Året som gått

Det har varit ett händelserikt hästår för mig.

I januari blev Grimur mycket dålig pga tumörer och vi tog bort honom den tjugonde januari. Han blev tvärdålig och ville knappt gå så det var inte mycket att göra. Grimur skulle ha fyllt 29 i somras. Jag saknar honom såklart och i efterhand så förstår jag vilken fantastisk relation vi hade och hur mycket jag har lärt mig av honom. Jag har honom att tacka för mycket av det jag idag kan.

Den stora händelsen det här året har naturligtvis varit min Islands-resa. Det var fantastiskt roligt och lärorikt och jag gör gärna om det. Jag red flera timmar om dagen och träffade många hästar och trevligt folk. Men det viktigaste för mig var nog att jag fick en möjlighet att visa vad jag går för som jag aldrig fått förut. Jag fick ett väldigt stort ansvar och frihet att göra saker och ting efter eget huvud. Jag vet att Elsa och Bjarni var väldigt nöjda med mig och jag är mer än välkommen tillbaka. Det gör att jag kan känna mig säker på mig själv, att jag kan och duger.

När jag kom hem praktiserade jag en kort tid på Frihamra gård och där tränade jag unghästar. Det gav mig en unghästvana jag inte riktigt hade tidigare och det är jag glad för. Jag fick även äran att vara den första upp i sadeln på två av hästarna och det känns naturligtvis kul.

Sen började jag jobba extra på Oppgården och det var helt annorlunda mot allt jag gjort tidigare. Hästarna är större och det är täcken på och av, ta in dem om de springer osv. Det har faktiskt också varit väldigt lärorikt då jag först haft lite svårt att se dem som vilka hästar som helst. Det har också gjort mig tuffare då en del av dem haft svårt att uppföra sig vid intag. Jag har lärt mig hur man hanterar hästar som tränger sig, stegrar sig, rusar och bär sig åt. Jag har också dragit loss en häst som rullat fast, helt själv, något som jag är mycket stolt över.

Jag har under året träffat otroligt många nya hästar och vill särskilt nämna några stycken:

Skarpur - årets favorit! En av mina träningshästar på Island.

Trölli - min rodeohäst! Av någon anledning också något av en favorit trots allt. Jag kommer aldrig glömma honom, har ett ärr på ryggen efter att jag blev avkastad.

Svartur - den första hästen som jag varit med "från början" med så han kommer alltid finnas i mitt hjärta.

Raudhetta - påbörjade hennes inridning under min tid på Frihamra och hon ligger mig varmt om hjärtat.

Vad har jag lärt mig/ blivit bättre på under året? Jag har fått en mer oberoende hand, jag har lärt mig konsten att rida med löshästar (och älskar det!), jag tror även att min sits blivit bättre. Jag har definitivt blivit bättre på att läsa hästar och agera utifrån vad jag ser.

Senaste dagarna

Orkade inte blogga igår men var uppe och red Dimbrá. Det blev en tur på volten med fokus på att hon skulle lyssna. Hon var så duktig! Hon lyssnade superbra från början till slut. Mamma hade Skardi lös på volten i slutet och han sprang glatt efter oss men Dimbrá lyssnade på mig ändå. Hon kändes verkligen fin igår, uppmärksam och lätt i handen.

Idag var jag uppe och red Birkir, också på volten (det är ju mörkt på kvällen ju!). Vi började med skritt och trav, mycket halter och igångsättningar. Sen blev det lite tölt och även en del galopp. Vi körde nedtagningar från galopp till tölt och det fungerade bra. Galoppen i höger varv blev inte så lyckad, han ville som vanligt kasta sig in i den och sen var den inte ren heller. Men vi övade lite mer halter och skritt för att få honom tillbaka till att lyssna ordentligt och inte bara springa på (han var pigg!). Sen provade vi igen och det gick hyfsat. Överlag så var han duktig, som vanligt.

Jag har ju jobbat också och det har väl varit så där. Igår var en häst på rymmen och när jag kollade elen i hagarna visade det sig att de flesta helt saknade el! Så på morgonen idag kom de och fixade med det. Utsläppet blev sent eftersom jag inte gärna kunde ställa ut djuren utan el i staketen.
En häst hade lite tokspunk med mig vid intag också, samma som lyckades skrämma mig en gång, dock inte denna. Han stegrade sig, skuttade och bar sig åt men inte lika mycket som sist och inte alls lika nära mig. Det finns flera saker som var annorlunda denna gång: jag känner hästen bättre nu, jag använde inte kedja, jag behöll mitt inre lugn och försökte inte få in hästen så fort som möjligt utan stannade upp för att få hästen att lugna ner sig, jag kände mig säker på att det här det grejar jag. Det här med att behålla sitt inre lugn är en konst, jag brukar tänka på att andas djupt och försöka slappna av i kroppen, då brukar lugnet infinna sig. Men så är ju mitt motto "bara man tar det lugnt och andas så ordnar sig det mesta".

Min arbetsdag

Har jobbat idag igen, börjar jobba klockan sju. Då fodrar jag kraft, de har höautomater så morgonhöet har hästarna redan fått när jag kommer.
När alla hästarna har fått sin kraft så sätter jag på täckena och sen är det dags för utsläpp. Jag leder ut hästarna en och en. Alla hästarna är ute runt tjugo i nio.
Då harvar jag ridhuset så att det är fint inför dagen och vid nio kör jag bort till Wallstanäs. På Wallstanäs hjälper jag till med mockningen. Halvt tio har jag en halvtimmes rast tillsammans med tjejerna på Wallstanäs. Sen mockar jag lite mer.
Kvart i elva är det dags för lunchfodring på Oppgården och efter det gör jag i ordning kraften till fullservice-hästarna och sen är det dags att mocka. På Oppgården är det fyra eller fem boxar att mocka.
Halv ett äter jag lunch och vid ett fodrar jag i kollektivstallet. Sen mockar jag färdigt, fixar höpåsar och annat smått och gott.
Halv tre lägger jag in eftermiddags-maten i boxarna och tar in hästarna igen. Sen är det täcken av och färdigt för dagen. Ofta har jag lite tid över att fixa på.
Så ser min arbetsdag ut om inget oförutsett händer, vilket det ofta gör.

Dimbrá idag igen

Idag var jag uppe och red Dimbrá igen, en lite kortare tur idag. Hon fick ju gå en lite längre bit igår trots att hon stått så mycket så idag blev det lite mindre jobb för henne. Vi tog en sväng med mamma och Skardi, Åsa och Birkir var också med men de fortsatte när vi vände hemåt. Blev i princip bara skritt idag. Dimbrá lyssnade mycket bättre idag.
Jag har drabbats av insikten att det snart är nytt år och sen kommer det gå fort och helt plötsligt är tävlingssäsongen här. Eftersom jag lovat att tävla Dimbrá i vår så är det hårdträning nu (eller inte). Men det är i alla fall dags att börja ta ridningen på allvar och se till att hon kommer i lite form.

Uteritt i snön

Idag red jag Dimbrá igen för första gången sen vi red lektion. Vi red ut med Åsa + Birkir och Inger + Grásokka. Åsa och jag passade på att visa Inger lite ridvägar, hon hittar ju inte så bra än.
Dimbrá hade naturligtvis problem med att lyssna men det var inte så illa som jag trodde det skulle vara med tanke på hur länge sen det var jag red. Det gick faktiskt klart över förväntan.

Vatten?

Jag har upptäckt att det inte alls är särskilt ovanligt att hästar saknar tillgång till vatten ute så här års. Det gäller naturligtvis hästar som går in på natten men en del är utan vatten i flera timmar. Ingen verkar tycka att det är jättekonstigt men jag blev förvånad. Det är ju jätteviktigt att hästar har tillgång till vatten, särskilt när det är så kallt som det faktiskt har varit på sistone. Om hästen inte dricker ordentligt är det lätt hänt att den får kolik. Och hästar fungerar inte så att de ställer sig och "tar igen" det den inte druckit ute när den kommer in. Så se till att era hästar alltid har tillgång till vatten!

God Jul!

Ylva var en stalledräng...

Jobbar och sliter som vanligt! Nu i helgen har jag pulsat fram och tillbaka i snön med hästar och hö. Idag plogade de så jag slapp se ut som en snögubbe.
Nu har jag börjat åka till Wallstanäs och jobba lite efter utsläppet och sen tillbaka till Oppgården för att lunchfodra och mocka och fixa som vanligt. Det har varit lite skönt, helt plötsligt har jag arbetskamrater, varmt fikarum och riktig toalett! Det ni! Värsta lyxen. Wallstanäs är riktigt lyxigt men så kostar det en del att ha sin häst där också...

Att jobba i stall betyder mycket slit, det är fysiskt tungt och man får vara beredd på det mesta. Men så blir man stor och stark också. Att jobba i stall innebär också att man måste öva upp sin tankeläsningsförmåga då man helst ska veta hur hästägarna tänkt sig med sin häst, vilket täcke den ska ha, vad som ska av och på och när hästen får vara ute. Det gäller att vara tjänstvillig och uppmärksam på allt som sägs och helst kunna gissa dig till vad som tänkts. Men en del verkar i alla fall på det klara med att tankeläsning kanske inte alltid är bästa metoden.

Barbacka-tur i snön

Eftersom det är så mysigt att rida barbacka när det är snö ute så blev det en barbacka-tur på Birkir idag, det gäller ju att passa på! Birkir var pigg och glad och helt med på noterna. Det blev en del galopper i snön, sååå härligt! Men när vi skrittade på vägen hem fick han massor med styltor. Jag klev av när han började gå ojämnt och halta sig fram. Då stannade han och slog med framhoven och slog helt sonika ur styltan. Jag är imponerad, lilla gul är smartare än man tror. Så jag red en bit till innan jag helt gav upp och gick. Men roligt var det i alla fall!

Bjuder på lite vinterbilder!

Birkir

Skardi hoppas på något gott

Dimbrá

Lektion

Idag red jag lektion på Dimbrá för Karro (vet inte vad hon heter mer) och det gick bra. Övade på att få madam att lyssna, inte alltid det lättaste men det gick bra till slut. Mycket halter och igångsättningar. Vi red skänkelvikningar också och det gick helt klart över förväntan. Karro sa att man nog får börja lite från början med Dimbrá, nu när hon stått så länge. Träna mycket på grunderna, framförallt att hon lyssnar ordentligt. Hon sa inte något som jag inte redan visste men det känns lite trist ändå. Hade hoppats att vi hade klarat av allt det där. Men men, det är bara att träna på.

Efter lektionen red jag Skardi några varv barbacka på volten, det var roligt! Han är så pigg och glad att det smittar!

Man skulle kunna tro att jag dött

Men det har jag alltså inte! Jag har bara jobbat hela veckan och sen har jag varit upptagen på kvällarna också. Jag har hunnit komma in i jobbet ordentligt nu så allt går fortare och jag hinner med mer. Att jobba i stall är ganska fysiskt krävande men just nu känns det som om jag klarar det bra. Jag har lite träningsvärk men jag känner mig stark och fräsch, jag trivs verkligen bra med att vara ute och röra på mig hela dagarna. Sen så är det ju ganska kul att vara så uppskattad som man är. Hästarna blir alltid glada att se mig (oftast kommer jag ju med mat) och folket trivs med mig också.

I onsdags var jag uppe och red Birkir. Jag red i grimma och på volten eftersom det var kolmörkt. Han ville inte riktigt böja sig till höger till en början så jag klev av och försökte från marken. Han var allmänt motig men till sist gick det och då satt jag upp igen. Ridvolten var lagom geggig och fin så vi red åttor i trav på den torrare delen.

Dimbrá och Roxy har jag inte hunnit med, lite trist men så kan det vara.

Ridning som vanligt

Äntligen kunde Louise och jag rida ut i dagsljus! Första gången på ett tag nu som jag haft tid att rida med henne på en helg så vi passade på att rida i skogen. Roxy visade sig från sin bästa sida, man kunde se den där gulliga hästen som jag misstänkt finns någonstans där inne. Jag kunde borsta honom i ansiktet utan protester och han var ovanligt tam när jag sadlade (men det kan ju bero på att det var något intressant utanför stallet). Han var också trevlig att rida, det kändes verkligen som om han var med mig och lyssnade ordentligt när vi red. Han gick i en trevlig form från början, något som vanligtvis tar ett tag. Ett tag ville han gärna gå lite fortare och då åkte huvudet upp men det kom snabbt ner igen. Han gick i och för sig snett som vanligt men man kan inte få allt på en gång. Han kändes så glad och harmonisk idag vilket verkligen var kul.

Igår var jag på Stenhugget och red ut en sväng i mörkret på Dimbrá med sällskap av Åsa och Birkir, vi tog det väldigt lugnt och hade en trevlig tur. Eftersom Åsa skulle rida barbacka blev jag influerad till att också göra det så det blev en barbacka-tur igen. Jag passade på att krama om bumbrisen ordentligt från ryggen innan jag hoppade av eftersom det känns som om jag inte riktigt gett henne den kärlek och uppskattning hon förtjänar på sistone, sen så var det ju så mysigt! Hon har varit lite obstinat på sistone så ibland har det varit svårt att komma ihåg att hon är fantastiskt charmig och lätt att tycka om. Men Dimbrá, liksom alla andra hästar, behöver känna sig älskad och uppskattad även när hon inte är på sitt bästa uppförande.

Äntligen vinter!

Så här fint var det när jag kom upp till stallet igår, helt underbart! Leran var frusen och frosten glittrade i solen.

Jag red ut barbacka på Dimbrá, jättemysigt. Vi tog det lugnt men travade en del. Dimbrá var på hugget och väldigt framåt men hon lyssnade trots det bra.

Birkir var fortfarande obroddad så jag fick ta och sätta i dem igen, han tyckte nämligen att det var jättehalt att bara gå ut ur hagen. Jättejobbigt att sätta i broddar men det gick det med. Efter det gav vi oss ut i skogen. Vi gav oss ut i snåren och red helt offroad, jobbigt tyckte Birkir. Sen travade vi lite på stigarna, gav oss ut på grusväg och övade lite på tölten igen. Tyckte att det gick bra men han lyssnade lite sämre än dagen innan. Men det kan bero på att jag var lite darrig efter ansträgningen med att sätta i broddarna och helt enkelt red sämre än i tisdags.

Imorgon ska jag jobba igen och kanske blir det hela nästa vecka också. Influensatider ni vet.

Töltträning

Idag hade jag glädjen att få rida Birkir och han kändes väldigt fin! Väldigt framåt men tyvärr blir det lite på bekostnad av lyhördheten. Vi började ridturen med att rida slalom i skogen innan vi gav oss bort mot ridskolan och "E4:an". På väg mot ridskolan red vi korta snuttar i trav med lite skritt emellan för att få honom uppmärksam och för att samla honom lite. På rakan mot ridskolan red vi öppna och sluta (i skritt), lite skänkelvikning blev det också när vi red förbi.
När vi kom upp på E4:an travade vi lite för att få upp farten igen och sen gjorde vi samma övning som i början fast i tölt, dvs korta snuttar. Till en början gick det så där men sen kom takten! Så då gjorde vi en variant på den, vi saktade av...men sen i sista sekund så ångrade jag mig och fortsatte i tölt! Alltså riktiga halvhalter. Det fick honom att samla sig fint och vi töltade på ett bra tag. Jag vill särskilt påpeka att jag inte driver honom mot handen utan jag gör en halvhalt, när jag fått igenom den så släpper jag och driver fram honom igen. Övningen kräver ingen styrka men precision och framförallt timing. Det gäller att göra halvhalten innan hästen trillat ner på framdelen och sen driva fram den igen innan den saktat av till skritt.
Vi galloperade lite också och gjorde en tvärnit efter det. Det var inte meningen, han bara lyssnade bättre än jag trodde.

Birkir, kanske lite smalare?

Jag tycker annars att han ser smalare ut nu men sist jag mätte honom var han lika tjock som när vi började operation viktminskning. Men han har kanske gått ner på andra ställen? Tycker att han ser okej ut i alla fall.

Ett litet Islandsbesök i vinter kanske?

Skarpur

Fick just veta att Mieke kommer att ha Skarpur hos sig i Reykjavik i vinter. Hon tycker att jag ska komma dit någon helg så att vi kan rida tillsammans, hon vet att han är min favorit! Tror ni att jag är sugen på att åka dit?

Globen

Jag var på Stockholm International Horseshow i Globen igår tillsammans med Vickan, Cenneth och Louise. Vi var där på kvällen, dvs galan. Vi åkte dit lite tidigare för att gå runt i annexet och se om det fanns något fint att köpa. Det var helt galet! Hur varmt som helst och folk puttades och trängdes. Det var svårt att faktiskt se prylarna för allt folket men det är väl som det brukar.

Själva showen var väl okej, för mycket hoppning för min smak och Louise och jag hade inte direkt de bästa platserna. Men fyrspannen var riktigt kul att se! Det fick mig att bli riktigt sugen på att börja hålla på med körning. Fast det verkade svårt, minst sagt.
Den självklara höjdpunkten var Pignon och hans hästar; dvs frihetsdressyren! Helt fantastiskt att se! Man kunde knappt tro sina ögon när han fick alla hästar att lägga sig ner och bara ta det lugnt mitt i globen! Dels är det fantastiskt att de har ett sådant förtroende för honom att han kan få dem att lägga sig ner på kommando och dels är det fantastiskt att de känner sig så orubbligt säkra på honom att miljön runt omkring inte verkar spela någon roll. Ni som inte såg det missade definitivt något!
Julshowen var väl som julshower är mest, lite smårolig men inte särskilt uppseendeväckande.

Det var i alla fall kul att gå, det var länge sen jag var där och jag hade bra sällskap!

Finridning på volten idag

Idag gav jag mig upp på Stenhugget när det hunnit bli mörkt så det blev till att hålla sig på ridvolten.
Jag började med Birkir. Värmde upp i lite kringelikrokar i skritt och sen red jag trav i korta snuttar. Syftet var att ta vara på den samling han bjuder på i avsaktningarna. Tycker det gick riktigt bra och vi gav oss på att tölta på volt. Efter ett tag blev takten fin, synd bara att volten lutar, det gör att takten blir lite svårare att hålla hela varven. Vi travade även en hel del på volt och till slut red vi öppna i skritt på volt också. En mycket bra övning men den kräver mycket av ryttaren i fråga om koncentration och koordination av hjälperna.
Det roligaste med Birkir är att han har kommit så långt i sin utbildning att man kan ge sig på mer komplicerade övningar.

Jag red även Dimbrá. Vi höll oss mest på volt, inga öppnor men hon är inte riktigt redo för det nu. Vi skrittade mest men försökte oss på traven på fyrkantsspåret men mest blev det grisepass. Men jag är nöjd med henne ändå, hon har ju inte varit igång så länge än.
Under tiden så motionerade Mattias Skardi och det såg ut att gå fint!

Just nu rider jag ju tre hästar regelbundet och jag gör väldigt mycket samma övningar på dem. Mycket volter för att mjuka och samla. Det är väldigt lärorikt att rida olika hästar och kunna jämföra hur de känns i övningarna och hur jag behöver rida för att kunna hjälpa dem att använda kroppen på rätt sätt. Övningarna jag rider är bra övningar, det är ju naturligtvis därför jag använder dem så mycket. Att rida på volt gör jag mycket eftersom det är en övning som hästen har nytta av oavsett om den är grundutbildad eller kommit mycket längre. Det är bra för en stel häst som behöver mjukas upp och för en mjuk häst som behöver samlas. En annan fördel är ju att hästen kan gå i samma böjning hela tiden, du kommer aldrig till en sväng som på fyrkantsspåret.

Två stall idag

På förmiddagen var jag uppe på Stenhugget och red Dimbrá en sväng på volten. Började från marken med lite öppna, satt sen upp och övade lite halter och igångsättningar i skitt. Sen så arbetade vi mest på volt, jobbade på att få henne att böja sig och bära sig ordentligt. Tyckte att hon jobbade på bra, snart blir det nog lite högre krav på samlingen. Vi travade även lite på fyrkantsspåret och det kändes bra.

Nu ikväll har jag varit ute och ridit Roxy igen. Han var grinigare än vanligt och stel som en planka. Men som vanligt så släppte det efter ett tag. Vi jobbade mycket på volt för att försöka mjuka upp honom och i korta stunder så mjuknar han. Då gäller det att verkligen släppa efter och låta honom göra sitt jobb ifred. Så att han förstår att det här är bra. Det är alltför lätt att fastna och fortsätta pressa hästen när de går fint men på det viset har ju hästen ingen chans att förstå när den har gjort rätt.

Det här med fördomar...

Jag har ju länge i princip enbart rört mig i islandshästsvängen och har samlat på mig en hel del fördomar om vad sk storhästmänniskor har för fördomar om islandshästar och de som håller på med dem. Att islandshästar skulle vara luddbollar som man inte kan rida seriöst på, inget för riktiga ryttare och hästmänniskor. Jag kan ju säga att de flesta verkar sakna sådana fördomar. Ingen rynkar direkt på näsan när man säger att man rider islandshäst. De beter sig som om det vore vilken häst som helst. En del har väl sagt något om att de är små, i alla fall till storleken, med glimten i ögat och till synes fullt medvetna om att det kan vara mycket häst under pälsen. Så det verkar som om det är jag som har haft fördomar! Men nu är i alla fall de bortblåsta, skönt!

Jag är helt slut!

Efter den här jobbhelgen är jag verkligen helt färdig. Hästen med kolik är som vanligt nu men gårdagen var en pärs. Det tär på de mentala krafterna när djur är sjuka, även om det inte är ens eget. Så idag har jag varit trött och seg. Lite drama har det varit idag också men inget jämfört med igår. Men det känns ändå som en bra helg för nu står det klart för mig att hästägarna är oerhört nöjda med mig. Flera av dem har sagt till mig att de tycker att jag är jättebra och att jag är så lugn och stabil med hästarna. Det känns verkligen kul att höra. Det känns också skönt att ha klarat att hantera ett allvarligt sjukdomsfall i stallet på ett bra sätt. Nu vet jag att jag klarar det.

Vilken dag!

Ja vad ska man säga om jobbdagen? Det har inte varit en vanlig dag på jobbet i alla fall...
En häst har haft kolik och varit riktigt, riktigt dålig. Veterinär har fått komma ut och slanga och tömma hästen. Otäckt. Men det verkade vara på bättringsvägen när jag åkte hem.
Sen så kom en av hästarna i grannstallet tillbaka i full fart utan ryttare. Ryttaren ringde väl i princip samtidigt som hästen var tillbaka och hon var okej men det var ändå otäckt.
Men vädret har i alla fall varit strålande, för en gångs skull sken solen! Och jag trivs riktigt bra på Oppgården, alla är trevliga och hjälpsamma och jag känner mig uppskattad.

Handhästridning

Igår var Birkir tydligen inte varm om kotan längre och det var han inte idag heller så jag red en sväng. Idag tog vi med Skardi som handhäst och det var riktigt roligt! Birkir verkade också tycka det var livat och det var riktig fart på honom. Men vi tog det lugnare än vanligt för att inte anstränga gammel-hästen alltför mycket.
Skardi är en utmärkt handhäst, han går snällt bredvid och följer med bra. Vid två tillfällen försökte han gå om Birkir men då gjorde Birkir lite fula miner och Skardi höll sig på sin plats. Skardi lyssnar fint på röstkommandon och stannar snällt bredvid när jag säger till utan att jag behöver ta i honom. Han försöker inte svänga av åt något annat håll eller något annat besvärligt.
Vi red till och med lite utanför stigen i skogen på vägen hem för att göra det riktigt krångligt och det gick bra!

Att rida med handhäst är inte så svårt förutsatt att handhästen är van att gå som handhäst och vet hur det går till. Det är också en fördel att ha en stabil häst att rida på. När man lär en häst att gå som handhäst kan det vara till stor hjälp att ha någon som rider bakom och ser till att handhästen följer med bra. Det är också bra om båda hästarna lyssnar bra på röstkommandon, särskilt handhästen då det är det enklaste sättet att kommunicera med den. Jag tycker det är bäst om handhästen går vid sidan, så man kan ha lite koll på den, men naturligtvis finns det ställen då man måste ha den efter sig själv.

Dagen i stallet och lite om samling

Onsdagar är ju min Birkir-dag och det var lite blå himmel när jag kom upp till Stenhugget idag men det började ganska snart regna. Birkir var varm om kotan på höger fram så jag nöjde mig med att tömköra på volten. Birkir var helt obesvärad och gick väldigt fint. Jag tömkörde mycket på volt så att han fick böja och samla sig lite mer och det såg bra ut. Han töltade faktiskt några varv också, helt frivilligt. Birkir saktar alltid ner på minsta signal (även när du rider så det gäller att vara försiktig så att du inte tar i för mycket och han tvärnitar och du fortsätter framåt) och det är fantastiskt att se hur det ser ut från marken. Han sätter verkligen rumpan under sig i avsaktningarna. (jag vill poängtera att detta sker på röstkommando) Det fick mig att verkligen förstå vad Isolfson menade när han på clinicen vi var på sa att samlingen finns i övergångarna. Det är i övergångarna som hästen samlar sig av sig själv (förutsatt att hästen och ryttaren inte hänger i varsin enda av tyglarna förstås) och det kan vi utnyttja för att träna samling och att få hästen att bära sig bättre. Helt utan att pressa, dra och klämma. Så rid inte runt, runt i samma tempo utan växla ofta!

Dimbrá är bättre nu och har blivit genomgången av equiterpeut. Hon har överkompenserat på det frambenet hon inte var halt på och dragit på sig ansträngningar i bogen. Det ska nu vara okej så idag red vi en snutt. Först värmde vi upp lite på volten med mig på marken, lite öppna. Sen red vi ut en liten snutt. Mestadels skritt men en liten travsnutt också. Hon kändes förvånansvärt mjuk och fin för att ha stått så länge. Däremot lyssnade hon som en kratta så det måste vi öva på (igen!).

Dagens ridning

Idag red jag Roxy igen och han kändes mjukare än sist. Tyckte inte heller att han var lika grinig att hålla på med men jag har kanske bara vant mig. Däremot så har han börjat med en ny grej. När jag bad om trav så bara segade han till och vägrade gå, det har hänt förut, men när jag då la till spöt så sparkade han med ena benet. Vi gjorde om det några gånger och om jag använde spöt eller drev mer en mycket lätt så sparkade han. Så jag red runt några varv i skritt tills han kändes mer framåt och försökte igen och då travade han iväg hur snällt som helst.
Vi avslutade med lite markarbete och Roxy var verkligen hur duktig som helst. Idag såg det mer ut som öppna och han ansträngde sig verkligen för att trampa under ordentligt. Det var lätt att se att han är ganska stel och att det var jobbigt för honom. Det gör mig extra nöjd med honom, han jobbade på bra.

En grå dag

Usch vilket tråkigt väder!
Har jobbat idag och det har känts riktigt bra trots att jag haft mer att göra än vanligt. Tidigare helger har jag bara mockat två boxar men nu är det fem som ska mockas (hyresgästerna kan köpa till tjänster såsom mockning). Men det känns som om jag fått in snitsen och upp farten för det tog inte alls så lång tid som jag trodde.
Idag blev jag bjuden på fika också och satt med några i stallet och tittade på när det var hoppträning på morgonen. Det var riktigt trevligt och jag tycker att det är roligt att titta på när andra rider. Dessutom var det kul att få känna sig lite som en i gänget. Det gör att man trivs bra. Och det var nästan så att man blev lite hopp-sugen.

Fredag den trettonde

Idag är det fredag den trettonde och jag har varit på arbetsintervju. Jag tycker det kändes som om det gick bra och jag hade inga problem med att hitta dit.
Anläggning var mycket fin med ridbana, ridhus, två stall, rasthagar, lösdrift och sommarhagar. Det fanns till och med badplats dit man kunde gå med sin häst. Ridhusets underlag var inte så tungt som det brukar utan lite plattare. Stallen var jättefina med murade boxväggar och det var kallt och luftigt. Mycket tanke verkade ligga bakom stallutformningen, allt för att ge hästarna bästa möjliga stallmiljö. Fokus verkade ligga på säkerhet (både hästar och människors).
Arbetet består i att fodra, byta täcken, ta ut hästar, mocka, göra i ordning hästar inför ridning och eventuellt skritta fram dem. Plus att sopa, hålla rent och fixa allt sånt där som kan behöva fixas i stall. Det verkar vara ett varierande jobb och det känns som om man skulle kunna lära sig en hel del på att jobba där. Naturligtvis fanns det nackdelar också.
Det har varit några andra där och kollat och vi kom överens om att jag skulle funderar lite på saken och sen höra av mig. Så vi får se.

Torsdag igen

Idag tömkörde jag Birkir i skogen, Skeppartorpsrundan. Det tog kanske 40 minuter, både skritt och trav så även jag fick motion. Vi hade sällskap av Ronja och hennes medryttare (jag är ledsen men jag är usel på namn) och det var trevligt. Birkir var jätteduktig och lyssnade bra.

Imorgon ska jag på arbetsintervju på Stall Sjöberg så håll tummarna vid tolv-tiden. Stallet ligger i Vallentuna och det är halvtid på förmiddagarna. Det är ett inackorderingsstall och arbetsuppgifterna kommer vara liknande de jag har på mitt extrajobb. Så vi får se!

Annars så har jag bestämt mig för att gå på Globen Horse Show med Louise, Vickan och Cenneth. Det var verkligen jättelängesen jag var där så det ska bli jättekul!

Mycket idag

Idag var jag uppe och red Birkir på förmiddagen. Red barbacka med läderbettet, utan huvudlag! Innan vi gav oss iväg satte jag i hans broddar igen och jag säger då det! Fy vad jobbigt! Blir aldrig någon hovslagare av mig.
Vi red bort till E4.an via Skeppartorp och sen hem igen samma väg. Det gick bra idag! Så bra att jag tror att jag verkligen kan rida! Ni vet den där känslan av att jaså, var det så man gjorde! Birkir gick fint, samlade sig fint och gick framåt bra. Töltade fint, red lite tempoväxlingar vilket hjälpte honom att behålla takten. Och jag är stolt över att säga att jag satt bra i traven, var inte alls svårt att sitta och det kändes inte en enda gång som om jag skulle skumpa av. Det kändes som om skelettet skumpade men rumpmusklerna (och fettet) satt som limmat. Om någon nu förstår hur jag menar.
Åsa hade varnat mig för att Birkir brukar spotta ut bettet när det verkar som man är färdig så när jag hörde att han började smaska när vi skrittade på långa tyglar på hemvägen kortade jag tyglarna igen. Han spottade inte ut det! Men när jag klev av, vilket jag gjorde i skogen för han hade varit så duktigt, då spottade han ut det. Han vägrade ha det i munnen så jag ledde hem honom hållandes i bettet och med tyglarna runt halsen på honom.

På kvällen var jag ute med Louise och red Roxy igen. Det kändes inte alls lika bra som sist. Han verkade inte vilja något alls idag och vi var inte alls på samma plan. Men det gick bättre mot slutet och han mjuknade upp. Då klev jag av och provade lite övningar från marken. Roxy blev helt plötsligt jätteintresserad och väldigt uppmärksam på mig. Det jag gjorde idag var att lägga grunden till vad som förhoppningsvis kommer bli öppna från marken. Än så länge verkar det lovande!
Väl i stallet kom jag på att sist jag red Roxy så började vi ju med en halvtimme i skogen så det var nog inte så konstigt att det kändes bättre då. Nu red vi ju bara på vägen och volten.
För Louise och Elfael såg det ut att gå bra. Han travar på i ett bra tempo, riktigt fort och han har inga problem att gå iväg någonstans och lämna Roxy kvar.

Jag har ridit western!

Idag var jag ute och red Roxy igen, naturligtvis var Louise och Elfael med. Vi red i skogen idag, det tog väl nästan en halvtimme så det var tillräckligt för Elfael. Jag och Roxy fortsatte på volten. Vi red volter, slalom och över bommar. Mestadels skritt men trav också. Efter ett tag började Roxy gå i en trevligare form, fortfarande lite snett men det kändes ändå mycket bättre. Han arbetade genom kroppen istället för att gå med huvudet lite högt och ryggen lite sänkt. Han var faktiskt lite svettig efteråt.

Roxy
( Nej du ska INTE lämna en häst med sadelgjorden hängande)

Efter det så visade Vickan sin nya häst, Tuffy, en quarter. Han är verkligen ett muskelberg och det såg trevligt ut när hon red. Vickan frågade om jag ville prova och jag är ju inte den som säger nej... Tror faktiskt det är första gången jag suttit i en riktig westernsadel. Efter att ha suttit i dressyrsadeln jag använder på Roxy (som är hur skön som helst) så var det som att sitta på en planka. Tuffy kändes trevlig men han har tydligen humör och kan bocka. Jag fick prova att göra sidepass och det gick väl bra med tanke på att jag aldrig ridit western förut. Tuffy är väldigt välutbildad och har tävlat på hög nivå så han kan sina grejer. Sen fick jag backa mellan bommar utlagda i ett L. Hade det varit tävling så hade vi nog kommit sist. Jag fick honom inte att sluta backa! Han bara fortsatte och fortsatte rakt över bommen. Så jag kunde inte svänga. Så sen fick jag öva på att göra halt också, det var inte lätt. Jag kniper vanligtvis åt lite när jag gör halt men här var det tvärtom som gällde. Men man får nog kläm på det så småningom. Det var lite kul i alla fall.

Myshäst!

Idag var jag uppe i stallet tillsammans med Åsa och mamma för första gången på länge, det var trevligt. Jag pysslade med Dimbrá, markarbetade lite, och vad kan man säga? Hon är så himla lätt att tycka om! Visst är hon lite tjofflig ibland men när det gäller så är hon ett charmtroll! Vi tog en paus i våra tricks och stod bara och mös en stund på volten, kramades. Annars så sprang vi (ja båda två) en hel del och hon travade så fint. Hon stannade också när jag stannade utan att jag behövde ta i tyglarna. Hon var verkligen uppmärksam och gjorde sitt bästa. Det är det jag verkligen gillar med henne, hon gör i princip alltid sitt bästa. Sen så är hon väldigt öppen och lätt att knyta an till, som person. Tycker jag i alla fall.
När vi var färdiga skulle jag ta av henne broddarna eftersom Annicas nya häst Isak ska släppas ut imorgon (kolla in honom på Annicas blogg). Då blev det lite besvärligt. Hon hade inte alls lust att hålla foten i luften så länge och stå still hade hon aldrig hört talas om. Synd för henne att jag hade klämt fast hennes ben i ett järngrepp mellan mina bara, hon hade inte mycket för sitt skuttande. Så efter första foten så stod hon still. Ja mamma underhöll henne lite också. Så broddarna är av nu och jag tror det blir stackars mamma som får sätta i dem igen.

Inte så trevligt väder idag...

...men jag var ute ändå. Operation viktminskning fortsätter. Idag longerade jag Birkir över några bommar, det var inte det lättaste. Först hade jag satt dem för högt, ibland gick det bra men mest for både bommar och stöd åt alla håll. Sen så var avståndet inte riktigt bra, hade placerat dem i en sväng så att han kunde välja om han ville ha kortare eller längre emellan. Men det var han dålig på så jag ändrade dem och då gick det bättre. Det var inga problem med att få Birkir att trava över bommarna, det gjorde han så snällt så även om jag tror att han tyckte det var lite jobbigt.

Birkir i det fina vädret

Skymningsritt

Det blev en skymningsritt för mig och Birkir idag. Birkir var pigg och framåt, det var klipp i steget från början till slut. Jag mådde däremot inte så bra, har känt mig hängig hela veckan och idag fick jag magknip också, som om huvudvärken inte räckte. Men jag gjorde mitt bästa. Tror att tölten blivit bättre om jag orkat lite mer men den var hyfsad ändå. Ville ju passa på att öva när hästen nu var fylld av energi. Traven var snabb och galoppen hade ett underbart flyt, den var inte jättesnabb men snabbare än vanligt. Det var kul att Birkir var så framåt idag.

Jag matade bara Skardi och orkade inte bry mig om Dimbrá. Hade tänkt roa henne på något vis men det får bli någon annan gång. Glömde ju nästan att skriva att det snöade på oss idag! Inte mycket men ändå...

Ridning med Louise

Idag var jag ute med Louise igen, red såklart Roxy. Idag var det kolmörkt när vi kom ut så det blev lite ridning på vägarna runt stallet och sen på volten. Louise ställde upp koner och tog fram en bom till mig och Roxy. Louise och Elfael var tvungna att gå över bommen först innan Roxy vågade sig på det men sen gick det bra. Slalom mellan konerna gick bra och Roxy kändes mjukare idag än sist. När jag ville trava blev Roxy bara seg och gick emot skänkeln så Louise fick ge mig en pinne och då lyssnade han helt plötsligt fint. I slutet kunde vi till och med trava fint i slalom mellan konerna. Louise sa att han rör benen helt annorlunda när han går slalom mot vad han gör på rakt spår. På rakt spår så breddar han bak som en typisk travhäst men mellan konerna gick han mer rakt med bakbenen.
Det var riktigt roligt idag, Roxy är en ganska rolig häst innerst inne och mot slutet tyckte jag han böjde sig fint genom kroppen också.
Det verkade gå bra för Louise och Elfael också, han gick på fint.

Söndag

Ja idag var det dags att jobba igen. Dagen gick snabbt och utan krångel. Skönt för jag är verkligen slut sen gårdagen. Det känns som om jag känner hästarna nu och då blir ju all hantering enklare. Jag börjar också få koll på hästägarna och vem som hör till vilken häst och det känns ju också skönt.

Kurs på Dyvinge

Idag var jag och Catrin med Åsa och Birkir när de var på Kurs för Anna på Dyvinge. Birkir uppförde sig över förväntan på Dyvinge, var inte hispig och stressad och skrek inte alltför mycket.
Det gick riktigt bra för Åsa och Birkir på lektionerna, Birkir var så flott att man häpnade. Jag visste ju att det var en fin häst men jag trodde nog att det satt längre in än så... Catrin fotade som sjutton så det blir bildbevis senare. Tölten var riktigt, riktigt fin, med rejäla lyft.
Nu gäller det att försöka rida så där bra själv.
Anna tyckte att Birkir blivit så smal och fin också! Jag vet inte om jag håller med. Han har gått ner i vikt men inte tillräckligt.

När vi lastade Birkir på vägen dit så tog det tid men var helt okej. På vägen hem tog det evigheter. Jag trodde helt ärligt att vi skulle vara tvungna att lämna honom på Dyvinge. Men till slut så gick det. Då hade vi tagit bort lemmen och flyttat mellanväggen, mycket utrymme och bara att kliva in. Det var skönt att slippa lämna honom och jag tror att vi alla tre var väldigt glada över att han gick in till slut.

Ute med Louise och Elfael igen

Idag var jag ute med Louise igen, red Roxy. Kom faktiskt upp utan problem utan att stå på något. Visst, han är inte jättestor men jag var ganska stolt ändå. Vi lyckades också trava i ett någorlunda normalt tempo. Knepet var att göra en förhållning precis efter vi börjat trava så att han inte fick upp farten så mycket. Så Louise och Elfael kunde hänga med utan problem.
Vi mötte även bilar (och en lastbil) och Elfael uppförde sig fint.

Något att öva på?

En stor dag!

Idag fick Birkir nya skor så jag kunde rida. Och vet ni? Jag kunde spänna sadelgjorden ett hål till idag! Helt otroligt!
Vi gav oss ut i skogen på riktig off-road tur. Först ut på det som en gång var ett hygge men numera är snårskog, sen ner till badet och uppför en liten stig (alltså inte vanliga vägen) sen off-road igen tills vi kom fram till orienteringsklubbens stuga. Jag kan inte rekommendera att rida där, det var så snårigt och stenigt att jag var tvungen att kliva av och gå en bit. Men jobbigt var det tyckte Birkir, han blev alldeles flåsig och det händer inte ofta. Efter det tog vi stigen tillbaka och red runt Skeppartorp. Travade och töltade lite. Tölta ville han inte idag, man märker att han förstår precis vad man menar men sen så travar han istället. Men jag var lite envis och när han väl töltade så gjorde han det fint.

Skardi matade jag bara idag och sen tog det mig en hel jävla kvart att få in honom i hagen igen. Skardi är alltså el-rädd och ibland vill han inte riktigt gå genom grinden, dessutom måste han gå över ett otäckt metall-galler då. Men oftast går det utmärkt efter lite tvekan. Tror ni att jag blev lite irriterad på honom idag eller? Men det var det bara att svälja det, ta det lugnt och fint och lirka in hästen i hagen. Jag skulle kunna gå runt och ta en annan grind in men jag är envis...

Jag var ju i stallet igår också och då körde jag och Birkir en del markarbete på volten. Jag hade träns och höll tyglarna som när jag rider (för de flesta övningarna i alla fall) och gick bredvid i sadelgjordshöjd. Vi gjorde öppna (när vi gör öppna så har jag inte tyglarna över halsen), framdelsvändning och ryggade, travade och så fick jag honom att tölta en liten bit i varje varv också. Det gick helt enkelt väldigt bra och det var roligt även om det var lite jobbigt för oss båda två. De flesta hästar verkar tycka det är roligt om man själv är med och springer lite också och det verkar gälla Birkir också.
Sen tog jag en liten promenad med Dimbrá efter att ha jagat runt henne lite på volten för att se hur hon rör sig. Tyckte inte det var något vidare, mestadels går hon i pass och traven hon visar ser inte ren ut. Kan inte minnas om hon någonsin varit så passig som nu.
Skardi och jag lekte lite på volten och tog en slalom-tur i skogen, inget avancerat eller långvarigt. Vi sprang lite och han ser ut att röra sig fint nu.

Isländsk bondsits?

Kolla denna video! Ganska rolig tycker jag...

Helgen är över

Så var denna jobbhelg över. Hästen som var besvärlig igår gick så snällt när vi skulle in idag. Vi hade båda utvecklat selektiv glömska så inga spår fanns kvar av hur otäckt det var igår. Men jag kan säga att många av hästarna var lite upprörda över att vi ställt om klockan, de hade väldigt bråttom när det var dags att gå in och lunchen var tydligen på helt fel tid den med. Genomgående är att många av hästarna har väldigt lite respekt för ens personliga utrymme men det är nog tyvärr väldigt vanligt. Jag förstår inte att folk bara accepterar sådant.

Idag krattade jag ridhusspåret också, så nu är det fint! Det är ett stort ridhus så det tar väl runt en timme. Efter det så känner man sig duktig.

Idag blev jag rädd

Idag blev jag faktiskt lite rädd när jag tog in en av hästarna på jobbet. Det händer verkligen inte ofta att en häst lyckas skrämma mig men idag var det riktigt läskigt. Hästen ifråga är stor och vi brukar ha kedja på den när vi tar in och ut den. Med mig har den alltid varit snäll, tills nu. Det började med att hästen försöker gå en bra bit före mig så jag tar runt den i en cirkel, så långt allt fint. Hästarna på andra sidan vägen levde rövare och det var väl det som gjorde hästen jag ledde så uppjagad. Den fortsätter studsa bredvid mig (vilken trav säger jag bara!) och jag får göra fler cirklar. När vi kommer fram till parkeringen får den fullständigt spunk och kastar sig iväg, jag håller i allt jag orkar. Vi cirklar runt där ett tag, hästen kastar sig, sparkar, springer och reser sig rätt mot mig några gånger. Jag började faktiskt tvivla på att vi skulle komma in överhuvudtaget men till sist gick det. Jag tappade inte hästen och den kom in i boxen. Det som gjorde mig rädd var framförallt att den kom så nära, det var obehagligt. Naturligtvis flyttade jag mig ur vägen fast jag vet att man inte ska låta hästen flytta runt en, men vad ska man göra? Försökte se till att hästen höll sig i andra änden av grimskaftet, långt bort från mig.
Jag känner att kedjan nog inte alls var till någon hjälp utan snarare gjorde saken värre. Hästen blev ju mer upprörd när den kände att kedjan drogs åt. Men jag känner mig tvungen att ha kedja när de sagt att jag ska ha det. Mest för att jag är rädd att något ska hända och att jag skulle få skit om jag inte har kedja.

Jag rider Elfael

Fick bilder av Louise så jag tänkte att jag måste ju visa att jag faktiskt ridit hennes lilla häst! Så jag hoppas att Louise inte misstycker.

Visst är han söt?

Om ni vill se fler bilder (eller veta hur det går för Louise och Elfael) så kan ni gå in på Louises blogg.

Longering

Idag blev det "vanlig" longering, dvs med lina. Jag brukar ju rida på onsdagar men Birkir trampade av sig en sko sist han och Åsa var ute, utan sko ingen ridning.
Birkir verkade tycka det var lite trist med longering och han lyssnade dåligt. Inte alls som i måndags. Men han travade på snällt. I slutet så släppte jag honom lös på volten för att se om han skulle tycka att det var lite roligare. Han verkade ju inte direkt överlycklig men han travade jättefort i alla fall.

Jag och Skardi promenerade lite idag också, det var ju ett tag sen jag motionerade honom också. Har blivit lite lat tror jag.

Uteritt med Louise

Idag var jag med Louise ut till stallet och red. Jag hade fått låna Roxy så att vi kunde rida ut en snutt tillsammans. Roxy är en "gammal" travare så han är inte så farligt stor. Vi skrittade mest och ibland red vi först och ibland var Louise och Elfael först. Vi travade lite också, Roxy och jag först så att Elfael skulle få lite draghjälp. Det gick fort! Ja inte jättefort men ändå. Elfael fick fullt sjå att hänga med så det blev lite galopp där innan vi saktade av.
Roxy var lugn och trevlig, ganska stel och det känns som om han skulle behöva en hel del uppmjukande arbete för att vara en bra ridhäst. Ska försöka låna honom igen så att Louise och jag kan rida ut tillsammans.

Löslongering

Idag var det återigen dags för operation viktminskning. Idag löslongerade jag på rundvolten eftersom Mite höll på att fixa på volten. Jag tycker egentligen att den (rundvolten alltså) är i minsta lagen men det gick bra att vara där. Birkir sprang på bra och verkade tycka att scenombytet var lite spännande. Det är också lite lättare att kommunicera med hästen utan lina tycker jag, lättare att hålla fokus på sitt kroppsspråk och vilka signaler man sänder ut. Plus att man inte behöver stå "i mitten" på samma sätt. Det är lättare att be hästen att öka, trampa under sig osv. Så det blev lite tempoökningar i traven och inte bara lång och låg i formen. Vi höll väl på i en halvtimme.

Idag har jag ridid Elfael!

Det känns ganska stort! När jag åkte till Island var han fortfarande en bebis och nu går det helt plötsligt (nåja...Louise har nog arbetat en del på det) att rida honom. Först red Louise, det såg fint ut men han blev lite tjafsig när de travade, slängde med huvudet och småskuttade. Sen provade jag lite, hade betydligt kortare stigläder än jag brukar men det funkade det med. Han lyssnar otroligt bra och stannar så fort man ber om det, svänga var inte heller några problem. Jag var lite feg och vågade mig inte på att trava, det får bli nästa gång. Som jag skrivit förut så rider Louise på sidepull så här i början och det fungerar jättebra.
Jag förhörde Louise lite om vad de brukar göra, hur länge hon rider och hur hon har planerat hans träning och utbildning. Louise har verkligen en genomtänkt plan och en idé bakom allt hon och Elfael gör. Det tror jag är nödvändigt för att inridningen och träningen av hästen ska bli så bra som möjligt.

Jag skulle bjudit på lite bilder men jag glömde kameran.

I am your horse

When you are tense, let me teach you to relax.
When you are short tempered, let me teach you to be patient.
When you are short sighted, let me teach you to see.
When you are quick to react, let me teach you to be thoughtful.
When you are angry, let me teach you to be serene.
When you feel superior, let me teach you to be respectful.
When you are self absorbed, let me teach you to think of greater things.
When you are arrogant, let me teach you humility.
When you are lonely, let me be your companion.
When you are tired, let me carry the load.
When you need to learn, let me teach you.

After all, I am your horse.

Willis Lamm

Tvåtimmars ritt

Igår var jag och Birkir ute på en riktig tvåtimmars tur. Vackert höstväder, mycket sol! Så det var härligt men mot slutet kände jag mig faktiskt lite frusen. Vi körde alla gångarter men bara lite tölt, satsade på kvalitet istället för kvantitet. Vi fick till en fin snutt i riktigt kort tempo, det är där han jobbar som bäst. Travade fint gjorde han också och fattade galopp snällt. Han var däremot tveksam på om vi verkligen skulle rida där vi gjorde, vi brukar ju inte göra det. Sen så blåste det ganska mycket också. Han blev skrämd av en bil som kom med ett skramligt släp på grusvägen nära E4:an men lugnade sig när han såg vad det var. Han blev däremot inte skrämd av att en större fågel flaxade upp precis bredvid stigen när vi red förbi men det blev jag.

Dimbrá longerade jag för att se hur hon rör sig i trav men hon ville mest grisepassa. De snuttar hon travade tyckte jag inte såg helt okej ut heller men det kändes värre när jag satt på. Jag sprang med henne på rakt spår också medan Linda kollade hur hon rörde sig men då fick jag henne knappt att trava ett steg ens. Så det kändes inte alls bra, så svår att få i trav brukar hon inte vara. Jag hade ju inga problem att få henne att trava på veterinärbesiktningen på Stormur Höstlätt.

Löshoppning!

Idag red jag Dimbrá på volten. Provade traven för första gången sen hon var halt och det kändes inget vidare alls. Hon var väldigt framåt och villig att springa men inte var det i närheten av rent. Tråkigt!

Efter det så lyckades Inga-Lill övertala mig att löshoppa Birkir tillsammans med Thráinn. Jag trodde att Birkir skulle tycka det var tråkigt men han blev helt vild och sprang runt och bockade och bar sig åt. Och jäklar vilken trav han har, flott! Hoppade gjorde han också men mest försökte han smita undan det genom att kasta sig åt sidan, tvärnita och springa fortare. Väldigt roligt hade vi i alla fall båda två.

En toppentur

Idag hade jag och Birkir en toppentur tillsammans, allt bara flöt på. Det var en sådan där dag då man sitter som gjuten med benen hängande avslappnat från höfterna, mjukt längs sidorna på hästen. En dag då man kan låta hästen vara så bra som den faktiskt är. Vi gjorde inget avancerat, Birkir fick massage igår så vi tog det lugnt. Bara skritt och trav. Men han lyssnade så bra och jag var så fokuserad så det var helt fantastiskt. Ibland känns livet helt enklt bra.

Jobbhelgen

Ja den har gått bra! Inga katastrofer, inga hästar på fel ställen. Jag har satt på täcken, tagit av täcken, släppt ut hästar, tagit in hästar, mockat, fodrat, krattat ridhuset, lagat en krubba, hanterat hingstar, hanterat hästar stora som hus och pratat med folk och småfixat.
Idag när jag skulle ta in hästarna så var de alla lite stissiga men det gick bra ändå. Var bara en lite häst som blev rädd för några barn och stegrade sig. Men hon gjorde det på behörigt avstånd från mig och drog inte i grimskaftet så det var okej ändå.
Så det känns bra på mitt jobb, jag trivs. Alla är trevliga och hästarna är lätta att ha att göra med.
Nu känner jag igen hästarna och har fått lite känsla för vilka de är, det känns bra. Så nu är det bara att hoppas att jag får jobba snart igen, får se hur ofta det blir.

Jag hade fått erbjudande att ta Dimbrá i helgen men jag har helt enkelt inte orkat... Men nya tag nästa vecka!

Första dagen själv

Det har gått bra idag, första dagen jag jobbar själv. Alla hästar i rätt hage och alla hästar i rätt box. Det enda var väl att en av höautomaterna inte riktigt hade släppt ut frukost höet till den stackars hungriga hästen som bor i den boxen. Hästarna får hö från automaterna 22.00 och 07.00, när allt fungerar. Väldigt smidigt. Automaterna är väldigt enkelt konstruerade och jag har undrat varför inte fler har dem. Men ja...de funkar inte alltid och en del hästar brukar helt enkelt våld på dem för att komma åt innehållet på en gång.
Jag har noterat att flera av de största hästarna sätter huvudet i "min höjd" när jag leder dem, jättegulligt ju. Men när de inte gör det, ja då vet man att de säkert har sett något mer intressant.

Mitt nya jobb

Nu har jag varit två dagar på Oppgården för att lära mig hur rutinerna är. Jag har jobbat med Cissi som jobbar heltid där och i helgen jobbar jag själv. Det känns väldigt bra hittills kan jag säga. Cissi förklarar gärna hur man gör saker enklast och är väldigt säkerhetsmedveten och mån om personalen.
Måste säga att det känns lite konstigt när man leder de största hästarna, de är ju gigantiska! Tur att de snällt står stilla när man tar på täcke, hur skulle det annars gå? Man når ju knappt! Men jag tror jag börjar få lite snits på täckena och nu känner jag igen hästarna och kan nästan namnen på alla. Så det känns bra.

Jag kan inte låta bli att förundras över hur annorlunda det måste vara att ha häst i ett stall som Oppgården jämfört vad man är van vid. Någon som sopar, krattar och håller rent. Hästen inne i boxen när du kommer på kvällen, torr och fin. Det är bara två hästar som har fullskötsel så resten måste i och för sig mocka, fixa i ordning mat och vatten till sin häst men ändå. Ridhuset harvas varje dag, täcken tas av och på. Måste vara väldigt bekvämt. Åker du bort så är det bara att boka fullkötsel till hästen. Det är en helt annan värld jämfört med vad man är van vid.

Den här två-timmars turen...

...den är nog ingen två timmars tur. Idag tog det mig bara en timme att rida den rundan och så fort red jag inte. Så jag måste ha sett fel på klockan men fattar inte riktigt hur jag kan ha gjort det? Men i alla fall... Jag och Birkir var ute och travade en hel del, körde lite trav-halt-trav igen och lite tempoväxlingar för att hålla fokus och samling. Lite högre krav var det helt enkelt den här gången. Vi töltade lite också.

Sen skrittade Dimbrá och jag ut i skogen alldeles själva i solen. Mycket trevligt, hon lunkade på så snällt.

Jag avslutade med att promenera lite med Skardi, riktigt skönt i solen.

Lite lyx att rida två hästar på en dag när man inte ens har en egen...

Ridning i mörkret

Nu är Dimbrá inte längre halt och ska skrittas igång igen, skönt! Så vi var ute på en liten barbacka runda i skogen i kolmörkret tillsammans med Åsa och Birkir. Vi guppade mest med efter Birkirs svans. Dimbrá var inte så himla styrbar så det var lika bra det. Mysigt var det i alla fall. Och hon fick ha stödbandage också, för säkerhets skull, eftersom det troligtvis var en vrickning.
Sen promenerade jag lite med Skardi på volten och tittade på när Åsa red. Såg riktigt trevligt ut. Kan avslöja att vi nu mätt Birkir med snöre runt magen så att vi ska kunna se lätt om han går ner i vikt.

Extrajobb!

Idag var jag på ännu en arbetsintervju, denna gången på Oppgården i Rosersberg. Det gick bra och jag ska dit igen på torsdag för att lära mig rutinerna, jag kommer jobba själv redan i helgen! Oppgården är alltså ett inackorderingsstall och jag kommer jobba extra på helger med att sköta stallet. Dvs fodra, släppa in och ut hästar, på och av med täcken och mocka två boxar. Jag kommer även harva ridhuset och fixa lite sådant. Arbetsdagen börjar klockan sju så det är till att gå upp tidigt. Men å andra sidan så tar det mig bara tio minuter med bil dit. Så då är det ok. Närheten och det faktum att stallet inte är lika stort som Söderby gjorde att jag valde Oppgården. Plus att de verkade lite ivrigare med att jag skulle börja på en gång och lite mer organiserade vad gäller personal.

Dagens ridning och lite om att skänkla

Idag har jag ridit Birkir igen. Vi började med en tur runt Skeppartorp, skogen först och sen grusade ridvägen hem. På vägen hem red vi trav, halt, trav osv för att få honom lite på hugget. Fungerade bra och jag fick lite ordning på mitt skänklande också. Har lite en förmåga att skänkla alldeles för mycket när jag tycker att det inte händer något på en gång. Kan ju säga som så att det inte går fortare för det så jag försöker hålla mig i skinnet. Risken med en lite långsammare häst är ju att man börjar skänkla "rutinmässigt" och på så sätt gör hästen döv för skänkeln. Då blir det ju motsatt resultat mot det man försöker uppnå. Dina hjälper ska alltid börja så lätt som möjligt, lyssnar inte hästen så upprepar du lite kraftigare, igen och igen tills hästen reagerar. Nästa gång du ska ge hjälpen börjar du om igen, på det viset får du hästen att lyssna på mindre och mindre signaler. Och om du konstant skänklar och klämmer med benen så hindrar du hästens rörelser (försök själv röra dig när någon klämmer om sidorna på dig), tänk att du ska släppa fram hästen!
Ja det blev en liten utläggning här. Men sen fortsatte vi i alla fall på volten, voltarbete för att få Birkir att samla sig lite mer. Tänkte först bara ta det i skritt men då gick han och slumrade till så vi tog det i trav istället och jag är nöjd med vår insats.

Skardi och jag tog oss en liten promenad också, det verkade han nöjd med.

Arbetsintervju

Idag har jag varit på arbetsintervju på Söderby gård, ligger i Vallentuna. Det är ett inackorderingsstall och jobbet jag sökt är som stallpersonal. Arbetsuppgifterna består i huvudsak av att släppa in och ut hästar och fodra. Mocka cirka fem boxar. Men eftersom det är 40 hästar och alla ska ut i olika hagar (bara några hästar per hage) så tar det lite tid. De söker både heltidspersonal och helgextra. Det som är intressant för mig är nog helgextra eftersom de vill att man bor på gården om man jobbar heltid. Och visst verkar det smidigt men jag vill inte flytta...
Det såg i alla fall fint och välskött ut och det verkar finnas bra rutiner. Så jag ska tänka lite på saken och höra av mig i början på nästa vecka.

Operation viktminskning

Idag kom jag upp till Stenhugget mitt i morgonvilan. Dimbrá var dock vaken och kom glatt ner till grinden när hon såg mig. Så jag tog ut henne, borstade och mös lite. Hon är bättre nu och ska sättas igång efter hältan nästa vecka.
Sen satt jag och gullade lite med Skardi innan jag gick bort till Birkir som såg helt utslagen ut. Även vi myste en stund innan jag bad honom att resa sig. Det är otroligt avslappnande att sitta och gosa med en häst som ligger och vilar.
Jag longerade Birkir en halvtimme idag, mestadels trav men naturligtvis lite skritt också mellan varven. Birkir är lite rund och behöver gå ner i vikt, alltså är det bra om han rör sig lite mer. Så eftersom jag inte har något bättre för mig nu för tiden så har Åsa och jag kommit överens om att jag ska longera (eller markarbeta på något annat vis) honom på förmiddagen och så kan hon rida på kvällen. Så får vi se om det ger någon effekt.

Stallet idag igen

Men idag var Birkir och jag bara ute en timme. Vi red slalom i skogen, red en hel del "off-road" (eller ja, där det inte fanns någon stig) och red galopp (fort för att vara Birkir) på vägen parallellt med Stenhugget. Lite trav och tölt lyckades vi också klämma in. Vi red också ner till badet och klättrade upp för backen några gånger. Birkir tog en drickpaus vid sjön och plaskade glatt i. Han doppade halva huvudet och verkade väldigt nöjd. Jag tyckte det såg kallt ut. En toppentur helt enkelt.
Naturligtvis var jag ute med Skardi lite också men idag gick vi bara lilla rundan, jag ville hem och äta lunch!

Ute i fina vädret

Birkir

Idag var jag och Birkir ute riktigt länge, nästan två timmar. Vi red mest trav men naturligtvis så skrittade vi lite också. Den hästen är ju helt fantastisk, han blir ju nästan aldrig andfådd! Han har inga som helst problem med att trava på i två timmar. Däremot stod han på näsan så att jag höll på att trilla av! Men jag knep med benen och satt kvar. Tur det, annars hade jag nog trillat rakt på nya, fina hjälmen och fått köpa ny igen. Hjälmen kändes riktigt bra på huvudet så jag är nöjd med den.

Skardi

Jag och Skardi var ute på promenad också, vi gick runt Skeppartorp i det vackra höstvädret. Även gamla hästar måste motionera lite.

Dimbrá

Ny hjälm

Idag har jag införskaffat en ny ridhjälm. Inte det lättaste då jag har massa krav. Till att börja med vill jag ha en lätt hjälm och min gamla hjälm är helt enkelt jättelätt så i princip alla hjälmar kändes tunga. Sen vill jag inte ha någon som är det minsta tygklädd då jag vill kunna torka av min hjälm lätt. Jag inbillar mig nämligen att den blir jättesmutsig och att jag kommer göra ren den ofta. Och så vill jag helst ha en ställbar då jag vant mig vid det och tycker att det är skönt. Ventilation är en självklarhet.
Men jag lyckades hitta en på Horze som uppfyller kraven. Dock väger den 100 g mer än min gamla men den känns ändå ok. Jag tyckte nog att den var lite snygg också men ganska spejsig. Så jag är nöjd och längtar efter att få ge mig ut och rida i den.

Städdag och sitsträning

Idag var det städdag och på Stenhugget, vi röjde ur vinterhagen (eller parken som den numera ska kallas) och eldade kvistar. Sen blev det korvgrillning. Vädret var helt underbart, soligt och varmt.

Åsa och jag bestämde oss för att longera varandra på hästryggen eftersom vi för en gångs skull var där samtidigt. Vi övade på att känna efter (och säga till) när de olika benen var i luften. Om du vill att hästen ska ta i mer med höger bak så är det mest effektivt att ge skänkelhjälpen när höger bak är i luften. Alltså är det viktigt att kunna känna när detta inträffar. Man har väldigt mycket "gratis" om man har koll på var hästen har sina ben. Vi gjorde även detta i trav, lite grann, men det är naturligtvis svårare än i skritt, det går ju fortare.
Det är också väldigt bra att ha någon som talar om hur man faktiskt sitter. Jag sitter oftast lite lätt bakåtlutad och när jag sitter rakt känns det som om jag lutar framåt.
Sen fick Åsa kolla om jag rider lätt på rätt sittben och det gör jag! I båda varven! Det var inte väntat.
Sen tog vi av sadeln och körde lite barbacka också och jag kan stolt berätta att jag kom upp utan större problem (på andra försöket men ändå). Birkir är väldigt skön att sitta barbacka på.
Lite tricks blev det också då vi båda prövade att stå på Birkir (med sadel), det gick utmärkt men skönt att ha någon som ser till att han står still. Men han tog det med ro. Han är också väldigt lätt att longera trots att han sällan blir longerad. Birkir är helt enkelt världens snällaste och helt perfekt för såna här saker.

Velande

Ja det har hänt en del (eller inte mycket egentligen). På Frihamra ångrade de sig och bestämde sig för att erbjuda mig ett jobb trots allt. Frågan var bara vad jag ville ha i lön. Så jag sökte på nätet och jagade folk för att ta reda på vad jag rimligtvis skulle kunna begära och vad jag inte borde gå under. Det är svårt att veta hur man ska värdera sin egen hästerfarenhet, hur mycket pengar är den värd? För även om jag inte har mycket yrkeserfarenhet så har jag ju en gedigen hästerfarenhet. Men jag fick hjälp med det och ringde Frihamra för att tala om vad jag ville ha.
Det blev ett kort samtal. Lönen var naturligtvis för hög, det var jag beredd på att de skulle tycka, men de hade bara tänkt sig att ge hälften av det jag föreslog. Vilket är långt under avtalsenlig minimilön och helt omöjligt att leva på. Så jag får leta vidare trots allt.

Underbart höstväder!

Det är det naturligtvis på min födelsedag! Inte många vackert gula och röda löv dock, väldigt grönt fortfarande.

Som alltid när jag fyller år (eller nästan i alla fall) så har jag varit ute och ridit idag. Birkir och jag tog oss bort till varggropen och hem via klätterbacken. Vi körde alla gångarter men mest skritt och trav. Fick till fin tölt i väldigt kort tempo en snutt, inte så svårt så länge han lyssnar ordentligt. Vilket han inte alltid har lust med när man ska tölta. Men då är det bara att börja om.
Trevligt hade vi i alla fall. Red med läderbettet och det var som att rida på hans vanliga bett, han verkar gilla det.

Jobb sökes!

Som ni kanske förstår så är jag nu ute efter ett nytt jobb. Jag vill naturligtvis jobba med hästar och är öppen för förslag. Ni som läser här vet ju att jag har lång erfarenhet av hästar och att jag gillar i princip alla hästar (även om jag självklart har favoriter). Jag är en ganska orädd ryttare som inte är rädd för att sitta upp på okända hästar. Jag vet att stalljobb är tungt och är van att jobba hårt. Även om jag mest hållit på med islandshästar så kan jag mycket väl tänka mig att jobba med andra hästraser också.

Så om ni känner till något jobb som skulle passa mig, hör av er! Och det kan vara vad som helst som har med hästar att göra.

Bye bye Frihamra

Idag var det "test"-dag på Frihamra, dags för mig att visa hur jag passar för jobbet. Så när jag kom dit så väntade tre hästar på mig och jag skulle visa hur jag red dem, tio minuter för varje häst. Tror ni jag var nervös eller? Kom knappt ihåg att andas. Först red jag Jodis, sen Safira och sist Halastjarna.
Efter det var det dags att longera Embla, hon var lite mer avslappnad nu, vilan verkar ha gjort henne gott. Jag tyckte i alla fall att det gick ok.
Det tog ju inte slut där utan fick visa hur det går med Svala och Raudhetta också. Med Svala tyckte jag det gick bra men Raudhetta var besvärlig och la tungan över bettet, kanske något hon gjort tidigare också, utan att jag märkt det.
Tyvärr så klarade jag tydligen inte testet. Jag har inte tillräckligt stor erfarenhet av inridning för att kunna jobba självständigt och ingen direkt möjlighet att få det stödet jag skulle behöva. De tyckte också att jag inte är tillräckligt tuff mot hästarna och det blev jag nog inte särskilt förvånad över. Jag har ju en ganska mjuk stil och det går inte alltid hem.
Ninni tyckte ändå att jag har ett lugnt och fint handlag med hästar och jag är välkommen tillbaka någon gång i framtiden när jag har lite mer erfarenhet.

Naturligtvis är jag besviken men det känns ändå helt ok. Det har trots allt varit väldigt lärorikt och jag har fått mycket nya erfarenheter under min korta tid på Frihamra.
Men det känns trist att inte vara där när Illingur kommer och jag hade velat se hur det gått för hästarna som är iväg på inridning nu. Jag hade naturligtvis också gärna avslutat Raudhettas och Svalas inridningar.
Men nu siktar jag mot nya äventyr!

Raudhetta

Ja idag har jag suttit på Raudhetta! Jag hade nog egentligen velat vänta tills hon kände sig till freds med bettet men så kan det vara. Och det var ju inga problem. Hon försökte vända huvudet för att kolla lite på mig, som om hon undrade vad jag gjorde där uppe. Jag blev inte direkt överraskad över att hon tog det med ro. Hon ville dock inte riktigt gå framåt så vi måste nog ha ledare nästa gång också, så att hon rör lite på sig.

Med Svala går det bara bra, hon småbockade lite igår. Tror det var för att jag hamnade lite i obalans när hon skuttade framåt när jag smackade. Så idag hade jag en annan sadel som jag sitter bättre i. Parallellt med att jag "rider" henne så lär jag in tygeltagen från marken, lättare för henne att förstå då.

Jodis och jag har börjat hålla lite högre tempo och det går fint. Däremot så kastar hon sig iväg så fort jag satt mig i sadeln så vi måste nog öva lite på uppsittningar.

Gigja var bara dålig på att lyssna första gången jag red, nu är hon helt underbart uppmärksam och framme för hjälperna. Trevlig häst! Vi har härjat i snårskogen och det gick bra. Man måste bara ta sig tid att stanna och lugna henne emellanåt, hon blir så uppjagad när det blir lite besvärligt.

Jag och Skarpur

Den här bilden tog Henriette som var gäst på världens regnigaste Diamantcirkel på mig och Skarpur när vi korsar en flod strax innan Godafoss. Strax efter bilden togs var vi nära att plurra båda två (jag och Skarpur alltså) men han höll sig på benen, duktig häst! Helt klart min favorithäst på Island!

Eyjólfur Ísólfsson clinic

Idag var jag och Åsa ute på stora äventyr, clinic med Eyjólfur på Strömsholm. Deltog gjorde massa kända islandshästekipage. Fokus var på förtroende och utbildning. Första delen fokuserade på ryttarens sits och inverkan. Vi fick en del tips på övningar för att komma tillrätta med våra sits-problem.

Ryttarna övar på gångarterna till fots

Longering är ett bra sätt att öva sitsen

Andra delen bestod av övningar för att skapa förtroende. Det var typiska Parelli-övningar och roligt att se, vi fick till och med se en del rida i repgrimma och grimskaft.



Sedan blev det mer ridning och gångartsträning. Det var roligt och många flotta hästar. Det viktigaste var att lyssna på hästen och prova och se i vilken form och vilket tempo som hästen trivs i och jobbar bäst. Vikt las även vid att variera arbetet och rida mycket tempoväxlingar. När det gäller tölten så poängterades att hästen måste vara välutbildad innan man börjar med tölten och att man absolut inte ska försöka tvinga fram något (särskilt inte med hjälp av tygeln). Gör man det så kommer hästen förknippa tölten med obehag och bli ovillig att tölta.

Alla deltagande ryttare

Illingur frá Tóftum

Det är Frihamras nya hingst! Illingur befinner sig än så länge på Island men kommer till Sverige i höst och kommer alltså befinna sig på Frihamra nästa betäckningssäsong. Så ni vet.

Först uppe!

Idag satt jag upp på Svala och blev således den första att sitta på hennes rygg! Jag har inte jobbat så mycket med henne, longerade henne i tisdags med sadel och träns men det är allt. Ninni höll i henne när jag satt upp, satte fötterna i stigbyglarna innan jag reste upp överkroppen, sakta. Inga problem alls! Svala är väldigt cool och tyckte mest det var lite konstigt att jag satt däruppe. Sen red vi runt några varv så hon fattar att hon ska gå framåt. Sen satt jag av för att pröva att sitta upp utan att någon höll i och det gick utmärkt. Så jag satt av och upp några gånger extra innan vi var klara.

Sen så har jag satt sadel på Raudhetta idag. Hon är så skön, brydde sig inte ett smack. Jag körde den isländska stilen och la bara på sadeln och spände sadelgjorden. Inga krusiduller. Kanske inte alltid att rekommendera men jag var säker på att det skulle fungera på den här hästen. Men bettet, det är fortfarande jätteäckligt.

Jodis och jag var ute i snårskogen (sådan där som bara min mamma gillar att rida i) och red idag, så att hon ska få jobba lite mer. Och det var jobbigt! Hon blev alldeles trött. Värst var att ta sig över ett litet dike, det gjorde henne riktigt nervös och till slut tog hon ett jätteskutt över. Tur att jag höll mig i manen, annars hade jag nog ryckt henne i munnen.

Så red jag en av hästarna som just kommit tillbaka från inridningen också, Gigja. Det är lustigt, innan sommaren hade jag aldrig hört namnet förut och nu har jag ridit tre stycken Gigja. Hon är väldigt typisk unghäst, tycker att hon är jätteduktig som bär runt på mig, vadå skulle jag lyssna också? Men det kommer nog. Hon verkar ha fina gångarter.

Tålamod

Idag har jag löst ett problem genom att sätta mig ner och vänta. Stackars Hera fick för ett tag sedan en stöt i samband med att hon släpptes ut i hagen. Nu är hon förståeligt nog väldigt misstänksam runt grinden och vill helst inte gå igenom den. Ut gick med lite trugande men när vi skulle in igen var det stopp. Eftersom de andra hästarna var långt bort så lät jag grinden var öppen, gick in och satte mig på huk inne i hagen. Ibland är det bra med långt grimskaft. Hera stod och stirrade på mig med fötterna stadigt i marken. Efter ett tag så mjuknade hon lite i kroppen och började röra lite på huvudet, kanske kanske skulle hon våga. Sen dröjde det bara någon minut så hade hon knatat igenom grinden. Enkelt och smidigt. Sen stod vi och mös i det förut så läskiga hörnet vid grinden en bra stund.

Annars så har jag longerat massa hästar och ridit Jodis. Jodis var lite stissig idag men hon lyssnar trots allt fint. Hon har tröttnat lite på mig och vill inte alltid bli fångad men hittills har det inte tagit mer än fem minuter att få tag på henne så det är inte något stort problem. Men det är inga problem när jag rider, då verkar hon nöjd. Men tydligen så är det ju jobbigt och tråkigt.

Halta hästar

Idag var jag uppe på Stenhugget och red Birkir, vi red ut och var väl ute en timme ungefär. Vi provade alla gångarter men jag tror att jag bara fick höger galopp. Det var i sådana fall lite underligt eftersom han alltid har haft lättare för vänster. Ja enda anledningen till att jag egentligen är osäker är att det känns otroligt att jag skulle få honom att ta höger galopp men inte vänster. Men höger gick han fint i i alla fall.

Sen skulle jag rida Dimbrá också, hade tänkt mig ett pass på volten med mycket samlande övningar. Men hon gick ju som en kratta när jag hämtade henne så det var bara att glömma. Såg ut som om hon sträckt sig tycker jag.
Så då tänkte jag att jag motionerar väl Skardi istället då. Men nej, han var helt svullen på vänster bak och verkade inte så fräsch så det blev inget med det heller.
Så jag kom hem tidigare än vad jag trott.

Stormur Höstlätt

Idag har jag varit med Catrin och Dimbrá när de tävlade, vädret var toppen och sällskapet trevligt! Söt häst också.

Bettinvänjning

Idag har jag och Jodis varit ute på en tur igen, hon knatade på så duktigt så.

Annars så har jag mest longerat, jag satte bett i munnen på Isadis och Raudhetta också. Raudhetta tyckte det var helt fruktansvärt, djurplågeri! Får se vad hon säger nästa gång.
Tufa tuggade inte lika mycket på bettet idag utan verkar redan ha vant sig lite. Så snart kan jag nog lära henne lite hur bettet fungerar.
Embla har lite svårt att slappna av när vi longerar så det dröjer nog innan jag sätter bett i munnen på henne.


Det var nog allt för idag, imorgon ska jag vara på Stormur Höstlätt hela dagen. Tar med mig kameran, får se om det blir några fina bilder!

Torsdag

Det finns en del läckra hästar må jag säga! Idag har jag ridit Safira som var på visning förra veckan. Egentligen ska hon vila nu men jag antar att Ninni på Frihamra ville se lite mer hur jag red. Safira är jättefin! Vilket steg! Och rolig att rida får jag säga, lite egen vilja och nerv men jag hade jättekul! Så nu är det bara att vänta tills hästen har vilat färdigt och sen ska hon tränas, av mig!

Så har jag satt bett i munnen på Tufa för första gången också. Äckligt tyckte Tufa. Men det var ingen vits att harva runt med samma gamla vanliga längre, hon lär sig ju så snabbt.

Jodis och jag gav oss ut på en liten uteritt, mest skritt eftersom hon sätts igång nu. Hon lyssnar finfint och verkade tycka det var kul att vara ute. Jag spände sadeln jättehårt innan jag satt upp men när jag klev av kunde jag med lätthet få in hela handen mellan magen och gjorden. Snacka om att hon blåser upp sig!

Stallet hela dagen

Idag blev det äntligen av att jag red Jodis! Hon är fem år och ska sättas igång efter att ha fått föl. Jag har longerat henne lite men inte hunnit rida tidigare. Vi höll till i en oanvänd hage, det är skönt att vara på inhägnat område när hästen inte blivit riden på ett tag. Ridningen gick jättebra, hon kom ihåg hur det var det gick till. Hon är vaken och framåt, tror att hon kan vara en ganska rolig ridhäst.

Sen så har jag longerat massa hästar, "som vanligt".

När jag var klar för dagen på Frihamra så åkte jag hem och åt och sen gav jag mig iväg till Stenhugget.
Birkir och jag jobbade på volten med diverse dressyrkonster. Mest för att jag ville försäkra mig om att jag inte glömt hur man gör. Och Birkir är perfekt att fräscha upp kunskaperna på då han är väldigt bra på saker som öppna, sluta, skänkelvikning mm. Vi började med att göra öppna från marken innan jag satt upp. Och ja, jag kom ihåg hur man gjorde och Birkir var en duktigt dressyrponny. Höll på att glömma, övade lite på excellent steering och det är ju som magi! Sååå roligt.
Eftersom det inte var så sent så tog Skardi och jag minsta turen i skogen. Det hann bli alldeles kolsvart på oss men vi lät oss ej bekomma. Det var riktigt mysigt faktiskt.
Efter det kände jag mig väldigt effektiv och begav mig hemåt!

Dagens arbete

Idag mår jag bättre! Eller jag har i vart fall bestämt mig för att jag inte orkar vara sjuk längre, det är ju så tråkigt. Så idag har jag varit på Frihamra och jobbat igen. En massa longerande har det blivit. Men jag tycker det är kul, särskilt nu när man börjar känna hästarna lite och kan gissa sig till hur de kommer reagera.
Tufa var lite knepigare att longera idag, tror mest det beror på att hon tycker att det är tråkigt. Hon kan ju redan och vill nog gå vidare till något nytt.
Raudhetta däremot har fattat vad det går ut på och tycker att hon är såååå duktig. Hon är söt.
Alla andra hästarna var också duktiga.

Vi borstade hästarna också, de hade allihop fixat in några fina svarta frön i manarna så frisyrerna såg hemska ut. Det tyckte de naturligtvis om och det var trängsel och fullt av hästar som tyckte att de minsann inte var färdigborstade. Jag tycker om att mysa så där med hästar, utan att det är något jobb på gång.

Sen så flyttade vi alla hästarna också och det tog sin lilla tid, det är en del hästar. När vi flyttade stona med föl så fick jag gå bakom och se till att alla fölen hängde med. Och det gjorde de! Det gick helt över förväntan faktiskt. Det var en trevlig syn att gå bakom fem ston och fem små föl, så söta!

Det är synd om mig

Idag och i torsdags skulle jag varit på avelsvisningarna på Strömsholm men jag har varit sjuk så jag har missat allt roligt. Det är ju typiskt. Men igår mådde jag bättre så jag var ute i skogen med Birkir i alla fall. Vi red till varggropen och jag vet inte vad det är med den vägen men Birkir gillar verkligen den. Han var pigg och glad, svårt att tänka sig att jag nyligen tyckte han var trög. Jag fick bitvis hålla igen honom men så mycket som möjligt försöker jag undvika att göra det. Vill ju att han ska veta att det är bra att han är framåt. Han töltade fint, travade snabbt och insisterade på en galopp uppför backen. Så det var en rolig tur. Tyvärr så har jag känt mig lite sämre efter min lilla ridtur men nu är jag trött på att vara sjuk!

Jag har hittat gasen!

Igår red jag Birkir igen och äntligen har jag kommit på hur jag får lite fart på honom! Eller ja, det här var ju tredje gången jag red honom sen jag kom hem så det har väl inte tagit så lång tid egentligen. Men det var frustrerande eftersom jag vet att han inte är så långsam som han varit med mig nu.
Så vad var tricket? Ja jag gjorde helt enkelt mindre och red fortare! Lätt va? Birkir är väldigt känslig för allt som bromsar honom så man måste helt enkelt slappna av och inte göra något som kan bromsa honom. Spänner man sig lite så bromsar man. Det är svårare för en häst att röra sig fritt om du spänner dig och klämmer om hästen. Vilket man ju gärna luras att göra om hästen är lite långsam. Förutom att slappna av så ändrade jag min inställning. När jag ville öka farten så tänkte jag framåt, nu nu nu lilla hästen! Spring! Och det funkade! Så nu vet jag hur man gör! Hade bara glömt bort hur man rider Birkir...

Frihamra

Nu har jag varit en del på Frihamra och hunnit göra en hel del. Jag har byggt staket, rivit staket, longerat hästar, hjälpt till att vaccinera hästar, hjälpt till med veterinärbesiktning av hingst och hjälpt till när en häst ultraljudats.

I tisdags longerade jag en femåring som ska sättas igång efter att ha gått med föl, Jodis från Rösaring. Hon verkar trevlig, lite ur form minst sagt.
Sen longerade jag tre treåringar, två hade aldrig blivit longerade förut. Raudhetta hade lite problem med att förstå vad som förväntades men efter ett tag så gick det bra. Tufa uppförde sig som om hon aldrig gjort annat än att springa i en fin cirkel, helt häpnadsväckande häst!
Idag longerade jag hästarna igen, plus en till treåring, Embla (heller aldrig longerad förut). Embla försökte lite halvhjärtat vända men det var inga problem att få henne att gå i rätt varv.

Kanske ett nytt jobb?

Idag var jag på besök på Frihamra gård, jag har sökt praktikjobb där och hoppas att det kan vara något för mig. Ja de verkar trevliga och hästarna såg fina ut, jag ska dit imorgon igen och se hur det känns. Och ställa lite fler frågor. Känner att jag missade en del väsentligheter nu när jag är hemma igen. Men det är ju lätt att bli lite överväldigad i sådana situationer. De har redan frågat om jag vill följa med på avelsvisningarna nu i veckan, kul!
Vad ska jag göra där då? Träna hästar så klart! Jobbet låter riktigt bra och de har ridhus och gott om ridvägar. Hästarna går på lösdrift så det är ju väldigt smidigt också.
Ja vi får väl se hur det blir, först ska det bli tusen frågor imorgon!