi började med att värma upp medan Jessica tittade på och kom med lite inlägg. Sedan fick jag rida på en fyrkant. Lifri tappar bogen inåt i båda varven så jag fick styra ut lite innan svängen så att han spårade och sedan svänga så att han jobbar korrekt och vänder runt inner bak. I skritt gick det bra, i tölt var det värre. I tölt hetsade han och lyssnade dåligt och gick knappt att svänga så. Så det fick bli tölt, ner till skritt och svänga, upp i tölt igen osv.
Jessica tyckte att vi måste ha koll på detta, att kunna rikta in framdelen på bakdelen, innan jag kommer kunna komma vidare. Hon menade att det inte kommer ge så mycket resultat att rida på böjt spår, trots att han är stel och behöver böjas, innan detta sitter. Hon var väldigt noggrann, pedagogisk och teknisk i sina förklaringar, något jag gillar. Jag tror att hon har rätt men det tar väl någon vecka innan jag vet säkert.
Jag måste sträcka upp mig, ha lite mer tonus och rida mer aktivt. Jag måste bli mer konsekvent och noggrann.Så ska jag balansträna också. Jag är i alla fall väldigt inspirerad just nu och har ridit väldigt bra de senaste dagarna.

Jag skulle gärna göra om detta men vi får se om det dyker upp något tillfälle som passar. Det är svårt att kunna rida lektioner på vardagar.

Imorgon

Imorgon fyller jag år och jag har ju helt glömt att berätta vad jag ska hitta på då. Jag och Lifri ska åka iväg och träna för Jessika Rydin. Det ska bli jättespännande. Jag har ingen aning om hur hon är som instruktör men hon är ju en väldigt duktig ryttare och så verkar hon ha en helt fantastisk inställning och känsla för hästen så jag tror att det kan vara hur bra som helst. Jag tror att hon kommer passa oss och det känns verkligen bra att komma iväg och träna lite. Pappa ska med som support, jag gillar inte att köra häst helt själv, så jag hoppas på lite fina bilder också.

He's back!

Lifri börjar äntligen likna sitt gamla jag. Möjligtvis lite lugnare och nöjdare. Han är inte längre lika seg och tung utan börjar korta upp sig och hitta formen. Han är energisk och uppmärksam och helt enkelt rolig att rida igen. Det känns att vi är på gång nu så jag hoppas att det fortsätter att utvecklas så här.
Ikväll var vi ute tillsammans med Lena och Skuggi. Jättebekvämt när jag kan få båda hästarna motionerade på samma gång. Skuggi var väl inte särskilt skötsam utan testade Lena en hel del. När vi skulle trava sköt han iväg som en kanonkula.
Lifri skötte sig exemplariskt och töltade bara efter. Han var energisk och fin men brydde sig inte ett dugg om att Skuggi for iväg. Han blev inte stressad och låg inte på det minsta i handen. Det var precis som om det bara var han och jag. Han är en sådan pärla! Just nu känns han väldigt, väldigt bra.

Skräckupplevelse

Igår var jag riktigt nära att vara med om en otäck olycka.
Skuggi och jag var ute på en tur, det var varmt och skönt och vi skrittade på en grusväg med siktet ställt på ett fält där jag tänkte att vi skulle galoppera. Längre bort vid en infart står två bilar parkerade. Den ena har bakluckan öppen och jag ser att det är hundburar i bilen. Jag antar att det är hundar i eftersom bilen är öppen men tänker inte mer på det.
När vi är fem till tio meter bort sätter hundarna igång att skälla något fruktansvärt. Skuggi (som är hundrädd) blir naturligtvis skräckslagen. Vänder på en femöring och springer allt han kan. Jag tappar höger stigbygel i vändningen och sitter ganska löst. Han har ju panik så till en början så kan jag inte bromsa. Trots det lyckas jag hålla huvudet kallt, koncentrera mig på att sitta och börjar rida slalom, så gott det går, längs vägen. När jag väl fått ner hastigheten är det inte så svårt att stanna och jag sitter av på en gång. Då ser jag att vi dessutom har en bil bakom oss. Bilisten ser att min häst är rädd och stannar faktiskt och stänger av bilen! Vanligtvis kör ju folk som idioter på de här grusvägarna så jag var fullt beredd på att bli utskälld för att jag inte har pli på min häst men han var bara orolig och undrade hur det gick.
Skuggi och jag går tillbaka och jag leder honom förbi de skällande hundarna eftersom jag fortfarande vill ut på fältet. Där ute träffar vi hundarnas ägare som håller på och lägger spår, hon bad om ursäkt och kollade hur jag mådde, hon hade sett hur han drog. Jag sa som det var att jag borde vetat bättre för jag såg att det var hundar i bilen och jag vet att Skuggi är hundrädd. Eftersom hennes äldre hund är lugn och snäll så erbjuder hon sig att hjälpa mig och träna lite på plats. Så vi går förbi hennes hund några gånger och promenerade med dem en bit. Skuggi hade hela tiden fokus på hunden. Sedan gick vi förbi bilen (medan hon höll koll på den andra så att han inte skällde) och det gick bra.
Jag gick hem sedan. Satt upp en liten bit men Skuggi var så omskakad att han hoppade högt för stockar och annat vanligt förekommande i skogen så det kändes säkrare att gå.

Vi kom undan båda två med blotta förskräckelsen men det var väldigt nära att sluta annorlunda. Jag är väldigt stolt över mig själv som lyckades sitta kvar och inser att vi måste hundträna för så här kan vi inte ha det.

Urinprov

Jag vet inte om jag skrivit att jag ska ta urinprov på Skuggi? Han har ju börjat kissa så vansinnigt mycket och blir riktigt ilsken när man tar honom på skapet. Så var det inte förut. Blodprov har redan tagits och de såg normala ut så urinprov är nästa steg. Hittar de inget där så får vi se om det blir till att gå in med kamera eller vad som händer. Han verkar må bra i övrigt i alla fall. Pigg och glad (så länge jag inte smörjer skapet) och börjar komma igång på riktigt, det finns inget spår av hältan kvar.

Kvällsträning

Igår kom jag till stallet senare än tänkt men trots det hann jag med båda hästarna.
Skuggi fick sig ett pass på ridbanan. Mycket böjda spår och sidförande. Både tölt och trav men han var riktigt het på gröten och lyssnade inte så bra. Emellanåt lossnade han fint i tölten, frustade nöjt och gick riktigt trevligt men så fort han hetsar upp sig så ligger han på i handen och går i grisepass. Inte så lätt när han inte lyssnar. Han brukar vanligtvis vara mer sansad men jag antar att senaste tidens lugna igångsättning gjort honom lite laddad.
Lifri longerade jag och det gick riktigt fint. Han travade rent, utan att slå upp i tölt och såg inte heller ut att bli trött i ena bakbenet. Det var länge sedan han travade så bra. Han var ju förstås också ganska hetsig och det tog ett tag innan han slappnade av och hittade den formen jag vill att han ska gå i. Det var trots det ett mycket bra pass och jag hoppas att traven börjar lossna även uppsuttet.

Planering

Höstterminen är nu i full gång med allt vad det innebär. Eftersom jag pluggar heltid, har två extrajobb och två hästar så innebär det noggrann planering för min del. Varje söndag sitter jag och lägger upp veckan, kollar när jag slutar tidigare och planerar vad som ska göras när. Hästarnas träning planeras i stora drag så att jag ska hinna med båda. Jag förstår ju att det skulle vara mer rimligt att kanske rida en häst per dag och turas om, varannan dag, men det beror ju på ens egen ambitionsnivå. Jag vill lite mer. Jag vill inte bara hålla igång dem, jag vill träna och då får man offra lite tid. Den här hösten ska jag i alla fall satsa lite på att motionera dem samtidigt, åtminstone en gång i veckan. Just nu promenerar vi i vår mördarbacke en gång i veckan. Det brukar bli några vändor upp och ner och vi håller på i ungefär en halvtimme. Så får vi motion alla tre. Jag ska väl, återigen, jobba lite mer på att rida med handhäst.
Största tidstjuven är ju tyvärr när jag träffar folk i stallet, då tenderar tiden att rinna iväg. Några minuter här och där blir till slut ganska många. Men lite trevligt måste man väl ha?

Vad hände?

Jo alldeles för mycket!

Lovade ju att skriva om Malins besök så jag tänkte göra det även om det börjar kännas avlägset nu. Eftersom mina hästar inte var så fräscha när hon var här fick vi båda låna häst i stallet av snälla kamrater. Så hon red Gneisti och jag Fagri. Jag har inte ridit Gneisti och jag gillar egentligen inte att låna ut hästar jag inte känner men det gick bra. Malin gillade honom och tyckte att en sån här häst kunde hon ha. Fagri har jag fått låna tidigare och nu var Anna på semester så det var andra gången jag red honom den veckan. Han är fin men blir väldigt hetsig ute i sällskap. Inget som inte går att hantera men jag är inte van längre och det blir lite jobbigt. Mina hästar kan båda tagga till rejält men ingen av dem ligger på som Fagri. De är mildare på  något vis.
Vi hälsade också på Åsa och Birkir och Malin red Birkir så himla fint! Hon fick bra fart på honom och han travade med god energi i en väldigt trevlig form. Med lite instruktion fick hon till tölten också. Hon har blivit väldigt duktig. Och Birkir är en fin häst också förstås.
Som jag redan skrivit så slog vi på stort och tvättade båda mina hästar med hink, svamp och schampo. Då ingen av dem någonsin blivit tvättad förut kändes slang lite som överkurs (och i Lifris fall som en omöjlighet). Skuggi njöt som om han var på spa men Lifri tyckte naturligtvis att det var otäckt men det gick att övertala honom. Jag är så stolt!

Förrförra torsdagen var jag återigen på Gullarängen och höll lektioner, en och en halv hann jag väl med innan en av tjejerna kom springande och undrade om jag kunde komma för Birkir var jättehalt. Birkir verkade inte riktigt kunna lyfta ena bak och ville inte heller ställa ner det benet helt. Åsa fick ringa distriktsveterinären som kom ut hyfsat snabbt. Under tiden kylde vi benet och ställde honom på box.
Det var samma veterinären som var ute och kollade Lifri när han hade fått pinnen i strålen som kom, det kändes bra, jag gillade henne. Hon klämde och kände och sa att patella (knäskålen) nog hoppat ur led men nu var i led igen. Han fick metacam och om allt var bra skulle han snabbt börja gå normalt igen. Om inte skulle det tyda på att patella rörde sig när han gick, dvs att något ligament gått sönder. Så om han inte hade slutat att gå med en knyck dagen efter så var det klinik som gällde.
Det blev ju förstås klinik. Eftersom jag passade på att bli magsjuk så kunde jag tyvärr inte följa med. Efter röntgen konstaterades att han fått en fissur på kotbenet. Så nu står han på boxvila. Prognosen är tydligen väldigt god så det kunde ju vara värre men det är ju väldigt trist.

Skuggi har börjat kissa väldigt mycket så nu i veckan tog vi blodprov för att se om njurar eller lever krånglar men blodproverna såg normala ut. Så det blir till att ta urinprov också.

Annars så börjar båda hästarna komma igång så smått. Lifri har skrittats några veckor och nu ökar vi tempot lite. Skuggi har just börjat skrittas igång denna vecka.

Sakta men säkert

Det går framåt här i alla fall. Skuggi haltar inte och Lifri är ridbar. Så nu är det bara att sätta igång. Skuggi tänkte jag rida sparsamt och jobba mycket från marken eftersom ryggmusklerna är så tunna. Lifri skrittar jag nu och ett tag framöver, vill ta det lugnt och låta sträckningen försvinna.

Jag har tvättat båda mina hästar. Malin var här i helgen och hjälpte mig med det. Ingen av dem har blivit schamponerade förut så det var stort. Skuggi njöt men Lifri tyckte naturligtvis att det var äckligt och blev ganska sparsamt schamponerad.
Malin och jag hittade på en hel del som jag tänkte skriva mer om senare.

Trist sommar

Nu bloggar jag jättedåligt igen och det beror bland annat på att jag har en jättetrist hästsommar i år. Den verkar fylld med skador och andra tråkigheter.
Skuggi skadade vänster bak i söndags, var rejält svullen några dagar, igen. Denna gång är han ganska halt också. Nu har svullnaden gått ner och hältan blivit lite bättre. Så jag väntar lite till.

I tisdags var equiterapeuten här igen och fick behandla båda mina hästar den här gången. Lifri var först ut och det hon behandlade förra gången var i princip bra, det var bara lite som kommit tillbaka och hon tyckte att han rörde sig mycket bättre. Däremot så hade han en helt ny muskelskada på halsen och upp i nacken på vänstersida, framför allt nackrosetten var påverkad. Något måste verkligen ha hänt och detta är med största sannolikhet orsaken till Lifris återgång till vildhäst. Han har helt enkelt haft ont och eftersom han är jättekänslig så är det en väldigt big deal. Equiterapeuten tyckte definitivt att det kan förklara att han slitit sönder grimman när jag velat borsta honom i ansiktet (på vänster sida) och att han absolut inte velat ha grimma på sig. Den sitter ju där han haft som mest ont.
Dessutom har han dragit på sig en liten sträckning i höger bak och upp i ryggen (där han blev behandlad sist). Detta skulle kunna förklara hans extrema ovilja till att ha sadel. Han blev behandlad med både massage och laser. Laser var jätteäckligt tyckte han men han skötte sig fint.
Så nu ska han masseras och jag måste värma upp honom barbacka innan sadeln kommer på. Jag har under de senaste dagarna kunnat hämta honom utan några större problem i hagen och jag har skrittat barbacka i två dagar, även det har gått bra. Han har snällt låtit mig massera honom på halsen och verkar allmänt nöjd.
Jag är väldigt glad över att jag, trots att jag inte förstått vad som varit fel, mest låtit honom vara och bara accepterat att det inte fungerar just nu. Min känsla att han inte haft något emot att vara med mig men bara absolut inte vill ha grimma har stämt och fått sin förklaring. I fortsättningen ska jag låta kolla upp honom så fort han blir det minsta knäpp.

Skuggi hade spänningar i vänster sida, egentligen hela vägen men framför allt i halsen (fast längre ner än Lifri) och bak i hamstrings. Han njöt verklige av massagen, det verkade vara det skönaste han varit med om. Han fick även akupunktur, vilket var tråkigt för det innebar att stå still och vänta en stund. Dessutom lasrade hon hans haser eftersom han var lite gallig och "knäckte lite" i halsen. Honom ska jag också massera, hals, bogblad och hamstrings. Ridmässigt så måste vi jobba på ryggmusklerna men det visste jag redan.
Så när han slutat vara halt så borde han också vara som ny.

Det känns roligt att i alla fall vara på gång med Lifri igen. Förhoppningsvis kan jag se fram emot en bättre hästhöst.

För fyra år sedan...

...skrev jag det här inlägget:

Jag tror jag är kär!

Skuggi! Så underbar! I början tyckte jag inte alls om honom men nu är han så härlig, och snabb! Vi dundrar fram över fälten och idag hoppade vi ett litet dike som helt plötsligt uppenbarade sig framför oss ( i en väldig hastighet). Vi var ute och busred med gänget på Saltvik, jag och Jules på våra tokiga hästar, Ursina på Seydur och Sigga på Skjona. Galopp över fälten och en tur ner på stranden. Skuggi var framåt och inte alltför nervös, i slutet av turen hittade jag även bromsen. Han blir bara bättre och bättre. Nu måste vi bara jobba på tölten. Jag tror att jag ska säga till Bjarni att jag vill ha med honom på långturen nästa vecka.

Nytt jobb och lektioner

Nu i veckan har jag börjat på nytt jobb, som massör, så jag har varit trött om kvällarna. Trots det så har jag hunnit med att hålla lektion för mina "gubbar" och även två stycken på Gullarängen. Det är väldigt givande och inspirerande att hålla lektioner. Och roligt såklart. När jag tittar på andra och funderar över vad de och deras hästar skulle må bra av så får jag nya idéer till mig själv och mina hästar. Det hjälper mig på något vis att få lite distans och se saker och ting med nya ögon.
Nu när jag jobbar så ingår det att jag också får massage och det gör ju verkligen att jag vet var mina svagheter sitter. Detta i kombination med att jag läser Balans till häst av Susanne von Dietze (som jag för övrigt rekommenderar starkt) gör att jag får en hel del idéer till träning för ryttare. Jag ska prova lite, kanske på mina elever och skriva mer om det när jag tänkt lite mer på saken.

När det gäller mina hästar så är Lifri fortfarande vildhäst och Skuggi har varit i slagsmål och varit rejält svullen i benen i några dagar. Skuggi är bättre nu och rids igen och Lifri ska jag ta itu med i veckan som kommer. Då har jag tid att ta honom direkt på morgonen.

Min vildhäst

Lifri har, efter en väldigt mild period, återgått till att vara vildhäst. Med honom går det hela tiden i perioder och han får "återfall" och vi får börja om med sådant som man kan tycka borde sitta efter snart fyra år tillsammans. Som att sätta på grimman till exempel. Visst känns det emellanåt skittrist men Lifri är speciell och jag måste ta hänsyn till att han inte riktigt är som alla andra. Så istället för att vara ledsen för att vi inte är där jag tycker att vi borde vara så får jag jobba där vi står.
Återfallet började den här gången med att grimman fastnade lite på mulen när jag skulle ta på den vilket ledde till att han ångrade sig och drog. Det var inte så farligt och jag fick en ny chans. Jag går alltid fram bakifrån på honom och ofta flyttar han lite på rumpan för att hindra mig från att komma fram till huvudet, då klappar jag honom, han blir lugn och jag får komma fram och ta på grimman. Denna gång flyttade han rumpan på mig och klev mig på foten. Det gjorde skitont men jag reagerade inte. Han blev trots det jätterädd och sedan tog det ett bra tag innan jag fick fatt på honom.
När jag sedan hade honom uppbunden och skulle borsta honom i ansiktet, precis som jag alltid gör, fick han panik och slet sönder grimman.
Efter detta så har han blivit en liten vildhäst igen. Dagen efter tog det lång tid innan jag ens fick komma fram och klappa honom i hagen. Igår ville han gärna bli klappad men ville inte veta av någon grimma. Så idag var det tämjning på schemat.
Han fick helt enkelt inte gå ut med de andra på morgonen utan fick börja med att jobba med mig i stället. Jag borstade och fixade med honom i boxen, utan att binda upp honom och det gick bra. Lite ryckte han till ibland men han får inte panik om han inte sitter fast. Sedan strök jag grimman över kroppen på honom och då reagerade han som om jag gett honom en stöt till en början. Jag höll på tills han accepterade det utan problem. Sedan tog jag av och på grimman, några gånger från båda hållen, inga problem alls. Så vi flyttade ut till rundkorallen och gjorde om samma saker, det gick hur bra som helst. Nu återstår det att se om han kommer ihåg att han är en liten tam häst nu.

Mer om tragedin

Historien om hästen som dog på väg från Norrköping flygplats och sitt nya hem fortsätter att växa och äntligen verkar det komma fram sådant som inte bara är hörsägen utan fakta. Tyvärr verkar det vara just så illa som det har låtit. Läs mer här och här.

Mer

Ja ska väl skriva lite om långturen också. Förutom att det  ar jättevarmt (runt 30 grader) så var det underbart, som en liten semester.
Det var längre att rida än vi trodde, runt tre mil, och det tog lång tid, särskilt första dagen då vi tog det lite lugnt och hade långa raster. Lunch åt vi då vid en liten sjö, vi grillade och badade fötterna. Våra hästar var inte särskilt intresserade av att dricka i sjön värmen till trots. Vi red både i snårskog och längs fantastiskt vackra vägar och stigar. Eftersom vi bara hade en häst var så gick vi en del.
Vi var inte framme förrän vid halv åtta och då prioriterade vi bad framför mat. Efter att ha doppat sig i sjön, badat i badtunna, bastat och ner i sjön igen och tvätta håret så kände jag mig normal igen och inte så överhettad. Till middag blev det potatissallad och grillat, jättegott.
Dagen efter gjorde vi mackor till lunch och gav oss av någorlunda tidigt. Det var lika varmt (om inte varmare) men vi höll ett högre tempo. Vi rastade inte vid sjön (eftersom det var en liten omväg) utan i skogen.
När vi började närma oss stallet så fick Mike komma och byta av en av ryttarna som hade bråttom hem. Han kom lagom till glasspausen och sedan var vi hemma på nolltid.
Skuggi klarade turen bra och skötte sig fint. Första dagen verkade han väldigt nöjd men den andra ville han mest hem och hade lite bråttom. När jag släppte ut Skuggi i hagen igen så galopperade han glatt iväg. Inte helt slutkörd trots allt.

Vi blev alla lite sugna på fler långturer och jag funderar på om man inte ska ta en ridsemester längs någon ridled nästa år.

Långturen - andra dagen

Hästar i trädgården. Skuggi ser ut att fundera över trappan

Lunchpaus

Vi stannade vid macken på vägen hem. Mike fick vara med på Tyr sista biten.

Skuggi vill hem.

Köpte glass på macken.

Långturen - kvällen

Tyr och Gandalf

Skuggi

Matdags

Lite bad innan maten

Mer bad

God mat och dryck samt gott sällskap!

Vi fick se månen gå upp

Långturen - första dagen

Min hemgjorda sadelväska

Avfärd från stallet

Vi grillar korv till lunch vid sjön

Hästarna fick vila en stund

Jag och Skuggi badar fötterna

Fikapaus i skogen

Ridning i vacker natur

Snart framme, Anna & Fagri och Elisabeth och Tyr

Varmt

Idag är det jättevarmt. Trots det har jag ridit båda mina hästar. De var riktigt pigga båda två, lite otippat. Lifri fick skritta i skogen och jag och Skuggi jobbade lite dressyr på ridbanan. Lite tölt blev det också. Precis när han lossnar och går riktigt rent så börjar han protestera och hoppa med frambenen, sen fortsätter han som inget hänt, mjuk som smör.

Skuggi och jag laddar nu inför långtur imorgon, får se om vi överlever i hettan. Vi ska hem till vår stallkamrat Lena, äta lite god mat och sova över och sedan rida hem igen på lördag. Det ska bli riktigt roligt!

Gammal bild

Fotot är från mars 2012. Lifri verkar ju ha vuxit till sig liiite sedan dess.

Livet

Här hemma rullar livet på, hästarna är fortsatt ohalta och igår red jag båda två. Skuggi är livrädd för rådjur och just nu ligger de i ormbunkarna och lurpassar. De hoppar upp så fort man rider förbi och skrämmer skiten ur stackars Skuggi. Livet är inte lätt för de hariga.
Jag har ju glömt att säga att jag skickat efter en ny sadel till Lifri, det blev en Karslund Kontakt2, men tyvärr skickar jag nog tillbaka den. Den var bra, Lifri gillade den men den var helt klart fel storlek för mig. Jag beställde en 16 och det passade min rumpa perfekt men mina lårben är för långa så knästöden klämmer. Så det blir till att byta till en större.

På kvällen igår var jag i min systers stall och höll lite lektioner. Tre elever (syster inräknad) har jag där och nästa gång blir det nog fyra. Det är roligt att hålla lektioner där, de är ett glatt gäng och det verkar vara god stämning. Jag får känslan av att de hjälper och peppar varandra. Dessutom är det roligt att se att det går framåt för hästar och ryttare. Birkir börjar bli jättefin, snygg och rör sig fint, tölten börjar lossna på riktigt. Han behöver bara hitta lite mer energi så blir det riktigt, riktigt bra.

Idag har jag varit i stallet på morgonen, släppt ut hästarna och mockat. Så nu på kvällen kan killen och jag koncentrera oss på ridningen.

Fortsättning

Informationen som Pape Rosén & Co gick ut med var inte särskilt utförlig och efter detta så har det spekulerats vilt på facebook. För de flesta av oss är det i bästa fall andrahands uppgifter och det är svårt att avgöra vad som är sant eller inte. Klart verkar i alla fall vara att hästen har åkt i ett vanligt två-hästars släp bakom en liten lastbil gjord för att köra två hästar. I den lilla lastbilen har man tagit ut inredning och klämt in tre vuxna islandshästar som har åkt, som jag förstod det, löst. Det verkar också som att detta inte är särskilt ovanligt.
Hästen som dog under transporten har antingen hoppat över bommen eller helt enkelt ramlat under transport och blivit klämd. Vad exakt det är som har hänt får nog vi som inte var där inte veta.
Vems fel det är och om detta hade kunnat undvikas kan diskuteras i det oändliga. Det viktigaste är inte att hitta den skyldige utan att se till att det inte händer igen. Jag får erkänna att jag inte visste att hästar transporterades så här och jag tycker inte att det känns okej.
Att hästarna blir stressade och riskerar att skadas under resan till sina nya hem i Sverige tycker jag inte är så konstigt. I Skuggis fall innebar resan först en resa från norra Island till Reykjavik där han fick stå på stall i över en vecka. Sedan flyg till Sverige, flera timmar på flygplatsen och sedan lastbil hem till stallet. Det är stora omställningar och omständigheter som hästar inte är gjorda för. Därför är detta extra viktigt att tänka på säkerheten och inte utsätta djuren för onödiga risker.

När jag tog hem Skuggi valde jag att få honom hemkörd framför allt för att jag trodde att det var bättre för honom att åka lastbil istället för att vingla runt själv i ett litet släp på hala vägar. Nu kom han ju också i en stor lastbil men jag hade aldrig kunna föreställa mig att han skulle komma i ett litet släp eller trängas in med två andra i en transport avsedd för två. Nu känns det inte så sannolikt att jag kommer importera en till häst men i sådana fall kommer jag nog åka till Norrköping och hämta hästen själv.

Nyimporterad häst död

Flera av er har säkert hört om olyckan där en nyimporterad häst dog i transporten på väg från Norrköping flygplats nu i helgen. Här kan ni läsa om det. Jag fick reda på det då jag blev tillfrågad om hur det var när jag importerade Skuggi och vilket företag jag anlitade här i Sverige för att hjälpa mig med det. Jag anlitade Pape Rosén & Co som hade hand om den hästen som dog. Jag är väldigt nöjd med den service jag fick och Skuggi anlände hel och välmående. Jag fick löpande uppdateringar från Norrköping den dagen han landade och kom hem samt bra info innan. Han kom till stallet i en rejäl hästlastbil där hästarna stod lastade som de ska och chauffören verkade väldigt mån om deras välbefinnande.
Så jag blev ju naturligtvis förvånad när jag får höra att hästarna transporterats hopträngda på olagligt vis och att detta orsakat att en av hästarna dött. Att de dessutom inte gått att få tag på samt inte informerade om förseningar mm stämde inte alls med det jag upplevt. Så jag kontaktade Ulrika Rosén på facebook och hon ringde snabbt upp mig. Egentligen kunde hon väl inte säga så mycket om olyckan mer än att det betraktas som olyckshändelse och att de inväntar rapport från veterinären som var på plats, veterinären på Norrköping flygplats, räddningspersonal och polis så att de kan gå ut med fakta. De har ju inte själva lastat hästarna eller varit med när hästen dog. Jag förstod det som att de kommer att gå ut med detta väldigt snart. Hästen har kollapsat men det är lite oklart varför och vad som egentligen hänt.
Pape Rosén & Co kör inte transporterna själva utan anlitar Gunnar Olsson, precis som Ingstad som även de haft hästar på den aktuella transporten.

Naturligtvis är det väldigt tragiskt alltihop men vad som har hänt och vems fel det är (om någons) återstår att se. Mina tankar finns hos de som så tragiskt förlorat en häst.

Äntligen lite ridning!

Idag red jag då äntligen på Lifri igen. Det blev lite skritt på ridbanan, mycket halter och volter för att se att han lyssnade. Det gjorde han, han var lugn och harmonisk. Han kändes precis som innan riduppehållet, dvs inte alls bra men i alla fall inte värre. Tanken nu är att lite försiktigt börja sätta igång honom igen och sedan åka och göra hältutredning. Det känns trist att jobba en häst som inte är fräsch men av erfarenhet vet jag att det oftast inte är så mycket idé att undersöka en vilande häst. Jag vill ju att de ska se vad som är fel.

En vecka

Så har ännu en vecka gått och även Lifri har hunnit fylla år, hela nio har han blivit. Han firade genom att stå i en liten hage och ha det jävligt trist.
Igår så fick han då äntligen på en sula och fick gå ut med de andra. Skuggi blev väldigt glad och se honom och de körde världens rejs tillsammans. Skuggi har ju också gått och blivit halt så de båda borde ta det lite lugnt men det förstår de inte. Visst är det toppen? Två hästar och ingen är ridbar. Jag börjar känna mig som en hästskötare, bara pysslar och pysslar.
Lifri ska jag i alla fall försöka sätta igång lite grann och sedan får vi boka ny tid för hältutredning.

Tur att de är söta i alla fall. Och snälla för det mesta.

Lifris hov

Eftersom Lifri var varm i benet och fortfarande halt så fick veterinären komma ut och titta på honom igår. Hon började med att sonda hålet, dvs föra in en liten metallpinne för att se hur djupt det var. Sedan verkade hon upp hålet så att inte smuts ska kunna samlas där inne, hålet gick (precis som misstänkt) ut mot ballarna där det spruckit så där verkade hon bort också. Det blödde en del vilket i det här fallet är bra, då blir det rent. Sedan fick jag skölja med jodopax, det var inte poppis. Jodopax är bra till hovar men ska inte användas på sår. Sedan var det på med tjära och bandage igen så att ingen smuts ska komma in. Hon tyckte som sagt att jag bandagerade väldigt bra men så har jag ju övat en del.
Han ska ha bandage ett tag framöver eller skos med sula, något som hovslagaren tyckte verkade dumt eftersom det ändå kommer in smuts och blir svårt att hålla rent. Så det blir bandage ett tag då. Dessutom så ska han tempas varje dag och så ska jag kolla pulsen i kotan så att den inte är förhöjd.
Som det ser ut nu så är det bra, hela pinnen är borta och hålet är inte så djupt. Det finns ingen misstanke om att djupare strukturer (såsom senor och strålbensbursan) är involverade. Däremot kan man ju inte vara helt hundra och det kan fortfarande bli en böld, inflammation eller till och med infektion.

Och så måste jag avboka vår hältutredning imorgon.

Grattis Skuggi!

Idag fyller Skuggi åtta år! Han firade med att få sista sprutan i grundvaccinering för influensa. Det blev en liten ridtur också.

Annars var fokus för dagen Lifri och hans hov, mer om det imorgon. Det ser i alla fall bra ut nu men mina erfarenheter från när han hade hålväggen kommer väl till pass. Fick beröm av veterinären för bandaget.

Usch.

Jag ska uppdatera och berätta hur det gick hos equiterapeuten men det är svårt att veta var jag ska börja i allt elände.
Han är i alla fall definitivt halt (något jag hittade orsaken till idag) och väldigt spänd i musklerna på höger sida, från hals till bak. Han blev masserad och equiterapeuten lossade på en del spänningar. Han har ett utvecklad muskelförsvar för en antingen gammal eller pågående skada. Tanken är att nu blir han antingen bättre (om ursprungsskadan är borta) eller sämre (om skadan finns kvar). Planen var att vi ska tillbaka igen på onsdag för en riktig hältutredning.
Men idag hittade jag alltså anledningen till hältan, eller en anledning i alla fall. Han går ju skruttigt oavsett. Mitt i strålen, höger fram, sitter en pinne på en och en halv centimeter inkörd. Bak vid ballarna hade det spruckit och gegg kommit ut.Varken jag eller equiterapeuten hade lagt märke till pinnen. Skickade bild till hovslagaren som ringde upp. Så nu har han jodopaxförband och går i vår lilla rundkorall.
Det känns ju inte som någon idé att göra hältutredning på onsdag i vilket fall.

Plus i det hela (även om det på sätt och vis gör mig ledsen) är att Lifri verkligen är världens snällaste häst. Han är ibland hur knäpp som helst men han är en ängel att lasta, står snällt i släpet och är väldigt, väldigt smidig att ha med sig. Dessutom stod han jättesnällt när jag gjorde ren hoven och bandagerade, trots att det gjorde ont.

Jag mår aldrig så dåligt som när Lifri inte är bra eller när vi är osams...

Transport

Det är inte helt lätt att hyra transport nu för tiden, inga mackar har hästsläp ( i princip) och att få tag på ett privat är inte heller helt lätt. Tack och lov så känner jag en del hästfolk och lyckades hyra ett av en man som jag red med första sommaren jag var på Saltvik, dvs väldigt länge sedan och vi har inte setts sedan dess. Det var en liten bit att åka men fint släp och jag är väldigt, väldigt glad och tacksam att jag träffat på så trevliga och snälla människor i mitt liv. Om det inte vore för att jag bara har vanligt b-körkort så hade jag kunnat hyra i mitt stall, tyvärr är det ju många släp som går bort när man inte får dra så tungt. Så jag funderar starkt på att ta utökat b-körkort. Även om vi inte åker så ofta så skulle det underlätta.

Hovböld

Båda hästarna skoddes igår och Skuggi visade sig ha en liten hovböld i vänster bakhov. Den har inte märkts alls och hovslagaren upptäckte den av misstag. Den är intjärad och fixad med men nu gäller det att hålla lite koll på hur det utvecklas. Rida fick jag göra som vanligt eftersom han inte visat någon hälta.

Lifri har ett besök bokat på Equirehab nästa onsdag. Då ska equiterapeut gå igenom honom samt att det finns veterinär på plats ifall det behövs.

Helt borta

Trots att det funnits mycket att skriva om har jag varit helt borta från bloggen nu ett tag. Tråkigt nog finns det annat i livet som kräver tid. Det är just nu sluttampen på terminen och jag har dessutom tagit på mig en massa extra uppgifter. Plus att jag jobbar hårt på att få sommarjobb som massör vilket gör att jag måste skynda på med min diplomering. Hästarna har fått sitt ändå.

Skuggi har varit med på lektion för första gången och visade sig naturligtvis från sin värsta sida. Ville bara springa och studsade med frambenen istället för att gå fram ordentligt och jobba. Det blev bättre mot slutet men vi har en del att jobba på minst sagt. Det känns ändå som om det går framåt varje dag.
Tyvärr verkar han vara känslig för knott så det är täcke på och en massa fixande. Tur att jag bor nära.

Lifri är det fortfarande ingen ordning på, tyvärr. Jag jobbar på att hitta någon som kan kolla igenom honom ordentligt men det måste ju vara någon bra också.

Nu när jag sökte massagejobbet så märkte jag (för första gången) att det här med att vara hästtjej räknades som en merit. Det betyder att man är ganska tuff och säker hel enkelt. Dessutom inte rädd för att ta i.

Skuggi

Med Skuggi går det framåt med stormsteg. Han blir bara bättre och bättre hela tiden. Jag funderar nästan på om han ska få följa med på tävling i höst. Vi jobbar fortfarande på tölten och det är svårt att få till ren takt men han har slutat att gå emot och börjar förstå hur jag vill ha honom. Jag tränar mestadels på böjt spår och med 200 g boots fram. Det känns som om han går bättre för varje gång. Jag kan rida honom mer och mer i form i trav och då är han fin. Det gäller bara att komma ihåg att rida. Han lyssnar väldigt bra och tar alla hjälper väldigt fint. Skrittar gör han riktigt bra, galoppen rider vi mest ute eftersom vår ridbana är så liten. Han bär sig alltid väldigt bra och är lätt och fin i munnen.
Han börjar se snygg ut också och jag längtar tills han blivit av med all vinterpäls och blir så där vackert nattsvart och blank.

Låna häst

Idag fick jag prova en av mina stallkamraters hästar, mycket roligt! Hästen ifråga är väldigt mycket fyrgångshäst, flott och väldigt kort vilket var annorlunda mot vad jag är van vid. Lifri är ju lite lång och Skuggi är stor så hästen kändes liten när jag satt upp. Den var även på andra sätt väldigt annorlunda mot mina två och inte så lättriden direkt. Tölten hade jag svårt att få till. När jag skulle rida fram i tölt så kortade hästen sig i skritten, jag drev lite mer, han samlade upp sig lite mer men inte gick det framåt. Det var inte första gången jag var med om det på den typen av häst så efter en stund lyckades vi komma framåt då jag helt enkelt släppte lite på kraven. Jag är inte riktigt säker på vad det är jag gör som ger den reaktionen men jag vet att det sitter hos mig eftersom det hänt med andra hästar. Men med de flesta hästar fungerar det bra och det är alltid så jag rider Lifri. Även traven var svårt att få till fint och det kändes mest som om jag studsade runt.
Jag tycker att det är bra att låna någon annans häst någon gång ibland. Det var svårt, lärorikt och utmanande. Dessutom får jag alltid lite extra inspiration till mina egna hästar.

Dagens ridning

Idag red jag båda mina hästar, var för sig. Lifri fick sig ett pass på ridbanan, mestadels lösgörande arbete i skritt. Mycket volter, öka och minska och skänkelvikningar i olika övningar. Då han lätt slutar gå fram och går alltför mycket åt sidan i skänkelvikning så red jag några steg och sedan raskt fram i skritt. Han var lugn och fin och när jag rider så kan han böja sig till höger. Det verkar alltså som att han kan men helst undviker det. Lifri är nämligen något löjligt snäll och lydig och gör i princip allt jag ber om. Jag har nog inte träffat någon snällare häst. Sedan så har han ju andra problem istället.

Skuggi red jag ut tillsammans med en glad stallkamrat. Jag har inte varit ute med henne på Skuggi men våra hästar visade sig vara en bra kombination. Skuggi blir lätt så irriterad om han tycker att det går lite långsamt. Det var mycket kliva över stock och sten men även en hel del trav och galopp. Skuggi skötte sig exemplariskt och var lugn och fin trots att vi mötte flera lastbilar på våra skogsvägar. Något är i görningen men jag vet inte vad.

En bra dag i stallet helt enkelt.

Handhäst

Idag tog jag mod till mig och red hem med mina båda hästar själv. Skuggi fick gå som handhäst. Jag har ju övat en del på ridbanan men det har ju faktiskt inte gått så bra. Lifri tycker att det är otäckt att ha Skuggi så nära och han reagerar på repet som jag har Skuggi i. Och Skuggi vill inte följa med fortare än skritt.
Det kändes i vilket fall som helst som att det var dags att prova på riktigt. Det gick faktiskt riktigt bra och jag vågade prova lite tölt. Skuggi följde med riktigt fint men Lifri blev alldeles för stressad. Jag tror vi måste öva lite mer i skritt så att han vänjer sig vid att ha Skuggi bredvid.
Väl hemma fick de beta i trädgården, de klipper ner min äng innan säsongen tar fart. Det verkade de väldigt nöjda med.
På väg hem var det lite hetsigt minst sagt. Skuggi försökte gå om Lifri och hetsade upp stämningen. När han lugnat sig så hetsade Lifri. Men vi kom hem utan större problem. Jag är stolt och nöjd över dem båda. Skuggi för att han är en så bra handhäst, trots allt, och Lifri för att han verkligen biter ihop och försöker göra sitt bästa med något som han inte gillar och inte är bra på. Det blir nog bra till slut. Drömmen är ju att kunna ha även Lifri som handhäst, det tror jag skulle vara bra för honom.

Dís vår

Större delen av dagen har jag och Mike spenderat som funktionärer på Dís vårtävling, det var strålande väder och mycket trevligt folk. Jag var veterinärassistent, alltid roligt att få en chans att titta på alla hästar och se hur veterinären jobbar. Idag var det nog lite extra noggrant eftersom det går kvarka och många ekipage har strukit sig pga detta. Det var i alla fall inga sjuka eller halta hästar.
Under tiden jag hjälpte veterinär så hjälpte Mike till i cafeterian. När jag kom dit så stod han och sålde kaffe och kakor som aldrig förr. Jag försökte väl hjälpa till på ett hörn men det var ganska gott om personal runt husvagnen som fungerar som kök. Dessutom så verkade Mike ha ett riktigt bra flyt med kunderna så jag kunde ta det ganska lugnt. Jag såg lite grann av tävlingarna, passade på att titta på femgången speciellt. Jag tycker om att se hur andra gör när de lägger pass.

Mike i cafeterian

Lite mer liv och rörelse

 Mycket rolig tävlingsdag och vi var riktigt trötta när vi kom hem.

Veterinär

Idag var det veterinär i stallet så jag passade på att låta henne titta lite på hur Lifri rör sig. Ibland rör han sig ju helt fantastiskt men emellanåt är det lite knackigt. Och så har det ju varit till och från hur länge som helst. Nu är det lite knackigt och han känns lite seg för att vara honom. Dessutom flyter vänster bak ut på insidan har hovslagaren påpekat.
Hon började att med händerna böja ryggen genom att dra rumpan mot sig eller putta den bortåt. Åt vänster var det inga problem men åt höger går det inte. Antingen för att han inte kan eller inte vill, det kan man ju inte avgöra men i vilket fall så är han spänd. Sedan fick jag longera och han gick extra knackigt idag faktiskt. Det var kanske bra eftersom jag kollat upp detta tidigare men de inte har kunnat se att han går ojämnt överhuvudtaget. I höger varv är han rak trots att han travar på volt och går ojämnt.
Så hon böjde båda bakbenen men det var u.a. så hon rekommenderade equiterapeut eller fysioterapeut som kan lite mer om muskler. Eventuellt kan det vara rent muskulärt eller så skyddar han någon annan struktur genom att spänna sig. Det verkar inte vara något fel på lederna i alla fall.

Gubblektion

Det har blivit lite uppehåll i gubblektionerna, det har varit lite svårt att få ihop men idag körde vi igen fast med bara två elever. Det har gått framåt och idag fick de lära sig att stå i lätt sits så att de ska ha det lite bekvämare i traven och kunna rida ut i skogen. De har blivit fantastiskt duktiga, jag är riktigt stolt. De kan svänga, göra halt, få fram hästarna i trav/tölt och sitta kvar. Och nu kan de rida i lätt sits också.
Skuggi har dessutom skött sig riktigt fint med Mike, lyssnar bra och gör som han ska.

Hinni och Sanda Gård

Igår åkte jag och Åsa iväg till Sanda Gård för att lyssna på Hinni som föreläste om mental träning. Det var en bra bit att åka, särskilt för oss som numera bor söder om stan.
Föreläsningen var mycket bra, Hinni pratade om att sätta mål, kroppspråk, att visualisera och om hur man hanterar motgångar. Mycket nyttigt. Det är så otroligt mycket som handlar om attityd, inställning och planering. Hinni pratade länge om att det du föreställer dig växer och att oftast blir det så som du tänkt dig, på gott och ont. När det kommer till ridningen är det ytterst viktigt att föreställa sig hur man vill att det ska gå, istället för ett katastrof-scenario som man fruktar. Det är också viktigt att träna på det man vill bli bra på och inte hasa runt i det där halvdana för då är det som du blir bättre på. Det handlar om att ta ansvar och inse att du själv kan påverka väldigt mycket bara genom hur du tänker. Hur du tänker speglas i ditt kroppsspråk och genom att inta ett fördelaktigt kroppsspråk (som om du vore glad eller självsäker) så kan du ändra dina känslor och tankar till att matcha kroppsspråket. Mycket intressant föreläsning helt enkelt.

Sanda Gård var otroligt fint, allt helt nybyggt och väldigt påkostat. Nytt stall med väldigt fint badrum, tvättstuga och spolspilta, ljust och fint ridhus. Fint boende för de som är på kurs. Fina hagar med rejäla staket. Snyggt och genomtänkt. Det är roligt att det finns de som satsar så mycket pengar på en islandshästanläggning.

Hemma

Jag har börjat rida hem med hästarna så att de ska få hålla ordning på vår trädgård lite. Hittills har vi varit här en gång med båda och så har jag ridit hit själv med Skuggi. Det var han inte så förtjust i men det gick bra ändå och han fick lite betat. Jag bjuder på lite bilder från de båda tillfällena.