2011 - året som gått

Nu blir det en sammanfatting av året som gått!

Året började i Sverige, arbetade på ID Horses fram till juni då jag fick nog av att mocka skit och drog till Island, till Saltvík igen. Saltvík är nu för tiden mitt andra hem och det var helt underbart att vara tillbaka, jag begav mig inte därifrån förrän i mitten av september.
Sommaren var helt fantastisk även om den var kall. Jag träffade många trevliga människor, red många fina hästar och hade helt galet kul.
Sommarens stora händelser var förstås Landsmót och så fårinsamlingen jag var med på. Många fina hästar på Landsmót, god stämning och en chans att träffa gamla vänner igen.

Landsmót

Fårinsamlingen var det mest isländska jag gjort och en helt underbar upplevelse, jag är glad över att jag fick vara med.

Så här stolt är man när man hämtat hem fåren.

Under min vistelse på Island funderade jag helt ärligt på att stanna kvar över vintern, träna hästar någonstans och skita i Sverige. Jag valde att komma hem, för ett litet tag i alla fall.
Under min vistelse hemma tog jag mig an att träna en häst, Lifri, och det slutade med att han blev min! Detta är utan tvekan årets största händelse och jag är väldigt glad att jag kom hem och åkte ut till Lisa & Pelle för att prova honom.

På Saltvík träffade jag Barla Isenbügel och jag åkte till Schweiz för att arbeta i hennes stall i november. Lifri fick stanna hemma och vila.
Jag trivs mycket bra i Schweiz, arbetet är roligt och jag lär mig mycket och utvecklar min ridning.

Lite statistik då...
Jag har blivit sparkad två gånger, en gång på Island och en gång här i Schweiz.
Jag ramlade inte av hästen en enda gång på Island (något jag brukar lyckas med) men har tagit igen det genom att trilla av Lifri en gång i skogen och nu häromdagen när jag flög av Máni.

Jag har skaffat mig några nya favorithästar i år:

Ás, min fårinsamlingshäst. Vit, vacker och känslig.

Ás, skitig och fin

Skuggi, den flygande köttbullen! Han har skaffat sig en stor plats i mitt hjärta. Han tar sig fram var som helst, i rasande hastighet utan problem, jag pekar han springer. Dyker något upp i vägen så hoppar han över det. Ärlig och modig. Jag saknar honom!

Skuggi fick följa med mig på Diamantcirkeln

Lifri! Såklart! Min alldeles egna häst! Inte mycket att säga, han är helt enkelt speciell och med honom känns allt helt rätt, han är min.

Min!

Några gamla favoriter har ju också hängt med:

Skarpur, favorit sedan första sommaren på Saltvík. Nu kan man rida i ökad tölt med händerna ovanför huvudet, det ni!

Skarpur och jag på långtur

Skardi, Birkir och Dimbrá har ju också hängt med...

Kort och gott; det har varit ett mycket händelserikt år som jag påbörjade i Sverige men avslutar i Schweiz. Jag har haft otroligt roligt och vill tacka alla som bidragit till att göra det här året helt fantastiskt.

Gott nytt år!

Nyårsafton

Ja nu är det nyårsafton och jag hade tänkt skriva en fin sammanfatting av året som gått men just nu orkar jag inte, kanske kommer den senare. Jag firar in det nya året med att ha jädrigt ont.
Kvällen igår spenderade jag på akuten i Uster, glad att min sjukförsäkring är i ordning.

Jag blev rejält avkastad igår. Jag och Ursina var ute och red, jag på Máni, och vi skulle dra järnet uppför en backe. Máni blev så till sig att han tog ett rejält bocksprång, jag har aldrig kännt något liknande och var fullständigt chanslös. Slog i backen med en fruktansvärd smäll och skrämde Ursina rejält. Medan jag låg kvar på marken så tog hon båda hästarna och red hem snabbt som fan för att komma tillbaka och hämta upp mig med bilen. Sen åkte vi hem. Jag kände efter hur jag kände mig, slog i höften/ryggslutet och hade jävligt ont, dunkade även i huvudet men det kändes ändå okej. Hjälmen är inte okej kan jag säga.
Vi bestämde att det var bäst att åka in, för säkerhets skull, så jag var väl på sjukhuset i nästan tre timmar. De röntgade ryggen, ultraljudade de inre organen, klämde, kände och lyste mig i ögonen med en ficklampa. Konstaterade att inget var trasigt och jag fick åka hem med ett recept på smärtstillande.

Jag kan säga att jag är glad att jag hade Ursina med mig i skogen, att hon handlade så snabbt och att hon såg till att jag låg kvar medan hon hämtade bilen. Värre sällskap kan man ha när man trillar av.

Åter i Greifensee

Igår åkte jag tillbaka till Schweiz, idag har jag jobbat hela dagen. Alla "mina" hästar har stått, förutom Ára. Tjejen som rider henne på helgerna är ledig nu så hon kommer ut och rider. Jag har fått jättemycket beröm för Ára, helgryttaren är jättenöjd och Barlas mamma talade om att hon sett hur fint Ára har börjat gå nu. Sehr schön och toll var orden som användes om det säger mina läsare något.

Jag longerade Undrun idag, hon har stått för länge för att jag skulle vilja rida. Hon sprang på så gott de små benen förmådde och bockade en hel del i början. Men imorgon så tror jag det är säkert att rida igen.
Jag longerade Bleikalinga för sista gången, hon är såld och åker imorgon. Hon var tokig, sprang utav bara helvete och det tog ett tag innan jag kunde stoppa henne. Efter att jag fått stopp så höll jag henne ganska nära mig tills hon lugnade sig och skrittade och travade lugnt och fint. Sen var jag nöjd.
Jag longerade även Kári, en av inackorderingarna. Det gick fint.

Efter lunch red jag ut en sväng på Máni, vi tog det lugnt, joggade lite lätt och bara njöt av att vara ute.
När vi var färdiga bytte jag häst och gav mig ut på Aska, hennes ägare är bortrest och ville gärna att jag skulle rida henne under tiden. Aska har lite svårt för traven men är okomplicerad och snäll. Plus att hon är sådan där häst som man med lätthet glider runt i tölt på så det gjorde jag. Vi jobbade naturligtvis på traven också.

Så jag har haft fullt upp här borta.

Promenad i skymningen

Igår var jag ute hos min lilla häst igen, hann ut precis innan det blev mörkt. Han var som sist att ta i hagen. Vi gav oss direkt ut på en promenad i skogen innan det blev kolsvart och det var riktigt trevligt. På vägen hem såg Lifri ett hästätarmonster, jag såg ett träd som blåst omkull med en rejäl rotvälta. Han blev jätterädd, kastade sig bakåt (bra med långt grimskaft) och skakade till och med. Jag väntade, han lugnade sig snabbt och kom fram till mig och sen kunde vi gå förbi det otäcka, han gömde sig lite bakom mig. Kändes bra att han tydde sig till mig när det var otäckt.
Efter det stod jag i boxen och borstade bort den värsta leran. Lifri lyssnade hela tiden utåt och var på helspänn när han hörde något, ungefär som om skogen skule trilla in genom stalldörren och anfalla. Han är en fjant helt enkelt.

Birkir

Idag red jag Birkir. Det blev Skeppartorpsrundan med mamma och Skardi, sen en sväng solo på ridbanan. Var ju tvungen att prova lite högre tempo också. I skogen hade det blåst omkull massor av träd inatt, det låg träd i vägen överallt.
Birkir gick fint, töltade fint, var samarbetsvillig och försökte verkligen jobba på ordentligt. Jag böjde honom och bad honom använda baken ordentligt och då gjorde han det. Men man märker att det är jobbigt, ju bättre han samlar sig desto mer måste man jobba på att han går fram också. Jag är mycket nöjd med honom, rider man honom inte regelbundet så är han vanligtvis inte så här samarbetsvillig och fin. Mamma tyckte det såg fint ut också.

God Jul!

God Jul på er allihop!

Lycka är...

...en egen häst!

Jag var och hälsade på Lifri idag, vi tog en promenad i skogen. Han var precis som när jag lämnade honom, det kändes bra. Han gick undan till en början men jag fick snabbt komma fram och fånga honom på det "gamla vanliga" sättet.

Jag blev så glad över att träffa honom!

The show effect

Nu är jag hemma igen, tycker det är skittråkigt att flyga och tycker att jag gör det för mycket nu för tiden. Vädret är detsamma här som i Greifensee, snö men lite för varmt.

Igår red jag ut på Ára tillsammans med Barla. Barla red henne i fredags och hon började turen med att berätta att hon verkligen gillade hur Ára var att rida nu. Hon tyckte att hon blivit så energisk och att galoppen blivit så mycket bättre nu. Jättekul att höra naturligtvis. Jag tycker att man får en sådan bra bild av hur folk rider av att rida en häst de rider ofta. Så då är det extra kul att få sådana kommentarer.
Sen så tyckte Barla att tölten såg mycket bättre ut nu. Jag tyckte att den brukar vara lite bättre än den var nu och på det svarade Barla "well, that's the show effect" och jag antar att hon har rätt. I vilket fall som helst så gick Ára fint.

Resten av dagen ägnade jag åt att hjälpa hovslagarna när de skodde så när det var dags att åka till flygplatsen så luktade jag lagom gott.

Fjärde advent

Snö!

Undrun

Ára

Dimmblá

Hersing och Frida

Spói

Jag fyller på halm genom luckan i taket. Skrámur och Max blir glada.

Alla är inte glada över att vara inne...

Julavslutning

Nu är ridskolan slut för i år och så här färglada blev knäckebröden! Kan säga att det var en mycket uppskattad avslutning på terminen, även de lite äldre barnen gillade det.


Lägger in en liten bild på mina ständiga (ja när inte vädret är för dåligt för då går de hem helt enkelt) följeslagare; Frida och Mysla. Kan säga att de gillar att mysa i halmen medan jag gör i ordning foder.

Regn (igen)

Vädret har varit jävligt idag med men jag tog ut Spói på en promenad/löprunda. Han såg så ledsen ut och försökte följa med mig ut så fort jag var inne i paddocken. Så jag kände att jag var tvungen.

På eftermiddagen red jag Ára, red ut med Ursina. Det regnade inte när vi red ut men sen började det så smått. När det började ösa ner vände vi och red hem fortare än kvickt! Hon gick bra idag tycker jag, lyssnade helt okej, samlade ihop sig redan från början och töltade rent. Nåja, jag får väl erkänna att det var lite passaktigt när vi kom upp i hastighet men jädrar vad hon har tempo!

På förmiddagen var hovslagarna här så där gick halva dagen bort.

Oväder! (på riktigt!)

Benet mår hyfsat bra idag, det har inte svullnat upp särskilt mycket. Kylgel är bra. Något annat som är bra är hirudoidsalva som tar bort blåmärken. De är inte bara fula, de gör ont också.

Idag har vädret varit helt överjäkligt så jag red inte alls faktiskt. Jag började longera Frida men såg på håll, över sjön hur ovädret kom in. Jaja, lite regn tänkte jag men det var hagel och regn. Ont gjorde det i ansiktet och jag var genomsur på den korta tiden det tog oss att ta oss in under tak, mindre än en minut. När vi stod där och tryckte så åskade det och blixtrade rejält. Sen så var ridbanan en sjö så det var slutet på den longeringen. Vädret fortsatte med att vara ytterst ostabilt och otrevligt och jag fick sluta tidigt.

Sparkad

När arbetsdagen nästan var slut, vi var i princip nästan hemma, så lyckades jag gå och bli sparkad av en häst. Dumt och onödigt, jag vet. Jag var inne i stallet och fyllde på vatten, var på väg ut (förbi två hästar som just fått ensilage), passerar bakom ena hästen, precis där man inte ska vara, och hästen slänger ut ett ben, helt utan förvarning! Han träffade mig strax under knäskålen på höger ben.
Jag kan både böja och stödja på benet så det verkar okej. Hade på kylgel och bandage strax efter så förhoppningsvis så ska det inte svullna upp så farligt men det återstår att se imorgon.
Ja vad ska man säga? Jag borde lära mig att tänka lite på säkerhet även om inget någonsin händer för ibland så gör det det.

Annars så har jag ridit fyra hästar idag, två med handhäst och longerat en häst.

Mera regn!

Idag har jag longerat två hästar i spöregn. Inte särskilt kul alls. Men min tjocka vinterjacka som inte alls är gjord för regn höll mig torr på insidan i alla fall.

Den här veckan är sista veckan innan jullovet för ridskolan så det är avslutning med julpyssel för ridgrupperna. De får dekorera runda knäckebröd, skriva hästens namn med kristyr osv, sen hänger vi upp dem och efter jul får hästarna äta upp dem. Det var min idé, knäckebröd har inhandlats på IKEA. Sen så får de julpynta hästarna också, sätta glitter och rosetter i manen mm. Idag var det dags för första gruppen och det var uppenbarligen en succé.

Jag hann också med att rida en kort tur på Ára, kort men effektiv. Jag red ordentligt från första början och hon lyssnade bättre än vanligt. Jag böjde henne ordentligt och fick henne att använda bakbenen. I traven växlade jag tempo och i tölten böjde jag henne och red skänkelvikningar. Passtakten lös med sin frånvaro.

Stora beslut

Jag har blivit erbjuden att stanna längre här, till slutet av juli allra helst. Jag har fått ett riktigt bra erbjudande, om jag stannar så står Barla för att Lifri transporteras hit och sedan hem igen. Jag får betydligt högre lön än vad jag har nu och naturligtvis fyra veckors semester också. Jag kommer ha möjlighet att göra ridprov för att få något slags schweiziskt kompetensintyg och naturligtvis få fortsatta ridlektioner. Det är helt enkelt ett fantastiskt erbjudande och om jag tackar ja så kommer jag kunna komma hem med en hel del pengar i fickan också...

Att det vore bra för mig och utvecklingen av min ridning är det ingen tvekan om men jag vet inte hur bra det vore för Lifri att komma hit. Om han kommer trivas alls. Eller om jag kommer trivas här så länge. Jag har tänkt så mycket på det nu att jag knappt vet ut eller in längre. Att komma hem till en verklighet utan pengar eller jobb känns ju inte så kul. Särskilt inte när jag har ett riktigt bra jobb här. Men här är inte hemma och mycket är annorlunda så det är inte ett lätt beslut.

I vilket fall som helst så har jag tackat ja till att stanna till slutet av februari. Så kan jag tänka på resten när jag är hemma över jul.

Efter regn kommer solsken

Igår var det storm så alla ridlektioner blev teorilektioner istället. Jag longerade både Ára och Undrun då jag inte hade någon vidare lust att rida. Undrun var mycket snäll att longera, hon sprang på så fint. Ára däremot... det var mer som att rasta en häst i snöre än att longera, jädrar vad hon for! Men hon verkade uppskatta det i alla fall.
Jag longerade även Frida och Kári, Frida skötte sig utmärkt och Kári var okej men studsade en hel del till att börja med.
Jag skulle även ha longerat Dimmblá men hon var rejält halt och ville helst inte gå alls, höger fram bara släpade i backen. Barlas pappa kom ut och tittade, han är veterinär, han trodde att hon fått en spark på muskeln, gav henne smärtstillande och beordrade boxvila.

Idag var Dimmblá inte bättre så veterinär ringdes ut. Han sa väl ungefär samma sak, gav mer smärtstillande och menade att det borde bli bättre ganska fort, annars så är det något värre än bara muskeln. Så nu får hon vila och käka smärtstillande och hon såg faktiskt lite bättre ut redan till eftermiddagen.

Idag red jag ut på Ára tillsammans med Barla = ridlektion! Barla tyckte att det såg mycket bättre ut än sist, jag fick en hel del tips om hur jag ska få tölten ren (hon är passaktig) och ständiga kommentarer om att jag borde andas också! Tölten var mycket bättre på slutet, när jag verkligen red (fortfarande utan att andas) och jag kan konstatera att jag är en lat ryttare. Jag kan rida bra, ibland riktigt bra, om jag anstränger mig. Men oftast låter jag bli och rider helt enkelt bara hyfsat. Det tål att tänkas på. Kanske dags att börja jobba lite?
Barla tyckte i alla fall att vi skulle börja träna passen på henne och det tycker jag vore jättekul, särskilt eftersom jag inte direkt är någon passryttare. Jag ser fram emot att få lära mig helt enkelt!

Jag red också Undrun idag och hon är helt enkelt förtjusande. Hon lyssnar hela tiden och är så pigg och framåt. Sen så kan hon ju inte rå för att hennes ben var hälften så långa som vårt ridsällskaps och att det var lite svårt att hänga med. Vi började med en liten slinga i skogen, jag och Undrun red ett varv, sällskapet red två, vi blev varvade! Men det verkade inte bekomma Undrun märkvärt att bli lämnad bakom, hon ville gärna hänga på men fann sig snabbt i situationen. Sen red vi ut på fälten och då höll vi minsann jämna steg!

Ingen ridlektion

Ja idag blev det ingen ridlektion trots att det är tisdag, vädret var helt enkelt för jädrigt. Jag är inte så ledsen för det även om det hade varit kul att rida Máni igen. Jag hann i alla fall med att rida både Undrun och Ára idag, plus att jag longerade Frida, Dimmblá och Bleikalinga också. Så jag hann med en hel del.
Undrun var spänd idag och hoppade till för minsta lilla, längde aldrig ut steget och var helt enkelt inte på topp. Men så blåste det rejält också...
Ára var som vanligt och jag har fått erbjudande att rida istölt på henne, om jag stannar till mars vill säga. Ára och jag tränar nu mest på att hon ska lyssna på mig, något jag tycker att hon är dålig på.
Frida var toppen att longera, det känns som om hon och jag verkligen hittat varandra nu så det är jätteroligt att jobba med henne.
Dimmblá bestämde sig för att visa mig att hon kan galoppera i lina, jädrar vad det var drag på henne idag! Men hon lyssnar fint så det gick att få henne att sakta ner.
Bleikalinga var så snäll och lugn så.

Det var dagen i korthet!

Lördag + måndag

I lördags åkte vi iväg till Hestarhof för att visa ett sto, Bleikalinga, på deras saluhästvisning. Tyvärr var det lite mulet och mörkt och Barla red lite för fort för att bilderna skulle bli bra men jag bjuder på några ändå.

Hästarna väntar på att visas

Barla och Bleikalinga

Det var lite marknad och juljippo också, kul att se. Det fanns två hästar som Barla ville att jag skulle prova men det blir nog någon annan gång, vi orkade inte vara kvar i det kalla och fuktiga vädret. Hon funderar på att köpa dem till ridskolan.

Idag har vädret varit vidrigt, regn och hagel om vartannat. Jag jobbade lite med Spói, öppna från marken och lite longering.

En månad

Nu har jag varit här i Schweiz en månad, tiden går fort! Jobbet är bra och jag lär mig mycket, framför allt att rida bättre. Inte så mycket nytt helt enkelt utan bara att rida ordentligt och sitta bra. Stallarbetet tar inte hela dagarna och jag både longerar och rider på arbetstid. Jag har även fått hålla en del lektioner för barn och det har varit roligt!

Jag har fortfarande svårt att finna någon riktig ro här i Schweiz, det är folk överallt och alltid något att göra. Men det är okej, jag stressar inte ihjäl mig.

Den här veckan har jag ridit lektion på Máni och det var riktigt roligt. Sist rusade han ju runt med mig och jag fick kämpa för att få någon fason på honom men nu så gled jag runt i fin form i både trav och skritt redan från början. Vi övade galopp och medan de andra kämpade för att få galopp så kämpade jag med att få till volter i galopp. Barla lovade att vi ska jobba mer med galoppen, kanske under ridskolans jullov, och se om jag inte kan göra lite galoppombyten på honom. Det vore ju skitkul.

Annars så har jag ridit Ára en del den här veckan och det börjar gå bättre men hon lyssnar ganska dåligt. Så idag var det många tempoväxlingar och gångartsbyten när vi var ute och det gjorde att hon vaknade till lite.
Jag har också fått en ny häst att jobba från marken, Spói. Han är stel och spänd och behöver lära sig att böja sig ordentligt. Vanligtvis är det en tjej här som rider honom men nu har hon mycket i skolan så jag får hoppa in.

Det var nog allt för nu...

Undrun och Máni

Idag har Yiyo longerat mig igen och jag kände direkt att jag hade träningsvärk från igår. Jag fick nämligen rida lätt utan stigbyglar och massa andra jobbiga saker. Vi fortsatte på samma sätt och om jag ska tro Yiyo så satt jag bättre med överlivet idag. I vilket fall så tänker jag mer på min sits och känner mig säkrare på hur det borde vara.

Jag red ut en sväng på Undrun och hon var fullkomligt underbar! Så lyhörd, mjuk och samarbetsvillig. Att ge sig ut på en tur med henne är verkligen att göra något tillsammans. Vi körde fyra gångarter i lite varierande tempo. Vädret var lite dåligt så vi behövde inte trängas med massa folk i skogen utan kunde gasa på rätt bra. Toppen helt enkelt.

Jag red också Máni, med Skrámur som handhäst, och vi mötte Ursina på Dimmblá när vi var på väg ut så vi fick sällskap. Mani var mjuk och fin, vi kommer bra överrens nu och jag fick höra av Ursina att för en del går det inte att rida honom alls, en del gillar han bara inte.
Skrámur skötte sig fint om man inte räknar en liten incident när det gick lite väl fort. Skrámur hamnade på efterkälken och bestämde sig för att byta sida, det resulterade att jag hade grimskaftet om ryggen. Så jag var tvungen att stanna och fixa till det hela innan vi kunde fortsätta.

De senaste dagarna

Anledning till att jag inte riktigt orkar blogga är naturligtvis att jag har mycket att göra här borta. Jag jobbar, rider, får lektion och har börjat på en kvällskurs i tyska också. Så en kväll i veckan rider jag lektion, två kvällar i veckan cyklar jag till Uster (det tar väl tio minuter ungefär) och lär mig tyska lite bättre, förhoppningsvis.
Jag lyckades i alla fall med att hålla en ridlektion på mestadels tyska idag. Det blev longering och sitsövningar igen fast med (för mig) nya elever. Jag tycker att det gick riktigt bra, kände mig säker på vad jag skulle göra och någorlunda bekväm med tyskan. Barnen verkade ha roligt.

I morse blev jag longerad av Yiyo som gör sin yrkesutbildning här på gården och som läxa så ska han hålla "sitslongering". Det var roligt och lärorikt tycker jag även om jag har ridit mycket längre än Yiyo och kan hel del mer. Vi ska göra om det imorgon och på måndag så jag har stora möjligheter att förbättra min sits.

I tisdags red jag ut på Ára med Barla som sällskap så det blev en liten lektion det med. Jag kan inte påstå att det gick något vidare. Ára var svårt passaktig i tölten och hängde ordentligt i handen. Jag kämpade och kämpade men inte blev det mycket bättre. Jag fick upprättelse dagen efter då Barla red Ára. Tydligen så brukar Ára skos med tyngre skor fram, något som inte gjorts nu, och Barla kom tillbaka från ridturen och konstaterade att det minsann inte var så lätt, hon hade också haft svårt. Det kändes bra.
Efter det så har jag ridit Ára två gånger, med boots och snacka om att det blev skillnad! Hon var lätt i handen och töltade i helt okej takt.

Tisdag kväll var det ju dags för min vanliga lektion och jag red Undrun igen. Vi övade på skänkelvikningar och det gick riktigt bra! Undrun lyssnar jättefint och är verkligen med på det vi gör så det var jätteroligt att rida henne. Vi började även på öppna och Barla tror att det sitter ordentligt om två veckor. Dessutom fick jag höra att Undrun går bättre även i ridskolan nu när jag har börjat rida henne och det var förstås jätteroligt att höra.

Så det går bra här minst sagt.

När?

Ja helt ärligt, när ska jag orka blogga ordentligt? Jag har mycket att skriva men ingen ork.

Kan helt kort skriva bara att jag vikarierat som ridlärare idag, helt oförberett då en häst fått gulsot och var tvungen att köras till klinik. Annars så har jag varit på min första tyskalektion här i Schweiz och det kändes så där...

Flitig idag

Idag känns det som om jag hunnit med hur mycket som helst. En massa stallsysslor och sådant som bara måste göras som jag inte ska tråka ut er med. Men jag har också longerat Frida och Dimmblá och det går fortsatt framåt. Frida går på ordentligt nu men det är svårare att få henne att stanna. Lyckades få henne att galoppera idag och förhoppningsvis så får jag väl koll på bromsen snart.
Dimmblá travar bättre och bättre och nu börjar hon försiktigt söka sig framåt, nedåt och länga överlinjen lite. Jag pratade med Menja, Barlas mamma, idag och hon sa att det blivit en verklig skillnad på Dimmblás trav när hon rider nu och hon tackade mig så mycket! Det värmde att höra och det är roligt att det inte bara är jag som märker någon skillnad. Och ja vi pratade tyska!

På måndagar är det bara en lektion, för barn i sju-års åldern, och idag hjälpte jag Wendy med den. Jag hälpte barnen att göra i ordning hästarna innan lektion och att sadla av mm efter. Sen fick jag gå med ett av barnen under lektionen då hon inte vågade rida själv. Det var roligt och min ganska så begränsade tyska sätter inte alltför många käppar i hjulet.

Hemlängtan

Igår jobbade jag halvdag och red Undrun. Vi var ute tillsammans med Lia som red sin Hördur och hade Skrámur med som handhäst. Det gick undan kan jag säga och stackars Undrun hade svårt att hänga med med sina små ben. Hon är inte direkt stor. Väl hemma igen var hon helt slut.
Idag var jag ledig men red ut själv på Undrun, vi tog det mycket lugnare än igår. Hon kändes lite trött men annars var hon jättefin och vi gjorde lite skänkelvikningar och det gick alldeles utmärkt.

Annars så får jag ta och erkänna att jag har lite hemlängtan. Saknar skogen och lugnet, saknar att kunna rida ut och vara själv med sin häst och inte möta folk hela tiden. Jag får ingen riktig ro när det är hus och människor överallt. Nu kan man ju lätt tro att jag bor på landet hemma men det gör jag ju inte. Landet är bara närmare och det finns mer av det.
Och så saknar jag min lilla häst förstås. Lisa var snäll och la upp bilder på honom i sin blogg och berättade att han har det bra och njuter av att få vara häst.

Tyskland idag

Idag lämnade vi av Mjúkur, Baldur och Kvikur på Hafnersholt där de ska gå på unghästbete under vintern. Det tog lång tid att köra dit (säkert över två timmar) då vi körde en ofrivillig omväg. Ovanpå det så tog det ganska lång tid vid tullen på väg in i Tyskland då vi var tvungna att visa papper samt gå hit och dit för att få dem stämplade och påskrivna. Under tiden så stod grabbarna förvånansvärt stilla i transporten. Väl där så var det en hel del spring när de släpptes ut till de andra, vi fikade lite, tittade på stallet de håller på att bygga och begav oss hemåt igen, fast på en annan väg den här gången. Så nu har jag sett Tyskland men mestadels ifrån bilen och det var dimma och sol.

Igår så longerade jag Dimmblá och Frida igen, det gick bättre med båda. Dimmblá travar mer taktrent nu och Frida går fram bättre nu.
Jag fick rida Arvakur och hade då Undrun som handhäst. Arvakur kan vara riktigt seg så målet var att få honom att gå fram ordentligt. Han skötte sig fint och knatade på bra men Undrun var en pest. Hon gick hela tiden för fort, lyssnade dåligt när jag ville hålla tillbaka henne och var allmänt jobbig. Mot slutet var hon lite bättre.
Jag red Máni och hade Barlas häst Skrámur som handhäst och Skrámur är verkligen en perfekt handhäst. Jag märkte knappt att han var där. Máni var som en ny häst, gick jättefint i form, var mjuk och uppmärksam och älgade inte alls iväg så där som han gjorde sist. Helt enkelt underbar så jag var mycket nöjd när jag kom tillbaka efter den ridturen.

Imorgon jobbar jag bara förmiddag och så ska jag försöka hinna rida Undrun också.

Trött

Idag är jag trött och orkar inte blogga så mycket men det har varit en fullspäckad dag. Jag har hunnit med att rida lite och kan säga att jag tycker mycket bättre om Máni nu, han var så härlig idag.

Jag ska försöka skriva lite mer imorgon, om jag orkar. Imorgon ska vi köra några unghästar till Tyskland där de ska gå på bete så risken finns ju att jag kommer vara sjukt trött då med.

Hovslagare och ridlärare

Idag har hovslagaren varit här. Eller hovslagarna ska jag väl säga, de är två. Vi hjälper dem när de skor, håller de små hästfötterna åt dem och det är riktigt tungt och slitigt efter ett tag. Dessutom så varmskor de så det luktar inte så gott heller. Men jag tycker det är intressant att se hur de gör så jag gillar det ändå. Nu blev det vinterskor på med broddar och snowgrips. Broddarna är kortare än de vi använder hemma och de hamrade in dem i skorna, innan de satte på skorna, istället för att skruva i dem. När jag pratade med Barla på lunchen så sa hon att de gärna visar mer hur de gör när de har tid och att hon kunde fråga dem om det. Förmodligen har de mer tid runt jul då många har sina hästar på vintervila. Så jag hoppas på det.

Efter lunch så hjälpte jag Barla med ridlektionen för de lite äldre barnen, en del av dem kan lite engelska så jag behövde inte hålla låda på tyska. Det är fyra elever på den lektionen och vi longerade dem så att de fick öva på att sitta ner i traven. Så jag hade två elever som mina egna och jag tycker att det gick jättebra, jag tror att de var nöjda också. Först så longerade jag dem med stigbyglar och sen utan, under tiden fick de göra lite balansövningar, rida med armarna rakt ut osv. De såg glada ut och jag tyckte att det var jätteroligt. Barla verkade tycka att det hade gått bra också.

Sen så var det bara att mocka och fixa med allt möjligt som behöver göras och på något vis så bara flög den här dagen förbi.

Måste väl också berätta att jag redan blivit tillfrågad om jag inte vill stanna längre, det känns bra men jag har ju knappt kommit hit så jag känner att jag inte kan bestämma sådant nu.

Tisdag

Idag känns det som om det varit full fart mest hela dagen. Jag har longerat Barlas häst Skrámur plus hennes mammas två hästar Dimmblá och Frida. Det gick bra men Frida testar hela tiden och slöar till så fort hon får chansen. Så hon får inga chanser som det är just nu helt enkelt, kanske blir det bättre när vi lärt känna varandra mer. De andra två skötte sig fint.

Jag har ridit ut själv här för första gången och det blev på lilla Undrun. Hon skötte sig fint och nu har jag provat hennes tölt också. Hon töltar på så fint och lyssnade bra mest hela tiden men försökte svänga hemåt lite tidigare än vad jag tänkt. Tji fick hon, jag var beredd.

Tisdagar är ju min fasta lektionsdag och idag fick jag rida Máni. Till en början visste jag inte alls hur jag skulle greja det, det kändes helt omöjligt att få någon fason på honom. Han är så stor och kändes bara för stor och kantig, han älgade iväg i en trav som var alldeles för mycket på alla sätt och vis. Men efter en hel del jobb, vi fick återigen rida skänkelvikning och även öppna, så blev det väldigt mycket bättre och jag tror nog att han gick riktigt fint till slut. Det kändes i alla fall bra och Barla tyckte att det var mycket bättre och trodde att Máni gillar mig! Så honom kommer jag få rida mer, dels för att det är bra för honom och dels för att det är bra för mig då han är väldigt välutbildad och till och med kan galoppombyten.

Annars så har jag ju också hunnit med att mocka och fodra hästar plus en hel del annat också förstås.

Ledig

Nu i helgen har jag varit ledig och befunnit mig uppe bland bergen men i fredags red jag Máni i skogen tillsammans med Ursina och sen på kvällen fick jag och Undrun vara med på sista lektionen. Annars så var det bara barn som red den lektionen och det var inga svårigheter som skänkelvikningar och framdelsvändningar så Undrun verkade nöjd.

Idag har jag jobbat halvdag och sedan har jag varit i Bern och sett mig omkring. Så ag jobbar inte ihjäl mig direkt.

Fölen och unghästarna

Middagslur

Mitt bland husen

Hrappur

Trött

Två trötta

En dag på jobbet

Idag har jag jobbat i stallet från sju till fem, ja jag har haft lunch också. Jag har fodrat, mockat, flyttat hästar och tittat till unghästarna. Lilla Hrappur som är född i år är helt otrolig. Han ligger slött kvar när man kommer fram till honom och puttar man lite på honom så lägger han sig platt på sidan, helknasigt! Han har tydligen varit sådan sedan han föddes.
Jag har också longerat en häst och det gick bra, har tyvärr lite dålig koll på vad hon heter.
Det känns som om jag har gjort massor idag men nu så här så ser det inte alls mycket ut... Jag börjar i alla fall komma in lite i jobbet och tyskan börjar komma lite på plats också.

Annars så kan jag säga att jag saknar min lilla häst, tycker att hästarna här är så gå-på-iga men har börjat förstå att det delvis är så att de tränar dem att uppföra sig på ett vis som jag inte riktigt är van vid. Jag vill att hästen går bakom mig när jag leder den men här är de tränade till att gå bredvid i raskt takt men det är mer som skiljer.

Ridlektion

Ja idag har jag fått en ridlektion igen. Jag red i en grupp med tre andra och planen är att jag ska fortsätta rida i deras grupp varje tisdag och sen kanske få en lektion på fredagar också, i mån av tid. Fortsätter det så här så lär det väl bli ordning på min ridning ganska snabbt.
Jag fick rida Undrun idag, ett femårigt sto. Vi arbetade med skänkelvikning och framdelsvändning och det var inte det lättaste. Hon var rejält motsträvig när jag ville flytta henne undan för höger skänkel och det tog ett tag innan jag fick till det. Det gäller att hålla ordning på alla sina hjälper och ta det lugnt och metodiskt. Undrun har lärt sig dessa övningar men har också gått i ridskolan ett tag vilket nog gör sitt till att hon inte riktigt minns vad alla dessa kombinerade hjälper betyder.
Jag kommer få rida Undrun nästa vecka också så jag får en chans till att öva på.

Clinic

Mina dagar här i Schweiz har varit väldigt intensiva, mycket nytt och mycket nya människor. Schweiz är väldigt annorlunda mot Sverige och jag har lärt mig att svenskar är väldigt bra på engelska. Här är det tyska som gäller och jag är glad för att jag valde tyska i skolan för annas hade jag varit chanslös.

Nu i helgen fick jag vara med på en clinic som Barla höll, det betyder att jag fick tre ridlektioner, tre teorilektioner (på tyska) och en uppvisning i markarbete, dvs longering, dubbellongering, tömkörning, lång tygel och arbete vid handen. Clinicen hölls för de som ska genomgå Pröve zwei, jag vet faktiskt inte vad det motsvarar hos oss i Sverige men misstänker att vi inte har något liknande. De ska i alla fall avlägga ett ridprov där de bla ska kunna göra framdelsvändning och öppna och sen ska de skriva ett teoriprov också.
Jag red ett sto som heter Flikka, hon har skadat ena ögat och är blind på det men fungerar bra ändå. Fyrgångare och lite överbyggd och svårt att arbeta korrekt med överlinjen. Första lektionen tog det en stund innan jag fick henne att gå som en häst och inte en kamel men till de andra två lektionerna hade jag fått kläm på det. Vi gjorde till och med helt okej öppnor, något som hon aldrig gjord förut så jag är riktigt stolt. Hon verkade dessutom tycka att det var riktigt roligt!
Kan ju säga att jag egentligen visste vad jag behövde öva på men det var bra att bli påmind. Det var att försöka ha skänklarna mer intill och inte rida i isländsk cowboy stil, axlarna - som av någon anleding åker fram och så lutar jag mig ibland framåt...
Flikka kommer jag fortsätta att rida de dagar hon inte går i ridskolan, för att det är bra för henne helt enkelt.

Idag har det varit ganska lugnt. Jag har jobbat hela dagen i stallet. Fodrat, mockat, städat och fixat, tittat till unghästarna, mockat igen, hjälpt till på uteritt med små barn och sen fodrat igen...

Frukost inne hos vallackerna

Utsidan på vallackernas lösdrift

Schweiz!

Nu är jättetrott och lanar dator eftersom jag inte fatt lösenordet till internet än. Det har varit manga nya intryck även om jag inte känner att jag gjort sa särskilt mycket.
Hästhallningen är annorlunda och det som främst slar mig är hur mycket utrymme vi har hemma, stora hagar, gott om ridvägar. Här ligger stallet inklämt i en by och överallt ser man djur inklämda i hagar mellan husen. Hastarna gar pa liten lösdrift med en innedel och en liten utepaddock som mockas tva ganger om dagen. Jag ska ta kort sa ni far se.
Jag har hunnit rida tva hästar och imorgon ska jag fa vara med pa en clinic som Barla haller, spännande!
Jag har ocksa fatt veta att här är det lag pa att ha reflexväst och pannlampa vid ridning i mörker och att man kan fa böter! Jag som aldrig rider med pannlampa...

Åker idag

Ja idag åker jag. Det känns lite konstigt faktiskt. Är inte riktigt mentalt förberedd tror jag. Plus att jag aldrig varit i Schweiz och inte riktigt vet vad jag ska vänta mig. Det är inte som Island, där känner jag ju mig som hemma vid det här laget.
Jag vet inte heller riktigt hur mitt arbete kommer se ut mer än att jag kommer få öva på att hålla lektioner och jag antar att jag ska sköta stallet också. Och så vet jag att jag ska rida lektion på fredag! Spännande. Förhoppningsvis så lär jag mig mycket och Lifri får hem en jätteduktig matte i februari.

Det är med lite blandade känslor jag åker, det har varit skönt att vara hemma och det känns tråkigt att lämna Lifri. Jag vet ju att han klarar sig bra, Lisa och Pelle tar ju hand om honom, det är mer att jag kommer att sakna att pyssla med honom. Men han förtjänar en vila...

Bättre idag

Idag lyckades jag komma till stallet mitt i lunchen, inte världens bästa timing men Lifri lät sig snällt fångas ändå. Idag var både han och jag mer avslappnade och harmoniska så då gick ju allt så klart lite bättre. Det gick fortare för mig att få sitta upp men jag väntade också längre innan jag försökte. Jag väntade tills det kändes bra och vi båda var avslappnade. Väl uppe red jag bara några varv innan jag satt av. Satt upp igen, från andra sidan, inga problem alls, och sen ner igen och så fick det räcka.

Lifri mitt i maten

Annars så håller jag på att packa ner allt här hemma. Får se om jag hinner ut och gulla lite med Lifri imorgon, jag hoppas på det men vi får väl se.

Helgen

Igår var mamma med ut till Lifri och jag fick henne att fota lite när jag red, så nu finns det bildbevis! Som ni kanske förstår så har vi inte kommit så långt i utbildningen men nu är han för det mesta avslappnad åtminstonde.




Det tog mig lång tid att få komma upp igen, först var han väldigt spänd och reagerade häftigt så fort jag rörde mig när jag stod bredvid men efter ett tag så slappnade han av. Men då höll han på att trampa runt en stund ändå innan han uppförde sig. Mamma tyckte dock att han verkar trevlig och att han är perfekt för mig.

Idag hade jag med mig Louise ut så hon fick se honom också. Han ville inte gå ut genom leran i hagen idag så vi gick ut i andra änden och Louise visade mig hur jag ska hålla grimskaftet när jag ger tryck så att det automatiskt blir eftergift när han går framåt. Louise fotade en del och Lifri tyckte att det var otäckt när det blixtrade. Det blev ingen ridning idag utan vi tog en liten promenad i skogen.

Syster på besök

Idag drog jag med mig Åsa ut i mörkret för att hon skulle få träffa Lilla Vild. Han visade sig inte från sin bästa sida idag. Han var inte så skitig och det gick snabbt att fånga honom i hagen, snäll och rar och Åsa tyckte han var gullig. Däremot var han spänd och slappnade inte av. Det tog mig säkert en kvart att få sitta upp för han var så spänd när jag stod bredvid honom, så fort jag rörde mig så fladdrade han iväg. Så jag pratade, klappade, väntade och provade. Till sist så gick det. Jag kunde naturligtvis suttit upp utan att han stått stilla men det tror jag mest hade förstört. Jag vill ju att han ska vara lugn och fin och stå still. Det är viktigare än att jag kommer snabbt upp i sadeln. Jag kunde ju också bett Åsa att hålla i honom men jag känner att det också hade förstört poängen. Poängen är inte att jag kommer upp och kan rida utan att han känner sig lugn och trygg med att jag rider.
När jag väl var uppe skötte han sig fint men jag red väldigt kort. Jag tror att Lifri kände av att jag var lite till mig över att få visa min fina häst för min syster, alltså att jag inte var helt lugn, och att detta gjorde att han var så spänd. Känslig och uppmärksam.
Åsa tyckte förresten att han verkligen såg ut som en häst för mig.

SR Häst- och Ryttarutbildning

Idag får Lifri vila för det har han förtjänat!

Istället har jag varit på besök på Wreta Gård för att träffa Suvi som driver SR Häst- och Ryttarutbildning. Hon hade sin verksamhet hos ID Horses när jag jobbade där men har nu flyttat till egen gård, byggt stall och ridhus. Stallet var jättefint och ridhuset lika så, hon har rejält med hagmark och stora, fina hagar. Förutom att det är trevligt att träffas och snacka lite skit så är det kul att se hur hårt arbete och målmedvetenhet verkligen kan ta dig någonstans, att det går att lyckas även i hästbranschen. Visst man blir ju inte rik direkt men om du har egen gård, några lektionshästar och kan leva på ditt drömyrke vad mer kan du då begära egentligen?

Två uteritter idag

Idag var min pappa med ut för att titta på min lilla häst. Han tyckte förstås att han var fin, bra proportioner och fin hals och resning. Dessutom sa han att Lifri är ganska liten. Det hade jag inte ens tänkt på, tycker inte alls att han är liten. Men när jag tänker efter på saken så har Dimbrá känts helt gigantisk när jag ridit henne på sistone. Tur att jag inte är så stor då heller.
Pappa fick låna Atli så vi kunde rida ut tillsammans. Jag och Lifri tog täten och han gick på så fint trots att vi vanligtvis inte går först. Vi skrittade mest men det blev en snutt trav också och Lifri tog i och drog iväg som skjuten ur en kanon. Detta gjorde Atli lite till sig men Lifri höll sig lugn, saktade snällt ner när jag ville och var hur lugn som helst. Annars så var han lite spänd i början av turen och ville inte riktigt stå still när jag skulle sitta upp. Men jag envisades till han var stilla och lugn innan jag satt upp. Jag fick beröm av pappa för hur jag satt upp, han tyckte att det var smart, jag har faktiskt inte tänkt så mycket på hur jag gör. Jag sätter foten i stigbygeln och sen stampar jag till lite med den, några gånger, så att sadeln rör sig lite som om jag vore på väg upp. På det sättet kollar jag om han tänker stå still medan jag står säkert på backen. Om han står still utan att spänna sig när jag gör så då sitter jag upp. Jag är mycket nöjd med hur han skötte sig idag!

Dimbrá har tyvärr blivit lite försummad på sistone men jag red henne faktiskt både igår och idag. Igår var det en sväng på volten men det var lite slarv-ridning får jag erkänna. Idag var jag ute med pappa och Birkir på en tur till varggropen. Ja jag har ridit med pappa två gånger idag, riktigt roligt. Idag lyssnade Dimbrá riktigt dåligt, framåt gick bra men stopp och svänga var det värre med. Hon avslutade med att försöka springa över mig när jag släppte ut henne i hagen då hon kände sig lite trängd av de andra hästarna. Ingen toppendag för mig och Dimbrá med andra ord...

Lilla Vild

Ja idag var han faktiskt lite vild min lilla häst. Hästarna har nu släppts ut i den del av hagen som varit avstängd ett tag och det verkade mycket uppskattat. Lifri hade ingen lust att komma med mig utan sprang runt som en tok tillsammans med Gneisti. Vid sådana tillfällen undrar jag vad jag gjort av kameran, röra sig kan han minsann. Jag fick helt enkelt vackert vänta tills han sprungit färdigt och då fick jag fånga honom på det gamla vanliga viset. Med hästar som Lifri behöver man tålamod och tid, det lönar sig inte att ha bråttom.
Idag longerade jag och han var en riktig krutdurk, full rulle var det. Men han lyssnade ändå helt okej och kan stå som en staty emellan varven. Jag tycker det är kul att se att han inte är någon långsam häst, jag gillar nämligen lite fart och fläkt.

Passet inskickat!

Ja nu har jag skickat in pass och ägarbyteslapp till SIF. Det känns bra.

Måndag

Idag var jag hos Lifri på förmiddagen. Han var en riktig liten lortgris, fullkomligt lerinpackad idag. Han kom snällt fram i hagen och verkade allmänt nöjd och belåten.
Jag började lite från marken innan jag red och våra början på öppna börjar faktiskt likna öppna i båda varven, han är så duktig. Sen så red jag på volten, hade ställt upp lite koner att rida slalom mellan och det gick väl så där. Vi kom runt dem men helst så ville han inte svänga åt vänster, det var tidigare favorithållet. Så det krävdes lite lirkande för att han skulle gå med på det. Han ville inte heller gå på fyrkantsspåret i högervarv så det krävdes lite övertygande från min sida innan han köpte att det skulle vi visst det.
Men han var lugn och fin och blev inte upprörd över att jag använde skänklarna eller över att jag tog i munnen. Tidigare har han blivit ganska stressad när jag har inverkat på honom, framför allt när det gäller skänklarna. Men nu är han alltså cool. Detta betyder att det går att kommunicera med honom på en helt ny nivå.

Dagens ridning

Nu har jag varit ute och ridit på min lilla häst. Vi var ute tillsammans med Pelle och Grim, vi red genom skogen för att ta oss ut på en fin grusväg och sedan hem igen. Han var fin idag, lugn och avslappnad, kändes som en riktig ridhäst faktiskt. Han har slutat ta jättehopp över dikena, kliver rakt igenom eller tar ett litet skutt i stället. Han håller reda på alla fötterna bland snåren och har sällan svårt att ta sig fram. Det blev lite trav på grusvägen och han travade så fint, vi red faktiskt om Pelle och Grim och travade först.
Jag behövde inte fånga honom i hagen idag heller, han kom fram och lät mig snällt sätta på grimman.

Men Schweiz då?

Det är en del som undrat hur det blir min resa till Schweiz nu när jag är med häst. Den blir av ändå, jag flyger den andra, som planerat. Däremot så förlänger jag väl inte min vistelse utöver de tre månader som redan är bestämt. Jag måste ju hem och ta hand om min häst.
Hur blir det då med Lifri när jag är borta? Jo han får stå kvar hos Lisa och Pelle under tiden, där känner han sig hemma och blir väl omhändertagen. Han kommer få vila men det gör honom nog bara gott, han har utvecklats så fint nu på sistone. Sen när jag kommer hem igen så sätter vårt liv tillsammans igång på allvar.

Mysdag

Jag hade egentligen inte tänkt åka ut till Lifri idag men jag ville ut och känna efter hur det känns att ha häst. Och ja det känns bra!
Varken idag eller igår har jag behövt fånga honom i hagen utan han har snällt kommit fram, låtit mig klappa honom och sedan sätta på grimman. Jag borstade länge, dels för att det är mysigt och dels för att han är en jädra skitgris. Sen så jobbade jag från marken och longerade lite. Han uppförde sig lugnt och snällt, det gäller bara att ha koll på sin kropp och be om saker och ting lite försiktigt. Jag lyckades med att nysa när jag stod bredvid honom idag och det ledde till att han hoppade till och sen vände han sig om och tittade förebrående på mig. Han blev inte så rädd helt enkelt.
Jag bjuder på några bilder på min skrutt!

Både jag och Lifri tackar förresten så hemskt mycket för alla gratulationer!

Plötsligt så händer det!

Nu tror ni kanske att jag gått och vunnit på triss men så är det alltså inte. Men det känns lite så faktiskt. Jag har blivit hästägare! Jag har fått en häst! Så nu är Lifri min!
Lisa och Pelle frågade mig i måndags och jag har tänkt och tänkt och tänkt. Och tänkt lite till. Först på om jag vill ha honom (ja!) och sen på om jag kan ha honom. Och jag har tackat ja så nu är han min! Jag tror att det blir jättebra och jag tror att Lisa är nästan lika glad som jag över att jag sa ja.
Nu tänker ni att jag är fullkomligt galen som skaffar häst när jag ska åka utomlands och jobba, inte har något jobb när jag kommer hem och dessutom funderar på att börja plugga. Jag är inte galen, jag är lycklig! Chansar man aldrig kan man inte vinna och om man aldrig gör något galet så blir livet ganska trist. Jag tror att det här blir jättebra, helt fantastiskt.

Min lilla skitgris

Jag är nog lite chockad faktiskt.

Det gick bra idag

Idag kändes det som om vi verkligen börjar komma någon vart! Lifri var lugn och mjuk, böjde fint på halsen i svängarna och gick ner och längde överlinjen ordentligt i skritten för första gången.Vi red först en kort sväng i skogen med Pelle och Grim och idag var jag tvungen att svänga själv, Lifri följer inte bara efter längre. Det känns kul att han var så fin men traven var inget vidare utan han töltade hellre idag.Tror att det kanske hänger ihop med att han börjar ändra hur han rör sig i skritt men det är bara spekulationer.
Jag får fortfarande fånga honom i hagen men nu har vi ett system och det brukar gå likadant till varje gång. Det börjar med att han kommer fram till mig och jag får klappa honom lite. Sedan vänder han om och går iväg några meter. När han stannat så går jag fram och kliar honom lite på rumpan, jag närmar mig alltså bakifrån. Sedan klappar jag honom på kroppen medan jag tar mig framåt. När jag kommer till manken så lägger jag armen runt halsen och sen så tar jag på grimman med den andra handen. Lugnt och fint. Får väl erkänna att jag lärt mig att göra så här på Island. Nästan alla hästar på Saltvík står still när du lägger handen på rumpan och sen så får du ta dem.

Idag är en annan dag

Idag red jag Birkir och det gick inte alls lika bra som i måndags, då var han en dröm att rida. Jag tror att det som gick fel från början var att jag förväntade mig att det skulle gå lika bra idag, nemas problemas. Birkir var tydligen inte alls i samma form och humör. Jag började på ridbanan, med halsring och det gick finfint till att börja med. Sen ville jag att han skulle rygga och det var tydligen otroligt jobbigt så istället för rygga så utnyttjade han det faktum att jag inte höll i tyglarna och snurrade runt istället. Jag var tvungen att ta tyglarna för att hindra honom men försökte fortfarande allt möjligt annat för att undvika att rygga. Eftersom jag vet att han kan (men tydligen inte idag) så blev jag arg vilket inte gjorde saken bättre. Så jag skakade av mig ilskan och påminde mig själv om att dressyr är en färskvara, varje övning ny och bara för att en sak gick bra igår betyder det inte att hästen "kan" det idag. Så jag bad om lite, "snälla, snälla hästen kan du backa lite bara? Tack så mycket!", och var nöjd, bad om lite till och var ännu gladare. Sen så körde vi vidare men ganska snart så red jag ut i skogen istället, tog det lite lugnt och försökte ha lite roligt istället för att vi skulle irritera oss på varandra.

Passade på att ta en pyttesväng med Skardi i skogen när jag ändå var uppe. Det var drag i gamla hästen och så fort vi kom ut på den anlagda ridstigen så drog han iväg i galopp, ofrivilligt från min sida men i högsta grad frivilligt från Skardis sida. Som tur är så orkar han inte så länge. Efter det så tog vi det lite lugnare men Skardi studsade fram genom skogen.

Lifri fick vila idag.

Kort pass idag

Var ut en stund på förmiddagen och jobbade lite med Lifri. Började lite från marken, fortsatte på vår början på öppna och det gick jättebra idag, han förstår vad jag vill och stressar inte upp sig. Sist blev han lite stressad men nu kunde han ta det lugnt, lyssna och fundera på vad jag vill. Han böjer dessutom halsen lite villigare vid stillastående och svänger lite bättre också. Det märks att han börjar slappna av mer och mer. Jag red bara en liten stund och bara i skritt, det blåste som sjutton och det kändes onödigt att hålla på för mycket idag.

Ofrivillig avsittning

I helgen har jag varit lat och faktiskt inte ridit alls. Fast det var städdag på Stenhugget på lördagen så jag var där och krattade och eldade, hjälpte till att fixa i ordning ny hagen helt enkelt. Så lite nytta har jag gjort.

Idag har jag varit desto duktigare, på förmiddagen var jag på Stenhugget och red ut tillsammans med pappa och på kvällen var jag ute hos Pelle och Lisa och red ut med dem.
Pappa och jag bytte hästar denna gång så jag red Birkir och han Dimbrá. Dimbrá skötte sig fint med honom, gick fram bra och töltade bitvis riktigt fint, traven har hon ju svårare för så den var väl som vanligt inte på topp. Birkir var en dröm att rida idag, mjuk och fin, lyssnade fint och töltade som en liten ängel. Taktfast, lätt och fint. Under det där luddet så bor en riktigt flott liten häst och ibland tittar den fram. Det gör mig glad och lite stolt, över hästen och över syster som uppenbarligen gör att bra jobb med honom.
Lifri var lite spänd idag och ville gärna springa på lite fortare än vanligt men i skogen är det inte så lätt. I vanlig ordning så hoppade han över dikena, stora skutt. Det blev bara en liten snutt i skogen, det blir ju mörkt så tidigt nu. Vi red lite på volten innan vi var klara, travade lite och det gick undan minsann, typ dubbelt så fort som vanligt. Det märks att han vilat. Jag lyckades faktiskt med att trilla av idag också, det var inte Lifris fel, ska man skylla på någon så var det nog mitt fel eller möjligen skogens. Jag skyller på att det växer så mycket träd i det här landet... Nej helt ärligt, det hände efter ett hopp över ett dike, jag var tvungen att ducka och blunda för en otäck gammal gran med torra otäcka grenar i ögonhöjd och slutade styra och titta vart jag var på väg. Lifri fortsatte mot nästa gran och jag var tvungen att luta mig bakåt och åt sidan för att inte spetsas på granen och detta resulterade i att jag helt enkelt ramlade av hästen. Långsamt och ganska odramatiskt. Lifri blev inte ens rädd, det är jag glad för. Och jag slog mig inte, det är jag också glad för. Det var dessutom första gången jag föll av en häst i år.
Efter att jag ridit Lifri så fick jag prova Pelles Grímaldur, en riktigt välutbildad häst. Han var mjuk och fin, påminde lite om Birkir faktiskt, kul att få prova!

Fredag

Idag backade jag lite med Lifri och red med repgrimma under tränset, tyglarna fästa i repgrimman, genom bettringarna. På det viset får han tryck från repgrimman och lite i munnen när jag tar i tyglarna. Tänkte att detta var kanske lite bättre när vi övar mer på att svänga, lättare för honom att förstå plus att munnen sparas. Stannar gör han utan problem.
Började med lite övningar från backen för att få lite team-känsla innan jag satt upp, vi påbörjade vad som förhoppningsvis kan utvecklas till en öppna.
Red övergångar och svängar. Pelle kom förbi och vi pratade en stund, Lifri stod så snällt, helt avstängd. Jag tycker att det är en fantastiskt bra förmåga hos en häst att bara kunna stå och slappna av när inget arbete utförs. Så praktiskt på många sätt plus att hästen sparar energi.
Sen fortsatte vi en liten stund och avslutade passet.
Idag var för övrigt första gången som jag inte behövde fånga honom. Jag har inte haft några problem med att få tag på honom i hagen men det har ändå varit så att jag fångat honom. Idag kom han fram, jag kliade honom i pannan, satte på grimman och så gick vi. Väldigt skönt.

Efter lunch begav jag mig ut till Stenhugget med syster, vi red ut i solen, bort till varggropen och hem igen. Hon på Birkir och jag på Dimbrá. Dimbrá var sällsynt seg, riktigt tråkig idag faktiskt, det gick liksom inte att få igång henne riktigt.

Lite longering också

Idag longerade jag Lifri lite innan jag satt upp. Det är alltid intressant att se hur hästen rör sig och jag kan konstatera att han verkligen är mycket stelare i höger varv men det har jag ju redan märkt.
Sen red jag på lite mer än innan, travade längre bitar innan jag saktade av till skritt. Jag vill att han ska börja söka sig framåt, neråt även i traven. Jag tycker det går framåt. Han tuggar på bettet nu, i början rörde han inte munnen alls.
Jag höll inte på särskilt länge, en halvtimme totalt men det räcker faktiskt för den nivån han är på nu.

Mamma Mu och Gammelman

Idag longerade jag Dimbrá i en dryg halvtimme. Hon fick springa på bra och mot slutet såg hon ut att mjukna upp i kroppen och travade mer taktfast. Dimbrá behöver liksom skaka loss kroppen lite, komma igång ordentligt så att hon kan jobba med ryggen också. Jag tror det är bra för henne att få jobba lite utan ryttare, tror det är lättare för henne att få lite koll på sig själv då.
Tror förresten att jag glömt att skriva att hon är dräktig? Det är hon i alla fall så nu för tiden kallar jag henne för Mamma Mu.

När jag ändå var i stallet så passade jag på att rida Skardi också. Det blev en halvtimme i skogen, mest skritt men lite trav också. Han försöker dra på emellanåt men det håller inte i sig direkt utan han travar på lugnt och fint. Jag tror faktiskt inte att han orkar springa så mycket men han vill gärna.

Uteritt x 2

Både idag och igår blev det uteritt för mig och Lifri, naturligtvis i sällskap. Igår blev det en liten sväng i skogen med Pelle på Grim och Lisa på Gneisti. Vi avslutade med en liten vända på grusvägen och träffade på en bil. Lite otäckt tyckte Lifri som helst ville sitta i knät på Grim men det gick fint det med.
Idag blev det en längre runda i skogen, Lisa och Atli var med i början men vände så sen var det jag och Lifri och Pelle och Grim. Lifri sköter sig strålande och har inga problem med att ta sig fram över stock och sten, han är väldigt säker på foten. Han går snällt efter Grim och jag låter honom följa med, ibland styr jag lite eller reglerar tempot men mest så följer jag med. Han börjar slappna av lite mer nu när han går i skogen med de andra, han tuggar på bettet och verkar ganska nöjd. Jag tror att han tycker det är roligt att få komma ut lite. Så det går bra nu känns det som.

Annars så kan jag säga att jag känner mig väldigt positiv just nu. Har bokat flyg till Schweiz, flyger andra november, och känner mig riktigt förväntansfull. Det ska bli så spännande! Jobbet verkar vara ett steg uppåt, ett steg vidare, ett steg i rätt riktning. Jag kommer få hålla lektioner, något jag verkligen vill, och jag kommer få mycket hjälp att utveckla min egen ridning. Just nu flyter livet på bra.

Morgonfodring

Western!

Igår var jag med Louise och Vickan på Long Valley Ranch och tog en westernlektion, jag och Louise lånade hästar och Vickan hade med sin egen Amber. Jag fick låna en nioårig valack vid namn Listo, välutbildad och tävlad framgångsrikt. En riktig läromästare med andra ord. Han var bussig men inte dumsnäll, dvs han gjorde snällt vad jag sa även om jag har dålig koll men han ansträngde sig inte i onödan. Han var så pass välutbildad att jag kunde rida på en hand under hela passet, skitcoolt. Men det var svårt, svårt att inte falla tillbaka till hur jag har lärt mig att rida, western är väldigt annorlunda.
Vad gjorde vi då? Vi började med att skritta runt och känna på hästarna, se hur allt fungerade och sedan travade vi igång. Från traven skulle vi sen stoppa, något som är helt annorlunda än att göra halt. Jag började med att göra en jättefin halt från trav och var väldigt nöjd med både min och Listos insats när jag fick höra att hästen var duktig och gjorde precis vad jag bad om men det var inte detta jag skulle göra. Vi stannade lugnt och fint, alla fyra benen där de skulle vara men när man stoppar så ska hästen stanna nu, omedelbart. Så det krävdes lite träning från min sida. Det var också svårt att få in stilen, hur man gör för att stoppa. Det är ju inte så prydligt som man är van vid att ridning ska vara. Fram och ut med benen, sitt på bakfickorna och spänn magen. Låt bli tyglarna, ta bara i dem om hästen inte lyssnar på dina sitshjälper. Det hade jag också svårt för. Eftersom Listo lyssnade dåligt första gången ville jag gärna ta i tyglarna på en gång och inte ge honom chansen att göra fel, och därmed inte heller ge honom chansen att göra rätt.
Vi galopperade också och inför galoppen blev Listo ganska laddad men han skötte sig fint, helst ville han fatta galopp innan jag ville det förstås.
Vi avslutade med att spinna och det var roligt! Först gick det lite långsamt för mig och Listo men då fick jag låna sporrar och jädrar vilken fart det blev på snurren! Lite yr blev jag allt.
Det var i alla fall jättekul och jag tror att det är väldigt nyttigt att göra något helt annorlunda ibland. Det ger en lite perspektiv och kanske nya sätt att se på saker och ting.

Uteritt med pappa

Idag började jag dagen med att åka upp till Stenhugget. Longerade Skardi medan jag väntade på att pappa skulle komma upp. Sedan red vi ut tillsammans, jag på Dimbrá och pappa på Birkir. Det blev en ganska lång runda och stackars Dimbrá blev rejält svettig. Vi körde fyra gångarter, red fint bredvid varandra, pratade och hade roligt. En toppentur helt enkelt. Dimbrá var väl mest som vanligt, lite seg men helt okej.

Efter det åkte jag vidare för att rida Lifri. Ingen vidare fart på hästen idag men vi tränade vidare och svängde även i trav idag. Då ville han rusa på lite men det gick fint det med. Nu har jag ju bara ridit för att han ska vänja sig lite och inte reagera så häftigt på hjälperna men jag tycker att det går så bra så nu ska vi jobba vidare med lösgjordheten. Han måste slappna av och släppa efter i nacken så att han kan lyssna ordentligt på tygelhjälperna.

Blåsig dag

Idag var Lifri lättcharmad och lerinpackad igen. Vi körde på som igår, han var lite laddad då det blåste ganska så ordentligt men han lyssnade bra ändå. Volterna såg mer ut som volter idag men han vill inte gärna böja halsen och bogen, höger varv är svårast. Det blev lite fart idag med och till och med lite galopp då bjöd in till den så fint, jag satt till lite och lät honom gå upp i galopp. Men det blev bara en långsida, sen bröt vi av, tyckte det räckte.

På fredag ska jag med Louise och Vickan till Long Valley Ranch och rida western-lektion, det ska bli spännande!

Dagens träning

Idag var Lifri lite mer lättcharmad i hagen, han verkar redan tycka att vi känner varandra. Han var rejält lerinpackad så det tog en stund innan han var ren nog för att ridas.
Det var spring i benen idag, han verkade inte stressad utan snarare glad och framåt, så vi sprang på lite mer idag. Han travade så fint och lugnt, vi provade lite tölt också men han måste bära sig lite bättre för att det ska gå så det lämnar vi ett tag. Vi red lite volter också, inte var de snygga men det var i alla fall möjligt att se att de var volter. Han var jätteduktig och naturligtvis gullade vi igen när jag släppte ut honom i hagen. Nu vet jag vart han gillar att bli kliad, det gäller att smöra lite.

Lifri igen

Lisa och jag har kommit överrens om att jag ska hjälpa henne att träna Lifri så idag var jag där och red honom igen. Vi gjorde väl ungefär som sist fast vi var själva och höll oss på ridbanan. Han var inte helt villig att låta sig fångas av mig men det gick bra med lite tålamod. Ridningen gick bra, han var lugn och fin. Red skritt och trav, övade på övergångar och svängar. Fokus på att han skulle lyssna och gå lugnt och fint. Efter ridningen stod vi i hagen och gosade en bra stund innan Lifri lommade iväg till de andra.

Effektiv dag

Ja idag jobbade jag igen och det flöt på bra. Efter jobbet åkte jag till Stenhugget och red Dimbrá en kort sväng i skogen med Åsa och Skardi som sällskap. Sen kollade jag när Åsa red lektion för Sandra, hade tänkt ta några fina bilder men jag glömde att ta med mig kameran. Det var i alla fall roligt att titta på och kul att se att Åsa hittat en instruktör som kan hjälpa henne och Birkir att jobba på det sätt de vill och som respekterar deras personligheter.

Jobbat idag

Ibland så undrar jag vad det är för fel på mig. Fullkomligt hästtokig och utan förmåga att ta det lugnt. Så idag har jag jobbat på ID Horses för att de var kort om personal nu i helgen. Fastän jag givit mig själv semester. Så idag har jag jobbat fem timmar, tagit ut en massa hästar, packat foder, sopat golv och mockat 14 boxar. Det ni. Det är inte utan att man känner sig lite duktig. Det var kul att vara där också, kul att träffa hästar och folk igen. Roligast var att se Nisse (en av hästarna och en av mina riktiga kompisar där) som verkade väldigt glad att se mig, nosade ingående och gullade en bra stund med mig.

Som en indian susar jag fram

Som en indian susar jag fram i skogen, barbacka, som limmad på min häst. Nackdelen är att man får jädrigt smutsiga byxor och hästsvett på benen.
Så, idag har jag ridit Dimbrá, var ute en timme ungefär, dundrande i skogen. Idag fick hon mest springa av sig, mjuka upp sig genom att röra på påkarna lite. Det var varmt och skönt ute och vi hade ganska kul faktiskt.

Lifri

Idag var jag ute hos Lisa och Pelle och red Lifri. Jag har aldrig varit ute hos dem tidigare och det var mycket trevligt! Lifri var också jättetrevlig och ridningen gick bra. Jag började med att prova lite på inhägnat område, för säkerhetsskull, och sen red vi ut alla tre. Han var lugn och fin hela tiden, inget krångel. Visst märks det att han är lite grön men det är inget som jag inte tror lite mer erfarenhet och vana av att vara ridhäst kan bota. Lifri är ung, inte riden så mycket och har varit väldigt skygg. Jag tyckte han var trevlig och lyhörd. I skogen skötte han sig finfint, över dikena tog han rejäla skutt så jag var tvungen att hålla i mig i manen för att hänga med i svängarna. Om ni är nyfikna på Lifri så kan ni läsa lite mer om honom i Lisas blogg.

Tidigare på dagen var jag ute på Stenhugget och red Dimbrá. Jag longerade först så hon fick mjuka upp sig lite och sen red jag på volten en stund. Övade (som vanligt!) på att hon skulle lyssna på mig, gå dit jag vill och i den hastighet jag vill, då hon varit lite svårmanövrerad på sistone. Det gick alldeles utmärkt faktiskt så jag är nöjd med vår insats.
Jag passade även på att longera Birkir en stund. Jag byggde upp ett litet hinder (inte alls stort) som han fick hoppa, emellanåt hoppade han och emellanåt tog han ett jättekliv över. Särskilt kul tyckte han i vart fall inte att det var.